3.2.2008


Källa: LaRouche, veckobrev 1.2.2008


Bakom kulisserna på den teater som amerikanska och europeiska medier gör av presidentvalet i  USA göms en svart operation för att förhindra att det i det nu pågående slutskedet av den globala finanskollapsen kommer en "Franklin Roosevelt-reaktion" upp till ytan bland både väljare och kandidater.

Mediemanipulationerna för att ge intryck av att Barack Obama skulle besegra, eller till och med redan hade besegrat Hillary Clinton var ett tydligt bevis på vad Lyndon LaRouche har varnat för sedan i höstas. Obama får stöd av inflytelserika amerikanska och brittiska finansiella och politiska intressen, som till exempel delar av Kennedyfamiljen och den del av det "demokratiska" partiet som representeras av bankiren Felix Rohatyn, inte för att de gillar Obama eller tycker att han är valbar, utan för att använda honom som ett verktyg i primärvalen för att krossa Hillary Clintons kampanj. När detta är gjort, kan Obama själv dumpas genom politiska skandaler för att bana vägen för "ett tredje parti" eller en "oberoende" kandidat i färd med att lanseras i valkampanjens kulisser.

Ett tidigt tecken på det kom denna vecka, när en av Obamas viktiga finansiella bidragsgivare, Chicagomaffiafiguren Tony Rezko, sattes tillbaka till fängelset för att ha brutit mot villkoren för sin frigivning för mutbrott och annat finansiellt fiffel. Detta är bara ett exempel på den sorts skandaler som kan krossa Obama totalt.
Men varför vill finansoligarkin få bort Hillary?

Hillary och hennes man Bill Clinton och deras kretsar har utgjort ett ständigt hot mot finanseliten för att de har visat att de prioriterar de ekonomiska villkoren för de 80 procenten av hushållen med lägst inkomst. Bill Clinton är väl insatt i Franklin Roosevelts lösning på finanskrisen under 1930-talet, och visade en vilja att skapa en helt ny "finansarkitektur" när finanssystemet stod på randen till total kollaps hösten 1998. Makten över världsekonomin skulle tas ifrån den europeisk-amerikanska finanseliten och lämnas tillbaka till konstitutionella former av traditionell amerikansk statlig kontroll över finanser och valuta.

Före primärvalet i New Hampshire under årets första vecka, då medierna i både USA och Europa hade korat Obama som segrare innan folk ens hade röstat, skedde en viktig förändring. Hillarys kampanj hade styrts av PR-experter, som ville driva en populäritetstävling med Obama. Men efter förlusten i Iowa tog Hillary och Bill saken i egna händer och det ledde till hennes seger den 8 januari i New Hampshire. Under de sista dagarna före valet ändrades karaktären på Hillary Clintons kampanj. Hon fokuserade på de avgörande ekonomiska frågor som USA står inför, nationen i allmänhet och de 80 procenten av hushållen med lägst inkomst i synnerhet. Till dessa frågor hör vågen av vräkningar som sveper över USA i "bolånekrisens" spår. Clintons seger tvingade fram dessa frågor och de andra kandidaterna tvingades svara.

"Det är ekonomin som är huvudfrågan i denna kampanj och vi måste stoppa blodflödet nu." Detta var temat för Hillary Clintons intervju med CNBC den 16 januari, precis som vid valdebatten i Nevada kvällen innan. På frågan om hennes stimulansplan på 70 miljarder dollar inte bara var en droppe i havet jämfört med den ekonomiska nedgången, höll Clinton i grunden med, och sade att hennes stimulans "är en del av ett större politiskt paket. Men vi måste hejda blodflödet."

Det omedelbara försvaret för ekonomin, sade Clinton, är ett riksomfattande stopp för vräkningarna, minst fem års frysning av bolåneräntorna och hjälp till delstaterna att handskas med bolånekollapsen; hon föreslår 30 miljarder dollar. "Vi glider in i en recession", sade Clinton till publiken och TV-tittarna i Nevada. "Presidenten går med mössan i handen till saudierna." Hon fortsatte: "Amerikanska konsumenter överlever endast med hjälp av skulder. Vi har så mycket skulder _ Räntorna som folk betalar närmar sig kritiska nivåer, medan Federal Reserve försöker sänka dem." Clinton upprepade att hon hade sagt till Wall Street-bankirer den 5 december att "ni är en del av problemet", eftersom dessa banker bedrägligt hade sålt bolån och buntat ihop dem till värdepapper och "SIVs" som gått åt skogen.

Clintons förslag att frysa vräkningarna är inte tillräckligt i sig, men reflekterar inriktningen på Clintons kampanj och den enorma effekten av LaRoucherörelsens kampanj för lagstiftning för att skydda husägare och banker (Home Owners and Bank Protection Act - HBPA) mot en kris som är mycket större än en "bolånekris". (Se Monitor november 2007 för detaljerna i HBPA.) I New Hampshire deltog LaRouches ungdomsrörelse (LYM) i mer än 20 valmöten mellan den 22 december och valdagen och ställde frågor till Clinton angående krisen, och delade dessutom ut tusentals pamfletter. Det gav en stor och tydlig politisk effekt.

I New Hampshire började Clinton vända sig till "de osynliga människorna", precis som Franklin Roosevelt i valet 1932 vände sig till "de bortglömda människorna". Hon fick faktiskt mer stöd bland låginkomsttagare än Barack Obama i delstatens primärval. Avslöjande nog vägrade Obama, i en intervju på ABC den 27 januari, att stödja förslaget att frysa vräkningarna eller någon liknande åtgärd.

En amerikansk Mussolini
Arvet från Franklin Roosevelt skrämmer livet ur de brittisk-amerikanska bank- och finansintressen som på 1920-talet finansierade och stödde Italiens Mussolini och senare Hitler. De superförmögna finansparasiter, som till stor del styr den amerikanska presidentvalkampanjen, har tänkt sig att kunna spela de olika kandidaterna mot varandra så att man fram till maj 2008 har stuvat om deras potentiella väljargrupper på ett sådant sätt, att vägen ligger öppen för en populistisk tyrann på en miljardärs egen "vita springare".
Tyrannen som sitter och väntar är miljardären Michael Bloomberg, nu borgmästare i New York. Bloomberg skulle lanseras som den "oberoende" kandidaten som kan samla hela landet mot finanskrisen genom en fascistisk åtstramnings- och privatiseringspolitik, av den typ som han redan driver i New York. Hans vän Arnold Schwarzenegger, guvernören i Kalifornien driver ett liknande program där. Båda kontrolleras av Felix Rohatyn och George Shultz för högre finansintressens räkning.

Det var precis så här man drev propagandan i Europa under 1920- och 30-talet, för en "snäll diktatur" som löser krisen med "den beska men nödvändiga" medicinen: åtstramning. Dessa finansiärer är mycket väl medvetna om att USA under Roosevelt gick åt det motsatta hållet: Man följde konstitutionen, tog kontroll över finanserna och bankirerna, återuppbyggde USA:s reala ekonomi och till slut besegrade man nazismen och fascismen i Europa. Det är det som de är rädda för i denna presidentvalskampanj.