9 .9.2007

Nedanstående ledare ur Expressen 2/9 visar hur långt man hunnit i det hittills väl maskerade arbetet med att mygla in Sverige i NATO. Därmed slutför man processen med att göra oss till fullvärdiga medlöpare i den USA-ledda grupp av nationer som ska agera självutnämnd "världspolis" och samtidigt de som ska diktera framtidens fördelning av strategiska råvaror och naturtillgångar. Vår egen Övermullvad Syren har minsann inte legat på latsidan tillsammans med sin gamle medarbetare Odenberg.
I en flerårig process har man avskaffat det svenska försvaret så att vi varken har ett kuppförsvar eller ett invasionsförsvar. Svensk försvarsindustri är realiserad till det multinationella BAE Systems (Bofors och Hägglunds t ex) och Kockums ägs numera av Rheinmetall-Thyssen, även denna en multinationell vapenkoncern. Till råga på eländet så bekostar svenska skattebetalare den tekniska materielutvecklingen för delar av dessa företag via Försvarets Materielverk, en myndighet som sorterar direkt under regeringen. FMV har en mångmiljardbudget som också används för att hela tiden utveckla och anskaffa teknisk övervakningsmateriel för olika myndigheter.

Det som kallas "svenskt försvar" idag är en ömklig "styrka" av unga människor som ska sättas in som legotrupper i olika avlägsna operationer som dikteras av helt andra
krafter än vi själva kan påverka. Och denna s k nationella insatsstyrka med föga mer än bataljonsstorlek slukar en "försvarsbudget" om cirka 40 miljarder om året.
Det förefaller synnerligen förmätet att offra unga svenska liv på koloniala operationer för att tukta fjärran belägna länders invånare att anpassa sig till västvärldens uppfattning om hur världen bör styras. De kostnader i liv och pengar som här sätts på spel gynnar inga andra än den klick av politiker och militärer som utan att riskera sina egna liv eller plånböcker vill leva ut sina egna fältherrredrömmar.

Jan-Ola Gustafsson


::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::

070902: Ta Sverige in i Nato

I går skrev ÖB Håkan Syrén tillsammans med sin norska kollega Sverre Diesen på DN Debatt. Överbefälhavarna vill utöka samarbetet mellan våra båda länders försvarsmakter och överlämnade sina synpunkter – resultatet av det senaste årets gemensamma analysarbete – till respektive lands försvarsministrar.
Norska och svenska soldater ska träna tillsammans på gemensamma övningsfält. Man ska upprätta kvalificerade sjukvårdsförband, samordna logistik och flygtransporter för att underlätta internationella insatser. Länderna ska införskaffa samma materielsystem; till exempel ubåtar och stridsvagnar.
Inte minst mot bakgrund av sommarens försvarsdebatt, som ju handlat om nödvändiga besparingar på en massiv budgetpost som hållit samma nivå sen kalla kriget, är det nödvändigt att samordna försvarskapaciteten. Den väg ÖB Håkan Syrén vill slå in på är den enda vägens politik. Den vägen måste i förlängningen leda till ett fullvärdigt medlemskap i försvarsalliansen Nato.

Den värld vi lever i präglas av oroshärdar, konflikter och våld. Allt talar tyvärr för att ”fred i vår tid” under överskådlig tid förblir en lika vacker som orealistisk dröm. Globaliseringen sprider också säkerhetspolitiska utmaningar över jorden. En väpnad konflikt i Afrika eller Asien får konsekvenser också för oss.
Därför – och för att vi har en moralisk plikt att hjälpa nödställda civila i krigets skugga – skickar vi fredsbevarande trupp till främmande land. Detta gör vi i samarbete med FN, EU och/eller Nato.
Men också i vårt närområde finns anledning till oro. Ryssland har på sistone spänt sina oljestinna muskler och det skramlar betänkligt i den ryska vapenkällaren. Ryssland har under sommaren gjort anspråk på nordpolen, dragit sig ur nedrustningsavtal om konventionella vapen, blockerat beslut om Kosovo i FN:s säkerhetsråd och varnat Tjeckien för att låta USA upprätta robotbaser. Förra veckan återupptog Ryssland de flygningar över Nordatlanten med bombplan som inte genomförts sen 1992.

I en orolig samtid krävs framförhållning och beredskap på att det värsta faktiskt kan inträffa. Ett litet eller medelstort land klarar i dagens läge inte av att upprätthålla ett operativt och ekonomiskt hållbart försvar på egen hand. Därför samarbetet med Norge.
Men givetvis borde Sverige ta steget fullt ut. Våra soldater står under Natoflagg i Afghanistan och Kosovo. I EU-samarbetet bidrar Sverige till Nordic Battle Group. Och nu stryks det sista strecket över alliansfriheten om vi ingår ett intimt försvarssamarbete med Natolandet Norge.
Försvarsminister Mikael Odenberg bör tacka ÖB, ge grönt ljus för närmare samarbete med Norge och samtidigt posta en ansökan om medlemskap i demokratiernas säkerhetsallians. Sverige in i Nato!