29.3.2007


Källa: Jan-Ove Sundberg, Hårda Tider

Torsdagen den 17 juli 2003, någon gång mellan 15 och 15.30, lämnade Dr. David Kelly sitt lilla stenhus i Southmoor och gick ut på sin vanliga eftermiddagspromenad. Han var inte klädd för dåligt väder, bara iförd en bomullsskjorta och ett par jeans och samma kväll kom ett iskallt ösregn. När han fortfarande inte återkommit klockan 23.45, ringde hustrun polisen. Omkring 18 timmar senare hittade en skallgångskedja hans kropp, med vänstra handleden uppskuren, i grönområdet Harrowdown Hill. Kelly, som var Storbritanniens ledande mikrobiolog, hade just  identifierats som den politiska läckan till uppgifter som visade att premiärminister Tony Blair, inte hade något skäl att dra in landet i USA:s krig mot Irak. Mycket tyder på att Kellys kropp flyttades från platsen där han dog till fyndplatsen, där den hittades av två frivilliga med en sökhund. Kroppen var upptryckt mot ett träd, enligt de som hittade den. Dessa rapporterade fyndet till polishögkvarteret i Thames Valley och lämnade sedan platsen.

Tre "poliser"

På väg tillbaka mötte de tre "poliser", en av dem en kriminalpolis vid namn Graham Peter Coe.

Coe och hans män var ensamma på platsen i 25-30 minuter, innan de första
undersökande poliserna anlände (konstaplarna Sawyer och Franklin), och tog över efter Coe. De fann kroppen liggande på rygg ett stycke ifrån trädet.

En logisk förklaring är att Dr. Kelly dog på annan plats och att kroppen flyttades till den plats där den hittades. Det stöds också av den medicinska undersökningen av livor mortis (likblekheten), som tyder på att Dr. Kelly dog på rygg, eller åtminstone flyttades till den positionen strax efter sin död.

Att trycka upp kroppen mot trädet var ett misstag som behövde rättas till.
Sökhunden och dess handledare måste ha stört vem det nu än var, som fått order att gå tillbaka och lägga kroppen i dess rätta läge. När de frivilliga i skallgångskedjan lämnat platsen, flyttades kroppen medan Coe och hans kollegor såg på.

Inte officiellt i tjänst

Fem vittnen har intygat att Coe hade sällskap av två män. Men i sitt vittnesmål säger han själv att han var ensam. Coe var inte officiellt i tjänst och kunde inte förklara vad han gjorde på platsen. Det kunde inte heller de polismän som senare anlände.

Dr. Nicholas Hunt, som obducerade Dr. Kelly och närmare undersökte skadorna på hans vänstra handled, vittnade om att det handlade om ett flertal ytliga skrap- eller skärsår och ett djupare sår som hade kapat armbågsådern men inte den radiära ådern.

Det här visade, att knivsåret tillkommit genom att bladet skurit från insidan av handleden (med lillfingret närmast kroppen) till utsidan, där den radiära ådern ligger mycket närmare hudens yta än armbågsådern. (Den läsare som har kunskaper om första hjälpen vet, att den radiära ådern är identisk med den åder där man bäst tar pulsen).

Håll själv ut vänstra armen med handflatan uppåt, och se hur svårt det skulle vara att skära av armbågsådern och samtidigt lämna den radiära ådern helt oskadd.

Lyft upp hans arm

Om det däremot hade funnits en person till vänster om Dr. Kelly, som hållit eller lyft upp hans arm och skurit den i handleden, skulle den personen helt logiskt ha börjat på insidan och först skurit av armbågsådern.

Två ambulansmän, som anlände samtidigt med konstaplarna Franklin och Sawyer (någon gång efter klockan 9 på morgonen), följde med dem till platsen där kroppen låg.

Efter att ha kontrollerat ögonen och tecken på puls eller andning, fäste de fyra plattor till Dr. Kellys bröst och kopplade dem till en portabel EKG-apparat. När ingen hjärtaktivitet kunde konstateras, befanns han officiellt död.

Båda ambulansmännen vittnade om att kriminalpolisen Coe hade två män med sig. Kuriöst nog, nämnde ambulansmännen också att det fanns förvånande lite blod på platsen, mot bakgrund av att Dr. Kelly skulle ha skurit av sin handled och dött genom förblödning.

Stora mängder blod

Rättsläkaren Dr. Nicholas Hunt, som utförde obduktionen, beskrev tvärtom att det fanns stora mängder blod på fyndplatsen.

Han beskrev också skrap- och skrubbsår på Dr. Kelly, som denne skulle ha fått när han "snubblade runt" i snåren där han hittades. Han tillade att det inte fanns något som tydde på att Kelly kämpat mot någon annan, eller att han med våld varit fasthållen.

Polisutredningen fann inte heller några sådana spår, varken på Dr. Kelly eller i terrängen där han hittades.

Märkligt nog, nämnde inget av vittnena någonting om rigor mortis (likstelhet), vilken oftast inträder i dödsögonblicket. Inte ens Dr. Hunt, som fick frågan vad han observerade för förändringar efter döden, nämner något om rigor mortis. Han talade bara om livor mortis (likblekhet).

Dr. Hunt vittnade vidare om att döden inträffat någon gång mellan 16.15 den 17 och 1.15 på natten, morgonen därpå. Han baserar beräkningen på kroppstemperaturen, som han dock inte tog förrän klockan 7.15 den 19, och minst sju timmar efter det att han kommit till fyndplatsen.

I överensstämmelse

Rättsbiologen Dr. Roy James Green, ombads också undersöka platsen. Enligt honom var den mängd blod han såg, i överensstämmelse med det blodflöde som uppstår när någon skär av sin handled.

Green arbetar för samma privata företag (Forensic Allience) som Dr. Hunt. Majoriteten av företagets uppdrag kommer från olika polisorganisationer.

På kvällen den 18, dök Coe upp hemma hos Dr. Kelly och hade en man i sällskap som han bara identifierade som "mitt sällskap". Mannen agerade som en "städare" och plockade på sig alla officiella dokument och anteckningar som Dr. Kelly i egenskap av regeringens vapeninspektör, förvarade i bostaden.

Månaderna före sin död, var Dr. Kelly involverad i ett bråk mellan den brittiska regeringen och BBC - och det är här man menar att det fanns ett motiv för honom, att ta livet av sig.

Massförstörelsevapen

Andrew Gilligan, en reporter på BBC påstod att Dr. Kelly gett honom och andra journalister information, som bevisade att kriget mot Irak var orättfärdigt och att det inte fanns tillstymmelse till bevis för att Irak hade några massförstörelsevapen, som ju var USA:s motiv till att anfalla landet.

BBC-journalisten Tom Mangold, av vissa avklagad för att gå regeringens ärenden, menade att det var avslöjandet som "skvallerbytta" som fick Dr. Kelly att begå självmord.

Mangold var inte den ende som framförde en sådan vinkling. UD-diplomaten David Broucher fick rubriker runt hela världen, när han påstod att Dr. Kelly sagt, att "om Irak attackeras kommer jag att hittas död i skogen".

Broucher vittnade om att Kelly yttrat exakt de orden under en intervju han gjort med honom i februari i Genevé, där de diskuterat just Storbritanniens roll tillsammans med USA. Broucher menade att Kelly redan då gått och funderat på, om det ändå inte var bäst att ta livet av sig.

Ren desinformation

När Kellys dotter Rachel vittade vid förhöret, visade hon genom sin fars
dagboksanteckningar att den enda gången han varit i Genevé, var ett år tidigare och i början av februari 2002. Det här visade att Brouchers historia var påhittad och ren desinformation.

Däremot var hon överens om att Kelly varit bitter mot Försvarsministeriet av två orsaker. Dels hade han inte fått den löneförhöjning han blivit utlovad. Och dels hade han inte fått besked om hur mycket han skulle få i pension. "Han var bitter, ja, men inte självmordsbenägen", intygade dottern under förhöret.

När BBC gick ut offentligt med det som Kelly berättat, avslöjade denne för Försvarsministeriet, vilka kontakter han haft med medierna. Han förnekade dock att han berättat allt vad Gilligan påstod att han sagt.

Personalchef Richard Hatfield vid Försvarsministeriet, som enligt uppgift var mycket upprörd över Kellys avslöjanden, fick grönt ljus från Tony Blair att sparka mikrobiologen. På en direkt fråga från en reporter, på den presskonferens som följde, medgav en talesman för Försvarsministeriet också, att Kelly var den hemliga försvarsläckan.

En "bitter anställd"

Dr. Kelly betraktades nu som en "bitter anställd". I säkerhetskretsar betraktas bittra f d anställda som "ostabila" säkerhetsrisker. Dr. Kelly hade i åratal hållit tyst med vad han visste om fyra länders hemliga biologiska vapenprogram, men pensionsbråket hade gjort honom opålitlig ansåg man. Var det därför han tystades?

En annan BBC-reporter, Susan Watts, påstod i nyhetsprogrammet "Newsnight", att Kelly gjort uttalanden till henne där han indikerade att han ljugit för Försvarsministeriet om vad han lämnat ut till medierna.

Efter Dr. Kellys död, tvingades Watts emellertid ta tillbaka sitt påstående, sedan det visade sig att BBC i hemlighet bandat konversationen med Dr. Kelly, vilket är förbjudet enligt brittisk lag.

Fram till morgonen då han försvann, den 17 juli, var Dr. Kelly inte det minsta deprimerad enligt anhöriga och vänner, tvärtom såg han fram emot att återvända till Irak för att söka efter de massförstörelsevapen, som framför allt amerikanarna påstod existerade.

Motiv att tysta

Ett annat, dels mycket troligare och dels mycket intressantare motiv att tysta Dr. Kelly, är detta:

1984 befodrades Dr. Kelly av det brittiska försvarsministeriet, till posten som
mikrobiologisk chef vid den topphemliga anläggningen i Porton Down.

Kelly hade dessförinnan gjort en spikrak karriär vid NERC-institutet för virologi i Oxford. Han tog ett antal kollegor med sig därifrån, vid överflyttningen till Porton Down.

Under förundersökningen vittnade bl a kollegan Brian Jones, tillika chef för det brittiska försvarets underrättelsetjänst, om att Kelly hade regeringens högsta förtroende när det gällde analyser av topphemlig information om biologiska vapen i Storbritannien och andra länder.

Han var bland annat vapeninspektör i både Ryssland och Irak. Tjänsten påbörjades 1987 och höll på fram till hans död.

Operation Kustlinje

Före och under sin tjänstgöring i Porton Down hade Dr. Kelly blivit involverad i Sydafrikas biologiska vapenprogram, Operation Kustlinje. En hjärtläkare vid namn Wouter Basson, som också var den dåvarande premiärminstern Bothas personlige läkare, var chef för projektet.

Efter apartheid-regeringens fall, pågick en rättegång mot Basson i nästan två år, där han bl a anklagades för mord och förskingring av projektpengar. Rättegången avslöjade en rad häpnansväckande saker.

Basson sades ha haft tillgång till både Porton Down i Storbritannien och amerikanska arméns anläggning i Fort Detrick, Maryland (den amerikanska motsvarigheten till Porton Down).

Dessa två hjärntruster, utvecklade under namnet Operation Kustlinje genetiskt förändrade sjukdomar, som bara kan påverka grupper med likartad DNA, t ex färgade, och vapen som kan användas vid attentat mot specifika individer.

Ytterligare två (ännu oidentifierade) vetenskapsmän vid Porton Down, arbetar fortfarande som konsulter i Bassons projekt.

En "antineger-produkt"

Enligt en FBI-informatör som arbetar under antaget namn, tillverkade Ford en "antineger-produkt", som sedan levererades till en attaché för den Sydafrikanska regeringen, som tjänstgjorde i Kalifornien.

Ford dödades senare av ett skott från ett hagelgevär, i vad polisen avskrev som självmord. Vid tiden för sin död var han misstänkt för inblandning i attentatet mot en partner anställd av CIA.

Ännu ett motiv, som dock kan sammanfalla med det nyss nämnda, är detta:

I flera månader före sitt försvinnande och sin död hade Dr. Kelly kommunicerat via email med Victoria Roddam, redaktör för bokförlaget Oneworld Publications i Oxford.

Kelly ville ge ut en bok, skrev han, och det han tänkte berätta i den var sprängstoff för både den brittiska och den amerikanska regeringen. Avslöjandena handlade om:

1) Etiken i biologisk krigföring, vilken kunde ligga till grund för en rad dödsfall bland världens främsta biologer i olika länder.

2) Stora företags inblandning i biologisk krigföring.

3) Den farmakologiska och biotekniska industrins inblandning i resultatet av biologisk krigföring

4) Ryska leveranser av massförstörelsevapen till Iran.

5) Vilka som tjänar på världens vapenaffärer.

Dr. Kelly efterlämnade sin hustru och tre vuxna barn, en son och två döttrar.

Ett protestbrev från sex läkare

Den 7 augusti fick den ansedda brittiska dagstidningen The Guardian, ett protestbrev från sex medicinska experter, som alla betraktar den officiella självmordsförklaringen som "högst osannolik". Experterna skriver:

"Vi är alla överens om att den primära orsaken till Dr. Kellys död inte var förblödning genom avskärandet av armbågsådern, som det påstås i rapporten av rättsläkaren Brian Hutton. Slutsaten "självmord" är enligt vårt förmenande därför oriktig.

Att blöda till döds genom avskärandet av en blodåder strider mot all klassisk
medicinsk utbildning, eftersom en avskuren åder drar sig tillbaka, krymper, levrar sig och slutar att blöda inom några minuter.

Även om personen fortsätter att blöda, kompenserar kroppen blodförlusten genom vasokonstriktor (avstängningen av mindre viktiga artärer). Detta leder i sin tur till att även en delvis omtöcknad individ lever i många timmar, kanske dagar.

Den rättskemiska undersökningen

Inte heller fanns i kroppen tillräckligt av den hjärtmedicin som Dr. Kelly uppges ha intagit, den "överdos" som hittades vid den rättskemiska undersökningen bestod endast av tre tabletter för mycket och är på intet sätt tillräcklig för att en människa ska avlida av den.

Vi anser att fallet måste tas upp på nytt och ett en edsvuren jury kallas in för att avgöra, hur Dr. Kelly egentligen dog".

Brevet hade unndertecknats av Andrew Rouse, allmänläkare; Searle Sennett, bedövningsspecialist; David Halpin, traumaspecialist; Stephen Frost, radiolog; Dr Peter Fletcher, patolog; Martin Birnstingl, specialist på kärl-kirurgi.

En f d brittisk MI6-agent har också tagit bladet från munnen och till de brittiska medierna, har han avslöjat följande:

"Alla fältagenter får lära sig hur man får vad som helst att se ut som vad som helst, därför måste en strid ha ägt rum på den plats där Kelly dödades. Det var både vårdslöst och oförsiktigt att ett stort antal tabletter hittades vid Kellys kropp, när han nu ändå inte fått i sig någon överdos. Man kan skära någons vrister och utan större svårighet få det att se ut som ett självmord, men det är mycket svårare att tvinga någon att svälja en massa tabletter".


Andra mord på världens biologer

Den 12 november 2003, sammanfaller med det datum då DynCorp, ett stort statligt företag i databranschen, som utför militära operationer och underrättelseverksamhet, fick ett kontrakt på 3,2 miljarder kronor för att utveckla, producera och lagra vaccin för det amerikanska försvarsministeriets räkning.

DynCorp och Hadron, som båda håller på med klassificerade program åt försvaret som är inriktade på smittsamma sjukdomar, har också kopplingar till en mjukvara känd som PROMIS (se vår artikel Sanningen om Bill Clinton), som kan ha hjälpt till att identifiera och peka ut offren. 

Under de sex veckor som gick fram till den 12 november, rapporterades ytterligare två mikrobiologer döda. Vissa anser att det istället var fem ytterligare mikrobiologer som fick sätta livet till, vilket skulle göra 14 döda. Dessa två och sju ytterligare, kommer dock inte att tas upp i den här artikeln.

Medicinsk forskning

Under samma period dödades också tre personer som antingen var knutna till medicinsk forskning eller allmänmedicin. 

--- Den 12 november 2003 hittades Benito Que, 52, medvetslös på en gata nära det laboratorium där han arbetade, knutet till medicinska fakulteten på universitetet i Miami, Florida, USA. Han avled den 6 december. 

--- Den 16 november 2003 försvann Don C. Wiley, 57, och hans övergivna hyrbil hittades på Hernando de Soto-bron utanför Memphis, Tennessee, USA. Hans kropp hittades den 20 december. 

--- Den 23 november 2003 hittades Vladimir Pasechnik, 64, död i Wiltshire, England, inte långt från sitt hem. 

--- Den 10 december 2003 hittades Robert Schwartz, 57, mördad i sitt förortshem i Loudoun County, Virginia, USA.

--- Den 11 december 2003 hittades Set Van Nguyen, 44, död i luftintaget till ett kylutrymme i det laboratorium där han arbetade i delstaten Victoria i Australien. 

--- Den 8 februari 2004 hittades Vladimir Korshunov, 56, död på en gata i Moskva i Ryssland. 

--- Den 11 februari 2004 hittades Ian Langford, 40, död i sitt hem i Norwich, England.

"Felriktad" ukrainsk robot

Strax före dessa dödsfall, och närmare bestämt den den 4 oktober 2003, sköts ett passagerarplan som färdades mellan Israel och Novosibirsk i Sibirien, ner över Svarta havet av en "felriktad" ukrainsk robot och dödade alla ombord. Missilen var över 180 mil ur kurs.

Trots att många medier påstod att det handlat om ett charterplan var Air Sibir 1812 i själva verket ett reguljärflyg.

Air Sibirs Flight 1812 sköts enligt uppgift ner för att komma åt tre mikrobiologer, och samtidigt offrades över hundra andra flygpassagerare.

Enligt flera rapporter i pressen, inklusive en artikel av den 5 december av Barry Chamish och ytterligare en artikel den 13 januari av Jim Rarey (som båda publicerats på www.rense.com), tror flera israeler att planet hade så mycket som fem mikrobiologer ombord.

Både Israel och Novosibirisk är platser där man bedriver framstående mikrobiologisk forskning. Novosibirisk är känt som Sibiriens vetenskapliga huvudstad och har 50 laboratorier på 13 universitet, trots att det bara bor 2,5 miljon människor där.

Israeliska mikrobiologer

Vid tiden för kraschen i Svarta havet, hade israeliska journalister slagit larm om att två israeliska mikrobiologer nyligen mördats, enligt uppgift av terrorister. Den 24 november 2003, kraschade ett Schweiziskt flygplan, på väg från Berlin till Zürich, under landningen.

Av de 33 ombordvarande dödades 24, inklusive chefen för hematologen vid det israeliska sjukhuset Ichilov i Tel Aviv, liksom även cheferna vid lasarettet i Tel Aviv och den medicinska fakulteten vid det hebreiska universitetet.

Dessa tre var de enda israelerna på planet. Namnen på de som dödats, som dock inte överensstämde med deras yrkestitlar, var Avishai Berkman, Amiramp Eldor och Yaacov Matzner.

Förutom att alla var mikrobiologer, dog sex av de sju vetenskapsmännen som dog med bara några veckors mellanrum, av "onaturliga" orsaker. Och fyra av de sju utförde nästan identisk forskning - forskning som har global, politisk och finansiell betydelse.


Fallet Benito Que

Det enda som talesmän vid medicinska fakulteten på universitetet i Miami, Florida, i USA sagt om Benito Que, är att han var cellbiolog, involverad i onkologisk forskning på hematologen. Sådan forskning förlitar sig mycket på DNA-studier. Omständigheterna kring hans död väcker mer frågor än de besvarar.  Que hade lämnat sitt jobb på forskningslaboratoriet vid medicinska fakulteten på universitetet i Miami, för att till fots gå till sin parkerade Ford Explorer på nordvästra, 10:e Avenyn.  Lokaltidningen Miami Herald refererade till hans död som en "incident" och rapporterade att hans plånbok saknades, samt citerade en talesman för Miamipolisen som sa att hans död kunnat vara resultatet av ett personrån.

Que's närstående och vänner anser sig ha bevis för att han attackerades av fyra män, och att minst en av dem hade ett basebollträ. Men officiellt har hans död avskrivits som "naturlig", orsakad av en hjärtattack. Varken rättsläkaren i Dade County eller Miamipolisen vill längre uttala sig om fallet, som betraktas som avslutat. 

Fallet Don C. Wiley

Don C. Wiley, som var anställd vid Howard Hughes medicinska fakultet vid Harvard-universitetet, var en av världens ledande mikrobiologer. Han hade fått många av ämnets mest prestigefyllda utmärkelser, inklusive Albert Laskers medicinska belöning av år 1995, för sitt arbete på antivirus-vacciner. Han var också involverad i DNA-forskningen.  Wiley sågs sista gången kring midnatt den 15 november, när han lämnade en middag till förmån för barnsjukhuset St. Jude's, som hölls på Peabody Hotel i Memphis, Tennessee. De som deltog i middagen intygade efteråt att han inte varit berusad och ingen medgav heller att de druckit tillsammans med honom.   Hans hyrbil, en Mitsubishi Galant, hittades fyra timmar senare övergiven på en bro över Mississippi-floden. Nycklarna satt i, bensintanken var full, men inga varningsblinkers stod på.

Wileys kropp hittades den 20 december. Den hade fastnat i ett delvis sjunket träd på Mississippi-floden vid en plats som heter Vidalia i delstaten Arkansas, 600 km söder om Memphis. Fram till det att Dr. Wileys kropp hittades betraktades han bara som en försvunnen person, och efteråt gjordes inte heller någon rättsmedicinsk undersökning. 

Tidiga rapporter om Wileys försvinnande nämnde aldrig att det fanns färgavskrapningar på hans bil och att en navkapsel på den saknades, som det stod i senare rapporter.

Den typ av olycka som krävs för att slå bort en navkapsel (egentligen hela hjulhuset), på en bil av den typ som Wiley hade hyrt, skulle ha orsakat avsevärda skador på karossen på båda sidor om hjulet och förmodligen även på själva hjulet. Inga skador har dock rapporterats på vare sig karossen eller hjulet ifråga. 

Wileys bil hittades bara ca fem minuters körning från det hotell där han sist sågs. Det finns en fyratimmersperiod den kvällen som ingen kan förklara. Det finns inte heller någon förklaring till hur han hamnade i den närbelägna delstaten Arkansas den natten. Wiley bodde i sin fars hem i Memphis. 

Hernando de Soto-bron leder motorväg 40 ut ur Memphis, över Mississippi-floden och in i Arkansas. Trafiken på bron var reducerad till en enda fil i båda riktningarna. Detta måste ha fått den västgående trafiken från Memphis att sakta ner och färdas i just den filen.

Hernando De Soto-bron i Memphis, Tennessee, där mikrobiologen Don Wiley dog under mystiska omständigheter...

Om en bil stått stilla i någon av de avstängda filerna borde varje bil som passerade den ha sett detta och någon hade säkert rapporterat det. Men det finns inga kända vittnen till att Wiley skulle ha stannat sin bil på bron den natten. 

Den 14 januari i år, nästan två månader efter försvinnandet, deklarerade Shelby Countys rättsläkare, O.C. Smith, att de betraktade Wileys död som en "olyckshändelse"; de "massiva skador" han fått hade han ådragit sig vid fallet från Hernando de Soto-bron.

Smith sa vidare att de färgflagor man hittat på Wileys hyrbil överensstämde med färgen på brons varningsskyltar, och att bilens högra främre navkapsel saknades. Man har dock aldrig berättat vilken varningsskylt Wiley skulle ha kolliderat med.

Det finns inte heller någon förklaring till varför dessa bevis inte var uppenbara för Memphispolisen, som i så fall kunnat betrakta försvinnandet som något helt annat. 

Smith menade att Wiley måste ha stannat till i den yttersta filen (som var avstängd) för att inspektera skadan på bilen. Sedan hände saker och ting som måste ha inträffat med en i det närmaste ofattbar precision: 

--- Wiley, som varje år fick två till tre hjärtattacker på grund av en sällsynt sjukdom som endast är känd för nära och kära, fick en sådan attack på grund av att han tidigare på kvällen druckit alkohol; 

--- En förbipasserande lastbil orsakade ett häftigt vinddrag och/eller skakning i hela brokonstruktionen; och 

--- Wiley hade stått alldeles vid brostaketet vilket, på grund av Wileys längd på 187 cm, därvid kom att hamna i midjehöjd. 

Dessa förhållanden hade enligt rättsläkaren lett till att Wiley, under en och samma bråkdel av en sekund, fått en hjärtattack, tappat balansen på grund av vinddraget från en förbipasserande lastbil, ramlat ner från bron för att han var så lång, fått sina omfattande skador när han hamnat i Mississppifloden nedanför, och med strömmen drivit in i en annan delstat.

Fallet Robert M. Schwartz

Robert M. Schwartz var medlem av Virginias Bio-Teknologiska Förening och VD för forsknings- och utvecklingsavdelningen vid Virginias Center för Innovativ Teknologi. Han var extremt välrespekterad i biofysik och betraktades som en auktoritet på DNA-forskning.  Hans medarbetare blev oroliga när han inte kom till sitt kontor den 10 december förra året. Sheriffen i Loudoun County berättade strax därpå att Schwartz knivhuggits till döds den 8 december med ett svärd, och fått ett X inristat i nacken.  Schwartzs dotter Clara, 19, och tre vänner till henne, anklagades för mordet. Kvartetten påstods ha levt i en fantasivärld av magiker, häxor och det ockulta. Kyle Hulbert, 18, som enligt uppgift utfört själva dödandet, befanns vara mentalsjuk.

I Washington Post uppgavs att han mördat Schwartz för att förhindra att denne i sin tur mördade sin dotter Clara. På begäran av Clara Schwartz advokater, gav domaren Pamela Grizzle order den 13 februari, om att alla nya bevis i målet endast skulle föredras bakom stängda dörrar och att ingen får uttala sig vidare om fallet, vare sig polisen, åklagaren eller försvarsadvokaterna. 

Fallet Set Van Nguyen

Set Van Nguyen hittades död den 11 december 2003, på ett djursjukhus tillhörande Samväldets Vetenskapliga och Industriella Forskningsorganisation i Geelong i Australien. Han hade arbetat där i 15 år. Enligt en artikel på www.rense.com av Ian Gurney, publicerade den ansedda tidskriften Nature i januari 2001, en notis om att två forskare vid anläggningen, använt genetisk manipulering och DNA-serier, för att skapa ett otroligt smittsamt virus som kallades mussjukan och var en släkting till smittkoppor.

Forskarna uppgavs vara extremt oroliga för att liknande manipulationer skulle kunna tillämpas på smittkoppor, och därigenom frigöra vad som skulle kunna bli ett fruktansvärt, militärt vapen.  

Enligt polisen i delstaten Victoria, dog Nguyen sedan han hamnat i laboratoriets kylrum. "Vad han uppenbarligen inte visste var att kylrymmet var fullt med dödlig gas, som läckt ut från nödkylningssystemet. Oförmögen att andas, kollapsade Nguyen och dog", heter det i den officiella polisrapporten. 

Men kväve är inte någon "dödlig" gas, snarare en del av luften. En extrem överkapacitet av kväve i ens omedelbara atmosfär skulle orsaka andnöd, yrsel och trötthet - förhållanden som en biolog omedelbart skulle känna igen.

En läcka stor nog att fylla ett helt kylrum skulle ha utlöst det alarm som finns där, och skulle också ha orsakat en total kylförlust, vilket fått temperaturen att stiga, vilket i sin tur skulle ha utlöst en rad andra larm, som en sådan anläggning är ansluten till.


Fallet Vladimir Pasechnik

1989 hoppade Vladimir Pasechnik av från det tidigare Sovjetunionen till Storbritannien, under en resa till Paris. Han var en mycket framstående forskare i det biologiska försvarsprogrammet, som är starkt beroende av DNA-forskningen. Pasechniks död rapporterades i New York Times, som uppgav att den inträffat den 23 november 2003.  Times dödsruna tydde på att Pasechniks död inträffat i USA och en läkare uppgav att dödsorsaken var hjärnblödning. Denne läkare, en viss Dr. Davis, arbetade samtidigt för den brittiska underrättelsetjänsten, och var identisk med den man som förhört Pasechnik när han hoppade av från Sovjetunionen.  Davis säger att han lämnade underrättelsetjänsten 1996, men när han tillfrågades varför en f d brittisk underrättelseagent tillkännegav Pasechniks död i amerikansk media, svarade han att det berodde på ett långvarigt vänskapsförhållande med en av landets journalister.

"Reportern" Davis är dock inte författaren till dödsrunan i Times, och Davis vägrar också att berätta vilken avdelning i den brittiska underrättelsetjänsten han tillhörde.

Ingenting om Pasechniks död publicerades i Storbritannien under mer än en månad, då dödsrunan dök upp i London Telegraph den 29 december, dock utan dödsdag. 

Pasechnik tillbringade tio år efter sitt avhopp, med att arbeta för Centret för Tillämpad Mikrobiologi och Forskning vid ett statligt sjukhus i Salisbury.

Den 20 december 2000, tillkännagavs det att Pasechnik, tillsammans med kollegan Caisey Harlingten, hade bildat bolaget Regma Biotekniska AB, som beskrevs som "ett nytt läkemedelsföretag som erbjuder alternativ till antibiotika". 

Precis som de tre föregående mikrobiologerna som alla dött under märkliga omständigheter, var Pasechnik involverad i DNA-forskningen. Under antrax-paniken i USA, förra hösten, erbjöd Pasechnik sina tjänster till den brittiska regeringen, i egenskap av ny företagsledare.

Trots att Regma idag har en egen PR-avdelning, som släppt mycket nytt till pressen under de senaste två åren, har företaget ännu inte tillkännagivit att en av dess två grundare har avlidit.

Fallet Victor Korshunov

Den 9 februari i år, uppgav nätutgåvan Pravda.ru att Victor Korshunov hade mördats. Korshunov var chef för mikrobiolog-anläggningen vid det medicinska statsuniversitetet i Moskva. Han hittades död vid dörren till sin bostad och hade en krosskada i huvudet. Enligt Pravda hade Korshunov antingen uppfunnit vaccinet som skyddar mot biologiska vapen, eller själva vapnet.

Fallet Ian Langford

Tre dagar senare, den 12 februari, rapporterade en tidning i Norwich, England, att Ian Langford, en äldre forskare vid universitetet i East Anglia, hade dött. Enligt uppgift "behandlade polisen dödsfallet med stor misstänksamhet". Nästa dag berättade Times att Langford hittats dubbelvikt under en tung fåtölj "i sitt blodbestänkta och genomsökta hem".  I tidningen Eastern Daily Press, påstods att en spritbutik nära Langfords hem fått dagliga besök av forskaren, som alltid frågat efter "en stor flaska vodka". Två butiksanställda sa också att Langford några dagar tidigare kommit in i butiken "bara iförd en tröja och ett par skor". Ingen av dem namngavs.

Det är svårt att förstå hur en man som nått upp till de högsta kretserna i det vetenskapliga etablissemanget, kan ha druckit "en stor flaska vodka" om dagen och strosat in i spritbutiken näst intill naken.

Den 14 februari gjorde tidningen en uppföljning och citerade undersökande polis, som sa att Langford dött efter att "ha fallit en eller flera gånger". De skulle enligt polisen förklara hans svåra huvudskador och en stor blodpöl som hittats i rummet där han dött.

Märkligt samband

Det finns ännu ett märkligt samband mellan tre av de fem amerikananska vetenskapsmän som dött. Wiley, Schwartz, och Benito Que arbetade för den medicinska fakultet som fick forskningsbidrag från Howard Hughes Medicinska Institut (HHMI).

HHMI finansierar ett stort antal forskningsprogram vid skolor, sjukhus och forskningsanläggningar och har länge beskyllts för att göra bio-medicinsk forskning för olika underrättelseorganisationer, inklusive CIA.

Patricia Doyle, som länge arbetat med att undersöka biologiska stridsmedel, berättar att människor anslutna till HHMI mördats under lång tid.

1994 hotade Joseé Trias och en nära vän att offentliggöra en CD med vars hjälp man kunde gå in via en "bakdörr" hos HHMI, och med egna ögon se att de flesta forskningsbidrag man fick slussades vidare till s k black ops, alltså hemliga operationer utförda av underrättelsetjänsten. Professionell avrättning Dagen därpå hittades Trias och hans hustru döda i sitt hem i Chevy Chase i delstaten Maryland. Chevy Chase är HHMI:s högkvarter. Polisen beskrev morden som en professionell avrättning.

Tsunao Saitoh, som arbetade vid ett HHMI-finansierat laboratorium vid Columbia-universitetet, sköts till döds den 7 maj 1996, när han satt i sin bil utanför sitt hem i Las Jolla i Kalifornien. Även det mordet beskrevs av polisen som en professionell avrättning.  I början av oktober förra året berättade brittiska tidningar att forskarna planerade att öppna gravarna till kropparna efter tio människor i London, som alla fallit offer för en epidemisk influensa 1918, som på den tiden var känd under namnet spanska sjukan. Den 7 oktober avslöjade tidningen Independent att offren för spanska sjukan hade fått i sig "världens dödligaste virus". Genom att gräva upp dem hoppades forskarna få reda på hur viruset fungerade, så att man bättre skulle kunna bekämpa det i framtiden, av den händelse att det dök upp på nytt.

Fruktansvärd epidemi

Professor John Oxford vid Londons medicinskola Queen Mary, tillika den brittiska regeringens konsult i influensafrågor, menade dock att gravöppningen och de efterföljande studierna var tvungna att utföras med yttersta försiktighet, för att undvika att viruset släpptes loss igen, skapade en fruktansvärd epidemi och full panik. 

En snutt på MSNBC som visades den 6 september 2003, framställer den brittiska gravöppningen som högst märklig. Historien refererar till en artikel som publicerades följande dag i tidningen Science, som rapporterade att influensaviruset från 1918 nyligen blivit DNA-studerat.

Forskarna hade spårat virusproven från lungvävnad på soldater i andra världskriget, och från den eskimåkvinna som begravts i Alaskas permafrost. 

Strax efter antraxpaniken i USA, kontrakterade Bush-administrationen det farmaceutiska företaget Bayer att tillverka miljontals doser med Cipro, en antibiotikabehandling mot antrax.

Bättre alternativ

Det här gjordes trots att många i medicinsällskapen menade att det fanns billigare och bättre alternativ än Cipro, som aldrig hade testats mot inandad antrax. Centret för Sjukdomskontroll, hävdar också, på sin hemsida, att antibiotikan doxycyklin är avsevärt mycket bättre än det Cipro som framställts. 

Den 21 januari i år tillkännagavs det att direktören för CDS, avgick den 31 mars. Sex dagar tidigare hade det tillkännagivits att även chefen för USA:s motsvarighet till den svenska Socialstyrelsen, David Satcher, skulle avgå. Och just nu finns det ingen sådan chef längre - NIH styrs istället av en tillförordnad direktör. 

Dessa tre avgångar, betyder att chefsposten för den viktigaste hälsomyndigheten i hela USA för närvarande är otillsatt och således vakant. 

Efter tre månader av motsägelsefulla rapporter är det nu officiellt fastställt, att en rad amerikaner dött av antrax sedan den 5 oktober 2003, och att detta gift kommit från militära forskningsanläggningar och forskning som bedrivits av CIA.

Bakteriologisk krigföring

FBI har kommit fram till att bara tio personer hade tillgång till giftet, ändå har man samtidigt medgett att det förekommit en lång serie säkerhetsmissar i Fort Detrick i delastaten Maryland, där USA bedriver forskning kring kemisk och bakteriologisk krigföring. 

Det militäriserade antraxgift som användes i USA hade utvecklats av William C. Patrick III, som har fem hemligstämplade patent om tillverkningsprocessen. Han har arbetat både i Fort Detrick och vid Dugway i delstaten Utah.

FBI erkänner säkerhetsmissar vid Fort Detrick, där man experimenterar med bakterologisk krigföring...

Patrick är nu en privat konsult i frågor rörande bakterologisk krigföring, både för militären och CIA och har utvecklat en process genom vilken antraxsporer kan koncentreras till en minsta nivå av en triljon sporer per gram. 

Inget annat land har kunnat få koncentrationer över 500 miljarder per gram. Det antrax som skickades runt i östra USA förra hösten, var koncentrerat till en triljon sporer per gram, enligt en rapport av den 31 januari i år, författad av Barbara Hatch Rosenberg vid Federationen för Amerikanska Vetenskapsmän.

Hoppade av till USA

På senare år har Patrick arbetat med Kanatjan Alibekov. Idag amerikaniserad som "Ken Alibek", hoppade han av till USA 1992. Innan han hoppade av, var Alibek andreman i FSU:s program för biokemisk krigföring. Hans chef var Vladimir Pasechnik. Idag är Ken Alibek VD för Hadrons Avancerade Biosystem, ett dotterbolag i Alexandria, West Virginia. Hadron beskrivs som ett företag som har specialiserat sig på tekniska lösningar för världens underrättelsetjänster.  Som chefsforskare vid Hadron, har Alibek vittnat inför utskottet för militär övervakning om biologiska vapen, både den 20 oktober 1999 och den 23 maj 2000.

Hadron tillkännagav den 20 december förra året, att bolaget tagit emot 120 miljoner kronor i forskningsanslag, för att göra medicinsk bio-försvarsforskning för det amerikanska försvarets forskningskommitté, amerikanska arméns medicinska forskningsfakultet, och NIH.

Medicinsk livmedikus 

På 80-talet finansierades och styrdes Hadron av Dr. Earl Brian, en medicinsk livmedikus till den dåvarande presidenten Ronald Reagan. Brian dömdes i de bedrägerier som avslöjades i den amerikanska regeringen under samma årtionde. 

Både Hadron och Brian är nära sammankopplade med stälden av mjukvaran PROMIS, som stals från företaget INSLAW. PROMIS är en mycket sofistikerat fataprogram som kan integreras med en stort antal databaser. 

Mjukvaran har enligt uppgift på senare tid uppdaterats med artificiell intelligens. PROMIS har länge varit känt för att kunna modifieras så, att underrättelseagenter kunnat gå in bakvägen och på olaglig kommit åt hemligstämplad data. 

Med sin unika kapacitet, och Hadrons tidigare samband med PROMIS, kan det inte uteslutas att mjukvaran använts för att ta sig in i de databaser som användes av de mikrobiologer vi berättat om här och som alla dödades, och identifierat den forskning de höll på med, vilken uppenbarligen varit ett hot mot en ännu så länge okänd agenda.

Sjukdomsalstrande organismer

Syftet med den DNA-forskning som utfördes av flera av mikrobiologerna, var avsedd att utveckla läkemedel för att bekämpa sjukdomsalstrande organismer baserat på sjukdomens genetiska profil. Arbetat gick också ut på att ta fram mediciner som kunde samarbeta med en människas genetiska sammansättning. Teoretiskt sett, kan ett läkemedel nämligen utvecklas för en enda person. 

Den 17 oktober förra året rapporterade tidningen USA today, att den amerikanska regeringen beställt 300 miljoner doser av smittkoppsvaccin. Doserna har redan levererats. 

Elva dagar senare, den 28 november, tillkännagav den brittiska vaccintillverkaren Acambis, att man fått ett kontrakt värt 5 miljarder kronor för att förse den amerikanska Socialstyrelsen med 155 miljoner doser smittkoppsvaccin. Det här var Acambis andra kontrakt. Bolaget hade redan tidigare producerat 54 miljoner doser.

286 miljoner doser

Den amerikanska regeringen har idag 15,4 miljoner doser i lager, och deras socialstyrelse planerar att späda ut dem fem mot ett. De två kontrakten och utspädningsprogrammet kommer att ge 286 miljoner doser. 

Världshälsoorganisationen deklarerade 1977, att man officiellt utrotat smittkoppor, efter att ha behandlat det sista fallet i världen i Merca i Somalia. 

Ett möte vid Centret för Allmän Hälsa enligt Lag ägde rum den 5 oktober 2003. Gruppen styrs av både Georgetown-universitetets rättsskola och John Hopkins medicinska fakultet och grundades av Centret för Sjukdomskontroll (CFS).

CFS bildades en månad före presidentvalet 2000. Syftet med mötet i oktober förra året var att stifta nya lagar för att möta det biokemiska terrorhotet.

S k bioterrorism 

Efter att ha arbetat i bara 18 dagar, släppte CFS den 23 oktober ett 40-sidigt dokument kallat Nödhälsoakten. I den står hur Amerikas 50 delstater ska agera om det uppstår en krissituation efter s k bioterrorism.

En reviderad version släpptes den 21 december och innehöll mera specifika definitioner av vad "Nödhälsoakten" egentligen innehåller. 

Enligt Föreningen för amerikanska läkare och kirurger, innebär Nödhälsoakten att de amerikanska myndigheterna i framtiden kan:  

--- Kräva att varje individ ska vaccineras. Att vägra är ett brott och straffas med karantän. 

--- Kräva att varje individ ska genomgå en specifik medicinsk behandling. Att vägra är ett brott och straffas med karantän. 

--- Beslagta all egendom, inklusive fastigheter, mat, medicin, bränsle och kläder, om de tror att detta är nödvändigt i en nödsituation. 

--- Beslagta och förstöra allt som betraktas som farligt. Ingen kompensation utbetalas.

--- Inkalla dig och ditt eventuella företag i statlig tjänst. 

--- Införa ransonering, priskontroll, kvotering och vägtullar. 

--- Avskaffa delstatslagar, regleringar eller förordningar som innebär ett hinder vid extrema nödsituationer.

Statliga pengar

När den federala regeringen ville införa 90 km i timmen som högsta fart på de amerikanska vägarna och mötte stort motstånd mot detta, hotade de med att dra in statliga pengar och fick på så sätt igenom sitt förslag. Samma taktik kommer sannolikt att användas för att driva igenom  Nödhälsoakten. När det här skrivs har den hittills bara gått igenom i delstaten Kentucky. 

Den har dock introducerats som ett förslag i delstaterna Arizona, Kalifornien, Delaware, Illinois, Massachusetts, Minnesota, Mississippi, Michigan, Nebraska, Nevada, New Jersey, New Mexico, New York, Pennsylvania och Tennessee.

Den kommer inom kort också att introduceras i Colorado, Connecticut, Hawaii, Maine, och Wisconsin. Delstaterna North Carolina, Ohio, Oklahoma, South Carolina, Texas, Virginia and Washington, DC, studerar också förslaget.

Antibiotika eller vaccin

Den forskning som de nu döda mikrobiologerna arbetade med kunde ha utvecklat metoder där man hade kunnat behandla sjukdomar som antraxförgiftning och smittkoppor, utan att använda antibiotika eller vaccin.

Om epidemier kunnat behandlas på alternativa sätt, hade vi inte behövt så många medicinska myndigheter, lagar, regler och förordningar. Men mikrobiologerna tycks ha kommit i deras väg och därför kände man sig tvungen att likvidera dem. 

KÄLLOR: Brev till The Guardian den 25 februari 2004, PrisonPlanet.com den 5 september 2003, The Guardian 20030807, Michael Davidson och Michael C. Ruppert, The Wilderness Publications, Copyright 2004. Översättning och bearbetning: Jan-Ove Sundberg, Hårda Tider, Copyright 2004.