11.8.2007

Svenska barn handikappas från späd ålder av att aldrig få utveckla sin egen kreativitet och fantasi i eget val av lekar och aktiviteter, utan styrs ständigt av tillrättalagda program, både i daghem, skola och i hemmen. Kan det vara därför som övergrepp mot kamrater, stölder, brännande av skolor samt andra bisarra "ungdomsnöjen" som media rapporterar om dagligen exploderar bland en grupp av tonåringar?

Jan-Olof Gustafsson


Borås Tidning, 7.8.2007 ledarsidan@bt.se

Vuxnas och barns egna initiativ till skapande och utformande av pedagogiska miljöer i lekparker och på skolgårdar har kommit att uppfattas som alldeles för farliga. Enligt nya direktiv ska
istället alla lekredskap vara besiktigade, fabrikstillverkade och säkerhetskontrollerade.

Det kan tyckas självklart att barnens säkerhet ges högsta prioritet. Men det uppstår problem när säkerhetstänkandet går så långt att barnens utveckling hämmas. Det hävdade igår tre experter på pedagogiska miljöer. Forskare från Sveriges lantbruksuniversitet och Karolinska institutet skrev på DN-debatt att barn riskerar att fara illa om de inte får lära sig att hantera miljön som finns utanför de säkra och förutsägbara omgivningar de hänvisas till. Dessutom kan ungas kreativitet och nyfikenhet hämmas av överdrivet säkerhetstänkande.

Det är sant. För mycket säkerhet kan paradoxalt nog skapa osäkerhet. Denna insikt är debattörerna inte heller ensamma om. Tidigare har psykiatern David Eberhard blivit mycket uppmärksammad för sin kritik mot det överbeskyddande samhälle vi fått i Sverige. Enligt honom känner vi oss allt otryggare trots att staten försöker skydda oss från allt mer. Det är viktigt att barn får träna på att hantera både svårigheter och farligheter. Om unga inte får möta motgångar och hantera risker kommer de inte att klara av motstånd och problem som vuxna.

Svenskarna är utan tvekan bland dem som skyddas mest mot sig själva. Tyvärr finns mycket som talar för att det får skadliga konsekvenser för vårt välbefinnande när allt mer uppfattas som hotfullt. Förr var världen mer otrygg, men vi var inte lika oroliga som idag. Eberhard är exempelvis övertygad om att den ökade psykiska ohälsan bland unga till stor del beror på att de inte konfronterats tillräckligt mycket med olika problem.

Ett visst risktagande är dessutom nödvändigt om samhället ska utvecklas väl. Det är nog ingen tillfällighet att vi både har ett överdrivet trygghetstänkande och ett mycket lågt nyföretagande i Sverige. Bättre vore om vi vågade satsade lite mer på att hantera risker och lite mindre på att röja undan allt som kan vara farligt.