5.8.2007

Källa: DSM 3/2007
Skriven av: Jan Gillberg


Ingen politisk tänkare har betytt mer för formandet av min egen idésyn än Arthur Koestler. Som ung student gjorde jag mitt specialarbete i statskunskap på Koestler och hans författarskap. När jag 1999-2000 genom ett bedrägeri (1) av skamligaste slag förlorade mitt hus i Frankrike och alla mina där lämnade tillhörigheter, förlorade jag också mitt under alla år uppbyggda bibliotek. Till en av de största enskilda förlusterna räknar jag förlusten av samlingen av Koestlerböcker med alla förstrykningar och anteckningar. Därför har läsningen av David Anderssons essäbok om Kostler
"Timmarna vid fönstret" (Atlantis) - blivit en för mig alldeles särskild läsupplevelse.

I Anderssons essäbok återknyter jag i kondens form kontakten med den politiske tänkare och publicist, som kom att betyda mer för skingrandet av de förvillelser som kostat många tiotals miljoner människor livet och ännu fler ett svårfattbart lidande, än någon annan. Mer än två andra av mina "hjältar": Andrej Sacharov och Alexander Solsjenitsyn. Som en gång hängiven kommunist låter Koestler oss uppleva, hur hans egen metamorfos ger kraft åt en klarsyn, som på det ideologiska planet gjorde honom till kommunismens fiende nr 1. Detta under flera decennier.

Ehuru född i Ungern var det i Tyskland, som Koestler verkade som aktiv kommunist. Han gick med i det tyska kommunistpartiet 1931. Han var också medlem i Komintern och gjorde ett flertal resor i Sovjetunionen. På det sätt fick han uppleva "Kommunist-Paradiset" inifrån samtidigt som han konfronterades med den förvrängda syn om förhållandena i Västvärlden, som sovjetpropagandan givit spridning hos den egna befolkningen. Således var det en i Sovjet på 1930-talet allmänt spridd föreställning att Frankrike var ett land där det rådde permanent massvält.

Vad som mer än något annat öppnade ögonen på Koestler var Moskvarättegångarna 1937-38. Här blottades kommunismens sanna väsen i all sin förljugenhet, människofientlighet och totala hänsynslöshet på ett sätt, som gjorde många av den tidens vänsterintellektuella runtom i Västeuropa - dock inte i Sverige - till renegater. För Koestler innebar det en frigörelse av intellektuell energi, som han omsatte i ett författarskap resulteradne i vad som än i dag gäller som några av den politiska romanens mästerverk:

* "Darkness at Noon" (1940). I svensk översättning: "Natt klockan tolv på dagen".

* "Scum of the Earth" (1941). I svensk översättning: "Och vi som älskade Frankrike".

* "The Yogi and the Commissar and other Essays" (1945). I svensk översättning: "Yogin och kommissarien".

* "Arrow in the Blue" (1952). I svensk översättning: "Pil i det blå".

* "The Invisible Writing" (1954). I svensk översättning: "Den osynliga skriften".

avgjorde Väseuropas vägval?

På ett sätt liknande Andrej Sacharov och Aleander Solsjenitsyn kom Arthur Koestler att få ett betydande - kanske avgörande - inflytande på den politiska händelseutvecklingen. Alla tre i kraft av sin förmåga att omsätta sina tankar och sin övertygelse i skrift. Sacharov och Solsjenitsyn genom att i Sovjetunionen inspirera till och bana väg för kontrarevolutionen. Koestler genom att inspirera till och resa hinder mot kommunismens seger i Västeuropa. Om detta påminner David Andersson:

"År 1946 utgjorde kommunisterna det största partiet i Frankrike (liksom i Italien). I en folkomröstning om den franska författningen skulle kommunisterna ha blivit närmat allenarådande om deras förslag vunnit. Koestlers roman ("Natt klockan tolv på dagen") har utpekats som den viktigaste faktorn bakom det kommunistiska valnederlaget".

Hade kommunisterna erövrat Frankrike hade detta med stor sannolikhet satt en lavin i rullning, något som Moskva helt givet hade utnyttjat. Vad hade sedan inte kunnat hända?

Inte för inte kom Koestler att gälla som just komunismens fiende nr 1. I den kommunistiska pressen omnämndes Koestlers bostad som "det kalla krigets högkvarter" och man publicerade en karta över området där Koestler bodde. Hans hus markerades med en pil. Och en av våra svenska hemmakommunister - Gustav Johansson - hade svårt att hitta ord för sin förtrytelse, när ett svenskt förlag dristade att ge ut "Darkness at Noon" i svensk översättning: "Till ldetta stinkande preparat från krigspropagandans häxkök, som utges i billighetsupplaga av Tiden och sändes ut i dramatiserad form av Radiotjänst!" (2)

Vad som särskilt bidrog till att Koestler kom att gälla som hatobjekt för inte bara kommunister utan hela den generation vänsterintellektuella, som långt in i vår tid dominerat den massmediala scenen inte runom i Västvärdlen och då i synnerhet Sverige, är att han inte bara dissekerade och angrep kommunismen i dess olika former utan alla kommunismens medlöpare.

Därför är det heller inte förvånande, att David Anderssons vällovliga initiativ att påminna om och därmed sprida kunskap om Arthur Koestler och hans politiska författarskap, inte fått det mottagande som boken är förtjänst. Helt klart är också att författaren trampat på en öm tå, när han påtalar det faktum, att Koestler marginaliserats i den svenska debatten och därmed ha fräckheten att antyda, att vi i Sverige inte skulle ha en fri och öppen debatt, där en mot kommunismen riktad kritik och analys kan göra sig gällande på samma villkor som till "vänsterståndpunkter" draperat kommunistiskt tankegods.

I en tid då oppositionella åter likvideras i det nyauktoritära Ryssland känns det naturligtvis obekvämt att bli påmind om att en gång ha - med en understatement - solidariserat sig med ett system, där detta förhållningssätt var högsta gällande ordning.

Tydligast att uttrycka irritation över publiceringen av David Anderssons för svensk publik så viktiga bok är en av dessa överallt förekommande mediavänstrar med nödtorftigt bortskrapat kommunistiskt förflytet, nämligen Pelle Andersson, som under rubriken "Här blir stora tankar små" ger boken följande betyg:

"Timmarna vid fönstret" är inte bara korkad på gränsen till det komiska. Koestler används som tillhygge i diverse gamla och nya strider där väderkvarnarna heter Torbjörn Tännsjö, Nodkorea, Jan Myrdal, Karl Vennberg, utilitarismen, socialismen och "ändamålet helgar medlen".

Uppräkningen är illustrativ för vad dagens till mediavänster draperade kommunister inte gillar att få belyst - exempelvis detta att tesen "ändamålet helgar medlen" fick tjäna som alibi för massmord runtom i den kommunistiska världen på omkring 100 miljoner människor. Om detta skall det hållas tyst! Och den som fäktar mot den väderkvarnen är inte vara korkad. I Anderssons ögon framstår han som komisk.

Därför är det heller inte förvånande att Andersson tycks vilja friskriva Torbjorn Tännsjö från kritisk granskning - samma Tännsjö som 1979 utkom med skriften "I stället för yttrande- och tryckfrihet" med en argumentering, enligt vilken det här handlar om friheter, som saknar värde.

På detta sätt uppmärksammas en essäbok om den i Sverige - så är det ju - marginaliserade oc därför bortglömde Arthur Koestler på kutursidan i Sveriges största dagliga tidning Aftonbladet!

___________

(1) Detta bedrägeri, som kom att förändra hela min livssituation, har jag omnämnt i två tidigare i DSM publicerade artiklar: "Också en historia" (DSM 2/2001) och "Min berättelse" (DSM 2-3/2006).

(2) I sin bok "Timmarna vid fönstret" berättar David Andersson om hur kommunisterna köpte upp hela lager av "Natt klockan tolv på dagen" och förstörde dem och att bokens översättare inte vågade framträda under eget namn.