19.8.2007


Publicerad i Borås Tidning 2007-07-07
Birger Schlaug
f.d. språkrör (mp)
birger.schlaug@telia.com


Det finns vissa saker man har svårt för. En del har svårt för Ernst, andra för De gröna eller Moderaterna. Själv har jag svårt för Kristdemokraterna. Det är därför jag med falkögon och hundöron följde deras riksting, där det debatterades aborter, bensinskatt och medlemskap i kärnvapen- bestyckade Nato.

Min aversion mot kd fick sin början redan på åttio-talet. Jag var språkrör för De gröna och möttes i debatter - muntliga eller på tidningarnas debattsidor - med följande råsop: "Skulle Schlaug köra bil och krocka med ett barn och en älgkalv så skulle han rädda älgen."
Man blir trött på sådana debattinlägg. Rent av förbannad.

Eftersom jag tillhör arten homo sapiens så hade jag förstås räddat människobarnet. Ungefär som älgkon i första hand hade oroat sig för sin kalv. Artegoism kallas det. Den brukar fungera. Men bara i närområdet. Dagligen gör vi ju prioriteringar som medför att vi hellre köper hundmat och kattsand än skickar pengar för att rädda liv på människobarn på andra sidan jorden. Det gäller även kristdemokrater.

Förutom långsinthet handlar min aversion mot kd ganska mycket om besvikelse. Jag följde nämligen partiet i dess barndom, eftersom jag var fascinerad av Lewi Petrus, så icke-troende jag är. Petrus var den som skapade såväl Pingstkyrkan som kd. Petrus var en märklig man, kom från ett arbetarhem och hade inte så mycket till övers för kapitalismenSå när kd bildades anföll man sossarna från vänster. Både när det gällde fördelningspolitik och offentligt ägande. Kanske byggde värderingar på historien om Jesus som kastade ut månglarna ur templet.

Hur detta kunnat leda fram till dagens Mats Odell är mig en gåta. Det som nu fått mitt sinne att rinna över när det gäller kd är förstås partiets världsfrånvända syn på klimatpolitiken. När hela världen talar om vikten av att fasa ut fossila bränslen så kräver kd sänkt skatt på bensin. Jag vågar påstå att det är det enda parti i världen som slåss för detta just nu. Partiets riksting hade kunnat åtgärda partiledningens otidsenliga krav. Men icke.

Så Göran Hägglund fortsätter att slåss mot den dumma miljörörelsen och den dumma forskarvärlden i kampen för lägre bensinskatter. Det är inte klokt. Gränsar inte denna populism till vad som utmärker en total intellektuell kollaps? Kanske menar man, liksom en del fundamentalistiska kristna grupper i den amerikanska Södern, att klimatförändringarna är okej därför att de påskyndar den yttersta dagen? Jag vet inte, men något annat argument är svårt att finna idag.

Nej, jag förstår mig inte på detta parti, trots att en av mina bästa vänner är kristdemokrat - dock besviken sådan. Men överraskad är han, liksom många andra, över att abortmotståndare inom partiet tänker bilda nytt. Jag är inte alls överraskad. Motsatsen vore däremot överraskande. Det finns ju kristdemokrater som anser att abort är mord. Hur skulle de kunna acceptera att vara medlemmar i ett parti som föreslår att människor från andra länder skall få komma och utföra mord i Sverige?

Och nog behandlades de ganska illa av sin partiledning, trots att just deras åsikt om aborter var ett av de tyngsta motiven till att partiet en gång bildades. Självfallet måste dessa människor, om de vill arbeta politiskt, nu söka sig ett nytt parti. Antingen bilda eget eller bli aktiva i Sverige- demokraterna, som lockar med såväl stopp för gravida kvinnor från andra länder som strängare abortregler.

Vi som har svårt för kd - såväl på saklig grund som av pur långsinthet - har all anledning att hälsa en ny partibildning. Dels innebär det att Sd inte får ett tillskott, dels innebär det att det kd förlorar så pass många röster att partiet, så att säga, blir aborterat från riksdagen.

Bästa krist- demokratiska läsare, hoppas ni inte satte lördags-kaffet i vrångstrupen!