En judisk avhoppare varnar USA | ||
|
16.8.2006
Innehållsförteckning Sionisterna styr Förenta Staterna Dödläge år 1916. Sionisterna erbjuder att gå Förenta Staterna med i krig Förenta staterna tvingas med i Första Världskriget efter Balfourdeklarationen. Effekten på tyskarna å de förstod judisk aktivitet Freedman säger att det första världskiget drogs igång mot Tyskland. Tyskar bekämpade judisk kontroll. 1933: Judar förklarar heligt krig (och handelskrig) mot Tyskland Reichskristallnacht samt upprustning 1961: Kärnvapenkrig? För Israel? Sekretess (likt sionist avtalet med Förenta Staterna) kan inträffa igen Kol Nidre: Bevis om otrogenhet
Sionisterna styr Förenta Staterna Här i Förenta Staterna har sionisterna och deras religionsfränder total kontroll över vår regering. Av många anledningar, för många och alltför komplexa för att gå närmare in på här och nu, styr sionisterna och deras religionsfränder Förenta Staterna som vore de det här landets enväldiga monarker. Det kan hända att ni menar att detta är ett allt för generellt uttalande, men låt mig visa er vad som hände medan vi alla sov.
Vad hände? Första världskriget utbröt sommaren 1914. Det är inte många här i min ålder som kommer ihåg det. Det kriget fördes å ena sidan av Storbritannien, Frankrike och Ryssland; och å andra sidan av Tyskland, Österrike-Ungern och Turkiet. Inom två år skulle Tyskland ha vunnit det kriget; inte bara vunnit det formellt utan vunnit det faktiskt. De tyska ubåtarna, som tog världen med överraskning, hade sopat undan alla konvojer från Atlantens yta. Storbritannien befann sig utan ammunition åt sina soldater, med en veckas matförråd -- och därefter: svält. Vid den tidpunkten hade den franska armén gjort myteri. De hade förlorat 600.000 av gräddan av den franska ungdomen vid försvaret av Verdun vid Somme. Den ryska armén deserterade; de plockade ihop sina leksaker och begav sig hem, de ville inte leka krig längre, och de tyckte inte om tsaren. Och den italienska armén hade kollapsat. Inte ett skott hade avlossats på tysk jord. Inte en enda fiendesoldat hade överträtt den tyska gränsen. Men ändå, Tyskland erbjöd England fredsvillkor. De erbjöd England en tillförhandlad fred på vad advokaterna kallar status quo ante-basis. Det betyder: "Låt oss betrakta kriget som avslutat och låta allt vara som det var före kriget utbröt". På sommaren 1916 övervägde England detta -- på allvar. De hade inget val. Det gällde antingen att acceptera denna förhandlingsfred som Tyskland så storsint erbjöd dem, eller att fortsätta kriget och bli fullständigt tillintetgjorda.
Dödläge år 1916. Sionisterna erbjuder att gå Förenta Staterna med i krig Medan kriget pågick begav sig sionisterna i Tyskland, vilka representerade de östeuropeiska sionisterna, till det Brittiska krigsministeriet och -- jag kommer att fatta mig kort eftersom det är en lång historia, men jag har alla dokument som krävs för att bevisa giltigheten av mina påståenden -- de sade: "Hör här. Ni kan fortfarande vinna det här kriget. Ni behöver inte ge upp. Ni behöver inte acceptera den förhandlingsfred som Tyskland erbjuder er nu. Ni kan vinna det här kriget om Förenta Staterna träder in som er allierade." Förenta Staterna befann sig inte i krig vid den tidpunkten. Vi var nybakade; vi var unga; vi var rika; vi var mäktiga. De sade till England: "Vi garanterar att Förenta Staterna träder in i kriget som er allierade för att slåss med er på er sida, om ni lovar oss Palestina efter att ni vunnit kriget." De lade med andra ord fram denna överenskommelse: "Vi ser till att blanda in Förenta Staterna i kriget som er allierade. Det pris ni måste betala är Palestina efter att ni vunnit kriget och besegrat Tyskland, Österrike-Ungern och Turkiet." England hade emellertid lika stor rätt att lova bort Palestina till någon som Förenta Staterna skulle ha haft att lova bort Irland till Japan av någon dunkel anledning. Det är fullkomligt absurt att Storbritannien, som aldrig haft någon förbindelse eller något intresse eller några rättigheter i vad som är känt som Palestina, skulle erbjuda landet som betalning åt sionisterna för att de skulle involvera Förenta Staterna i kriget *. Likväl avlade de det löftet i oktober 1917. Och kort därefter -- jag vet inte hur många här som kommer ihåg det -- trädde Förenta Staterna, som nästan odelat stått på Tysklands sida, in i kriget som Storbritanniens allierade. * Benjamin Freedman visste tydligen inte att det Brittiska folket är det äkta Israel vars land det är. Endå, de har ingen rätt att ge marken åt sionisterna vars land det inte är, även om detta var profesiat av Hesekiel, att sionisterna skulle göra detta och lyckas- 11:15. Du människobarn, dina bröder, ja, [även] dina bröder dina nära fränder och hela Israels hus, alla de till vilka Jerusalems invånare säga: 'Hållen eder borta från HERREN; det är åt oss som landet har blivit givet till besittning' (Edomit sionister -1948) Jag påstår att Förenta Staterna nästan helt och hållet sympatiserade med Tyskland eftersom tidningarna här kontrollerades av judar, bankirerna var judar, hela det massmediala komplexet i det här landet kontrollerades av judar, och de, judarna, sympatiserade med Tyskland. De var tysksinnade på grund av att många av dem hade kommit från Tyskland, och dessutom ville de se Tyskland besegra tsaren. Judarna tyckte inte om tsaren och ville inte att Ryssland skulle vinna det här kriget. Dessa tysk-judiska bankirer, såsom Kuhn Loeb och de andra stora bankrörelserna i Förenta Staterna vägrade att finansiera Frankrikes eller Englands krigföring med så mycket som en dollar. De stod sida vid sida och sade: "Så länge som Frankrike och England gör gemensam sak med Ryssland -- inte en cent!". Men de öste pengar över Tyskland, de kämpade jämsides med Tyskland mot Ryssland i ett försök att krossa tsarregimen. När nu dessa samma judar såg möjligheten att komma i besittning av Palestina, vände de sig till England och lade fram den här uppgörelsen. I och med det förändrades allt liksom ett trafikljus som växlar från rött till grönt. Varhelst tidningarna tagit parti för Tyskland, där de berättat för folket om svårigheterna Tyskland hade med att kämpa mot Storbritannien beträffande handel och andra områden, där dög tyskarna plötsligt inte längre. De var skurkar. De var hunner. De skjöt sjuksystrar från Röda korset. De högg händerna av bebisar. De var inte bra. Kort därefter förklarade Wilson krig mot Tyskland.
Förenta staterna tvingas med i Första Världskriget efter Balfourdeklarationen. Sionisterna i London hade telegraferat till Förenta Staterna, till Domare Brandeis, och sade: "Sätt i gång att bearbeta president Wilson. Från England får vi vad vi vill ha. Se nu till att påverka president Wilson och blanda in Förenta Staterna i kriget." Det var på så sätt Förenta Staterna drogs in i kriget. Vi hade inget större intresse av det; vi hade inte större rätt att delta i det än vi har att befinna oss på månen i kväll istället för i detta rum. Det fanns absolut ingen anledning att första världskriget skulle vara vårt krig. Vi tvingades hals över huvud -- eller om jag får vara vulgär: fårskallar som vi var lurades vi in i det enbart för att världens sionister skulle kunna utverka Palestina. Detta är något som det amerikanska folket aldrig fått höra. De begrep aldrig varför vi kastade oss in i första världskriget. Efter att vi kom med i kriget begav sig sionisterna till Storbritannien och sade: "Nå, vi har fullgjort vår del av överenskommelsen. Låt oss få det skriftligt på att ni kommer att infria avtalet och ge oss Palestina efter att ni vunnit kriget." De visste inte om kriget skulle vara ytterligare ett år eller tio år. Så de började formulera ett slags kvitto. Kvittot tog formen av ett brev formulerat i mycket kryptiska termer så att omvärlden i stort inte skulle förstå vad det handlade om. Och detta kom att kallas Balfourdeklarationen. Balfourdeklarationen var inget annat än Storbritanniens löfte att betala sionisterna det vederlag de hade kommit överens om för att involvera Förenta Staterna i kriget. Så denna stora Balfourdeklaration som ni hör så mycket om är lika falsk som en tredollarssedel. Jag tror inte att jag kan ge saken mer eftertryck än så.
Det var där alla problemen började. Förenta Staterna kom med i kriget. Förenta Staterna krossade Tyskland. Ni vet hur det gick. När kriget var till ända och tyskarna for till Paris till fredskonferensen 1919 fanns judarna representerade där med en delegation om 117 judar ledda av Bernard Baruch. Jag var där; jag borde veta. Nå, vad hände? Judarna på fredskonferensen styckade upp Tyskland och portionerade ut bitarna till alla dessa nationer som gjorde anspråk på en viss del europeiskt territorium, och sade: "Vad sägs om Palestina för vår del?" Och de förelade Balfourdeklarationen som först nu kom till tyskarnas kännedom. Så nu insåg tyskarna för första gången: "Åh, så det var det allt handlade om! Det var därför Förenta Staterna kom med i kriget." Tyskarna insåg för första gången att de var besegrade, att de utstod det oerhörda krigsskadeståndet som pålagts dem av den orsaken att sionisterna ville ha Palestina* och var fast beslutna att få det till varje pris. * Utan Adolf Hitler, som var halv-judisk och hans judiska generaler skulle det inte finnas en sionistisk stat i Israel. Varför hölls Rudolf (Walter Richard) Hess (1894-1987), som var Adolf Hitlers andra i kommando, incommunicado i fängelset i Spandau ända tills hans död år 1987, efter att ha fallskärmhoppat ner till Skottland för att söka fred år 1941? Tillockmed fångvakterna fick inte tala åt honom. Vad visste han som måste hållas så hemligt och fick honom att verka så farlig? Var formationen av sionist staten den riktiga orsaken för det andra världskiget? Var detta det vad Hess visste? - JAH
Det för oss osökt in på ett annat mycket intressant område. När tyskarna insåg detta blev de naturligtvis förbittrade. Fram tills nu hade judarna inte haft det bättre i något annat land i världen än i just Tyskland. Vi hade Rathenau som var kanske 100 gånger så betydelsefull inom industrin och finansväsendet än vad Bernard Baruch är i det här landet. Vi hade Balin som ägde två stora ångfartygsrederier, det nordtyska Lloyd's och Hamburg-American Lines. Vi hade Bleichroder som var familjen Hohenzollerns bankir. Vi hade Warburgs i Hamburg, som var de stora affärsbanksdirektörerna -- de största i världen. Judarna klarade sig bra i Tyskland. Ingen tvekan om den saken. Tyskarna kände emellertid: "Nå, detta var verkligen ett förräderi." Det var ett förräderi som skulle kunna jämföras med denna hypotetiska situation: Anta att Förenta Staterna låg i krig med Sovjetunionen. Och att vi höll på att vinna. Och att vi sade till Sovjetunionen: "Låt oss få det här överstökat. Vi erbjuder er en förhandlingsfred. Vi tar och glömmer hela affären." Och att helt plötsligt blandade det kommunistiska Kina sig i kriget som Sovjetunionens allierade. Och deras inblandning ledde till vårt nederlag.* Ett förkrossande nederlag med åtföljande krigsskadestånd vars omfattning ens föreställningsförmåga inte förmår greppa. Föreställ er vidare att efter nederlaget fick vi reda på att det var kineserna i det här landet, våra egna kinesiska medborgare, som under hela tiden då vi trott att de var lojala medborgare på vår sida, förrådde oss för Sovjetunionen, och att det var på grund av dem som det kommunistiska Kina lade sig i kriget mot oss. Hur skulle vi då känna oss här i Förenta Staterna gentemot kineserna? Jag tror inte att en enda av dem skulle våga sig på gatan. Det skulle inte finnas tillräckligt med lämpliga lyktstolpar för att ta hand om dem. Föreställ er hur vi skulle känna oss. * Ironiskt nog, så som profesiat att kommer att hända både av George Washington's Vision (see slutet av artikeln) och Bibeln. Nåväl, det var så tyskarna kände gentemot dessa judar. De hade varit högst sympatiska mot dem: Från 1905 och framåt, efter att den första kommunistiska revolutionen misslyckats i Ryssland och judarna var tvungna att hastigt ta sig ut ur landet begav de sig alla till Tyskland. Och Tyskland gav dem fristad. Och de behandlades mycket väl. Och här och nu hade de förrått Tyskland av den enda anledningen att de ville ha Palestina till ett så kallat "judiskt samvälde". * Esekiel 11:15. Du människobarn, dina bröder, ja, [även] dina bröder dina nära fränder och hela Israels hus, alla de till vilka Jerusalems invånare säga: 'Hållen eder borta från HERREN; det är åt oss som landet har blivit givet till besittning (Edomit sionister -1948) Nu, under åren 1919-23, skrev Nahum Sokolow och alla de andra stora ledarna och stora namnen ni läst om i samband med sionismen av idag, i alla sina tidningar -- och pressen var fylld med deras uttalanden -- att stämningarna mot judarna i Tyskland berodde på det faktum att de insett att det stora nederlaget var en följd av den judiska medlingen som ledde till Förenta Staternas inträde i kriget. Judarna själva erkände detta. Det var inte så att tyskarna upptäckte 1919 att en bägare judiskt blod smakade bättre än Coca-Cola eller münschneröl. Det fanns inga religiösa känslostämningar. Det fanns ingen sentimentalitet mot detta folk enbart baserad på religiösa grunder. Det hela var rent politiskt. Det handlade om ekonomi. Det var allt annat än religionsanknutet. Ingen i Tyskland brydde sig om ifall en jude gick hem och drog ner rullgardinerna och sade "Shema' Yisroel" eller "Fader vår". Ingen i Tyskland brydde sig mer än vad man bryr sig i Förenta Staterna. De här känslostämningarna som kom att utveckla sig senare i Tyskland berodde på en enda omständighet: Tyskarna höll judarna ansvariga för det förkrossande nederlaget.
Freedman säger att det första världskiget drogs igång mot Tyskland. Och första världskriget hade dragits igång mot Tyskland av skäl för vilka Tyskland inte ansvarade. De hade inget att stå till svars inför. Möjligtvis med undantag av att vara framgångsrika. De hade byggt upp en stor flotta. De hade byggt upp världshandeln. Ni måste hålla i minnet att Tyskland vid tiden för Franska revolutionen bestod av 300 små stadsstater, furstendömen, hertigdömen och så vidare. Tre hundra separata små politiska enheter. Och däremellan, mellan Napoleons och Bismarks respektive epoker, var de sammanslutna i en stat. Och inom loppet av 50 år blev de en av världens stormakter. Deras flotta konkurrerade med Storbritanniens, de bedrev handel över hela världen, de kunde underbjuda vem som helst, de kunde tillverka bättre produkter. Vad hände som ett resultat av allt detta? Det fanns en konspiration mellan England, Frankrike och Ryssland att sätta Tyskland på plats. Det finns inte en enda historiker i hela världen som kan finna en giltig anledning till varför dessa tre länder beslutade sig för att sudda ut Tyskland från kartan rent politiskt.
När Tyskland insåg att judarna var ansvariga för sitt nederlag, blev de helt naturligt förbittrade. Men inte ett hår på en enda judes huvud kröktes. Professor Tansill från Georgetownuniversitetet som hade tillgång till utrikesdepartementets alla hemliga handlingar, skrev i sin bok och citerade ur ett dokument från utrikesdepartementet skrivet av Hugo Schönfelt, en jude som Cordell Hull skickat till Europa 1933 för att undersöka de så kallade politiska fånglägren och som skrev tillbaka att han hade funnit dem i mycket gott skick. De var i alldeles utmärkt skick och alla behandlades väl. Och de var fyllda med kommunister. En hel del av dem var emellertid judar då judarna råkade utgöra ungefär 98 procent av Europas kommunister vid den tidpunkten. Och det fanns en del präster där, frikyrkopräster och andra, och fackföreningsledare och frimurare samt andra som hade internationella anknytningar.
Tyskar bekämpade judisk kontroll. Lite bakgrund är på sin plats: Under 1918-1919 tog kommunisterna över i Bajern under några dagar. Rosa Luxemburg och Karl Liebknecht tog över regeringsmakten i tre dagar. Faktum är att när kejsaren avslutade kriget flydde han till Holland för att han trodde att kommunisterna var på väg att ta över Tyskland som de hade gjort med Ryssland och att han skulle gå samma öde som tsaren till mötes. Så han flydde till Holland för sin egen säkerhet. Efter att det kommunistiska hotet i Tyskland krossats fortsatte judarna sina försök att återta sin forna status, och Tyskarna bekämpade dem på alla sätt de kunde utan att ett enda hår på någons huvud kröktes. De bekämpade dem på samma sätt som förbudsivrarna i det här landet stred mot alla som hade intressen i sprithanteringen. De bekämpade inte varandra med pistoler. Gott och väl, det var på så sätt de bekämpade judarna i Tyskland. Och märk väl att vid den tidpunkten fanns det mellan 80 och 90 miljoner tyskar och bara 460.000 judar. Omkring en halv procent av Tysklands befolkning var judar. Men ändå kontrollerade de all press, och de kontrollerade huvuddelen av ekonomin eftersom de hade viftat med billiga pengar när tyska marken var nedskriven, och köpt upp praktiskt taget allting. Judarna försökte lägga på locket på detta faktum. De ville inte att världen verkligen skulle förstå att de hade förrått Tyskland, och detta förbittrade tyskarna. Tyskarna vidtog tillbörliga åtgärder mot judarna. De, hur ska jag uttrycka det, diskriminerade dem varhelst de kunde. De skydde dem. På samma sätt som vi hade skytt kineserna eller negrerna eller katolikerna eller vem som helst i det här landet som hade förrått oss för en fiende och bäddat för vårt nederlag.
Efter ett tag kallade de världsledande judarna samman ett möte i Amsterdam. Judar från varje land i världen bevistade detta möte i juli 1933. Och de sade till Tyskland: "Se till att avsätta Hitler och ge varje jude åter sin tidigare position, vare sig han var kommunist eller något annat. Ni kan inte behandla oss på det här sättet. Och vi, världens judar, ställer er ett ultimatum." Ni kan tänka er vad tyskarna svarade dem. Så vad gjorde judarna? Vad gjorde då judarna? Naturligtvis frågade sig tyskarna: "Vilka är dessa som proklamerar en bojkott mot oss och kastar ut allt vårt folk i arbetslöshet och får våra industrier att stanna upp? Vilka är de som kan göra så mot oss?" De blev naturligtvis förbittrade över detta. Förvisso målade de svastikor på affärer ägda av judar. Varför skulle en tysk gå in och ge sina pengar till en butiksinnehavare som tog del i en bojkott som skulle få Tyskland att svälta tills de kapitulerade inför världens judar som själva ämnade diktera vem deras premiärminister eller rikskansler skulle vara. Det var rent löjligt.
Reichskristallnacht samt upprustning Bojkotten fortsatte en tid, men det var först 1938 då en ung jude från Polen promenerade in på den tyska ambassaden i Paris och skjöt en tysk ämbetsman, som tyskarna verkligen började bli hårdhänta mot judarna i Tyskland. Först då började de krossa fönster och delta i gatuslagsmål och så vidare. Jag tycker inte om att använda ordet "antisemitism" eftersom det saknar egentlig mening, men för er betyder det emellertid något fortfarande, så jag är tvungen att använda det. Den enda orsaken till att det rådde känslostämningar i Tyskland mot judar var att de var ansvariga för första världskriget och för denna världsomspännande bojkott. I slutändan var de även ansvariga för andra världskriget då det efter att den här affären gått över styr blivit absolut nödvändigt för judarna och Tyskland att mäta sina krafter i ett krig för att se vem som skulle överleva. Under tiden hade jag bott i Tyskland och jag visste att tyskarna beslutat att Europa skulle vara antingen kristet eller kommunistiskt; det fanns inget mellanting. Och tyskarna beslutade att Europa skulle förbli kristet om möjligt. Och de började åter att rusta. I november 1933 erkände Förenta Staterna Sovjetunionen. Sovjetunionen höll på att bli mycket mäktigt, och Tyskland insåg att "Vår tur kommer snart, såvida inte vi står starka." Samma sak som vi säger idag: "Vår tur kommer snart, såvida inte vi står starka." Vår regering spenderar 83 eller 84 miljarder dollar på försvaret. Försvar mot vem? Försvar mot 40.000 små judar i Moskva som tog över i Ryssland, och på sina smygvägar tog kontrollen över många andra länder i världen.
Att det här landet nu står på randen till ett tredje världskrig, ut ur vilket vi omöjligt kan träda som segrare, är något som får min fattningsförmåga att vackla. Jag vet att kärnvapen mäts i termer av megaton. Ett megaton är en term som används för att beskriva en miljon ton TNT. Våra kärnvapenbomber hade en kapacitet om tio megaton, eller tio miljoner ton TNT, när de först utvecklades. Nu har kärnvapnen som framställs en kapacitet på 200 megaton, och Gud vet hur många megaton Sovjetunionens kärnvapen är goda för. Vad står vi inför nu? Om vi utlöser ett världskrig som kan komma att utvecklas till ett kärnvapenkrig innebär det slutet för mänskligheten. Varför kan överhuvudtaget ett sådant krig tänkas äga rum? Det kommer att äga rum i och med att ridån går upp inför Akt 3; Akt 1 var första världskriget; Akt 2 var andra världskriget och Akt 3 kommer att vara tredje världskriget. Världens judar, sionisterna och deras religionsfränder överallt, är fast beslutna att åter utnyttja Förenta Staterna till att hjälpa dem att permanent återfå Palestina som sitt fotfäste för sin världsregering. Det är så sant som att jag står här. Jag är inte ensam om att ha utläst det, utan många av er här har även ni utläst det, och det är känt över hela världen.
Vad ska vi göra? Det kan vara din sons liv du räddar. Era söner kan vara på väg mot det kriget ikväll; och ni vet inget mer om det än ni 1916 visste om att i London träffade sionisterna ett avtal med det engelska krigsministeriet att sända era söner i krig i Europa. Kände ni till detta då det begav sig? Inte en människa i Förenta Staterna kände till det. Ni tilläts inte känna till det. Vem kände till det? President Wilson kände till det. Överste House kände till det. Andra insiders kände till det. Kände jag till det? Jag hade en ganska hygglig bild av vad som var i görningen: Jag stod i förbindelse med Henry Morgenthau Sr. under kampanjen 1912 då president Wilson valdes, och det talades en hel del i samband med det. Jag var ordföranden i finansutskottet Henry Morgenthau Seniors "förtrolige man", och utgjorde förbindelsen mellan honom och Rollo Wells, finanssekreteraren. Så jag satt med på dessa möten med president Wilson och alla de andra, och jag hörde dem slå in den progressiva beskattningen och vad som senare kommit att bli av centralbanken, i Wilsons hjärna, och jag hörde dem indoktrinera honom med den sionistiska rörelsen. Domare Brandeis och president Wilson stod varandra lika nära som de två fingrarna på den här handen. President Woodrow Wilson var precis lika inkompetent när det gällde att inse vad som var i görningen som en nyfödd bebis. Det var så de drog in oss i första världskriget medan vi alla sov. De skickade våra söner över dit för att slaktas. För vad? Så att judarna kunde få Palestina till sitt "samvälde". De har lurat er så mycket att ni inte vet om ni är på väg åt det ena hållet eller det andra. En domare, vilken som helst, yttrar när han möter sin jury i ett mål: "Mina herrar, finner ni att ett vittne anfört en enda lögn kan ni förbise hans vittnesmål i sin helhet." Jag vet inte vilka stater ni kommer ifrån, men i staten New York är det på det sättet en domare tilltalar en jury. Om vittnet ifråga förtäljt en enda lögn, åsidosätt hans vittnesmål.
Vilka fakta finns beträffande judarna? (Jag kallar dem judar inför er eftersom de är kända i egenskap av judar. Jag själv kallar dem inte judar. Jag refererar till dem som så kallade judar*, för jag vet vad de är.) De östeuropeiska judarna, som utgör 92 procent av hela den del av världsbefolkningen som kallar sig judar, var från början khazarer. De utgjorde en krigisk stam som levde långt inne i hjärtat av Asien. Och de var så krigiska att till och med asiaterna fördrev dem ur Asien in i östra Europa. De grundade ett stort khazarkungadöme på 800.000 engelska kvadratmil. Vid den tidpunkten existerade inte Ryssland, och det gjorde inte heller flera andra europeiska stater. Khazarkungadömet var det största landet i hela Europa -- så stort och så mäktigt att när andra monarker ämnade dra ut i krig lånade khazarerna ut 40.000 soldater åt dem. Så stora och mäktiga var de. * Uppenbarelseboken 2:9 Jag känner din bedrövelse och din fattigdom, (dock, du är rik) -- och [jag vet] vilken försmädelse du utstår av dem som säga sig vara judar, men ICKE äro detta, utan äro en Satans synagoga. De var fallosdyrkare vilket var rent vämjeligt, och jag vill inte gå in på detaljer om det nu. Men det var deras religion liksom det var många andra hedningars och barbarers religion runt om i världen. Khazarkungen blev så äcklad över förfallet i sitt kungadöme att han beslutade sig för att införa en så kallad monoteistisk tro -- antingen kristendom, islam eller vad som idag är känt som judendom, vilket i själva verket är talmudism. Genom att sätta snurr på lyckohjulet och säga "ole dole doff" valde han den så kallade judendomen. Och den blev statsreligion. Han skickade sitt folk till de talmudiska skolorna i Pumbedita och Sura och fostrade fram tusentals rabbiner, och öppnade synagogor och skolor, och hans folk blev vad vi kallar judar. Det fanns inte en enda av dem med en förfader som någonsin satt sin fot i det Heliga Landet. Och åsyftar jag inte bara det Gamla Testamentets era, utan jag avser ända sedan tidernas begynnelse. Inte en enda av dem! Men ändå kommer de till oss kristna och ber oss understödja deras väpnade uppror i Palestina genom att säga: "Ni vill väl hjälpa till att repatriera Guds utvalda folk till sitt Förlovade Land, eller hur? Det är er kristna plikt. Vi gav er en av våra grabbar till Herre och Frälsare. Och nu går ni till kyrkan varje söndag och faller på knä inför och tillbedjer en jude, och vi är judar." Men de är hedniska khazarer som konverterades precis så som irländarna blev konverterade. Det är lika löjligt att kalla dem "det Heliga Landets folk" som vore det att kalla de 54 miljoner kinesiska muslimerna för "araber". Muhammed dog 620 före Kristus, och sedan dess har 54 miljoner kineser accepterat Islam som sin religiösa tro. Föreställ er nu i Kina, 3200 kilometer från arabvärlden, från Mekka och Muhammeds födelseplats. Föreställ er hur det vore om dessa 54 miljoner kineser beslutade sig för att kalla sig själva "araber". Ni skulle kalla dem galningar. Den som tror att dessa 54 miljoner kineser är araber måste vara tokig. Allt de gjorde var att anamma en religiös tro som hade sitt ursprung i Mekka i Saudiarabien. Samma sak gäller för irländarna. När irländarna blev kristna var det ingen som dumpade dem i havet och importerade en ny skörd invånare till det Heliga Landet. De hade inte förändrats som folk. De var samma folk, men de hade accepterat Kristendomen som sin religiösa tro. Dessa khazarer, dessa hedningar, dessa asiater, dessa turk-finnar var en mongolisk ras som trängde ut ur Asien in i östra Europa. Eftersom deras konung anammade den talmudska tron hade de övriga inget val. Precis som i Spanien: Om kungen var katolsk var alla tvungna att vara katoliker. I annat fall tvangs man ut ur landet. Så khazarerna blev vad vi idag kallar judar. Föreställ er hur löjligt det var för de stora kristna länderna i världen att säga: "Vi skall använda vår makt och prestige till att repatriera Guds Utvalda Folk till sina förfäders hemland, deras Förlovade Land." Kan en lögn vara större än så? Eftersom de kontrollerar nyhetspressen, tidskrifterna, radion, televisionen och bokförläggarbranschen, och eftersom de fått våra religiösa ledare i predikstolen och våra politiker i talarstolen att tala samma språk, är det inte allt för överraskande att ni går på denna lögn. Ni skulle tro att svart är vitt om ni fick höra det tillräckligt ofta. Ni skulle inte kalla svart för svart längre -- ni skulle börja kalla svart för vitt. Och ingen skulle kunna klandra er. Det är en av historiens stora lögner. Det är grunden till allt elände som har drabbat världen.
Vet ni vad judarna gör på försoningsdagen, som ni tror är så helig för dem? Jag var en av dem. Detta är inte hörsägen. Jag är inte här för att agera folkuppviglare. Jag är här för att ge er fakta. När man går in i en synagoga på försoningsdagen står man upp medan man reciterar den allra första bönen. Det är den enda bönen för vilken man står upp. Man upprepar tre gånger en kort bön kallad Kol Nidre. I den bönen träder man in i en överenskommelse med Gud den Allsmäktige att varje ed, löfte eller försäkran som man kan tänkas avlägga de nästföljande tolv månaderna skall vara intet värd. Eden skall ej vara en ed; löftet skall ej vara ett löfte; försäkran skall ej vara en försäkran. De ska varken ha någon innebörd eller verkan. Och vidare, Talmud lär ut att närhelst man avlägger en ed, ett löfte eller en försäkran skall man minnas Kol Nidre-bönen som man reciterade på försoningsdagen, och därmed vara befriad från att infria den.* Hur pass långt kan man sätta sin tillit till deras lojalitet? Man kan sätta sin tillit till dem i samma utsträckning som tyskarna kunde 1916. Vi kommer att gå samma öde som Tyskland till mötes, och av samma anledning. Andra Mosebok (Exodus) - De Tio Budorden - 20: 16 Du skall icke bära falskt vittnesbörd mot din nästa [eller dig själv]. George Washington described the vision as "appalling". Thick, black clouds came over America from Europe, Asia and Africa. Separate at first, they ultimately joined together into one great threatening cloud. EZEKIEL Gog and Magog. |