Vad har JAS-proktektet och Estonia gemensamt?  




Yrsas Blogg
* Artiklar på engelska

* Tsunami

* 9/11
* Bilderbergare
* Frimurare och illuminater
* Nya Världsordningen
* Israel och Palestina
* Kriget i Irak
* USA
* Balibombningen
* Estonia
* Mordet på Anna Lindh
* Mordet på Olof Palme
* Medicin och hälsa

* MindControl
* Chemtrail
*HAARP & Echelon

* EU
* Böcker

* Video







10.6.2007

Skrivet av en på redaktionen känd person


Jobbat två år o fyra månader på Ericsson i Borås med tillverkning, provning och reparation av Mini-Link-systemet. Mikrovågsradio för trådlös datatransmission. När jag såg Uppdrag Granskning tyckte jag inte deras förklaring stämde.

Uppdrag Granskning hade fått två registreringsnummer på de bilar som använts vid smugglingen på estonia av den pensionerade tullaren. Bilarna, en Volvo kombi och en ljusblå lastbil tror jag det var, ägdes av Ericsson Access AB i Linköping, som 1994 hörde till Ericsson Microwave. Boråsfabriken var just då i full färd med att ställas över från militär till civil teknik, från militär radar och mikrovågsutrustning till civila tillämpningar (läs mobiltelefonnätet).

Ericsson i Mölndal var också militär och är det delvis fortfarande. De utvecklade radar och andra system (dator mm) till JAS93 Grioen, i samarbete i formen av SAAB Ericsson Space...
Ericsson och SAAB utvecklade nykelkomponenter i JAS.

När jag läste boken "JAS 39 Gripen - den havererade stormaktsdrömmen" av Johan Lindén insåg jag att SAAB/Ericsson omöjligt kunde utvecklat allting från grunden på så kort tid och med så många problem som fanns inom JAS-grejen.

Sedan hittade jag i Aftonbladet information om Exico AB och också i radions sommarprogram i somras där den fd FRA-anställde berättade att FRA och svensk militärunderättelsetjänst systematiskt samarbetar med storföretag mm...

Pusselbitarna föll på plats. Mycket tydde på att Ericsson/SAAB smugglat saker på Estonia, i samarbete med FMV/FRA/MUST... Jag skrev en bloggpost om detta för ett tag sedan, du fick en kopia också.

Så här skrev jag då, den 30/7 2006:

Under 1990-talet hade svenska försvaret en omfattande spionageverksamhet i fd Sovjet. Hemliga agenter som under officiell eller kommersiell täckmantel kunde röra sig fritt i Ryssland. Med hjälp av olika intyg utfärdade av Försvarets Materielverk och Inspektionen för strategiska produkter kunde svenska militära underrättelsetjänsten och statliga företag köpa, stjäla och muta till sig rysk teknologi och militära hemligheter. Tallinn blev ett centrum för svenska agenter. Ericsson, SAAB, och Exico förde militärteknologi till Sverige. Radar, laser, mikrovågsteknik, komminikationsteknik och avancerade hjälmsikten smugglades från Öst till Väst.

Väl i Sverige delades bytet upp; radar till SAAB och Ericsson Microwave Mikrovågsutrustning och kommunikationsteknik till Ericsson Radio Access. Laser och sikten till försvaret; information och militära hemligheter vidare till USA...

Svenska underättelsetjänsten har i decennier samarbetat med amerikanska motsvarigheter. Särskilt inom signalspaning.

Claes-Ebbe Alwén, spion för Kontoret för Särskild Inhämtning, mutade till sig nosradarn (Phazotron N-001 puls-doppler-radar) och det infraröda siktet till Sukhoi SU-27. Han använde sitt egna företag Exico och Inspektionen för strategiska produkter som täckmantel. Dollarsedlar i en ICA-kasse bytte ägare. Tyvärr var Alwén lite oförsiktig med hur han bokförde miljonmutorna och Skatteverket råkade avslöja spionen.

Tack vare Alwén och hans spionkollega Roberth Winton kunde SAAB, Ericsson och svenska förvaret vidareutveckla, förbättra och exploatera sovjetisk försvarsteknik. JAS 39 Gripen, Ericsson PS-05/A radar, satellitteknik, och FOIs kunskaper om telekrig mm, är frukter av spionernas arbete.

Från Tallinn, med M/S Estonia till Stockholm. Vidare till Linköping och byggnad 223 på Malmens flygplats.

2002 pågick smugglingen fortfarande. Projekten General Purpose Equipment 1, 2 och 4 är fortfarande hemligstämplade.

Det lade jag ut på bloggen och skickade till dig, Jan Gillberg och Anders Björkman i hopp om att få fler ledtrådar eller att någon skulle höra av sig, helst gamla ericssonare.
Jag jobbade som sagt på Ericsson i Borås då och började göra försiktiga och diskreta förfrågningar. Helt omöjligt, ingenting. De flesta tyckte jag var löjlig, man får ju tänka på att de flesta inte ens vet de mest grundläggande sakerna om Estonia... De har ju bara fått den officiella historien.
Sedan under hela hösten har ju ännu mer kommit fram, små fragment..