30.7.2007


Källa: Världen Idag, publicerad 2007-07-23
Skriven av Mats Tunehag



Brott ska bekämpas och få rättsliga konsekvenser. Därtill har vi lagar, poliser och rättsväsende. Våld mot barn, kvinnor, män, unga, gamla, rika, fattiga, judar, svenskar, gifta, sambos, homosexuella, invandrare, buddister och alla andra är olagligt och har så varit i långliga tider. På senare år har kategorin ”hatbrott” införts.

Polisen i Stockholm har dessutom ett särskilt kontor där dylika brott kan anmälas och snabbt behandlas. Och visst kan det låta bra. Hat är inte bra och brott är inte bra, så att bekämpa hatbrott måste väl därför vara bra. Men vad handlar det egentligen om och är det förenligt med rättstänkande och mänskliga fri- och rättigheter? Eftersom det redan finns lagar som förbjuder våld och domstolar som dömer för misshandel, varför måste vi ha en särskild kategori för hatbrott?

Hatbrott innebär att det ska utrönas vilka tankar och känslor förövaren har angående vissa livsstilar eller religioner och dess utövare. Men inte mot vad eller vem som helst, utan främst gentemot muslimer och homosexuella. Om en homosexuell slår ner dig är det ”bara” misshandel, men om du slår ner en homosexuell ska det utredas om du hatar, känner missaktning, ogillar homosexualitet, har uttalat dig negativt om Pride-festivalen, med mera. Om en muslim slår sin fru, är det ”bara” hustrumisshandel, men om du slår en muslim ska polisen utreda vad du tycker, tänker och känner inför islam och muslimer. Orwells tankepolis i romanen 1984 blir kusligt aktuell.
Det finns alltså vissa tankar, uppfattningar och känslor som är brottsliga och vissa våldsoffer har större skyddsvärde än andra, beroende på deras livsstil eller trosuppfattning. Det påminner om sharia där män har mer värde inför domstol än kvinnor. Detta står i skarp kontrast till allas likhet inför lagen. Detta är även ett hot mot tanke- och åsiktsfrihet men också yttrande- och religionsfrihet.

”Hatbrotts-idén” är att ge efter för det politiskt opportuna istället för att ta itu med de stora problemen när det gäller våld och brott. Varje övergrepp och våldsdåd är avskyvärt, men de stora problemen finns inte i våld mot homosexuella eller muslimer. Statistiskt sett är de myggor jämfört med de stora elefanterna våldtäkter, våld mot närstående, misshandel, inbrott, stölder, med mera.
Våld ska givetvis bestraffas oavsett offrets läggning eller bakgrund eller förövarens åsikter. Och polis och åklagare ska inte vara ”tankepolis”. Det är problemets kärna när det gäller så kallade hatbrott: de är utformade för att bestraffa människor för vad de tänker, känner eller tror. ”Hatbrott” handlar om politisk korrekthet och hotar grundläggande rättsprinciper.

En grundläggande rättsprincip handlar om det objektiva, exempelvis vad hände i misshandeln, vem slog vem, när och var. Hatbrotts-kategorin tar oss in på subjektiva områden där åsikter kriminaliseras, som att påstå att homosexualitet inte är medfött eller att Muhammed var en krigshetsare. Dessa åsikter kan i sig komma att betraktas som hatbrott. Det är bra att vara emot och bekämpa hat och brott, men hatbrotts-kategorin är farlig för demokratin.

Lästips: Anders Isaksson skrev om hatbrottens problematik i Dagens Nyheter 14 juli, http://www.dn.se/DNet/jsp/polopoly.jsp?d=578&a=670780