|  
  
  
  * Tsunami
 * 
        9/11
 * 
        Bilderbergare
 * 
        Frimurare och illuminater
 * Nya Världsordningen
 * Israel och Palestina
 * Kriget i Irak
 * USA
 * Balibombningen
 * Estonia
 * Mordet på Anna Lindh
 * Mordet på Olof Palme
 * Medicin och hälsa
 * MindControl
 * Chemtrail
 *HAARP & Echelon
 * EU
 
  
  
 | 12.9.2006
 Källa: Harald Ullman, Expressen 12.9.2006
 
 Glöm det där som hänt i valrörelsen hos folkpartiet!
 
 Det är inget nytt som förekommer, det hände redan på 1970-talet fast de blev
 inte uppdagade då.
 
 Här berättar Harald Ullmans  hur sossarna utgav de sig för att vara kristdemokrater och använde en städerska för att få   fatt i motståndares politiska planer.
 
 Under några dagar   har medierna varit fyllda av den sk spionskandalen. Man förundras över hur denna   affär kan få en sådan enorm uppmärksamhet. Och än mer förundras jag över det   otroliga hycklande och moraliserande från alla politiska läger.
 Många   valarbetare, speciellt de yngre, uppfattar valrörelsen som något av ett krig.   Och i alla krig är underrättelsetjänst en viktig del. Underrättelser skaffar man   sig vanligtvis genom att systematisk följa fienden på möten, nätet, media etc.   Det är inget märkvärdigt. I alla system där konkurrens råder bevakar man   konkurrenterna. I näringslivet kallas det med ett lite finare ord för   omvärldsbevakning.
 
 Jag har varit med på innerplan i många socialdemokratiska   valrörelser. Både som ombudsman på 70-talet och senare som reklambyråansvarig   för s-valkampanjerna.
 Som ombudsman kom jag över diverse planer. En plan hade en   städerska hittat i en papperskorg som kom i våra händer. Andra planer kom vi   över från missnöjda valarbetare som ville "hämnas". Jag måste erkänna mitt   moraliska förfall. Vi läste planerna och sa inget till våra politiska   motståndare. Och inte bad jag om ursäkt heller.
 Och visst förekom fula   tricks. Moderaterna hyrde (ja faktiskt) in en knäppgök som skulle störa våra   möten. Han lyckades delvis med det. Men han blev sur för han fick för lite   betalt och berättade för oss. Och när kristdemokraterna funderade på att inte   ställa upp i ett val var det en hel del s-valarbetare som uppgav sig vara   kd:are. Vi ringde o ringde för att uppmuntra att kd skulle ställa upp. Om kd   fick 2 procent av rösterna, vilket var det sannolika var det ju bortkastade   röster för borgerligheten. Jag kan inte minnas att vi uppgav våra korrekta namn   när vi ringde till kd.
 
 Under   1980-talet var flera partier över i USA och studerade deras valkampanjer.   Vi lärde oss mycket, som vi också tillämpade. Till exempel att negativ   campaining fungerar. Demokraternas Dukakis förlorade på en sådan kampanj.   Moderaterna föll på en negativ kampanj 1985. Inte så vackert men man kan vinna   val på att utnyttja sin motståndares svagheter, även om ingen vill erkänna   det.
 
 Viktigast var kanske lärdomen att intensivt och systematiskt följa de   politiska motståndarna överallt. Att hitta olika knep för att störa   motståndarna. Det kan handla om allt från att släppa undersökningar och   rapporter som stör motståndarnas upplägg. Att läcka till media om motståndarnas   tillkortakommanden etc. Och snabbt agera i media om man hittar blottor i deras   argumentation eller snabbt svara på olika attacker.
 Nu tillämpar alla de   metoderna och i den atmosfären är det kanske ändå inte är så konstigt att en ung   övernitisk valarbetare gör övertramp.
 
 När   man nu lyssnar på partiernas "fina" och moraliskt högtstående   representanter verkar man glömma hur det går till i verkligheten. Självklart ska   man inte olagligen "bryta sig in" i motståndarpartiers nätverk. Man ska inte   skriva anonyma mejl heller. Det är dåligt. Men vilken betydelse har det   egentligen? Knappast någon vill jag påstå även om man gärna vill tro det. Att   störa motståndarpartiernas olika utspel gör man så bra ändå utan tillgång på   "hemlig" information. Och vill man veta
 "fiendens" olika planer är det bara   att ringa och fråga på vilket partikansli som helst.
 Denna affär, som   utspelar sig i fildelningens tidevarv har fått rent löjliga proportioner och när   skall ledande politiker läras sig att inte vara så snabba på att moraliskt   fördöma sina motståndares mänskliga tillkortakommanden. Lars Leijonborg talade   upprört om moraliskt förfall i Socialdemokratin, i samband med att en övernitisk   socialdemokratisk valarbetare skickade några oskyldiga anonyma mejl. Det var   ovanligt dumt sagt. I alla valrörelser begås övertramp från alla sidor. Det har   vi med all tydlighet sett nu.
 
 Lite ödmjukhet i formuleringarna av våra ledande   politiker skulle vara klädsamt. Och Sverige skulle må så mycket bättre av lite   mindre hycklande i retoriken.
 Får jag be om lite sans o tolerans i   valdebatten.
 
 
 
 |