Fysisk ekonomi augusti 2007 med det nya uppropet
för ett nytt Bretton Woods!
Yrsas Blogg
* Artiklar på engelska
* Tsunami
* 9/11
* Bilderbergare
* Frimurare och illuminater
* Nya Världsordningen
* Israel och Palestina
* Kriget i Irak
* USA
* Balibombningen
* Estonia
* Mordet på Anna Lindh
* Mordet på Olof Palme
* Medicin och hälsa
* MindControl
* Chemtrail
*HAARP & Echelon
* EU
* Böcker
* Video
Finanskrasch? BRA!
Nu kan vi bygga ekonomi Det är många som tänker på Lyndon LaRouche, Schillerinstitutet och EAP i dessa dagar. Med rätta, eftersom LaRouche, så långt tillbaka var och en kan minnas honom, varnade för att finanssystemet gick mot en kollaps, om inte åtgärder vidtogs. Men några åtgärder som kunde vända utvecklingen vidtogs inte. Varje utbrott av finanskrisen löstes med nya, färska lån. Steg för steg gjordes den kommande stora kraschen därför ännu värre, till den dag den 9 augusti när hela det internationella banksystemet stod stilla i en total förtroendekris. Ingen vågade låna någon annan någonting. Ingen visste vem som fortfarande kunde klara sig. Det var då som Europeiska centralbanken och andra riksbanker öppnade dammluckorna och släppte ut hundratals miljarder euro på finansmarknaderna. Samma gamla desperata krisåtgärd en gång till alltså, och mer bensin på brasan!
LaRouches förslag om ett nytt Bretton Woods skulle däremot omedelbart stabilisera finanssystemet och skydda medborgarna och den reala ekonomin. En konkursförklaring av nödlidande banker tvingar alla papper på bordet och visar om någon av dem fortfarande är solvent. Konkursade banker kan omedelbart öppnas igen med hjälp av den statliga garanti för bankkundernas insättningar upp till 250 000 kr. Genom stopp för utmätningar skyddas människor från att kastas ut på gatan. Under sådan konkursförvaltning kan bankerna återfå förtroendet för varandra så att de åtminstone kan sköta alla vanliga löne- och konsumtionsbetalningar, samt alla företagsbetalningar för varuhandeln. I stället för att bara kasta bort miljarder från riksbankerna och pensionsfonderna för att lösa ut bankernas dåliga lån, kan dessa miljarder användas för att få i gång långivning via bankerna till produktiva företagsinvesteringar, projekt och offentliga infrastrukturinvesteringar för att ta itu med arbetslösheten i krisen.
Med LaRouches Nya Bretton Woods kan finanskrisen vändas till en möjlighet att få i gång massor av projekt som världens infrastrukturexperter kämpat för i åratal. De eurasiska landbroarna och speciellt tunneln under Berings sund skulle stärka ett fredligt samarbete mellan Ryssland, Indien, Kina och USA, och bli garanten för både långsiktiga lån och stabila värden för valutorna. Ett Nytt Bretton Woods och de interkontinentala infrastrukturkorridorerna är på så sätt också garanten för
förtroende och långsiktiga finansiella förbindelser mellan banker internationellt. Detta skulle infria de avsikter som Bretton Woods-systemets skapare Franklin D. Roosevelt hade om att befria mänskligheten från också den brittiska kolonialismen, så snart fascismen besegrats i andra världskriget.
Brittiska imperialister som Churchill gillade aldrig Bretton Woods och när dollarn helt onödigt skildes från guldet den 15 augusti 1971 gjordes det brittiska ekonomiska systemet helt dominerade med allt mer flytande växelkurser och en allt friare spekulation. Det är detta brittiska system, som egentligen kallas "det anglo-holländska liberala ekonomiska systemet", som nu kollapsar.
Nästan alla svenskar har förlorat på det brittiska systemets spekulationsbubblor som skickat ekonomin i en berg-och-dalbana av stigande finansbubblor med åtföljande krascher, som lett till åtstramning, tiotusentals nedlagda företag, tvåhundratusen förlorade industrijobb, en enorm ökning av statsskulden och en segdragen och ödeläggande massarbetslöshet för speciellt ungdomar, invandrare och äldre. Internationellt har miljoner människor dött som en av effekt av tredje världens helt onödiga skuldkris, chockterapin mot Östeuropa och Asienkrisen.
Nu när hela USA gått i skuldfällan, vad gör den brittiska eliten då? Bank of England har hittills inte gjort någonting! Man sitter bara och myser ungefär som de venetianska dogerna gjorde när korstågsriddarna, som de hade finansierat, betalade tillbaka först genom att slå sönder Venedigs konkurrenter och sedan genom att styra Europa som rövarbaroner. De människohatande brittiska dogerna använder sitt inflytande över USA lika cyniskt för att eliminera USA som konkurrent och framför allt se till att USA inte samarbetar med någon annan. Det är så världskrig startas. Att låta härdsmältan i finanssystemet ha sin gång och låta olika anglofila politiker starta ett nytt kallt krig mot Ryssland, är samtidigt en ekonomisk politik. Det kan vem som helst räkna ut.
Kontrasten mellan det brittiska systemet och det amerikanska system som nu återupplivas av Lyndon LaRouche kan inte vara tydligare. Stöd därför Helga Zepp-LaRouches upprop för ett Nytt Bretton Woods för att, innan det blir för sent, skapa en människovänlig utväg ur finanskrisen.
Girigheten övergår i rädsla:
Korthuset störtar samman! Genom att husprisstegringarna och de japanska gratislånen har upphört ser vi nu en omvänd "hävstångseffekt" på finansmarknaderna: där förut alla trodde att spekulationen skulle göra dem rika griper rädslan omkring sig. Med rätta, eftersom systemet inte går att rädda.
Härdsmältan i världsfinanssystemet, som varit på gång länge, har nu brutit ut offentligt i och med att bolånemarknaden för personer med låg kreditvärdighet har kollapsat. Två hedgefonder knutna till Bear Stearns gick omkull på grund av felslagna spekulationer, och fick snart sällskap av en hel rad sådana fonder. Turbulensen spred sig snabbt till de internationella marknaderna och finansinstitut i Tyskland, Frankrike, Storbritannien och Australien har drabbats. Och det är bara början.
Medierna internationellt gör allt för att försöka tysta ner det hela, men i Tyskland har "industribanken" IKB:s nära-döden-upplevelse fått somliga att vakna upp till verkligheten. Jochen Sanio, chef för den tyska finansinspektionen Bafin, förklarade bara minuter innan IKB-krisen blev ohanterlig, att det var "den värsta bankkrisen i Tyskland sedan 1931" Enligt Süddeutsche Zeitung var "hela det tyska banksystemet" i gungning, vilket kan antas vara förklaringen till att den tyska regeringen och den statliga Kreditanstalt für Wiederaufbau gick in med 8,1 miljarder euro (mer än 70 miljarder kr) i ett försök att rädda IKB, åtminstone tillfälligt.
Men detta är bara toppen på isberget. Flera andra amerikanska bolåneinstitut som American Home Mortgages har stora problem. En orsak är det som kallas "adjustable mortgages" eller "subprime mortgages", vilket innebär att personer som egentligen inte har råd att köpa hus under en viss tid bara behöver betala en konstlat låg ränta på sina bolån men sedan, när den tiden har löpt ut, oftast efter två år, måste betala en väsentligt högre ränta. När den högre räntan slår till stiger kostnaden per månad i regel med tusentals kronor. Denna parallella bolånemarknad kom i gång
på allvar våren 2005, och det är därför som lavinen av kostnadshöjningar har satt sig i rullning precis nu.
Allt som allt kommer räntekostnaderna för den här typen av bolån, som faktiskt utgör tolv procent av alla bolån i USA, att stiga med 1 000 miljarder dollar under de kommande månaderna. Enbart under oktober månad kommer räntekostnaderna att öka med mer än 50 miljarder dollar. Det blodbad som redan utspelat sig på subprime-marknaden kan alltså visa sig
vara rena söndagsutflykten, för i slutändan kan alla typer av bolån komma att drabbas. Mellan 1995 och 2005 har enligt Moody's Economy.com omkring 3,2 miljoner hushåll köpt hus med hjälp av subprime-lån eller liknande former av lån och man räknar med att runt två miljoner hushåll kan förlora sina hem under de närmaste månaderna - och då handlar det bara om läget på själva fastighetsmarknaden. Strömmen av husförsäljningar kommer att leda till ett dramatiskt prisras, finansinstitutens prekära läge kommer att göra det svårare att få nya lån och följderna för den reala ekonomin, läs jobben inom byggsektorn, kommer att bli katastrofala.
Yen carry trade stängs av
Men mycket mer dramatiskt än till och med denna situation är det faktum att denna kollaps drivs på av en annan process med ännu mer vittgående konsekvenser, nämligen det faktum att de billiga krediternas paradis snart är ett minne blott i och med att de japanska gratislånen, den s.k.yen carry trade, går mot sitt slut. Därmed sinar den mirakulösa likviditetskälla som i åratal har låtit placerare låna i yen mot nästan ingen ränta alls och sedan placera pengarna i mer högavkastande värdepapper runt om i hela världen. Likviditetsflödet från denna källa uppgick till 500 miljarder dollar - och nu är det så gott som helt avstängt. Med tanke på de stigande räntorna försöker spekulanter, som tagit billiga yen-lån och drabbats av förluster på den amerikanska bolånemarknaden och i hedgefonder, nu desperat sälja av sina värdepapper för att betala tillbaka yen-lånen, vilket lett till en uppvärdering av yenen. Detta spär i sin tur på spekulanternas förluster Den omvända hävstångseffekt, som inträder när spekulationspyramiden störtar samman, är i full sving.
Bankerna och finansinstituten sitter faktiskt med svarte petter. För inte länge sedan stegrades uppköpsmanin bland hedgefonder och riskkapitalbolag till förut oanade nivåer - under första halvåret 2007 köptes företag för 2 300 miljarder dollar och nu har riskkapitalbolagen ett 1.500 miljarder dollar stort skuldberg, som till stora delar, på grund av läget på allt fler områden av kapitalmarknaden, hotar att bli problemlån. Bankerna är nu febrilt sysselsatta med att få bort dessa lån från sina böcker före årsslutet, eftersom de annars inte kommer att kunna fortsätta bedriva utlåningsverksamhet. För fusions- och uppköpsmarknaden är sötebrödsdagarna definitivt över.
Analytiker på Crédit Suisse har uttryckt oro över att bankerna har svårt att sälja riskkapitalbolagens obligationer. Om de inte lyckas med det, måste kreditlinjerna till riskkapitalbolag och andramarknadsaktörer stängas av, vilket i sin tur skulle utlösa en kaskad av konkurser - med andra ord en krasch.
LaRouche varnade för detta
Vi upplever faktiskt just nu hur den största likviditetsbubblan i finansmarknadernas historia börjar spricka. Lyndon LaRouche var å sin sida skarpsynt nog att se början på den här utvecklingen: han identifierade Nixons beslut den 15 augusti 1971, nämligen avskaffandet av de fasta växelkurserna, dollarns losskoppling från guldet, skapandet av eurodollarmarknaden och därmed en privat sedeltryckning, som början på en utveckling som skulle leda till en ny depression.
Alan Greenspan, som har den tvivelaktiga äran att gå till historien som "Mr Bubble", bär ansvaret för den senaste explosionen i kasinoekonomin. Efter kraschen 1987, som redan den uppvisade likheter med börskraschen 1929, fick han den lysande idén att uppfinna de "kreativa finansinstrumenten" Dit hör bland annat kreditderivaten. 1998 var volymen på dessa kreditderivat bara 180 miljoner dollar. I september 1998 hotades den tidens största derivatfond LTCM av konkurs i samband med den ryska statsbankrutten och GKO-krisen, och G8-staterna beslutade då att dra i gång den stora likviditetspumpen på allvar. År 2006 uppgick volymen på finansmarknadernas mirakelvapen, de så kallade collateralized debt obligations
(CDO), till fantastiska 3 000 miljarder dollar.
I dessa "strukturerade produkter" buntar bankerna ihop kreditrisker från olika typer av låntagare, delar in dem i olika hedgefonderna spelar en positiv roll här, eftersom de sprider risken på flera händer. Den här teorin har bara en hake: så länge alla kapitalpriser stiger fungerar allting jättebra - men då finns det heller ingen risk. Men så fort det, som nu, blir en kollaps, och hävstångseffekten blir den omvända ("reversed leverage") dras hela systemet med i kollapsen eftersom alla de olika marknadssegmenten är hopkopplade med varandra genom hedgefonderna: den berömda klumprisken.
Ett ytterligare problem uppstår genom det faktum att man med hjälp av derivatkrediterna har byggt ett korthus som är extremt känsligt för kraschens dominoeffekter. Skillnaden mellan låntagare och långivare suddas ut, låntagaren uppträder i nästa stund som långivare till en annan låntagare, vilken i sin tur lånar ut, och så vidare. Detta är samtidigt mekanismen i den underbara multiplikatoreffekten. När en marknadsaktör får låna blir nämligen detta lån kapitalreserven för att låna ut en mycket större summa pengar till någon annan. Och på så vis träder en ny spiral i kraft. Mer lånegivning skapar utrymme för att skapa mer värdepapper (s.k. värdepapperisering), som blir likviditet för att ge ut ännu mer lån, och så vidare.
Hävstångseffekten vänder nedåt
Som sagt, så länge spekulationsbubblan kan fortsätta växa, så länge kapitalpriserna stiger, är allt frid och fröjd (åtminstone i penningens värld, men inte i den reala ekonomin, som tar stryk i den här processen). Men när det börjar falla, som nu på den amerikanska bolånemarknaden, och hävstångseffekten i den här pyramiden blir den motsatta på grund av att likviditetspumpen har torkat ut eftersom yen carry trade inte finns längre, då spricker illusionen. Den psykologiskt ytterst intressanta process som vi kan iaktta dessa dagar är hur en gränslös girighet på de sinnliga begärens område nästan över en natt slår över i en gränslös rädsla. När ingen längre tror på att kejsaren har nya kläder kan alla se att han är naken.
I samma ögonblick som subprime-lånen, som hade buntats ihop och sålts som räntebärande obligationer som CDO, började falla i värde kunde bankerna och andra finansinstitut inte längre använda dessa CDO som kapitalreserv eller säkerhet för fortsatt utlåning. Konsekvensen blev att den globala likviditetsvågen tvärt avbröts. En ytterligare aspekt av utförsäljningen började när bankerna hade svårt att finansiera Cerberus' - riskkapitalbolaget som passande nog bär helveteshundens namn - köp av Chrysler. Likadant gick det när Kohlberg Kravis Roberts försökte ta över den brittiska apotekskedjan Alliance Boots.
Var står vi alltså? Har de rätt som säger att det bara kommer att bli en "korrigering" av marknaderna, en liten åderlåtning, och sedan kommer centralbankerna och etablerade makter att återta kontrollen igen?
Ett oortodoxt nyhetsbrev i Frankrike, La Chronique Agora, ställde i en rubrik frågan "Börskrasch: Kan du fortfarande klara dig undan?" och svarade intressant nog: "Jag tror inte det. Den här gången är krisen för djup och oron välgrundad. . Den här gången är nervositeten på kreditmarknaderna större än någonsin. Dess omfattning, länge nertystad, blir tydligare för var dag som går . Det pågående fenomenet markerar slutet på en epok - slutet på illusionen om oändlig likviditet i världen . En annan illusion börjar också dö: att finansmyndigheterna har stenkoll på mängden pengar och krediter som de har skapat i massor i åratal, . och de finansinstrument som gör det möjligt att fortsätta belåna, återinvestera, återutlåna och ompaketera
denna ocean av likviditet ."
De kommande veckorna kommer att göra otvetydigt klart att Lyndon LaRouche hade rätt, och alla hans kritiker kommer att se bleka ut. Om USA:s regering har den minsta lilla gnutta kontakt med verkligheten måste den åtminstone ta fasta på den tyska regeringens förslag från G8-mötet (att alla derivatplaceringar måste deklareras), för att i alla fall bringa klarhet om katastrofens omfattning. Med till visshet gränsande sannolikhet kommer den dock inte att göra detta i sin nuvarande sammansättning. För lika lite som denna administration är kapabel att erkänna sitt totala fiasko i Irak eller i hanteringen av orkanen Katrina, lika lite kan man vänta sig att finansminister Paulson skulle medge att globaliseringssystemet är precis lika bankrutt som det kommunistiska systemet var 1989-91.
Allt hänger alltså på om världen är i stånd att göra det som Mexicos f.d. president José López Portillo rekommenderade 1998: att följa Lyndon LaRouches kloka råd. Upprop för ett Nytt Bretton Woods
Efter uppropen 1997, 2000 och 2006, genom vilka tusentals namnkunniga personer från hela världen, däribland f.d. regeringschefer, parlamentariker, fackliga ledare, företagare, medborgarrättskämpar, kyrkliga företrädare, företrädare för militären och många andra, ställde sig bakom kravet på en omorganisation av det internationella finanssystemet, gör Schillerinstitutets ordförande Helga Zepp-LaRouche nu följande nya upprop, som sprids internationellt genom Schillerinstitutet. Det kommer att publiceras med undertecknarnas namn på internet och i olika tidningar och det kommer att presenteras för den amerikanska kongressen och andra parlament runt om i världen.
Systemkraschen i det internationella finanssystemet är i full gång. Den amerikanska subprimelånemarknadens kollaps och stoppet för de japanska gratislånen är den utlösande faktorn, men inte orsaken, till att hela korthuset av "kreativa finansinstrument", som Alan Greenspan döpt dem till, nu rasar samman.
I och med att uppköpsraseriet från hedgefondernas och riskkapitalbolagens sida de senaste åren och månaderna stegrades till allt vildare plundringståg, har bankerna, som finansierade de flesta uppköpen, nu blivit sittande med dessa osäkra fordringar. Fler bolåneinstitut i USA kommer att gå omkull, och fler banker kommer att dras in i kreditkrisens strömvirvlar. Den amerikanska bolånemarknaden uppgår till närmare 10 000 miljarder dollar, varav en dryg tredjedel utgörs av osäkra lån. I Tyskland är IKB och WestLB exempel på att bankstyrelserna har svårt att erkänna hur stora förlusterna är.
Myten att centralbankerna skulle ha obegränsade möjligheter att skjuta upp kraschen krakelerar: de kryssar nu mellan Skylla - inflationsbekämpning med högre räntor, vilket vore behövligt med tanke på inflationen i livsmedel, råvaror och olja, men det skulle leda till att bubblor som den amerikanska bolånemarknaden kollapsar ännu snabbare - och Charybdis - kreditkrisen som skulle utlösas av "reversed leverage"-kollapsen. När centralbankerna försöker förhindra en kedjereaktion
genom att pumpa in hundratals miljarder dollar i ny likviditet, som de gjorde inom loppet av ett dygn under andra veckan i augusti, betyder det bara att det blir en hyperinflation som i Weimartyskland 1923 - fast den här gången inte bara i ett land, utan i hela världen.
Detta är ett dilemma som det inte finns någon utväg ur: systemet har kommit till vägs ände. Konsekvenserna för världsbefolkningen hotar att bli katastrofala. När stater inte längre kan finansiera sina åtaganden, hotar samhällen att sjunka ned i kaos. Den modell som går under namnet globalisering är precis lika bankrutt i dag som det kommunistiska systemet var 1989-90. Alla principer som hänger ihop med globaliseringen, som utflyttning av högkvalificerade jobb till låglöneländer, fokus på aktiekurser, tjäna pengar på pengar, just-in-time-produktion, benchmarking o.s.v., är på väg ut. Det bedrövliga tillstånd som infrastrukturen i G7-länderna befinner sig i är den bästa indikatorn på den oreglerade fria marknadsekonomins fiasko.
För att skydda befolkningen mot de oerhörda skador som ett okontrollerat sammanbrott av det internationella finanssystemet skulle ställa till med, kräver vi att en konferens skyndsamt sammankallas för att fatta beslut om en ny global finansarkitektur med det av Franklin D. Roosevelt 1944 initierade Bretton Woods-systemet som förebild.
Vi vill också påminna om att det italienska parlamentet har tagit fasta på LaRouches förslag och den 6 april 2005 röstade igenom kravet att den italienska regeringen ska verka för "att en internationell konferens på statschefsnivå sammankallas för att införa ett nytt, mer rättvist internationellt finans- och valutasystem".
I dag är behovet av en sådan grundlig omorganisation mer pressande än någonsin, men samtidigt har möjligheterna att faktiskt kunna genomföra den ökat. Och det beror på en historiens ironi. När Sovjetunionen började upplösas 1991 bestämde sig de neokonservativa i George Bushs regering för att göra om den amerikanska republiken till ett imperium, i enlighet med "Project for a New American Century". Det var en maktideologi som postulerade att USA:s politiska, ekonomiska och militära ledarställning aldrig mer skulle få hotas av någon nation eller grupp av nationer.
Men nu har just de neokonservativa i Bush/Cheney-regeringen med sin politik för föregripande krig och regimskiften sett till att samarbetsprocessen mellan nationerna i Eurasien och Latinamerika, som annars skulle ha tagit decennier, har utvecklats otroligt snabbt under trycket från den amerikanska unilaterala politiken. Statscheferna i en hel rad viktiga stater har gjort klart att de tänker försvara sina befolkningars gemensamma bästa mot övergrepp från de med globaliseringen förbundna finansinstitutionerna. Möjligheterna att föra upp frågan om en rättvis ny ekonomisk världsordning på agendan har därmed ökat enormt.
Men det vore en farlig illusion att tro att en omorganisation av det bankrutta internationella finanssystemet skulle kunna genomföras utan eller mot USA. Vi förordar därför ett samarbete med det riktiga Amerika i den amerikanska revolutionens och självständighetsförklaringens tradition, som vi förknippar med namn som Alexander Hamilton, John Quincy Adams, Abraham Lincoln, Franklin D. Roosevelt och Martin Luther King, och som i dag inspireras av Lyndon LaRouche. Amerika måste vara en del av den nya principgemenskapen mellan suveräna republiker, vars sammanhållande kitt är hela mänsklighetens gemensamma intresse.
De senaste månaderna har Lyndon LaRouche poängterat om och om igen att endast en kombination bestående av ett förändrat Amerika, tillsammans med Ryssland, Kina och Indien, skulle vara stark nog att föra upp frågan om ett nytt finanssystem på dagordningen.
Därmed inte sagt att andra nationer inte kan och bör sluta sig samman som partners till dessa fyra stora nationer.
För att rätta till felen som begåtts på grund av de senaste fyrtio årens paradigmskifte, särskilt efter det att USA-presidenten Nixon 1971 avskaffade systemet med fasta växelkurser, och som efter Sovjetunionens upplösning genom en tygellös globalisering har lett till den nuvarande brutala rovdjurskapitalismen, måste nedanstående åtgärder vidtas.
Konferensen för ett Nytt Bretton Woods ska följaktligen besluta:
1. Det nuvarande internationella finanssystemet förklaras vara hopplöst bankrutt och ska ersättas av ett nytt.
2. Fasta växelkurser ska återinföras omedelbart.
3. Derivatspekulation ska förbjudas genom överenskommelser mellan regeringar.
4. En omfattande omplanering resp. avskrivning av skulder ska genomföras.
5. Genom en statlig kreditgivning i Alexander Hamiltons och det amerikanska systemets tradition ska nya
kreditlinjer ställas till förfogande, vilka genom investeringar i grundläggande infrastruktur och teknologisk förnyelse skapar förutsättningar för produktiv full sysselsättning.
6. Utbyggnaden av de eurasiska landbroarna som kärnan i världsekonomins återuppbyggnad är den vision som inte
bara kommer att skapa ett nytt ekonomiskt under, utan också kan bli en fredsordning för 2000-talet.
7. En ny "Westfalisk fred" ska tillförsäkra alla världens nationer en tryggad råvaruförsörjning för minst femtio år framåt.
Vi menar att "globaliseringssystemet" med sin brutala rovdjurskapitalism har gjort ekonomisk, finansiell och moralisk bankrutt. Människan måste i stället åter sättas i centrum, och ekonomin först och främst tjäna det gemensamma bästa. Den nya ekonomiska världsordningen måste garantera alla människors okränkbara rättigheter.