11.11.2007

Källa: Aftonbladet, 5.11.2007
Skriven av Helle Klein

-------------------------------

MAKTEN KASTAR DEN DEMOKRATISKA MASKEN

När arroganta, självsvåldiga och maktberusade gröngölingar bildar ledarklicken i ett land och sätter sig över politikens honnörsprinciper och de nationella lagarna så blir det avveckling istället för utveckling. Det nuvarande flum- och rövargänget som fyller media med skandalrapporter istället för att ägna sig åt ett sunt samhällsbyggande kommer - om de får hållas - att omintetgöra vad två generationer före oss har byggt upp.

Jan-Ola Gustafsson
--------------------------------

Sociologen Niklas Luhmann skriver i boken ”Trust and power” om förtroendet som basen, som själva livsnerven i ett samhälle. Ett handlingskraftigt samhälle genomsyras av medborgarnas förtroende.

De senaste dagarnas turbulens i regeringskansliet har många dimensioner: privatmoralen, alkoholkonsumtionen, könsrollerna, medialiseringen med mera. Den viktigaste dimensionen handlar om förtroende eller snarare brist på förtroende.

Bilden av Rosenbad som en lekstuga för oerfarna ungmoderater tonar fram. Det ömsesidiga kontrakt mellan folkvalda och folket som all demokrati bygger på håller på att upplösas. Förtroendet för staten rubbas i grunden. Det är allvarligt.

Demokratins livsluft är tilliten. Misstron däremot river sönder samhällsgemenskaper och dess politiska konsekvens heter anti-demokrati och auktoritära strömningar.

”Den ödmjukhet som föddes ur andras tillit”, skrev Dag Hammarskjöld i sina Vägmärken. Just Hammarskjölds klassiska ämbetsmannaideal med den oförvitlige statstjänstemannen som hängav sig åt att arbeta för något större, nämligen samhället i stort, tycks vi vara långt ifrån i dag.

Ämbetsmannen har ersatts av kampanjmakaren. Politik har blivit pr och varumärkesbyggande. Detta började redan på Göran Perssons tid men får nu sitt tydliga uttryck i de nya moderaternas maktövertagande.

Ulrica Schenström var Fredrik Reinfeldts förtrogna i den moderata kampanjledningen. Tillsammans formade och lanserade de ”förnyelsens parti”. Dag och natt tänkte de ut mediala strategier och kommunikationsmetoder för att kamma hem valsegern.

Och så fick de makten. Kampanjmakarna blev statsminister och statssekreterare. Högkvarteret låg nu inte längre på Stora Nygatan i Gamla stan utan några kvarter därifrån i Rosenbad.

Häri ligger problemet för Fredrik Reinfeldt och hans nya moderater.

Många har påtalat att hans stab har ovanligt låg medelålder – knattegänget som de kallas. Det handlar nog inte så mycket om ålder som om bristande insikt i vad uppdraget är.

Reinfeldts stab ska nu leda landet, inte driva en moderat valkampanj. Fokus ska vara staten, denna stat som alltid varit hatobjekt bland de unga moderaterna.

Rollen blir så klart schizofren vilket visar sig i alla skandaler. Föraktet för det gemensamma tar sig uttryck i skattefusk, svartbetalningar och i en oförmåga att vara statsledning.

Liberala kollegan Niklas Ekdal skrev i söndagens DN om statsminister Reinfeldt som förra helgen stod på moderatstämman i Gävle och manade på förnyelsen.

”Det han syftade på var moderaternas egen profil, alltså kommunikation och image snarare än verklighet”, iakttog Ekdal.

Att ta sig några glas för mycket på krogen tillsammans med en politisk reporter för att fortsätta varumärkesbyggandet av ”de nya moderaterna” är begripligt i en värld av pr-tänk.

Men när den berusade kampanjmakaren faktiskt är en av de högsta statstjänstemännen med jour för rikets säkerhet får krogpussandet andra dimensioner.

Förtroendet för rikets ledning är i gungning.