|  
  
  
  Yrsas Blogg
 * Artiklar på engelska
  * Tsunami
 * 
        9/11
 * 
        Bilderbergare
 * 
        Frimurare och illuminater
 * Nya Världsordningen
 * Israel och Palestina
 * Kriget i Irak
 * USA
 * Balibombningen
 * Estonia
 * Mordet på Anna Lindh
 * Mordet på Olof Palme
 * Medicin och hälsa
 * MindControl
 * Chemtrail
 *HAARP & Echelon
 * EU
 * Böcker
 * Video
 
 
  
   
 
 
 
 | 31.5.2007  
        Text: PETER BAGGE och LARS BORGNÄS
 REPORTAGE: Det har gått tio år sedan   Estonia förliste en mörk septembernatt. Från officiellt håll anses orsaken till   katastrofen utredd så långt det går.
 Men det finns svensk och internationell   expertis som tror att fortsatta studier kan ge mer kunskap och ge en bättre   framtida sjösäkerhet.
 
 På kvällen den 27 september 1994 lämnade M/S   Estonia Tallinn för att anträda sin sista resa. 01.50 sjönk fartyget utanför   finska Utö och av passagerarna kunde bara 137 räddas till livet.
 852   människor, varav 501 svenskar, omkom i vågorna.
 
 Dagen efter olyckan   tillsattes en haverikommission med representanter från Sverige, Finland och   Estland. I den slutrapport kommissionen lade fram 1997 beskrivs deras   uppfattning om hur katastrofen kunde ske.
 
 Haverikommissionen ansåg att   Estonia var fullt sjöduglig när hon lämnade Tallinn på kvällen, men att fartyget   i stormen på natten till 28 september mötte exceptionellt höga vågor som bröt   sönder bogvisirets lås. Visiret drog med sig rampen när det slets av och mängder   av vatten kunde strömma in på bildäck och på bara en timma sjönk Estonia mot   botten.
 Den här bilden av skeendet stöds av vittnesmål från   överlevande.
 
 Efter olyckan enades man också i det internationella   sjösäkerhetssamarbetet om nya och bättre regler för hur fartyg ska klara stora   mängder vatten på bildäck.
 
 Men det finns många som tvivlar på den   officiella bilden av hur fartyget kunde sjunka framför allt hur det kunde ske på   så kort tid. Några tror till och med att myndigheterna hindrat uppgifter från   att komma fram om vad som hände ombord den där natten för tio år   sedan.
 
 Bland dem som vill se fördjupade studier om förlisningen finns,   förutom anhörigorganisationer, också fem riksdagsledamöter från olika partier. I   gruppen riksdagsmän ingår miljöpartisten Lars Ångström, moderaten Henrik S   Järrel, kristdemokraten Björn von der Esch. vänsterpartisten Tasso Stafilides   och socialdemokraten Kent Härstedt, som själv var ombord på Estonia olycksnatten   och överlevde katastrofen.
 
 - Vi vill att man ska öka klarheten kring   Estonias förlisning. Det är helt oacceptabelt att man dels inte har konstaterat   sjunkförloppet, då är det svårt att vidta rätt åtgärder för framtiden, men det   är också oacceptabelt att ett halvt tusen medborgare dött utan att ansvar   utkrävts. Det kan inte vara så i en rättsstat, säger Lars   Ångström.
 
 Gruppen har lagt en riksdagsmotion med kravet på en ny   oberoende haveriutredning. De hoppas att den ska leda till beslut under   hösten.
 
 - Det handlar inte om att bara frustrerade anhöriga och privatspanare   utan det har riktats väldigt tung och välgrundad kritik från Sveriges främsta   sjöfartsexpertis. Det är viktigt att man rätar ut frågan, så att man får   medborgaren att lita på haveriutredningar och myndigheter. Och i förlängningen   att lita på att parlamentariska demokratin fungerar i så svåra situationer,   säger Lars Ångström.
 
 Haverikommissionen förklarade aldrig i sin rapport   varför Estonia sjönk som hon gjorde. Den nöjde sig med att beskriva början av   olycksförloppet. Hur vatten kom in under bildäck förblev outrett.
 
 Att   Estonia sjönk på det sätt hon gjorde och att det inte utreddes av   haverikommissionen gav näring till misstankar om att färjan tagit in vatten   genom något okänt hål i skrovet och att det inte var meningen att den   möjligheten skulle undersökas.
 
 När kritiken från anhörigföreningar och   internationell skeppsteknisk expertis om den här bristen i utredningen växte sig   stark beslöt det ansvariga svenska statsrådet, Mona Sahlin, 2001 att ge   Styrelsen för Psykologiskt försvar, SPF, i uppgift att ta fram en studie av   själva sjunkförloppet för att ge ett exempel på hur det kunde ha gått   till.
 
 Uppdraget att göra studien gavs till viceamiral Frank Rosenius och   civilingenjören Staffan Sjöling som arbetar som skeppsteknisk expert vid   Försvarets Materielverk. De skulle försöka ge exempel på vad som kunde ha hänt   när Estonia sjönk, utifrån haverikommissionens beskrivning   av
 händelseförloppet i stort.
 
 Sjunkförloppsstudien var klar förra våren   och publicerades på SPF:s hemsida (se länk nedan!).
 
 En av Sveriges   främsta experter på området, Olle Rutgersson, professor i skeppsteknik och   prefekt vid för Sjöfartshögskolan vid Chalmers Lindholmen i Göteborg, fick   rapporten skickad till sig från SPF som bad honom att komma med   synpunkter.
 
 Rutgersson skrev då i sitt svar att det var viktigt att gå vidare   med en noggrannare utredning.
 
 - Det var en inledande studie och det de har   gjort är bra, men man måste gå vidare om man ska komma helt på det klara med   olika möjligheter. Man måste då ställa upp andra hypoteser, säger Olle   Rutgersson till Uppdrag granskning.
 
 Rosenius och Sjölings arbete utgick   från haverikommissionens antaganden om hur olyckan gick till och de prövade inga   andra möjligheter. Det borde man göra i en fördjupad studie, menar Olle   Rutgersson:
 
 - Då skulle man kunna systematiskt kunna plocka fram och gå   igenom de olika hypoteser som funnits, till och med det här med sprängning och   hål i botten. Man får en slags kokbok där man kan se att om det gick till så   där, skulle det se ut så här.
 
 Skulle man då kunna avfärda en del   hypoteser?
 
 - Ja, det tror jag. Man skulle vinna ett slags förtroende för   utredningen, säger Olle Rutgersson.
 Olle Rutgersson skrev i sitt svar till   Styrelsen för psykologiskt försvar att det var viktigt att gå vidare med en   fördjupad studie också för den framtida sjösäkerheten.
 
 - För framtida   fartygskonstruktioner är det väldigt viktigt att man konstruerar fartyg så att   de inte tar in vatten onödigtvis, och då tyckte jag att Estonia var ett sånt   fall där man skulle gå igenom hur vattnet tog sig in, och undvika sådana   konstruktioner framöver.
 Rutgersson menar att en fortsatt studie borde göras   av internationell expertis, utanför Sverige, för att få största möjliga   acceptans Ledande i Europa, menar han, är teamet kring professor Dracos Vassalos   i Glasgow i Skottland.
 
 Professor Vassalos är verksam vid institutionen   för skeppsbyggnad vid University of Strathclyde. Hans institution förfogar över   mycket avancerade datasimuleringsprogram och en modern experimenttank för   modellprov.
 
 Han anser att en djupare studie över Estoniaolyckan är   ytterst angelägen:
 
 - Jag kan inte förstå hur vi kan slå oss till ro utan att   veta exakt vad som hände när 852 människor dog, säger han.
 
 Enligt professor   Vassalos är stora delar av Estonias sjunkförlopp ännu bara spekulationer. Den   officiella kommissionens rapport och den senaste förstudien har varit goda   försök, men man har inte haft rätt verktyg för att nå fram till sanningen, säger   han.
 
 Viktig kunskap finns att hämta från katastrofen för sjösäkerheten.   Någonting, okänt vad, gjorde att Estonia tvärtemot teorin inte välte runt när   hon fick kring 40 graders slagsida - som skedde med färjan Herald of Free   Enterprise i Engelska Kanalen 1986.
 
 - Varför välte den men inte Estonia?   frågar Vassalos. Får vi svaret på det kan vi bygga in det kunnandet i framtidens   passagerarfärjor, så att de resande vid en olycka får längre tid på sig att   evakuera fartyget.
 
 En fördjupad studie skulle kunna finansieras med   pengar som finns tillgängliga för sådan forskning. Det misslyckade försöket att   täcka över Estonia med betong kostade svenska staten 250 miljoner kronor, men   100 av dessa miljoner lyckades man få tillbaka när övertäckningen   avbröts.
 
 De avsattes till forskning om framtida sjösäkerhet, men av de   projekt som hittills dragits igång har inget gällt   Estonia.
 
 Sjösäkerhetsdirektören Johan Franson vid Sjöfartsverket menar   emellertid att fortsatt utredning av katastrofen inte är någon angelägen   satsning. Det är dock ett beslut som i sista hand tas av regeringen, säger   han.
 
 Hittills har den svenska regeringen konsekvent sagt nej till en   fortsatt utredning av Estoniatastrofen.
 
 För att skaffa djupare kunskaper   om Estonias förlisning måste nya dykningar göras på fartyget. Det är inte   tekniskt omöjligt - färjan ligger på bara 80 meters djup - men däremot är   dykningar förbjudna enligt lag eftersom gravfrid lyst över   området.
 
 Estniska regeringen säger också till Uppdrag granskning att man   oavsett omständigheterna inte skulle tillåta nya dykningar. Detta för att inte   såren på nytt ska rivas upp.
 
 
 |