29.6.2007

Källa: Expressen

”Åt dem skall jag i mitt hus och inom mina murar giva en åminnelse och ett namn, (...) jag skall giva dem ett evigt namn, som icke skall varda utrotat.” (Jesaja 56:5)

På hebreiska översätts ”en åminnelse och ett namn” med yad va-shem. Så heter också Jerusalems monument till minne av Förintelsen. Där befann sig 26 mars i år Sveriges utrikesminister Carl Bildt för att lägga en krans och minnas.

Några veckor senare, under kristallkronorna på Arvfurstens palats där höga UD-tjänstemän 63 år tidigare förfasat sig över Raoul Wallenbergs framfart i det naziockuperade Ungern, tycks minnet ha svikit Carl Bildt.

UD hade att ta ställning till ett ärende man ärvt av s-regeringen. 1998 bildades på Göran Perssons initiativ ett nätverk – Holocaust Task Force – nu med 24 medlemsländer och uppgiften att utveckla utbildningsprogram, verka för att arkiven öppnas samt varna för dagens folkmord.
Nu ska Holocaust Task Force äntligen få ett fast sekretariat. Den förra regeringen ansökte om att det skulle förläggas till Stockholm.

Och mot bakgrund av att Göran Persson tagit initiativ till den första Förintelsekonferensen, som samlade regeringschefer från ett 20-tal länder, var utsikterna mycket goda för Sveriges huvudstad att få kansliet med spetskompetens kring folkmord och mänskliga rättigheter. I vårt hus ”en åminnelse och ett namn”.

Minnet, ja. Mycket av den gamles arv lär falla i glömska: Saneringen av statsfinanserna. EU-ordförandeskapet. Snattandet av likörägg. När allt detta lagts till dammiga handlingar kommer eftervärlden fortfarande att minnas Göran Persson för att han en gång samlade världen kring minnet av vår tids största brott mot mänskligheten. I Yatirskogen i Negev, Israel, står ett tusental träd för att hedra Göran Perssons insatser. När allt annat glömts står träden kvar.
Allt var klappat och klart. Stockholm skulle få det internationella kansliet. Men sen glömde den nya regeringen.

Källor på UD och Forum för Levande Historia pekar alla i samma riktning. Carl Bildt ville inte att Göran Persson skulle hedras med ett monument över sin viktigaste internationella insats. Alltså drog Sverige tillbaka ansökan och en annan stad får hedra Förintelsens offer. Gjorde Bildt partipolitik av folkmord?

Carl Bildt har alltid slagit dövörat till när det handlat om de avgörande värdefrågorna. När den dåvarande statsministern i början på 1990-talet uppvaktades av Svenska Kommittén mot Antisemitism som ville väcka politikerna inför hotet om uppflammande judehat – inte minst illustrerat av den outtröttlige demagogen Ahmed Rami och hans Radio Islam – vägrade Bildt lyssna.

När Lasermannen pricksköt mörkhyade på öppen gata krävdes en lång kampanj i Expressen för att statsministern skulle hålla tal till nationen. Alla minns fiaskot när Bildt tillsammans med Birgit Friggebo besökte Rinkeby med allsång som enda tröst.

Bildt besökte Yad Vashem för att minnas och glömde så fort han kommit hem. Inte bara drog Sverige tillbaka sin ansökan om att få hit Förintelsesekretariatet. I höst försvinner också den enda tjänst på UD som handlägger dessa frågor.

Någon som visar så lite intresse för att vårda minnet av det förflutna kan förstås heller inte betros med vår samtids svåra frågor. Ingen bör förvånas över att Carl Bildt vägrar kalla det som just nu händer i Darfur vid dess rätta namn: Folkmord. För att tala med Bibelns Jesaja – en åminnelse trampad på, ett namn utrotat.