CIA ville värva den unge Olof Palme | ||||||||
Yrsas Blogg * Artiklar på engelska * Tsunami * 9/11 * Bilderbergare * Frimurare och illuminater * Nya Världsordningen * Israel och Palestina * Kriget i Irak * USA * Balibombningen * Estonia * Mordet på Anna Lindh * Mordet på Olof Palme * Medicin och hälsa * MindControl * Chemtrail *HAARP & Echelon * EU * Böcker * Video |
13 .1.2008
De internationella studentorganisationer som bildades efter andra världskriget blev snabbt ett slagfält mellan öst och väst. Olof Palme, hemkommen hösten 1948 från ett studieår i USA, blev snart engagerad i Sveriges förenade studentkårer (SFS) och arbetade med internationella frågor. Hans kontakt med amerikanska ambassaden hösten 1950 var ingen tillfällighet. Redan sommaren 1949 hade han en väl etablerad kontakt med CIA-chefen på ambassaden i Stockholm. CIA-chefen hade bestämt sig för att engagera Palme som agent. Det berättade den förre CIA-agenten Tom Farmer i en intervju för den amerikanske statsvetaren Karen Paget, som publicerades 2003. Paget har forskat i CIA:s roll inom den amerikanska och internationella studentrörelsen. - Olof Palme och Tom Farmer jobbade tillsammans med studentfrågor i Tyskland 1949. De hade ett nära samarbete, men det är oklart hur relationen såg ut, säger hon till DN. Det var när Farmer snabbt måste lämna över ett konfidentiellt meddelande till Palme som han tog vägen över CIA-chefen i Stockholm. Då fick han veta om värvningsplanerna. "Javisst, den här killen ska vi rekrytera", som CIA-chefen uttryckte det. Farmer reagerade starkt, ett värvningsförsök skulle bara förnärma svensken, ansåg han. "Han var en svensk patriot och jag var en amerikansk patriot, varför börja nysta i vem som styrde vem?" För Palme var underrättelseverksamhet inget ungdomsäventyr, utan ett starkt intresse. Under sina studentresor bakom järnridån lämnade han underrättelser till den svenska militära underrättelsetjänsten. Sin första repmånad fullgjorde han på Försvarsstabens underrättelsebyrå 1951 och två år senare tillträdde han en tjänst som analytiker på byråns utrikesavdelning. Han var en av dem som byggde upp Stay behind, en topphemlig svensk motståndsrörelse avsedd att aktiveras under en sovjetisk ockupation. - Inom den militära underrättelsetjänsten kände man väl till Palmes samarbete med amerikanerna och CIA, framför allt genom Birger Elmér. Det ansågs positivt, det var ytterligare en hemlig kanal till amerikanerna, säger Ingemar Engman. Han var tidigare verksam inom IB och departementsråd på försvarsdepartementet under 1970-talet. - Men Palme var ingen CIA-agent. Snarare sammanföll hans egna intressen och övertygelse med amerikanernas underrättelsestrategi under de här åren, säger han. Det var i bildandet av en ny anti-kommunistisk studentorganisation som Olof Palme gjorde sina första uppmärksammade politiska insatser. I det skeendet var konferensen i Prag 1950 en milstolpe. Konferensen arrangerades av International Union of Students, IUS, och hade freden som tema. I Olof Palmes beskrivningar av konferensen talar han om "fredshetsen", för honom var konferensen en kommunistisk propagandauppvisning, ett exempel på masspsykos. I rapporten till Sveriges förenade studentkårer 1950 beskriver han alla talkörer och demonstrationer som skanderar "Stalin", "Stalin". Vid ett tillfälle blev Palme riktigt rädd. Han satt tillsammans med ickekommunistiska studenter från andra västländer och såg sig plötsligt omringad av 700 arga studenter vilkas hatiska extas Palme beskrev som så stor att många av dem tuggade fradga. De dansade runt bordet i allt snävare cirklar och skrek "Ut ur Korea" och "Ned med imperialismen". Enligt Olof Palme var de ursinniga för att han och de andra inte ställde sig upp varje gång Stalins namn nämndes. Kort efter hemkomsten skrev Olof Palme en artikel om händelserna i Svenska Dagbladet: "Den förste talaren var överstelöjtnant Kan Buk, Nordkorea. Han var iklädd uniform och medförde en bazooka och två gevär till talarstolen. Hans anförande var fruktansvärt hätskt och kulminerade i ropet: 'Död åt de amerikanska inkräktarna i Korea'." Palmes fräna artikel slog an. Den lästes upp i sin helhet i den amerikanska regeringens propagandasändare Voice of America och sändes ut över hela östblocket. Hans Göran Francks rapporter i svenska tidningar framhåller helt andra saker. Han skrev om fredsdeklarationer och Stockholmsappellen, en namninsamling mot atomvapen. För SFS och Olof Palme, liksom för USA, stod det klart att en ny, västorienterad studentrörelse måste bildas - och det snabbt. Annars skulle intelligentian i kolonialländerna helt glida över i kommunistlägret. En ny organisation skulle vara helt obunden, såväl ekonomiskt som politiskt i motsats till IUS som kritiserades hårt för att vara Sovjetkontrollerat. De tre nordiska studentorganisationerna bjöd in till konferens i Stockholm i december 1950. Olof Palme var Stockholmskonferensens ledande organisatör. Bakom kulisserna agerade CIA. - I det tysta agerade amerikanerna, Tom Farmer exempelvis, taktiskt smart. Man ville ha svenskar i ledningen för att kunna attrahera tredje världens studenter, säger Karen Paget. Svenska företag som LM Ericsson, Asea och Holmens Bruk stod för merparten av konferenskostnaderna. I brev till företagen beskrev Palme nödvändigheten av att ge kolonialländernas studenter ett alternativ till kommunismen och bad om pengar. "Det sker helt i det tysta och naturligtvis 'no strings'", skrev han till en dansk studentkollega. Samarbetet med amerikanska ambassadtjänstemän i samband med konferensen hölls också hemligt. Konferensen blev en stor framgång, inte minst för Palme personligen. International Students Conference, ISC, blev den nya organisationens namn. Det blev snabbt nödvändigt att inrätta ett sekretariat. USA ansåg att Olof Palme var en bra frontfigur, bland annat tack vare att han inte kom från en kolonialmakt. Palme delade inte deras entusiasm. Han hänvisade till att han övervägde att satsa på en svensk UD-karriär. Att få Olof Palme på andra tankar blev nu en angelägenhet ända upp på regeringsnivå i USA. DN:s dokument visar hur den amerikanske utrikesministern Dean Acheson instruerade ambassadpersonalen i Stockholm att via svenska UD övertala Palme. Han beskrev Palme som "outstanding". Både svenska UD-tjänstemän och amerikansk ambassadpersonal försökte få Palme att ställa upp. CIA hölls underrättat om läget. - Det är uppseendeväckande att man från amerikanskt håll såg sekretariatet som en förlängning av den amerikanska regeringen - och därför kunde utse dess ledare, säger Karen Paget. Till sist fick ambassadpersonalen i klartext förklara för UD vad Palmes roll skulle innebära för svenska regeringen. Amerikanerna ansåg att svenskarna framför allt borde tänka på vilken informationskälla Palme skulle utgöra. Olof Palme antog aldrig uppdraget. Han satt däremot som sammankallande ledamot i ISC:s ledningsgrupp under organisationens första år. CIA finansierade sekretariatet till största delen, ett avslöjande som vållade politisk skandal i USA när det avslöjades av den amerikanska tidningen Rampart 1967. CIA grundade olika fonder för att pengarna inte skulle kunna spåras. Etablerandet av ISC betecknades som en stor framgång för CIA. "ISC kontrolleras genom en av våra agenter i en nyckelposition ... och genom en fond finansierad av CIA som gör det möjligt för oss att kontrollera dess ekonomi", löd en intern CIA-rapport 1953. Men uppgifterna om hur CIA infiltrerat och finansierat studentrörelsen klingade svagt i Sverige. Olof Palme försvarade sig med att ingen kunnat ana fondens kopplingar till CIA, att fonden verkade trovärdig. Bertil Östergren, den gamle samarbetspartnern från Sveriges förenade studentkårer, hävdade dock i sin bok "Vem är Olof Palme?" att Palme kände till kopplingen men aldrig berättade det offentligt. Olof Palmes son Mårten Palme minns att hans far berättade om sin tid i USA och också om sin besvikelse över CIA:s inblandning i ISC. - Man kan nog säga att Olof tidigt inspirerades av amerikanska ideal. Inte minst gällde det hans politiska stil. Men han berättade inget om egna eventuella amerikanska kontakter under 50-talet. Däremot att CIA infiltrerade ISC och att han var besviken över det. Han berättade också att han uppvaktats av en av sina tidigare collegelärare med CIA-anknytning under 60-talet. Han avvisade inviten, och personen bad om ursäkt, säger Mårten Palme. Parallellt med sin verksamhet inom studentrörelsen hade Palme påbörjat sin politiska karriär. Först inom partiet, senare genom en anställning som statsminister Tage Erlanders personlige sekreterare hösten 1953. Och där tar historien om politikern Palme sin början. - Olof Palme hade en speciell förmåga att läsa tiden. Under 40- och 50-talet slog det amerikanska idealet igenom kulturellt, politiskt och ekonomiskt och Olof Palme var proamerikansk och antikommunist. Han inspirerades av den amerikanska liberalismen och byggde vidare på den, också när han radikaliserades. Det finns i dag en förenklad bild av Olof Palme som grundas på hur han var under de radikala 60- och 70-talen, säger Kjell Östberg.
|