22.8.2007

Källa: DN, 22.8.2007

När USA:s underrättelsetjänst CIA nu bekänner gamla synder är det inte bara nya detaljer som kommer fram om misslyckade mordförsök mot Kubas president Fidel Castro och andra skandaler. Det dras också paralleller till George W Bushs USA.

- Vi vet inte allt som försiggår i dag. Men det tycks som om det redan finns tillräckligt med bevis för att dra slutsatsen att situationen inte är så annorlunda, säger statsvetaren David Barrett vid Villanova­universitetet till New York Times.

Det är förstås inte den bild som CIA vill ge genom att släppa ut gamla skelett ur garderoberna. Nuvarande CIA-chefen Michael Hayden säger att de tidigare hemligstämplade dokument som internt gått under beteckningen "familjejuvelerna" erbjuder en glimt in i en "väldigt annorlunda period" och att de utgör en påminnelse om "en del saker CIA aldrig skulle ha gjort".

Underförstått: USA har i dag ett bättre, hederligare och mer demokratiskt CIA.
Men det blir i sammanhanget ofrånkomligt att kritiska bedömare passar på att lyfta fram nya övertramp i strålkastarljuset. Metoder som användes i det kalla krigets kamp mot kommunismen jämförs med vad som händer i dagens deklarerade krig mot terrorismen.

Där finns hemliga CIA-fängelser i Östeuropa och andra delar av världen, hur misstänkta individer tillfångatagits och förts till länder där de förhörts under tortyr och hur president Bush beordrat underrättelsetjänsten NSA - National security agency - att spionera på USA-medborgare genom att avlyssna telefoner och läsa e-post utan att ge sig till känna.

De dokument som CIA nu lämnar ut till beskådande kom till som ett svar på utredningar i spåren av Watergate, den skandal som blev president Richard Nixons fall. När härvan nystades upp kopplades CIA-mannen Howard Hunt till det inbrott som satte bollen i rullning. Det visar sig nu i dokumenten att Hunt före inbrottet sökte efter en person som var expert på att bryta upp lås.

Mycket av materialet - som spän­ner över en period på runt 25 år från 50- till 70-talen - har varit känt i stora drag sedan tidigare genom kongressrapporter och avslöjanden i medierna. Men här finns i alla fall slutliga bekräftelser och en massa smaskiga detaljer.

Planen att mörda Fidel Castro efter 1959 års kommunistiska revolution på Kuba liknar en billigare kriminalroman. Ett möte arrangerades med maffiabossen Johnny Roselli på Hotel Plaza i New York. Det ledde CIA till två andra maffiabossar, Sam Giancana och Santo Trafficante som båda fanns på listan över FBI:s mest efterspanade brottslingar.

De utrustades med sex "mycket dödliga" giftpiller, men efter flera misslyckade mordförsök togs pillren tillbaka efter fiaskot med den USA-stödd grisbuktsinvasionen i april 1961.

Det är en ödets ironi att den i dag 80-årige och sjuklige Fidel Castro inte bara sitter kvar vid makten utan dessutom tidigare i veckan, utan att ge några detaljer, hävdade att president Bush auktoriserat och beordrat ett nytt mordförsök mot den kubanske presidenten.

Dokumenten gör klart att det var rutin för CIA att befinna sig på fel sida av lagen. Trots förbud mot inrikes spioneri ägnade sig underrättelsetjänsten systematiskt åt hemliga telefonavlyssningar av USA-medborgare. Journalister övervakades, bland annat kolumnisten Jack Anderson som röjde en rad skandaler i början av 70-talet.

Protestgrupper som demonstrerade mot Vietnamkriget infiltrerades. Enskilda individer utsattes utan egen vetskap för LSD-experiment. Och Fidel Castro var inte den ende utländske ledaren CIA ville komma åt.

Listan kan göras lång. Men det är ändå oklart hur mycket som verkligen är ute i ljuset. Delar av materialet är fortfarande belagt med censur.
CIA:s egen historia gör det svårt att skingra misstankar om att underrättelsetjänsten ännu ruvar på sina värsta hemligheter och nu bara valt att slänga ut några köttben som en avledande manöver.