7.4.2007

Tveksam oljebolagsetik är numera upphöjd till svensk statsmoral, där rasistiska massmord i Sudan förvandlas till gångbar diplomatprosa. Frågan alla missar är: hur kunde alliansens partiledare acceptera detta?

Det skriver i dag skribenten ÅKE WREDÉN, tidigare politisk redaktör för Nerikes Allehanda. Hur kunde alliansens partiledare säga ja till en utrikesminister som lägger Lundin Petroleum som en börda på sina riksdagsgrupper? Det borde ringt varningsklockor! Visste de ens var Carl Bildts styrelseposter fanns?

Hur kan så många stora

medier missa en så given fråga? När fyra partiledare bildade regering, talade de då om Bildts styrelseposter hos Lundins? Om att Bildt som ledamot var affärspartner med Sudans regim? Nu är Bildts Lundinrelation ett förtroendeproblem för alla fyra regeringspartierna. Deras politiska risk beror på om döden i Darfur går vidare i det dunkel där nyhetsrapporteringens ljus inte lyser? Eller blir en miljon avlivad under global upprördhet? Gång på gång ser jag reportrar missa det större problemet och fastna i annat. Att Bildt hade Lundinaktier och Gazpromberoende optioner - gjorde det honom jävig? Det tror jag är överdrivet. Bildt är rik nog för att kursrörelser i Lundinpapper av utrikespolitiska skäl skulle haft marginell betydelse. Att han skulle låta politiken styras av eget pengaintresse stämmer illa med det intryck vi alla har av honom. Nej, värderingar, tacksamhetsskuld och personliga band är vanligen långt viktigare än pengar för ledande politikers beslut.

Och där finns den större

frågan, den rykande pistol som rykt hela hösten, fast DN och Svenskan - och Göran Persson - låtsats att inte se den. Det är styrelseposten. Hur kunde han ha samvete att sitta i en styrelse som hade ihop det med Sudans regim - år efter år medan regimen dödade fler och fler och fler svarta bönder i Darfur? Hänvisningen i riksdagen i fredags till att FN-staterna hamnat i dilemmat att skydda stilleståndet i söder mot att brytas upp av Darfurfrågan är en efterhandskonstruktion som inte fritar Lundinherrarna från ansvar. Deras oljebolagsetik är nu upphöjd till svensk statsmoral, och uppvisad i utrikesdeklarationens omskrivning av rasistiska massmord på svarta till gångbar diplomatprosa.

Tänkte ens Reinfeldt

och de tre andra på Darfur? Visste de ens var Bildts ägande och styrelseposter fanns? Om de visste, brydde de sig då inte? Då var de i stort sällskap. Bildt har brett men oftast tyst stöd - i näringsliv och press, till vänster och till höger. Delaktighet i Sudans regims finansiering ses inte som en så allvarlig sak. Det var nästan inte ett knäpp om Sudan bland hyllningarna då Bildt utsågs. Även på vänsterkanten togs han väl emot, han ansågs bland annat vara mer flexibel när det gällde Hamas. Och där offentligt anseende avläses i kursdiagram har Lundins bingovinster på råvaruboomen gjort att block 5B i Sudan inte ses som en fläck på hedern. Men det många i regeringsunderlaget nog tänker sades högt i riksdagen 30 januari, av en av de många folkvalda som stora medier brukar behandla som luft, en nyvald socialdemokrat, Peter Hultqvist i Dalarna:

"Exploatera olja i

Sudan innebär ... stöd från Sudans armé och dess hjälptrupper. Oljan ger ... regimen stora inkomster. De ... används till att rusta armén som oljebolagen har hjälp av. Bland dessa finns Lundin Petroleum. ... Bildt har varit styrelseledamot i företaget, och ... rådgivare. Enligt Ian Lundin har ... utrikesministern ... medverkat till möten med Sudans president i syfte att öppna dörren för bolagets oljeverksamhet." Nog kan vi som ville ha regeringsskiftet peka på att s-regeringens hållning till Sudan minsann inte var till större glädje för Peter Hultqvist. Men viktigare är att den nyvalde dalaledamoten gav ord åt en hållning till samvetsfrågan som säkert också finns i alliansens alla fyra riksdagsgrupper. Där gnager nog samvetet hos åtskilliga vid det här laget, liksom oron för att ställa till kris för en regering man vill att det skall gå bra för.

Men det borde ringt

varningsklockor! Hur kunde fyra partiledare lägga Lundin Petroleum som en börda på sina riksdagsgrupper? Nämnde någon problemet? Letade någon fram vilket ägande Lundins hade kvar i Sudan och vad Bildt satt i styrelsen för? Hans koppling till Lundin Petroleum och Vostok Nafta var tämligen välkänd. Kom ingen ihåg den tidigare debatten om Bildt och Sudan? Kan de verkligen ha gjort Bildt till utrikesminister utan att någon av dem förstod att det skulle bli ett elände med Lundinfrågan? Det låter konstigt, men inte helt otänkbart. Partiledare som håller alla namnfrågor i en ytterst liten krets, och inte ens litar på ledande riksdagsledamöter i egna partier, avskärmar sig från kunskap och från partivänner med bättre moralisk kompass.

Fast de senaste årens

nyhetsrapportering kan ju inte ha varit till stort stöd för minnet hos de få som i tid visste att Bildt var på tal. Sudan har nästan aldrig varit ett verkligt stort nyhets- och debattämne. Med svarta bönder i Sudan är det som förr med kurder. Deras liv och människovärde räknas sällan. Härskare med olja kan ta ihjäl dem i mängder innan omvärlden riktigt bryr sig. Tidigare uppmärksamhet om Bildt och Sudan var tillräcklig för att vara känd på många håll, men de flesta i medierna tyckte då som nu att det inte var någon större sak. Det är väl också därför partiledarna inte tycks ha fått de där frågorna om hur det gick till. Skulle det vara intressant om partiledarna tänkt på Bildt och Lundins? Varför då? Även på redaktionerna hade det ju mest gäspats åt att en ex-statsminister gett sig i lag med den där bondedräparregimen?