Bush är en krigsförbrytare
Yrsas Blogg
* Artiklar på engelska
* Tsunami
* 9/11
* Bilderbergare
* Frimurare och illuminater
* Nya Världsordningen
* Israel och Palestina
* Kriget i Irak
* USA
* Balibombningen
* Estonia
* Mordet på Anna Lindh
* Mordet på Olof Palme
* Medicin och hälsa
* MindControl
* Chemtrail
*HAARP & Echelon
* EU
* Böcker
* Video
29.4.2007
Publicerat av Mikael Wälivaara den 29.4.07
Durbins erkännande gör det nu helt klart -- utan minsta tvekan -- att George Bush och alla i hans administration är krigsförbrytare och har gjort sig skyldiga till brott mot mänskligheten. Och i den allmänna, offentliga debatten är detta uppenbarligen inte speciellt upprörande.
Invasionen av Irak byggde på en medveten lögn. Den enda, ytterst tveksamma anledningen till varför USA ansåg sig tvingade att anfalla Irak, nämligen att de skulle kunna komma att hota USA med massförstörelsevapen, var medvetet konstruerad, och därmed blir USA:s anfall, ur vilken synvinkel man än väljer att betrakta den, som ett av historiens mest skamliga övergrepp.
Låt mig försöka förklara:
Det Durbin sa var alltså att senatens underrättelseutskott hela tiden visste att Saddam Hussein inte hade några massförstörelsevapen. (Brukar förkortas WMD, Weapons of Mass Destruction. Men idag är det också många som talar om Weapons of Mass Deception, massförljugelsevapen.) Men de briefingar som gavs till utskottet var hemligstämplade och mötena skedde under tystnadsplikt, så när sedan helt andra påståenden, lögner, fördes ut till världen, fick han inte protestera.
Detta, synbarligen enkla avslöjande öppnar upp en hel mängd inblickar bakom kulisserna -- både på det som var upptakten till kriget i Irak och till det som sedan har dryftats i olika sammanhang om vad som egentligen hände. Men faktiskt också till hur hela vår världsbild är konstruerad och förfalskad.
Innan invasionen av Irak satt dåvarande utrikesministern, Colin Powell, inför FN:s generalförsamling och visade ett bildspel på alla de olika typer av WMD som man "visste" fanns i Irak. Donald Rumsfeld, försvarsministern, satt i TV-soffa efter TV-soffa och påstod att man visste exakt var de fanns:
We know where they are. They're in the area around Tikrit and Baghdad and east, west, south and north somewhat.
Vi vet var de finns. De finns i området runt Tikrit och Bagdad och öst, väst, syd och norr om lite grand.
Inför det amerikanska folket, i sitt State of the Union-tal, sa George Bush med darrande röst att engelska underättelseuppgifter påvisat att Saddam Hussein försökt köpa uran i Afrika, de famösa orden som kom att forma hela opinionen för ett anfall:
"The British government has learned that Saddam Hussein recently sought significant quantities of uranium from Africa. Our intelligence sources tell us that he has attempted to purchase high-strength aluminum tubes suitable for nuclear weapons production."
"Den brittiska regeringen har upptäckt att Saddam Hussein nyligen sökt ansenliga mängder uran från Afrika. Våra underrättelsekällor berättar för oss att han försökt att köpa extra hållbara alluminiumtuber, som lämpar sig för kärnvapentillverkning."
När den tidigare ambassadören, Joseph Wilson, åkte till Afrika för att undersöka detta, blev det uppenbart att allt var ett påhitt av först och främst italienska säkerhetstjänsten, med rena förfalskningar av dokument som skrivits på officiella brevpapper, som man stulit inne på Nigers ambassad i Rom.
Så han skrev en insändare till New York Times efter presidentens SOTU-tal, där han påtalade osanningen. "What We Didn't Find in Africa", Vad vi inte hittade i Afrika. Kort därefter "avslöjade" Bob Novak, känd från CNN, att denna smutskastning mot presidenten kom ifrån CIA och att Wilsons hustru, Valerie Plame Wilson, minsann var en CIA-agent. (Att röja en av landets hemliga agenter är ett mycket allvarligt brott.) För att bara göra saken värre avslöjades senare även namnet på det täckmantelföretag som Valerie arbetat på, Brewster Jennings, där CIA just undersökte spridningen av massförstörelsevapen i världen, vilket innebar att samtliga personer som utgav sig för att jobba för det företaget också indirekt röjdes.
Ett annat av den tidens favorituttryck, som användes av samtliga krigshetsare, var att hotet mot världen skulle kunna komma att visa sig i form av ett "svampmoln", a mushroom cloud, naturligtvis syftande på en atombomb.
Samtidigt pågick FN:s vapeninspektion i Irak, under ledning av svensken Hans Blix, utan några avgörande fynd, förutom lite gamla kemiska vapen som USA själva sålt till Irak på 80-talet för att stödja Hussein i kriget mot Iran -- medan man även stödde Iran, till exempel genom den olagliga knark-mot-vapen-handeln som kallades Iran-Contras-affären. 48 timmar innan anfallet beordrade Bush FN att kalla hem sina inspektörer...
Men bakom kulisserna informerades till och med delar av senaten om hur det låg till i verkligheten. Vilket alltså betyder att alla i administrationen också kände till det. Propagandan om Iraks WMD hade helt enkelt konstruerats fram för att legitimera den amerikanska neokonservativa elitens mångåriga dröm om att lägga under sig Irak, för att sedan utvidga sin dominans till att bli global.
Detta kallade man A Project for a New American Century, PNAC, och i PNAC ingår personer som Dick Cheney, Donald Rumsfeld, Jeb Bush (presidentens bror), världsbankschefen Paul Wolfowitz, med flera...
Tack vare 11 september kunde man också peka på ett globalt terroristhot, och samtliga debattörer på Bush-sidan var noga med att alltid nämna 11 september tillsammans med Irak, för att ge intryck av att de på något vis hängde ihop. Vilket till och med Bush vid några tillfällen erkänt att de inte gör... (Så sent som förra året visade undersökningar bland amerikanska soldater i Irak, att nästan hälften fortfarande trodde att Irak varit inblandat i 11 september och att det var därför de var där... Undrar hur det kan komma sig?)
När det till slut blev ohållbart att driva lögnen om WMD, skyllde man allt på CIA och speciellt dess chef George Tenet, som i morgon kommer ut med sina memoarer. Trots att man alltså hela tiden vetat att det var en lögn. Men nu var redan kriget igång, hävdade man, och då var det bara att göra det bästa av situationen och stanna kvar och hjälpa till att städa upp i den röra man skapat.
Där har man nu bitit sig kvar, trots lögnerna, i fyra år... Till ofattbara kostnader i människoliv och lidande, i reda pengar för det amerikanska folket, men också till enorma vinster för diverse företag, där så gott som samtliga i Bush-administrationen har personliga intressen.
Och så har det fortgått... Vidmakthållandet av lögnerna har sedan fått ett eget liv, där man skyller på FN och på en allmänt spridd misstanke om att WMD-historien var sann. "Alla trodde ju det, så det är väl inte så konstigt att vi också gjorde det." Trots att man alltså hela tiden visste hur det verkligen låg till...
I den amerikanska senaten, landets högsta lagstiftande organ och den del av statsmakten som kan besluta om landet ska gå ut i krig, satt samtidigt ett antal politiker, som också visste om sanningen. Som också kunde se hur denna fabricerade propaganda dödade tusentals av landets egna soldater och hundratusentals av de ockuperade ländernas befolkning. Dick Durbin gjorde det enda han trodde sig förmå, nämligen att rösta emot invasionen 2003. Men sedan satt han, enligt vad han själv säger, bara och led...
Men det betyder också att flera andra i underrättelseutskottet, trots sina insiderkunskaper, ändå röstade för ett krig.
Kanske är jag lite melodramatiskt lagd -- nej, förresten, jag inser att jag är väldigt melodramatiskt lagd -- men ett krig är definitivt inte något man bara ruskar på axlarna åt. För att gå ut i ett krig måste man ha väldigt starka skäl, varav det första, enligt alla internationella överenskommelser, måste vara att man har anfallits. Att oprovocerat anfalla ett land är ett synnerligen allvarligt brott och ledare har hamnat inför internationella krigsförbrytartribunalen i Haag för betydligt mindre.
FN:s generalsekreterare, Kofi Annan, har klart ut deklarerat, att utifrån FN:s satadgar så var anfallet mot Irak ett brott. Men ingen har brytt sig...
Nu kan vi alltså konstatera att den redan ytterst tunna motiveringen för anfallet och det påföljande kriget, var en medveten och noga genomtänkt lögn -- kort och gott en konspiration. Invasionen av Irak var inte bara illa skött, som man nu brukar försöka släta över allt med, utan ett alldeles solklart och otvetydigt brott mot internationell rätt. Ett oskyldigt land ockuperades utifrån en medveten lögn.
Börjar ni ana varför jag blev så upprörd? Och käre utrikesminister Carl Bildt -- som ju anlitades av PNAC för att i Europa propagera för ett anfall mot Irak -- vad visste du?
Källor: Truthout.org Infowar.net, Newsweek, CNN, Wikipedia, BBC, UUAA Radio
Andra bloggar om: USA, Irak, krigsförbrytelser, George Bush, PNAC, Durbin, Colin Powell, Donald Rumsfeld, Valerie Plame Wilson, 11 september, 911