* Tsunami
* 9/11
* Bilderbergare
* Frimurare och illuminater
* Nya Världsordningen
* Israel och Palestina
* Kriget i Irak
* USA
* Balibombningen
* Estonia
* Mordet på Anna Lindh
* Mordet på Olof Palme
* Medicin och hälsa
* MindControl
* Chemtrail
*HAARP & Echelon
* EU

29.8.2006

Källa: Ms.Gabriels webb sida är http://americancongressfortruth.com/

Nedan kan du läsa ett tal av en libanesisk kvinna, Ms. Brigitte Gabriel, ett tidigare nyhetsannonsör för "World News", kvällsnyheterna på the Middle East Television, som kan ses på vardagkvällarna över Israel, Egypten, Syrien, Jordanien, Cypern och Libanon.

Hon är före detta Satellite Video Distribution Coordinator [koordinator för distribution av satellitvideos] för METV/WTN (Worldwide Television News) och deras studios i London, som sköter den dagliga distributionen åt Eurovision Satellite Distribution till nätverk i hela världen.

Brigitte Gabriel har väckt en hel del uppmärksamhet när hon under kriget intervjuades av CNN och andra nyhetsnätverk. Libanesiska regeringen har tagit ifrån henne hennes libanesiska medborgarskap.

Brigitte Gabriel

"Jag är stolt och ärad över att idag stå här som en Libanes som talar för Israel , Mellanösterns enda demokrati. Som en som växt upp i ett arabland vill jag ge er några glimtar från hjärtat av arabvärlden. När jag växte upp i Libanon lärde man mig att judarna var onda, att Israel var djävulen och att den enda gång vi skulle få fred i Mellanöstern var när vi dödade alla judar och körde ut dem i havet. När muslimerna och palestinierna förklarade jihad mot de kristna 1975, startade de massakrer på kristna i stad efter stad. Jag fick bo i ett skyddsrum under marken från 10 års ålder till dess att jag var 17, utan elektricitet, fick äta gräs för att överleva och fick krypa under kulorna från krypskyttar för att hämta vatten från en källa. " Skillnaden mellan arabvärlden och den israeliska är skillnaden i värderingar och karaktärer. Det är barbari mot civilisation. " Det var Israel som kom de kristna i Libanon till hjälp. Min mor sårades av en muslimsk granat och fick komma för behandling på ett israeliskt sjukhus. När vi kom in på akutmottagningen blev jag chockad av det jag såg. Hundratals sårade, muslimer, palestinier, libanesiska kristna och israeliska soldater låg på golvet. Läkarna behandlade var och en beroende på hur skadade de var. De tog hand om min mamma innan de tog hand den israeliska soldaten som låg bredvid henne. De såg inte på religion, de såg inte på politisk tillhörighet; de såg människor i nöd och hjälpte dem. För första gången i mitt liv upplevde jag en mänsklig kvalitet som jag vet att min kultur inte skulle visat fienden. Jag upplevde de israeliska värderingarna, som gjorde det möjligt för dem att älska sin fiende vid de mest prövande tillfällen. Jag tillbringade 22 dagar på detta sjukhus; de dagarna förändrade mitt liv och det sätt som jag tror på information, det sätt som jag lyssnade på radio eller TV. Jag insåg att min regering hade sålt en fabricerad lögn om judar och Israel, en som var långt borta från verkligheten. Jag visste med säkerhet att om jag var en jude som stod på ett arabiskt sjukhus, skulle jag bli lynchad och kastad till marken medan glädjeskrik "Allahu Akbar" (Gud är stor) skulle eka genom sjukhus och de omgivande gatorna. Jag blev vän med släktingarna till de sårade israeliska soldaterna, och särskilt en, Rina, vars enda barn hade skadats i ögonen. En dag, var jag tillsammans med henne på besök och den israeliska arméorkestern kom för att spela nationella sånger för att de sårade soldaterna skulle få andlig upplyftning. När de samlades runt hans säng och spelade en sång om Jerusalem, började Rina och jag gråta. Jag kände mig på fel plats och började gå ut ur rummet, men den här modern tog min hand och drog mig tillbaka utan att ens se på mig. Hon höll mig gråtande i handen, och sa: "Det är inte ditt fel." Vi bara stod där och grät och höll varandra i händerna. Vilken kontrast mellan henne - en moder som såg ner på sitt vanställda, 19 år gamla, enda barn och ändå i stånd att älska mig, fienden - och en muslimsk moder som sänder sin ende son att spränga sig i småbitar bara för att döda några judar eller kristna. Skillnaden mellan arabvärlden och den israeliska är skillnaden i värderingar och karaktärer. Det är barbari mot civilisation. Det är demokrati mot diktatur. Det är gott mot ont. För länge sedan fanns en särskild plats i helvetets lägsta djup, där den som avsiktligt mördar ett barn hamnade. Nu har avsiktliga mord av israeliska barn legitimerats av palestinierna som "väpnad kamp." Men så fort som ett sådant uppförande har blivit legitimt mot Israel, så har det blivit legitimt överallt i världen, framtvingat av inget annat än en subjektiv tro hos folk som kan paketera sig i dynamit och spikar, med syftet att döda barn i sin guds namn. Eftersom palestinierna har uppmanats till att tro att mördandet av oskyldiga israeliska civila är en legitim taktik för att föra sin sak framåt, så lider nu en hel värld av terrorismens plågor, från Nairobi till New York, från Moskva till Madrid, från Bali till Beslan. De skyller självmordsbombningarna på "förtvivlan under ockupationen." Låt mig säga dig sanningen. Den första omfattande terroristbombningen, som araberna begick mot den judiska staten, inträffade 10 veckor innan Israel ens hade blivit självständigt. På söndagsmorgonen den 22:a februari 1948, för att förekomma Israels självständighet, detonerade arabiska terrorister en tredubbel bilbomb på Ben Yehuda Street vid vad som då var den judiska delen av Jerusalem. Femtiofyra personer dödades och hundratals sårades. Följaktligen är det uppenbart att den arabiska terrorism inte är förorsakad av "förtvivlan" eller "ockupation", utan av SJÄLVA TANKEN på en judisk stat. Det är så många gånger i historien under de senaste 100 åren som medborgare stått overksamma och inte gjort något och på så sätt tillåtit ondskan att segra. Liksom Amerika stod upp mot kommunismen och besegrade den, är det nu dags att stå upp mot terrorism. Det är dags att var och en står upp och stöder och försvarar staten Israel, som är i frontlinjen i kriget mot terrorism. Tack ska ni ha." Slut på citat.