|  
  
  
  Yrsas Blogg
 * Artiklar på engelska
  * Tsunami
 * 
        9/11
 * 
        Bilderbergare
 * 
        Frimurare och illuminater
 * Nya Världsordningen
 * Israel och Palestina
 * Kriget i Irak
 * USA
 * Balibombningen
 * Estonia
 * Mordet på Anna Lindh
 * Mordet på Olof Palme
 * Medicin och hälsa
 * MindControl
 * Chemtrail
 *HAARP & Echelon
 * EU
 * Böcker
 * Video
 
 
  
   
 
 
 
 | 12.4.2007
 Publicerad 2007-04-02, Världen idag
 av Carin Stenström
 När Världen idag för ett antal år sedan började   uppmärksamma Estonias förlisning och oklarheterna kring den, kom en del negativa   reaktioner; gräv inte i detta, olycksförloppet är klarlagt. Idag när det blir   alltmer uppenbart att det finns viktiga omständigheter som, så måste man tolka   det, medvetet förtigits och förvrängts, har klagomålen upphört och förbytts i   uppskattning. En tidning måste följa den väg man tror leder till   sanningen.
 Det är naturligtvis inte bara Världen idag som bidragit till   att föra världen närmare sanningen om Estonia. Det finns flera journalister och   skribenter som ägnat sig åt frågan, dock med en betydande svårighet att få   uppmärksamhet. Det finns människor med stor sjö- och fartygskunskap som enträget   hävdat, att det olycksförlopp som politiker och senare haverikommissionen låst   sig vid, inte kan stämma; deras sakkunskap har dock inte tagits på allvar. Att   Världen idag varit en nyhetstidning med relativt tät utgivning har gjort det   möjligt att få ett större genomslag.
 
 Efter hand har   sprickorna i fasaden blivit allt tydligare. De uppgifter som finns i   samtalsuppteckningar inom den analysgrupp som leddes av Peter Örn, är belysande.   Redan under det första dygnet framhölls av högt kompetenta personer, som   kommendör Emil Svensson och Sjöfartsverkets säkerhetsexpert Bengt Erik Stenmark,   att ett hål under vattenytan kunde vara en orsak till det snabba sjunkförloppet.   Ja, Sjöfartsverket, landets högsta samlade kompetens i dessa frågor, hävdade att   förklaringen att bogvisiret slitits upp, inte höll.
 
 Ändå angavs denna   förklaring som en konstaterad sanning av dåvarande statsministern Carl Bildt.   Denna, som vi nu vet, helt obestyrkta upp gift, som senare togs upp av   Haverikommissionen, har skapat den förvirring kring Estonias förlisning som vi   fortfarande lever med. En näraliggande reflektion är att statsministern, via sin   säkerhetspolitiska grupp, hade god information om de militära transporter som   vid denna tid skedde med Estonia, sannolikt också under den sista ödesdigra   färden.
 
 Nuvarande utrikesminister Carl Bildt är   naturligtvis skyldig Sverige en förklaring till varför han, trots att han hade   annan kvalificerad information, som ett fastställt faktum lanserade en helt   obestyrkt teori om olycksorsaken. Vi har vid upprepade tillfällen sökt   utrikesministern för att få en sådan kommentar, men mötts av svaret, från en   pressekreterare, att utrikesministern inte har tid att ge någon sådan   kommentar.
 
 Det är naturligtvis ett helt oacceptabelt besked. I en   demokrati måste ministrar vara beredda att ge svar och besked på viktiga och   centrala frågor från media. Under senare år har en omfattade stab av   pressekreterare byggts upp i regeringen för att sköta denna verksamhet. Tyvärr   har dessa tjänstemän ofta sett som sin uppgift att försvåra i stället för   underlätta kontakten mellan media och ministrar, de tycks ägna sig åt att   filtrera bort dem som kan tänkas ställa besvärliga frågor. Tystnaden i samhället   handlar i allt högre grad om att politiker och tjänstemän anser sig ha rätt att   avstå från att svara på frågor.
 
 Det anser inte vi. Vi kommer att   fortsätta kräva Carl Bildt på besked om Estonia.
           |