|  
  
  
  Yrsas Blogg
 * Artiklar på engelska
  * Tsunami
 * 
        9/11
 * 
        Bilderbergare
 * 
        Frimurare och illuminater
 * Nya Världsordningen
 * Israel och Palestina
 * Kriget i Irak
 * USA
 * Balibombningen
 * Estonia
 * Mordet på Anna Lindh
 * Mordet på Olof Palme
 * Medicin och hälsa
 * MindControl
 * Chemtrail
 *HAARP & Echelon
 * EU
 * Böcker
 * Video
 
 
  
   
 
 
 
 | 17.6.2007   
        Publicerad 2007-06-13, Världen Idag av Carin Stenström
 Varför är det så tyst i det samhälle som hyllar mångfald?   Hur kan det komma sig att nyheter ofta speglas endast ur ett perspektiv, att   endast en uppfattning framställs som acceptabel och att de som inte delar den   tigs ihjäl eller framställs som avvikande, intoleranta, ja till och med onda?   Bygger inte demokratin, och en positiv utveckling, på att åsikter bryts mot   varandra, att idéer och lösningar testas mot varandra?
 Det moderna samhällets   tysthetskultur speglas på flera avdelningar i dagens tidning. På debattplats   uppmärksammar Yvonne Andersson de märkliga hot- och hatreaktioner som   regelmässigt kommer, om någon dristar sig att betrakta äktenskap och familj som   en hörnsten i samhället, värd att slå vakt om.
 
 På kulturuppslaget gör   Christian Braw en koppling mellan Nordkorea, där varje bostad har en   propagandahögtalare som inte får stängas av, och det västerländska samhället,   där ett snävt, strömlinjeformat budskap, inte sällan med destruktiva förtecken,   ständigt når fram till alla.
 
 På nyhetsplats speglas den snäva   nyhetsagendan genom flera artiklar som har en sak gemensamt: de publiceras i Världen idag, men knappast i något annat nyhetsmedium.
 Som första tidning   redogör vi för splittringen i moderaternas riksdagsgrupp när det gäller synen på   äktenskapet.
 
 Vi avslöjar sensationellt att ryska försvarsmakten i veckan på kort   varsel inspekterar svenska försvarsanläggningar. Och vi publicerar en unik   intervju med förre sjösäkerhetsdirektören Bengt-Erik Stenmark, som avslöjar de   märkliga turerna under Estonia-katastrofens första dagar. Den som, likt   Stenmark, inte omedelbart rättade in sig i ledet och slöt upp bakom den hastigt   konstruerade förklaringen om ett borttappat bogvisir, försvann ut i   isolering.
 
 Här ges olika bilder av den svenska tystnaden. Debatten styrs   genom hård gallring och genom att de som uttrycker ”fel” åsikt bokstavligen   utsätts för hån, hot och trakassserier. Alltfler svenskar har lärt sig, vissa av   dem hårdhänt och konkret, att det är farligt att uttrycka en uppfattning, än   allvarligare att stå för en obekväm åsikt. Risken att bli av med sitt arbete om   man inte är ja-sägare eller insmickrare är uppenbar på allt fler arbetsplatser.   Ett sådant fall speglas också i dagens tidning: Uppsalaprästen Mats Jonsson som   avskedades från sin tjänst för sex år sedan utan att något hållbart sakskäl   presenterats.
 
 Nyhetsvärderingen styrs genom att stora sektorer i   samhället över huvud taget inte speglas i medierna. Kyrkor, stora ideella   organisationer, bygder som inte hänger samman med någon storstadsregion förtigs   regelmässigt i medierna, medan små extrema och udda grupper och företeelser ofta   får en mycket generös bevakning. Den bild av samhället som presenteras är   begränsad och därmed inte sann.
 
 De stora medierna vill gärna framstå som   etablissemangskritiker. Samtidigt går de följsamt i etablissemangets ledband när   det gäller känsliga frågor. Att vi håller på att närma oss sanningen om Estonia   beror knappast på berömvärda insatser från de resursstarka nyhetsmedierna, där   man tvärtom systematiskt avfärdat alla frågor och invändningar kring det   officiella händelseförloppet. Sanningen har grävts upp av Världen idag och andra   mindre redaktioner.
 
 Tystnaden är farlig. När ska media gemensamt börja   bekämpa den i stället för att vara tystnadens vapendragare?
   
 |