Avsikt att förinta
Yrsas Blogg
* The Police State
* Artiklar på engelska
* Klimathotet
* Tsunami
* 9/11
* Bilderbergare
* Frimurare och illuminater
* Nya Världsordningen
* Israel och Palestina
* Kriget i Irak
* USA
* Balibombningen
* Estonia
* Mordet på Anna Lindh
* Mordet på Olof Palme
* Medicin och hälsa
* MindControl
* Chemtrail
* HAARP & Echelon
* EU
* Böcker
* Video
Källa: Expressen, 24.1.2008
Skriven av: Nils Schwartz
 |
Internationellt tycks Sven Lindqvist vara mest uppskattad i Storbritannien. Detta trots att han ser engelsmännen som upphovsmän till det mesta av världens våld och fördärv och maktfullkomlighet – rasismen, eugeniken, flygbombningen av civila, om inte rentav folkmordsmentaliteten. I sin nya bok Avsikt att förinta har han samlat artiklar, recensioner och föredrag från de senaste tio åren – ett slags annex till Utrota varenda jävel (1992), Nu dog du (1999) och Terra nullius (2005). |
Han återkommer här, i polemik mot engelska historiker som försvarat förstöringen av Dresden som militärt nödvändig, till temat från Nu dog du – det är det engelska flygvapnets bombningar av civila samhällen i Tyskland under andra världskriget som banat väg för denna nu allmänt accepterade, sällan ifrågasatta strategi. Se till exempel Vietnam, Serbien, Irak. Det engelska flygvapnet var ju andra världskrigets största hjältar. Ändå fällde man 80 procent av bomberna – med hundratusentals civila offer – i slutet av kriget, när Tyskland i princip redan var besegrat.
Lindqvist påminner vidare om att eugeniken (rashygienen) – vilken i våra dagar mer eller mindre utmålas som en svensk uppfinning – först utformades av Darwins kusin Francis Galton, vilken pläderade för tvångssteriliseringar i rasförbättrande syfte. Eugeniken utvecklades sedan till en internationell rörelse med utbredning i hela det vita protestantiska Europa och USA.
Vart vi än vänder oss ser vi det brittiska hjältebaneret fläckas – i Kenya under det så kallade Mau Mau-upproret, i Australien i försöken att utrota ursprungsbefolkningen (se vidare Terra nullius), ja, överallt där det brittiska kolonialväldet sträckt ut sina giftiga tentakler, manande andra kolonialmakter till efterföljd.
Inte ens Tysklands folkmord på hererofolket i Sydvästafrika (dagens Namibia), kan förklaras med en för det landet unik militärkultur, vilket en tysk historiker vill hävda. Vad som hände där var en ”del av den västerländska imperialismens stora, gemensamma folkmordstradition”, och som den främsta kolonialmakten var Storbritannien givetvis vägledande, antingen genom egna medborgare eller indirekt genom utvandrarna i USA och Australien.
Men Förintelsen då, den har väl ändå inte engelsmännen någon skuld till? Den kritik som mötte Utrota varenda jävel på sin tid gällde ju Lindqvists tvivelaktiga tes att också judeutrotningen var ett led i en kolonialistisk tradition och mindre ett mål i sig än ett medel för att erövra nya territorier.
Lindqvist tar inte upp den diskussionen här. Men han ger engelsmännen, om inte skulden, så i varje fall ett medansvar för många av Förintelsens offer. Trots att Churchillregeringen tidigt informerades om vad som var på gång i Tyskland, behöll Storbritannien sin ytterst restriktiva invandringspolitik gentemot judiska flyktingar (liksom för övrigt Sverige). Det är oklart hur många judar som på så sätt lämnades åt sitt öde i gaskamrarna.
Är Lindqvist alltså ute efter att demonisera engelsmännen och att lyfta lite av skuldbördan från tyskarnas axlar? Varken det ena eller det andra tror jag. Han har framför allt två syften – att visa på kolonialismens destruktiva arv med alla dess återverkningar ännu i dag och att riva slöjan av falska myter. Att Storbritannien då hamnar främst i skottfältet, beror dels på dess roll som ledande kolonialmakt, dels på dess närmast oanfrätta ställning som andra världskrigets stora hjältenation.
Men kolonialismen är ju inget enskilt engelskt företag, och även Lindqvist är givetvis tacksam för att engelsmännen orkade stå emot Hitler under krigets första år.
Vi läsare får i vår tur vara tacksamma för att han ännu vid 75 års ålder har kvar sin skarpa genomskådande blick på mytmakarnas alla försök att förvilla och förvirra begreppen.