Övergreppen på dem som söker hjälp: de binds fast, förnedras och drogas. Aftonbladet har granskat samtliga rapporter från avvisningar under åren 1994 – 1997.
Totalt över 20 000 dokument som handlar om 24 816 personer som sökt hjälp i Sverige. Det handlar om sluthanteringen av människor som fått nej. Alla avvisningar blir inte våldsamma. Men vi har valt ut 43 fall för att visa baksidan av svensk humanitet. Det finns många fler. De väcker alla en fråga:
Med vilken rätt behandlar vi människor som kommit för att be
om vår hjälp så här?

Det vanligaste fallet av avvisning är att den asylsökande självmant sätter sig på planet hem. Men 45 procent av alla avvisningar ur Sverige sker med eskort av svenska tjänstemän som reser med den avvisade till hemlandet. Vid Transport-tjänstens utrikesavdelning är 54 personer anställda enbart för att flyga över världen med deporterade människor. Staten köper resor så till den grad att affärsresebyrån Nyman & Schultz öppnat ett kontor i samma lokaler som Transporttjänsten i Göteborg.
För resebyrån är deporteringarna en bra affär. Totalt kostar avvisningarna cirka 150 miljoner kronor per år. En stor del av kostnaden är flygbiljetter. Få stora företag i Sverige har en resebudget som kan matcha Transporttjänstens.

Flögs i bår till Sri Lanka
Sathyabawan Balasingam, 28
Deporterad till Sri Lanka 28 februari 1995. Lades på Japansk bår på förvaret, spändes loss först på plattan på huvudstaden Colombos flygplats.

Lugnande mot ångest
Nelson Manuel Gonzalez Lagos, 31
Deporterades till Chile 30 augusti 1995. Gavs vid två tillfällen det lugnande medlet Esucos mot ångestattacker.

Tre doser lugnande
Galbro Keryakos, 22
Deporterad till Syrien, 1 februari 1995.
Ges tre gånger lugnande medel under resan.

Lugnande narkotika
Olser Eduardo Ferreira Ferdinand, 35
Deporterades till Chile 17 februari 1995.
Gavs det narkotiska preparatet Stesolid inför deporteringen.

Tre doser Stesolid
Sadika Sakteni, 40
Deporterades till Tunisien 2 maj 1995.Kvinnan deporterades med hjälp av personal från Säters sjukhus. Fick vid tre tillfällen doser av Stesolid.

Narkotika under resan
Norma Gomes Crespo
Deporterades till Brasilien 19 maj 1994. Gavs narkotiska preparatet Sobril före och under resan för att göra deporteringen möjlig.

Försökte hänga sig
Yahaya Balinda, 19
Deporterad till Uganda 13 januari 1997
Har försökt hänga sig i polisarresten i Örebro där han hållits inlåst inför sin deportering.När planet taxar ut på flygplatsen i Zürich reser han sig upp. Han har dragit hörlursladden hårt runt sin hals och lyckats knyta fast den i luckan för handbagaget.
Han kastar sig mot golvet i ett försök att hänga sig.
Eskortörerna lyckas klippa av sladden som skurit in i halsen.
”I Kampala (Ugandas huvudstad) får Yahaya Belinda beskedet att hans mor och far är döda. Han har inga anhöriga. Gränspolisen tog hand om honom.”

Huvudet före i golvet
Abdelhafid Belaouchi, 36
Deporterad till Marocko 2 november 1994. Får lugnande medel ”enligt överenskommelse med översköterskan i Luleåhäktet.” Under en mellanlandning i Amsterdam började Abdelhafid plötsligt slita av sig kläderna. Han kastar sig handlöst mot stengolvet med huvudet före. Förstärkning tillkallas. Abdelhafid bärs till polisstationen för att få hjälp att lugna sig.

Spottar ut medicinen
Ileana Reiszki, 44
Deporterad till Rumänien 21 mars 1995. Ur verkställighetspromemorian: ”Försöker ge R lugnande medel, men hon bara spottar ut det. Skriker och är totalt galen under hela resan.”

Förs bort i tvångströja
Familjen Naumov
Familjen Naumov. Boris, 53 år. Verka, 51 år. Ilija, 24. Nikulo, 22.
Deporterade till Makedonien 7 maj 1995.
På Kastrup skriker Boris att de hellre får skjuta honom än ta hans familj till Skopje i Makedonien.
Under flygningen uppstår hela tiden bråk.
En son får ett epileptiskt anfall. Fullt tumult uppstod. En flygvärdinna slår en hel flaska vatten över ”den tokige” för att kyla ner honom.
Boris skiljs av passpolisen i Makedonien från familjen och förs bort i tvångströja.

Småprat och mutor
Jasmin Hozic, 28
Deporterad till Bosnien 10 januari 1997. Blir sittande på flygplatsen i Zagreb i tre dygn. Till slut får de poliseskort för att köra bil genom Kroatien. Kenneth Bratt skriver: ”Under en del av resan har jag två kulsprutegevärspipor gnagandes mot låret och ena foten i det trånga baksätet.
Man önskade bara att det ej skulle komma för stora gupp i vägen så att man slapp bli vådaskjuten, det skulle ju se ut det.”
Framme vid gränsen i Bihac ska Jasmin Hozic förhandlas in i Bosnien. Förhandlingen sker med hjälp av mutor.
”Efter småprat, kaffe och utdelning av gåvor som vi medfört med tanke på att det skulle kunna underlätta vårt arbete, och som vi trott ger det utdelning.”
Dömd för misshandel, ryttfylleri och urkundsförfalskning till tre månaders fängelse.

FLYGS TILL KAIRO TUR OCH RETUR
Familjen Mirzazadeh
har flytt ur talibanernas Afghanistan. Alla - barnen också - låses in på X-huset för att deporteras till Kairo där Sverige anser att de ska söka asyl. Familjen släpps efter någon dag. Utom pappan Mirveis, han hålls kvar som gisslan. Svenska myndigheter flyger ner familjen till Kairo. Egypten vägrar ta emot dem. De flygs tillbaka, Mirveis låses in på X-huset igen. Efter två månader släpps han ut till sin familj på öppna förläggningen.

Drogad vid ångestattack
Majid Banisharif, 24
Deporterad till Iran 14 juni 1994. Får attacker som liknar panikångest. Tre gånger får han Esucos, som snabbt dämpar vissa funktioner i hjärnan.

Fastspänd i flygplanet
Lucian Daniel Diobrescu, 46
Deporterad till Rumänien 23 juni 1994. Flygs hela vägen till Bukarest fastlåst på japansk bår.

I bojor över Atlanten
Hery Saul Moncayo-Torres
Deporterad till Peru 29 april 1995.
Mycket psykiskt instabil. Fängsel under hela resan, ges då och då lugnande medel.

Sobril mot flygrädsla
Sasa Ivanovic
Deporterad till Kroatien 16 mars 1995. Ur verkställig hetspromemorian: ”Gavs Sobril mot flygrädsla.” Sobril är ett narkotiskt preparat, kraftigt lugnande.

Japansk bår till Riga
Voldemar Vanagas,40
Deporterad till Lettland 21 april 1995. Fem man brottade ner honom och lade honom på Japansk bår. Så flögs han till Riga.

Fastspänd till Nigeria
Simon Boga, 24
Deporterad till Nigeria 9 juni 1994.
Transporterades på Japansk bår.

Stesolid före avresan
Bujare Nurishmo, 39
Deporterad till Albanien 7 april 1994. Var mycket orolig och gavs det narkotiska medlet Stesolid före avresan.

Hyperventilerar i bilen
Premakumar Vadivelu, 26
Deporterad till Sri Lanka 24 februari 1994.
Premakumar hämtas på psykavdelning 88 A på Akademiska sjukhuset i Uppsala. Han kom in på grund av en kollaps efter att ha hyperventilerat och fått kramper på grund av svår ångest. Läkarna har friskförklarat honom. När han hämtas är han knappt kontaktbar, han bärs ut till bilen.
Mellan Uppsala och Arlanda börjar han hyperventilera i bilen igen. I verkställighetsrapporten står: ”Sköterskan Birgitta Hedefalk upplyste honom då om att han skulle sprutas med Stesolid och transporteras till Colombo i Sri Lanka hur sjuk han än blev.”
Premakumar får bäras ombord på flygplanet.
Han ges Stesolid under resan.

Försökte strypa 6-åring
Rahil Hossein, 25, Yeganeh, 6
Deporterade till Iran 25 september 1996.
I bilen till Arlanda försöker Rahil flera gånger skada sitt barn genom att ta strypgrepp kring hennes hals för att stoppa deporteringen.
På planet sliter hon plötsligt av sig sin halskedja och drar den hårt kring dotterns hals. Hon övermannas och säras från dottern. När de byter plan i Istanbul blir hon rädd för att hon inte har någon sjal att dölja sitt hår med och för att hennes kläder är alldeles för tighta och västerländska. Inför ankomsten till Teheran kläs Rahil på ”Ullas sjal och Johans oljerock”. Och så förs hon in i Iran. Verkställighetspromemorian slutar med den märkliga noteringen:
”Rahil är nu på gott humör och visar stor tacksamhet när iranska immigrationspolisen tar hand om henne och dottern.”

Naken till Warshawa
Andrzej Koylinski, 37
Deporterad till Polen 26 juli 1996. Andrzej blir våldsam i bilen mellan Carlslunds X-hus och Bromma. Han läggs i midjebälte och förses med handbojor.
I promemorian över Andrzejs deportering står:
”Han hade också klätt av sig alla kläder och var således naken. Vi beslöt att det var bäst att han fick fortsätta resan till Warshawa på samma sätt.”
”Resan gick utan större problem. Vid ankomsten fick vi vänta på plattan. Under tiden hade vi fått på Andrzej hans kläder så vid avstigningen var han presentabel. Utkommen på plattan placerades han i sin rullstol.”
”I väntan på bussen började han spotta mot oss och vi förstod av hans uppträdande att han inte var glad.”

Blodet rann i ögonen
Ahmed Bouzrequi, 31
Deporterad till Algeriet 22 november 1996.
Det dämpade sorlet i kabinen på SAS-flighten till Bryssel bryts plötsligt av ett gällt skrik. Ahmed har skurit sig djup i ansiktet med ett rakblad. Tumult utbryter. Eskortörerna Gunnar Asp och Peter Hessen slänger sig över Ahmed och trycker ner honom i flygstolen. Han bojas i stolen, kaptenen meddelas att ”situationen är under kontroll”.

I sitt PM skriver Gunnar Asp: ”Tilläggas skall att Ahmed ser gräslig ut med blodet som rinner i ögon och i ansiktet.”
På flygplatsen i Bryssel hålls Ahmed fast på en brits medan en kvinnlig läkare syr hans sår i ansiktet. Hon intygar att det inte finns några medicinska skäl att avbryta deporteringen.
I Alger tas han om hand av polis.