Socialstyrelsens rutiner för omhändertagande av foster slår fast att så kallat abortmaterial från aborter som inträffar till och med utgången av den 12:e graviditetsveckan bör omhändertas som riskavfall inom hälso- och sjukvården.

Bland batterier, glödlampor, och trädgårdsavfall kan man därför även läsa om aborterade foster i flera kommuners avfallshanteringsplan.

Ett exempel är Norrköpings nya avfallsplan från 2004 där ”aborterade foster” klassas som biologiskt riskavfall. Bland sena aborter, efter vecka tolv, har många sjukhus numera en hantering där den aborterade barnkroppen ofta kremeras och sprids i en minneslund.

De tidigt aborterade fostren, vilket är de allra flesta, får däremot ingen sådan hantering.

– Det är i så fall ytterst sällsynt. De går istället med gammalt blod och kompresser ut i riskavfallet, säger Tomas Seidal, ordförande för Ja till livet och verksamhetschef vid patologen på länssjukhuset i Halmstad.

Gynekologen Ulf Hanson, chef för kvinno- och barndivisionen på Akademiska sjukhuset i Uppsala kan inte kan ge ”definitiva svar” men säger dock att han har talat med kuratorer på abortmottagningen om hanteringen av abortrester.

– Aborterade foster före vecka 12 behandlas som riskavfall och bränns. Foster som aborteras från vecka 13 till 28 och missfall betraktas inte som riskavfall och behandlas annorlunda och kremeras anonymt, om inte föräldrarna har särskilda önskemål, säger Ulf Hanson.

Vad som sen händer med riskavfallet (abortresterna) kan Ulf Hanson inte ge ”exakt svar” på. Han säger sig inte veta var riskavfallet bränns.

Kremeringen sker dock i Berthåga i Uppsala.