Förorsakade New York tsunamin i Asien?  





Yrsas Blogg
* Artiklar på engelska
* Klimathotet
* Tsunami
* 9/11
* Bilderbergare
* Frimurare och illuminater
* Nya Världsordningen
* Israel och Palestina
* Kriget i Irak
* USA
* Balibombningen
* Estonia
* Mordet på Anna Lindh
* Mordet på Olof Palme
* Medicin och hälsa
* MindControl
* Chemtrail
* HAARP & Echelon
* EU
* Böcker
* Video





20.2.2005

Källa: Joe Viall,
http://www.joevialls.net

Efter att man redan hade förlorat både Afganistan och Irak, letade bankirerna på Wall Street desperat efter andra sätt att kontrollera vår värld, när det här oförutsedda tillfället plötsligt uppenbarade sig.

Condoleeza Rize's otroligt arroganta sätt att tala om
"en lönsam Tsunami"
Nyligen förhörde senatens utrikespolitiska kommitté henne om hennes möte med Bush inför posten som ny utrikesminister, och här uttryckte hon att Tsunamin utgjorde "en underbar möjlighet inte bara för USAs regering utan även för hela det amerikanska folket". Och jag tror att det har gett ett stort utfall, fortsatte hon.


Den franska regeringen har visat sitt intresse för denna otroligt arroganta tabbe, när den fd franska regeringen och "Centre National de la recherche Scientifique", formligen togs på sängen med idén om att Tsunamin var "en naturlig företeelse".

Författaren och fysikern Dr Jean Pierre Petit, visar på en enastående bild över hur "den naturliga företeelsen" kunde slå till på USA, ifall en likadan "naturlig företeelse" inträffade på Kanarieöarna.


USS Abraham Lincoln CVN72

Det verkliga epicentrat (den nedre röda markeringen) utanför Sumatra


En ensam moské

"Andra sysslar med eko-terrorism, där de kan förändra klimatet, förorsaka jordbävningar eller vulkanutbrott, genom att använda sig av "elektromagnetiska vågor". Så uttryckte sig USAs försvarsminister William S. Cohen i april 1997. Vilken överraskning! Kanske kände Cohen redan då till att kärnvapen förorsakar det han åsyftade med "elektromagnetiska vågor".

Trots att det är en mänskligt naturlig företeelse att bli shockerad inför ett så stort antal döda och skadade såsom skedde den 26 december 2004, och trots att man varit ganska rädd för att förlora sin personliga trovärdighet inför denna enorma form av kriminalitet, finns det många inkorrekta amerikanska uttalanden om Tsunamin, och dessa måste dras upp nu innan de går förlorade i tidens sand.

Det står bortom allt tvivel att en gigantisk tidvattensvåg (tsunami) slog sönder allt på sin väg genom syd- och sydost Asien och kunde ännu fortsätta hela vägen över Indiska Oceanen mot Afrika, där den också dödare och skadade ytterligare ett hundratal. Den enda frågan vi måste ställa oss är, om huruvida den här Tsunamin var naturlig eller en katastrof som förorsakats av människan? En naturlig företeelse skulle även den i sig själv vara tillräckligt hemsk, men ifall Tsunamin var förorsakad av människan, då har vi sett en av världens största krigshandling i global historia.

Man blir inte klok på allt avvikande, därför måste man börja där allt tog sig början och följa händelseförloppet, speciellt händelserna inom dess omedelbara närhet till den verkliga Tsunamins epicenter, eftersom den sistnämnda har en helt annan position ifall man obarmhärtligt granskar både New York Times och CNN.

Middagstid, australisk tid, registrerade jag en trovärdig magnitud och postition som registrerades vid Jakartas geofysika institution där man ytterst noggrant registrerade att dess epicenter befanns ligga 155 miles syd-sydväst om provinsen Aceh.

Den här platsen befinner sig omkring 250 miles söder om den position som senare utsågs av amerikanska NOAA, som prickade in dess epicenter nordväst om Aceh, och uppgav inledningsvis en styrka på 8,0 på Richterskalan även om det här inte var tillräckligt med tanke på den enorma förstörelse som denna förorsakat, så NOAA höjde gradvis styrkan till 8.0, sedan till 8.5 och sedan till 8.9 för att slutligen stanna på 9.0 - åtminstone tillfälligtvis.

Så de första prövade inkorrekta uppgifter köpslogs av amerikanska tjänstemän vid NOAA, vilka plötsligt ljög om en ny "flexibel" seismisk toppvåg för händelsen, en som hade högre magnitud än Jakartas, även om kontoret i Jakarta befann sig närmare utslagsplatsen. Tro mig, när jag påstår, att det inte finns något som heter en ny "flexibel" topp såsom NOAA påstår. Den första seismiska toppen man registrerar är den enda sanna toppen, annars kan man ju efteråt naturligtvis rita manuellt in några toppar som står i samklang med den planlagda agendan. Vanligtvis finns det också bara ett enda epicentra, och det registrerades sanningsenligt av dussintals indonesiska och indiska seismografer.

Till skillnad från de stora variationerna på Richterskalorna, oroades indonesierna och indierna av att det inte fanns någon normal "inledning" för en jordbävning på deras seismologiska diagram. Allt det här tyder på att ett normalt tillförlitligt antal bakåtvända "S" vågor som alltid föregår en jordbävning saknades nu, liksom efterskalv som på samma sätt alltid åtföljs en på naturlig väg förekommande Tesla-våg förorsakad av en jordbävning. Det förekom "varningar" om efterskalv från NOAA, men egentligen ingen till följd av efterskalv.

För att förenkla fakta för icketekniska läsare, förorsakas jordbävningar alltid av en resonant elektromagnetisk styrka på mellan 0.5 och 12 Hertz, men det är inte en ögonblicklig process, eftersom den hörbara styrkan måste vara exakt. Även om den faktiska återklangen uppnås, börjar den kritiska linjen darra liksom ett rep som utsätts för sträckning, och sänder ut varningar till seismograferna i form av allt ökande vågor i motsatt riktning.

Om man får in ett kluster i form av ett "P" av sammantryckta vågor, då är det nästan säkert frågan om en underjordisk eller undervattensexplosion. Det var i själva verket endast sådana kopiösa seismiska signaler som de indonesiska och indiska seismograferna registrerade och de var kusligt snarlika dessa som registrerades för många år sedan vid en mycket stor underjordisk kärnvapenexplosion i Nevada.

Den indiska regeringen visste mycket väl att det här inte var frågan om en "normal" jordbävning. Den 27 december avslog Indien tanken på att man skulle slå sig samman med Georg Bush's i hans planerade exklusiva "De fyras klubb". Det hade effektivt kastat ut Asiens kärnvapenmakt ur dess nya koalition med Ryssland, Kina och Brasilien. Den 28 december varnade den indiska regeringen politiskt den amerikanska militären och bad dem hålla sig borta från indiskt suveränt territorium och den 29 december ifrågasatte tidningen India Daily orsaken till det inträffade: "Var det här ett uttryck för ett land att visa den här regionen hur man kan förorsaka en förstörelse? "Genom att förorsaka den här omfattande förstörelsen, och eftersom Indien är en regional stormakt i Sydasien, är den indiska marinen skyldig att undersöka och berätta för världen vad den har funnit".

Jag ska återkomma till den relativt enkla uppgiften att släppa ner ett multi-megaton stort värmekärnkraftsvapen till botten vid sprickan utanför Sumatra och sedan spränga den med en respektingivande effekt, men just nu måste vi återvända till vår första uppgift att följa den räcka av händelser och oförutsägbara händelser. Först måste vi resa till den söderut belägna ön Australien med dess stora ökenområden. Australien står egentligen inställsamt under Wall Streets styre genom Lille Johnny Howard. Med missnöje till många av hans australiska "ärenden" gör Lille Johnny aldrig en resa utanför Australien med mindre att han först får klara instruktioner från någon av hans rådgivare i New York.

Morgonen den 27 december gjorde den australiska pressen (ägd av New York) det mycket klart, att den mest utsatta nationen i den här regionen var Sri Lanka, en ö som befinner sig söder om Indiens sydligaste punkt. Sri Lanka är liksom Australien en medlemsnation i det brittiska samväldet. Omedelbart beslöt sig en av australiens största personligheter, Tim Costello, sig för att omedelbart flyga till det här området för att se vad de behövde för hjälp. Men den här samma morgonen dansade Lille Johnny efter en helt annan pipa, som baserade sig på hans kända sätt att senare företa sig, han måste telefonledes har fått på sin hemliga linje uppgifter från Wall Street.

Sin vana trogen står Lille Johnny klar med två stycken RAAF Hercules transportplan fullpackade med förnödenheter till Malaysia. Märk väl, ifall Lille Johnny hade känt sig åtminstone en smula orolig inför denna humanitära nöd, då hade alla dessa fyra Hercules plan kunnat flyga direkt till världssamfundets medlemsstat Sri Lanka, där varje australiskt media redan uppgett att här behövdes det hjälp. Men nej, Lille Johnny väntade tålmodigt på order från New York.

Men väntetiden blev kort. Men efter att rekognoseringsöverflygning gjorts, var sikten klar och man åkte till Medan på östra Sumatra. Alla fyra australiska Herculesplanen var fullastade med trupper, gevär och andra förnödenheter då de invaderade Sumatra just söder om den ödelagda provinsen Aceh. I sin tur, med över 90 % av sin befolkning dödad av Tsunamin, kan det av Aceh kanske snart en dag bli ett nytt Guantanamo Bay, fullt av ålande högtutrustade australiensare och amerikaner.

Kom ihåg att dessa fyra Hercules plan landade i Medan, allt medan den vanliga australiska allmänheten ännu inte kände till att Sumatra hade blivit svårt drabbat. Bara Lille Johnny kände till detta och förlitade sig på kristallkulan i New York. Åt helvetet med Sri Lanka! Hans överordnande behövde en viktig bas för sina stora rekonstruktionskontrakt för Asien, och här ämnade man ta över de oljefyndigheter man gick miste om vid uppbyggandet av Irak och låta "den stackars fattiga gamla Zion ännu stappla fram på sina gamla ben i New York" under ännu några veckor eller kanske månader.



Man kan ju inte annat än påstå att australiensarna var där mera som en förtrupp. Snart möttes de upp med ett otroligt välförberedd och utrustad amerikansk militär, så det råder ingen tvivel om att alla officerarna redan från första början visste vad som var på gång. Det var bara en handfull personer som frågade sig varför de under ett helt år hade tränats inför en "stor humanitär hjälp" då den amerikanska marinen vanligtvis står inför att döda ett stort antal människor. Se bara på Fallujah.

Det är något märkligt att Pentagon tillät två stridskrafter att stå beredda för att ge sig iväg, den ena från HongKong och den andra från Guam mitt under ett kaotiskt jul- och nyårsfirande. Ut från HongKong stävade grupp ett, inklusive USS Abraham Lincoln och henns eskorterande fartyg, medan grupp två som var mycket mer intressant lämnade Guam under ledning av USS Bonhomme Richard, ett marint amfibieanfallsfartyg utrustat med vapen upp till relingen. Men det här var inte allt, tro mig. Bonhomme Richard är i själva verket det ledande fartyget i en armada under täckmanteln "Expeditionary Strike Group 5".

Flaggskeppet USS Bonhomme följs alltid åt av U.S.S Duluth, ett amfibietransportfartyg; USS Rushmore, en landande skeppsdocka; kryssaren USS Bunker Hill utrustad med kryssningsmissiler, USS Millus som är utrustad med förstörelsevapen för kryssningsmissiler och så fregatten USS Thach som var utrustad med kryssningsmissiler. För att ytterligare skydda sig mot undervattensfaror var de åtföljda av den kärnvapenbestyckade ubåten USS Pasadena, samt den amerikanska kustjagaren Munro.

Nu när man känner till att "Strike Group 5" innehåller en sådan här mängd kärnvapen att de tillsammans kunde förinta hälften av den kända världen, uttalar sig deras maskinchef sergant Julio C. Dominguez följande: "Den marina underrättelse-gruppen har förberett sig på en humanitär hjälporganisation av den här typen i ungefär 12 månader nu, och var mer förberedd för den här aktuella insatsen".

Okej, chefen, men frågade du inte varför ni skulle tränas inför en mystisk humanitär hjälpinsats, när det till vardags hör till ert jobb att skjuta muslimer?



Trots att man hade ett stort antal tsunamioffer inom sin egen tamilstat Nadu, handlade Indien tvärtom och skickade sjukhusskeppet INS Nirupak i form av ett 50 bäddars stort flytande sjukhus på mindre än 72 timmar för att undsätta och hjälpa det indonesiska folket i Aceh i Indonesien.

Som en direkt jämförelse, sände USA stridande fartyg och en beväpnad marinkår. Den amerikanska marinkåren har två 1000-bäddars sjukhusbåtar, "Comfort" och "Mercy" ingendera av dem blev utskickade. Däremot tjänade USNS Comfort, New York när 3 000 amerikaner dog i september 2001.

Deras frånvaro här gav en stark signal på att 150 000 (till största delen muslimer) döda i Sydostasien, och en halv miljon skadade, inte är något att bry sig om för makthavarna i New York.

Den verkligt snikna (oförklarliga) händelsen uppkommer då dessa båda stridsgrupper kommer in i Indiska Oceanen. USS Abraham Lincoln såg nu ut som ett oskydigt fartyg, hur man nu kan göra det med 70 attackplan på däck, men de hade ett manskap på redan 2000 marina soldater istället för hennes normala besättning på ungefär 500. Det var ett stort antal stridsberedda som kunde omedelbart sättas in på Banda Acehs ödelagda gator, speciellt med tanke på att Wall Street normalt använder dessa styrkor till för att dödas för Zion i Irak. Hur kunde de just nu veta att denna extra marinstyrka behövdes när de lämnade HongKong?

När dessa två stridande förband då stävade in från två olika håll till Indiska Oceanen, skedde en ännu märkligare händelse. Eftersom "Expeditionary Strike Group 5" (den humanitära) var ämnad för att hjälpa Sri Lanka, väntade de marina styrkorna ombord på USS Bonhomme Richard för att transporteras till ett amfibietransport-fartyg U.S.S. Duluth, där de delades upp och förenades med team ett. Så utan att indonesierna egentligen ens kände till det, hade det relativt harmlösa och det med flygplan bestyckade USS Abraham Lincoln användas för att iscensätta en ankomst av 3 500 tungtbeväpnade amerikanska marinsoldater i den lidande Aceh provinsen.

Det här framstår mer eller mindre som en militär aktion, ända tills en av televisionens kameramän olyckligtvis råkande filma (blev hotad med gevär) några av dessa tungsbeväpnade marinsoldater när de började undersöka en övergiven indonesisk militärbas efter övergivna vapen. Kalla mig gammalmodig eller inte, men borde inte dessa soldater och chefer ha lämnat det här jobbet till de indonesiska trupperna?


Teoretiskt sett, kunde denna amerikanska 9 megaton W-53 värmekärnstridskraftspets som här visas till vänster, med lätthet läggas in i en "snarlik" mättad dykkammare lik den till höger, för att skydda den från det massiva 10 000 pound hårda trycket nere på bottnet av Sumatras kontinentalsockel.

Hela den bestyckade förpackningen skulle väga mindre än fem ton, och man kunde släppa det ner över relingen på vilket fartyg som helst som angör dessa oljeriggar. Bara i Asien finns det 300 st av dem. Ingen skulle märka något heller, eller hur?

Jag är försiktig med att uttala mig om hur ett stort amerikanskt värmekärnstrids-kraftsvapen lyckades ta sig hit till Sumatras kontinentalsockel, eftersom alla seismografiska bevis och beredskap kan registrera vad man håller på med.

Så är vi alltså tillbaka till den första frågan "Vem är tillräckligt galen för att döda mer än 150 000 civila enbart för att uppnå makt?" Med utgångspunkt för deras senaste närvaro i Irak och i andra olyckliga länder, verkar det som om den ende realistiska kanditaten vore Wolfowitz och hans anhängare, alltid brinnande för sin idé om "En ny världsregering".

Knappast kan andra kärnvapenmakter än Ryssland och Kina dra någon som helst nytta av ett sådant oerhört massmord, så i slutändan kommer man alltid tillbaka till författaren Sir Arthur Conan Doyle när han skrev om Sherlock Holmes: "När man har uteslutit allt omöjligt, vad än de vara månde, så spelar det ingen roll om hur osannolik sanningen är".

För den Zionistiska klicken i USA, skulle det inte vara omöjligt att erhålla en sådan värmekärnstridskraftsspets, speciellt som det har förekommit att hundratals atomvapenspetsar har smugglats bakvägen ut ur Pentagons civila dörrar, i akt och mening att bygga upp den judiska statens nuvarande kärnvapenarsenal. Varje gång ett "bäst före datum" går ut, kan lojal personal iförd amerikanska uniformer inte längre hålla ögonen på dem.

De som önskar veta och förstå hur ett sådant förhållandevis litet vapen kan skramla längs den 20 000 fot djupa undervattenssockeln, för att sedan förorsaka en gigantisk Tsunami tvärs över den Indiska Oceanen, gör bäst i att titta noggrant på bilden över en betydande "dammsprängning" när man attackerade en tysk damm.
Se här nedan. Det mesta förklarar sig självt.



Skaparen till RAF:s studsande bomb (kallad "Highball") var en vetenskapsman vid namn Barnes Wallace. Han hade redan fått en formidabel uppmärksamhet med sin Wellington bomb, som han konstruerade geodetiskt, genom att den kunde absorbera en enorm styrka redan innan den skjöts ut i luften. Många Wellington bomber återvände bildligt talat sönderkrossade, medan dess mer lyckosamma kusiner Stirling och Halifax deporterades oftast i det mörka djupet i Nordsjön.

Wallace kände till, att genom att bombardera dammen vertikalt, vore att totalt slösa med tiden. Den enda möjligheten för att lyckas med detta var att placera en mina hårt mot dammväggen vid dess baslinje. Du förstår, vatten kan inte pressas ihop, i den mening att om en mina pressades mot dammväggen vid tiden för sprängningen, skulle en del av energin automatiskt användas mot själva väggen. Så långt borta i ett relativt fritt svallande hav, skulle det mesta av utskjutningsenergin gå förlorad i atmosfären, i ett enormt explosionsmoln bestående av vatten.

Eftersom det troligtvis förhöll sig så att dammväggen inte kunde förstöras av endast en bomb från ett enda Lancaster-flyg (det kunde väga för mycket för att flygplanet skulle orka lyfta från marken) satte Wallace sitt hopp till det vetenskapliga faktum att kumulativ stress skulle utföra jobbet, och han hade rätt. Även om officiellt tre sådana bomber, alla vägandes 6,500 pound av TNT, alla ämnade att skjutas som direktträffar, skulle en av dessa slutligen ändra kurs, i den mening att den enorma Mohne Dammen var omöjlig att krossas med totalt 13 000 pounds kraft.

Det är obegripliga hur noggrannt vatten, som material, förhåller sig där djupt nere ovanför Sumatras kontinentalsockel. Nere på botten finns sedan ett tryck på 10 000 pound per kvadratinch som pressar ner vapnet, och ovanför detta vapen finns det en 20 000 feet hög vattenpelare, som är den som förorsakade kraften i det första fallet. Men inte bara det. Sockeln blir smalare på botten, i den betydelsen att vapnet är "omringat" och har därmed en verklig möjlighet att förflytta en kontinentalsockel om man använder sig av ett tillräckligt stort tonnage.



I det här fallet fanns det inget behov för att flytta på dessa tektoniska platåer, och vetenskapen antar att ifall denna kraft hade förorsakat en sådan effekt, hade ett antal kraftfulla efterskalv inträffat, så som det har hänt vid andra stora jordbävningar tidigare. Men såsom redan tidigare konstaterats och genom att sätta åt sidan de tillsynes avsiktliga provokationer man utfört i form av falska varningar från det amerikanska NOAA, förekom det inte ett enda efterskalv som kan vara direkt vetenskapligt länkat till "händelsen" som skedde vid Sumatras kontinental-sockel klockan 07.58 lokal tid den 26 december 2004. Senare skalv kan varken eller kan inte sammankopplas till vapen.

För att framkalla underkastelse i Asien, och för att vara säkra på att lejonen delar på det ofattbart luckrativa återuppbyggnadsarbetet i form av olika kontrakt, behövdes just det här för att en stor Tsunami skulle drabba dessa utvalda nationer. Det hade varit lätt gjort om man använt sig av en stor värmekärnkraftsspets. Det finns inget nytt om "Sea Burts" som de kallas, och det har förflutit mer än 30 år sedan dess, som det existerade planer på att både Amerika och Ryssland skulle blåsa ut varandras kustområden och städer genom att använda sig av exakt denna teknik.

En tidvattenvåg framsprungen ur djupet av ett hav är relativt ren, och det tillåter fienden att ta i besittning både land och återstående byggnader mm. utan någon större fördröjelse.

Om allt hade gått att planeras, då hade Indonesien, Sri Lanka och Indien blivit pantsatta av IMF och Världsbanken för trettion år eller mer - en tid som är tillräckligt lång och man hade väntat på att oljepriserna skulle falla igen efter detta fullständiga fiasko som skett i Irak. Samtidigt hade Indiens regering nappat på kroken, och den dödliga koalitionen mellan Ryssland-Kina-Indien-Brasilien hade förintats av vattnet. Inte ett så dåligt dagsverke för en enda värmekärnkraftsspets man diskret hade avfyrat på en uppdragsgivares order.

Det finns de som påstår att jag har lyft ut ExxonMobiles enorma gasfält i Aceh, men så är inte fallet. Knappast är de så produktiva dessa underjordiska fält, och man kan ifrågasätta ifall de kan producera den mängd gas i framtiden när de har blivit reparerade, men enskilt är de totalt inkapabla att förhindra den nya zionismen från en kollaps. Wall Street behöver enorma återuppbyggnadskontrakt.

Om jag kommer rätt ihåg, fick jag kort innan jul ett stort antal e-mail från många människor om en "tysk kille" som uppenbarligen hade påstått att Wolfowitz hade fått tag på kritiska vapen och hade för avsikt att underminera Houston antingen den 26 eller 27 december. Jag läste aldrig hela mailet, men det verkar vara något liknande som cirkulerade om Wolfowitz eller någon inom hans gelikar, och visade sig vara en klassisk desiformation.

Uppdaterat den 6 januari 2005

Indiens kärnreaktor i Chennai i den tamiliska Nadu staten, flankeras här på båda sidor av Sukhoi SU 30 jetplan, vilka skulle ha varit placerade på Nicobarerna när Tsunamin rullade norrut från kontinentalsockeln utanför Sumatra.

Indien har ett stort antal luftstridsbaser på Nicobarerna. Dessa vaktar frontlinjen för Indiens luftrum i Bengaliska bukten. Basen hade uppgraderats till att vara ett "hem" för 25 av IAF's ryska Sukhoi SU 30 jetplan, var och en av dem fullt kapabla att avfyra både Sunburn och Onyx Mach 2.0+ missiler och singla ner dessa .

Dessa Sukhoi skvadroner var ämnade att anlända till Car Nicobar den 14 december, men de blev försenade på grund av konstruktionsarbeten, vilket är extremt ironiskt. Trots att tidvattenvågen rullar över ön och söndersmular startbanorna, har Indien fortfarande otroligt nog dessa värdefulla SU 30 plan, idag med hemvist på fastlandet men fullt utrustade och med en räckvidd till de båda USA-ägda stridsflottorna som finns i Indiska Oceanen.

"Vi kommer att ha flygplan opererandes från den här basen inom sex månader", sade en bekymrad luftstridsordningsvakt S Krishnaswamy när han inspekterade förödelsen på Car Nicobar basen. "Inom loppet av ett år kommer vi att ha en bas här med full beredskap". Det enda problemet är transporterna av varje byggmaterial som måste företas sjövägen, innan vi kan ta hit flygplanen, och då menar jag också allt material som behövs till landningsbanorna".

Det kunde också ha inneburit en enorm katastrof på Chennai i det tamilska Nadu, Indiens sydligast belägna stat och hemvist för deras kärnreaktor. Om det hade förekommit ytterligare 0.2 på Richtesskalan hade världen (och främst Indien) blivit ett nytt Chernobyl till följd av Tsunamin, men lyckligtvis förstörde Tsunamin endast inloppet till kylningsvattnet och det berör inte själva kärnstyckningsprocessen.