* Tsunami
* 9/11
* Bilderbergare
* Frimurare och illuminater
* Nya Världsordningen
* Israel och Palestina
* Kriget i Irak
* USA
* Balibombningen
* Estonia
* Mordet på Anna Lindh
* Mordet på Olof Palme
* Medicin och hälsa
* MindControl
* Chemtrail
*HAARP & Echelon
* EU

4.9.2006

Källa: 2006-09-04: Gunnar Örn Dagens Industri

Hur många vuxna svenskar är beroende av bidrag för sin försörjning? Svaret på den frågan vill statsminister Göran Persson inte ha förrän efter valet. Men kanske det är svårt för övriga intresserade att ge sig till tåls så länge.

Så varsågoda, Göran och alla andra, här är siffrorna för i år:

• 176.600 människor är sjukskrivna, antingen med sjukpenning eller rehabiliteringspenning
  
  
• 460.700 svenskar är förtidspensionerade, en stödform som numera kallas ”sjuk- och aktivitetsersättning”
  
  
• 199.200 är öppet arbetslösa och försörjs av arbetslöshetskassorna
  
  
• 140.500 är sysselsatta i olika arbetsmarknadspolitiska program och försörjs av Ams
  
  
• 94.000 människor lever på socialbidrag
  
  Över en miljon människor i arbetsför ålder är alltså beroende av olika offentliga ersättningssystem för sin försörjning. Den exakta siffran är 1.071.000. En marginell förändring sedan i fjol då det var 1.072.000 stycken.
  
  Regeringen har tidigare gett i uppdrag åt Statistiska centralbyrån att redovisa statistik över antalet personer i åldrarna 20–64 år som försörjs med bidrag och andra sociala ersättningar.
  
  SCB:s årliga rapport brukar bli offentlig i augusti. Men inte i år. Officiellt för att regeringen inte ville betala SCB för att ta fram siffrorna. Finansdepartementet tyckte det var för dyrt.
  
  Regeringen ska i stället göra en egen sammanställning, som blir offentlig i budgeten för 2007. Långt efter valet med andra ord.
  
  Men den som är intresserad behöver inte vänta så länge.
  
  Färska siffror över det svenska bidragsberoendet finns att hämta i Konjunkturinstitutets senaste rapport, som blev offentlig förra veckan.
  
  I samarbete med Försäkringskassan, SCB och kommunerna har Konjunkturinstitutet tagit fram siffror både för i fjol och i år.
  
  Sammanställningen visar att Sverige fick 4 700 fler bidragstagare under förra året, medan de preliminära siffrorna för i år visat att de blivit 1 000 färre.
  
  (Observera att man mäter bidragsberoendet i ”helårsekvivalenter”. Två personer som är sjukskrivna på halvtid räknas alltså som en heltidssjukskriven.)
  
  Oppositionen anklagar givetvis Göran Persson för att avsiktligt ha mörkat siffrorna. Men man behöver inte vara så konspiratorisk. Orsaken kan lika gärna vara att snålheten tillfälligt bedragit visheten hos några tjänstemän på finansdepartementet.
  
  Siffrorna för i fjol visar ingen dramatisk ökning av bidragsberoendet, och de preliminära siffrorna för i år visar att ökningen stannat upp. Något som borde tala till regeringens fördel. Konjunkturinstitutet spår dessutom att bidragsberoendet minskar de kommande två åren.
  
  Fördelen med att titta på det totala bidragsberoendet är att man kan skilja mellan genuina förbättringar, som beror på att fler försörjer sig genom eget arbete, och skenförbättringar, som bara beror på att människor slussas runt mellan olika offentliga kassor.
  
  Till exempel är det en väldig skillnad på om sjukfrånvaron minskar för att en sjuk blir frisk eller för att en sjuk blir förtidspensionerad. Detsamma gäller om arbetslösheten faller. Är det för att någon får arbete? Eller är det för att någon blivit avstängd från a-kassan och hänvisad till socialen?
  
  Att myndigheter hänvisar människor vidare till andra myndigheter är långt ifrån ovanligt.
  
  Men för att verkligen hjälpa människor, och inte bara slussa dem mellan olika offentliga försörjningssystem, krävs det att myndigheterna agerar gemensamt. Till exempel att vårdcentralen samarbetar med socialkontoret, arbetsförmedlingen med skolan, och så vidare.
  
  Extra intressant är kopplingen mellan sjukfrånvaro och arbetslöshet.
  
  Tänk dig en arbetsplats där var fjärde medarbetare i genomsnitt är sjuk under en vanlig arbetsdag. Då blir det bara tre personer kvar som ska göra jobbet. Det klarar de inte i längden. Företaget måste alltså anställa en femte medarbetare. På så sätt blir det i genomsnitt fyra personer på plats varje dag och arbetet kan fortsätta som tidigare. Skillnaden är bara att företaget har fem anställda i stället för fyra.
  
  Men om sjukfrånvaron på företaget plötsligt skulle minska, blir arbetsplatsen automatiskt överbemannad.
  
  Den mekanismen har vi kunnat se i aktion de senaste åren. Trots att sysselsättningen ökar är det svårt att pressa ned den öppna arbetslösheten. En orsak är att fler söker sig ut på arbetsmarknaden när läget ljusnar.
  
  En annan orsak är att företagen, åtminstone delvis, kunnat täcka det ökade behov av arbetskraft med minskad sjukfrånvaro. De sjukskrivna fungerar som en dold arbetskraftsreserv i företagen.
  
  Om arbetslösheten ökar kan det också bero på en i grunden positiv utveckling.
  
  Om fler sjuka, fler socialbidragstagare och fler förtidspensionärer söker sig ut på arbetsmarknaden, inleder de med största sannolikhet sina karriärer med att skriva in sig hos arbetsförmedlingen. Där hamnar de nästan automatiskt i kategorin öppet arbetslösa.
  
  Här har vi också ett starkt skäl för regeringen att sikta mer på högre sysselsättning än på lägre arbetslöshet. Och för att låta SCB mäta bidragsberoendet även i fortsättningen.