Kris 1 är självfallet Irak, där ingen – numera inte ens Vita Huset – förnekar att inbördeskrig rasar. Motsättningarna mellan sunniter och shiiter är oförsonliga och enligt FN:s beräkningar (som stämmer väl med amerikanska källor) dödas 100 irakier, så gott som alla civila, varje dag. Regeringens al-Malikis möjligheter att få situationen under kontroll anses minimala, så mycket mer så som regeringens viktigaste stöd kommer från shialedaren Muqtada al-Sadr och hans Mahdi-armé (det senare en milis specialiserad på kidnapping och mord).

Som Världen idag tidigare rapporterat har president George W Bush beslutat att försöka pacificera i första hand Bagdad med hjälp av en extra insats av 21 500 soldater. Enligt så gott som enliga experter är chansen att operationen lyckas bra nära noll. I USA spekulerar man öppet i att Bush egentligen bara vill förhala så att det verkliga problemet – att ta hem de amerikanska styrkorna – måste lösas av den president som väljs i november 2008. Bush, som enligt konstitutionen inte får omväljas, kan då två sina händer: det var inte han som ”förlorade Irak”.

Under tiden befinner sig mer än en miljon irakier i landsflykt. 500 000 har tvingats flytta inom det egna landet – och arbetslösheten är långt över 50 procent.

Kris 2: Iran. Man har inte kommit ett steg närmre en överenskommelse om kärnvapen. Snarare är situationen att alla förhandlingar misslyckats. Att de härskande i Teheran negligerar FN:s krav på att Iran slutar upparbeta uran. Att president amadinejadh vidhåller att Israel måste strykas från kartan. Att Israel enligt den brittiska tidningen Sunday Times (ofta välunderrättad) planerar att sätta in kärnvapen mot Irans anläggningar. Att USA i tysthet med all säkerhet genomför liknande planering. Och att Iran dag för dag kommer närmre kärnvapeninnehav.

Kris 3 har möjligen ingen större världspolitisk betydelse, men har lett till att ett land befinner sig i kaos och kan leda till ett blodigt krig vid Afrikas horn. Det hårdast drabbade landet är Somalia där olika krigsherrar kämpat om makt (och pengar) sedan diktatorn Siad Barre störtades 1991. Vid årsskiftet hade islamistiska extremister tagit makten i huvudstaden Mogadishu (där ingenting fungerar) och infört stenhårda sharia-lagar, inklusive offentlig halshuggning.

Islamisterna drevs bort av Etiopiens armé som invaderade (med USA:s tysta stöd). En provisorisk regering som väntat i Baidoa flyttade in i Mogadishu. I regeringen ingår en ung man vid namn Aideed, amerikansk medborgare och tidigare marinsoldat. Aideed är son till Muhammad Farah Aideed som jagades av amerikanerna. Hans milis satte sig till motvärn och sköt ner en amerikansk Black Hawk-helikopter. Ett tjugotal amerikanska soldater dödades och USA bestämde sig för reträtt. Ironiskt nog är den nye Aideed allierad med USA och helt för att amerikanerna satt in attacker mot islamisterna, som anses samarbeta med Usama bin Ladin.

Prognos för Somalia: Fortsatta blodigt kaos, hungersnöd, sjukdom.

Kris 4: FN:s nya sändebud, svensken Jan Eliasson, kom nyligen hem från en resa till Sudan. Eliassons uppgift är att försöka få slut på utrotningskriget i Darfur, som pågått i fyra år och krävt 200 000-250 000 liv, plus kanske två miljoner flyktingar. På ena sidan regeringen och milisen Janjaweed, på den andra rebell-grupper. Obeskrivliga grymheter i form av våldtäkt, barnamord och stympning tillhör ordningen för dagen och vanvettet har spridit sig till grannländerna Chad och Centralafrikanska republiken. Eliasson säger sig se ”en skymt av hopp”, men det har vi hört förr och alltig är osäkert – som bäst.

Det är samtidigt rimligt att konstatera att problemet med Nord-koreas kärnvapen förblir olöst, liksom miljöförstöringen i Kina och Indien och – närmre Sverige – Vladimir Putins alltmer ohöljda försök att med hjälp av Rysslands oljerikedomar befästa sin mer och mer diktatoriska makt.

Samtidigt rapporteras om inofficiella men potentiellt viktiga förhandlingar mellan Israel och Syrien. Enligt uppgifterna är Israel berett att lämna tillbaka Golan-höjderna mot att Syrien slutar stötta Hizbollah, Hamas och andra terroristgrupper. Om uppgifterna stämmer kan man vara på väg mot ett mycket viktigt genombrott – men stämmer de verkligen?

Siffrorna talar för sig själva...

11 000
så stor i dollar räknat (77 000 kronor) är Rysslands BNP per capita.

18
så många procent av Rysslands befolkning lever under fattigdoms-strecket.

39 990
så många kronor får fotbolls-stjärnan David Beckham betalt när han flyttar till Hollywood. I timmen!

18 000 000
så många kronor (18 miljoner) betalade Volkswagens ledning i mutor till fackbossar.

500 000 000 000
så många kronor (500 miljarder) kostar Kinas miljöförstöring per år.