Det är viktigt att man visar sig ha förmåga att bryta med ett slappt kulturradikalt tänkande. Det är viktigt att man förstår att uppblåsta kampanjer i media inte är detsamma som ett stort folkligt stöd. Regeringen måste klara att regera, den måste vägra låta sig styras av tillfälliga opinioner.

Tyvärr finns det skäl att hysa viss oro i det avseendet. Att en kristdemokratisk socialminister, tillika partiets ordförande, aviserar en lagstiftning som öppnar för abortturism är en illavarslande signal om bristande kraft i regeringens ledning. En sådan ”reform” kommer att bli dyrbar, både ekonomiskt och politiskt. Inte minst kommer den att skada kristdemokraterna som parti svårt, vilket kommer att slå tillbaka mot hela regeringen.

En annan fråga som också drivits hårt av media och kulturradikala krafter är en förändrad, eller raserad, äktenskapssyn. Risken är uppenbar att också denna, så kallade könsneutrala äktenskapslag, kommer att genomföras av den nya regeringen, trots att det medborgerliga stödet för en sådan förändring sannolikt är svagt. I länder som fattat beslut i den riktningen har medborgarna svarat med att avsätta regeringen i kommande val. Alliansens ledare bör begrunda det, innan de rusar i väg för att blidka en tillfällig opinion.

Alliansens partier gick till val på ett konkret politiskt program, som vann väljarnas förtroende. Ett viktigt inslag i denna redovisning, som kom sent i valrörelsen och som kanske blev avgörande, var löftet om en förändrad familjepolitik. Det är viktigt att en sådan förändring också levereras, inte sent under mandatperioden som förra gången de borgerliga partierna hade regeringsmakten, utan nu, under innevarande år.

Det behövs inga segdragna utredningar för att åstadkomma det. Göran Persson lovade plötsligt i 2002 års valrörelse en maxtaxa i barnomsorgen, som också genomfördes, utan att den utretts närmare. Ett första steg mot en rättvisepolitik måste kunna tas i princip omgående av en borgerlig efterträdare. Åtminstone måste man kunna ge klartecken för de kommuner som på försök vill införa ett kommunalt vårdnadsbidrag. Håller man fast vi förra regeringens benhårda motstånd, skadar man förtroende både för regeringen och för demokratin. Det får inte vara så att familjepolitiken används som ett sätt att vinna röster, för att sedan i maktställning glömmas bort.

Den ekonomiska politiken står i centrum för den nya regeringen, och reformer som ökar sysselsättningen och minskar bidragsberoende har aviserats. Det är viktiga insatser, men det är också viktigt att de genomförs på ett sätt som uppfattas som rättfärdigt. När bidrag minskas måste beskattningen av medborgarna förändras. En central princip är att varje medborgare ska kunna försörja sig och sin familj på arbete. Beskattningen får inte vara utformad så, att detta inte är möjligt. Förra talmannen och mångåriga riksdagsledamoten för moderaterna Ingegerd Troedsson har, genom att lämna sitt parti, utfärdat en varning som måste tas på allvar. Det är dags att lätta skattebördan för de sämst ställda i samhället. Det är nödvändigt om bidragsberoende ska kunna ersättas med egen försörjning.