* Tsunami
* 9/11
* Bilderbergare
* Frimurare och illuminater
* Nya Världsordningen
* Israel och Palestina
* Kriget i Irak
* USA
* Balibombningen
* Estonia
* Mordet på Anna Lindh
* Mordet på Olof Palme
* Medicin och hälsa
* MindControl
* Chemtrail
*HAARP & Echelon
* EU

5.5.2006

Skrivet av Elias Dottemar
LaRouches ungdomsrörelse

I skrivande stund rusar planetens och mänsklighetens ekonomi som helhet in i en oundviklig kollaps. Regeringar världen över klarar ej av att upprätthålla levnadsstandarden för sina respektive befolkningar, än mindre producera för ens högst snar framtida överlevnad.

Detta beror i första hand på en global verklighetsvillfarelse hos mänskligheten som helhet och i synnerhet i den s k industrialiserade, idag snarare avindustrialiserade, västvärlden.

Vad ligger bakom detta fördärv?

Hur hamnade världen i detta gytter?

Svaret är komplext och långt bortom de rent uppenbara orsakerna. Ju mer du undersöker saken, ju fler problem gör sig uppenbara. En kort redogörelse för huvudanledningarna till fördärvet kan sålunda sammanfattas:

USA:s och Västeuropas befolkningar och regeringar kom successivt över uppskattningsvis en fyrtioårsperiod, vilken föregicks av tre dryga sekel nyckelhändelser och väsentlig politisk aktivitet i ärendet, att som helhet vrida sina underliggande värderingar, sin attityd, världsbild och människosyn, från ett, en gång självklart, förhållningssätt till samhället och i effekt mänskligheten som helhet utifrån ståndpunkten hur människan som individ kan agera för att vara samhället och i effekt mänskligheten till nytta, till en impulsbaserad, djurliknande approach med fokus på den för stunden, eller i bästa fall ytterst kortsiktigt säkrade, egna sensuella, kroppsliga tillfredsställelsen. I ekonomiska termer tog sig detta uttrycket av en besatthet, ej helt olik hednisk avgudadyrkan, av artificiell beskaffenhet av skenbar personlig rikedom i form av monetärt kapitalinnehav. Specifikt detta, även som konsekvens av regeringars, knappast sammanträffade, förlorade kontroll över nationers monetära flöden, till förmån för överstatliga, ej sällan mer eller mindre privata och kommersiella organ. Hur detta kunnat sättas i verket i en förhållandevis fruktsam kultur kan förefalla gåtfullt innan man förstått orsaken till att den faktiskt var fruktsam.

Det är människor som skapar samhällen och det är människor som förstör dem. Människors handlande. Inga osynliga, mystiska krafter styr våra öden i den meningen. Sannerligen finns i vår omgivning företeelser utom mänskligt ursprung att ta i beaktning samt krafter vi (ännu?) ej råder över men hur vi utifrån dessa formar vår tillvaro, ligger bokstavligt talat i våra händer. Detta är epistemologiskt den enda vettiga, verklighetsförankrade grunden för politik och ekonomi.

Universum är regelbundet. Allting har, och är, en orsak och en konsekvens i en kedja vi kan spåra så långt vår för situationen rådande förmåga tillåter. Så nära alltings per definition ouppnåeliga ursprung, Gud, som möjligt. Inget sker godtyckligt eller av en slump. En aktion har en aktör. Varje händelse händer, antingen genom den mänskliga individens val att sålunda agera, hennes val att låta, det hon icke själv förorsakat, ske eller att hon varit oförmögen att förhindra det. Hon har en fri vilja och det enda hon måste är, att ta konsekvenserna av hennes egna fria val. Således är hon aldrig passiv. Hon är en diskret och konstant kraft i universum. Hon kan aldrig välja bort det. Vad hon kan välja är hur hon riktar kraften. Vilka val hennes fria vilja väljer. Vad får henne då att välja det hon väljer? Vad är upphovet till valet?

I varje given situation finns ett optimalt sätt att handla. Ingen människa kan dock någonsin handla på detta sätt, då det skulle kräva att personen i fråga var allvetande, vilket gör optimalt handlande omöjligt för annan än Gud. Hur uppskattar vi då ett handlande så nära det optimala som möjligt? Hur kan vi ta reda på vad ett beslut och ett handlande kommer att ha för konsekvenser? ”Erfarenhet” menar greken Aristoteles och sedermera, britten John Locke och hans efterföljare, empirikerna. På dessa läror är de system och filosofiska skolor, som kommit att underbygga civilisationens rådande kontrakultur, grundade. Det vi en gång upplevt minns vi och kan referera till efteråt. Det verkar ju logiskt. Vi har erfarit att en viss händelse har en viss verkan och ju mer erfarenhet vi får, ju bättre kapabla är vi att avgöra vad något kommer att ha för konsekvens. Låter på ytan frestande sannolikt. Det föreligger dock några aber här; Vad den missledde aristoteliske/empiriske ny-sofisten missar är att det är upplevelser vi talar om och inte hur det faktiskt förhåller sig. Då alla upplever verkligheten, samma verklighet, på olika sätt, är hans endast ett av dessa. Han upplever heller aldrig verkligheten likadant två gånger. Upplevelser är fullständigt individuella och subjektiva. Hans, relativt ytterst begränsade, sinnesorgans förnimmelser betraktar den minimala del av verkligheten de har tillträde till. Cirka en tusendel av dessa varseblir hans hjärna. Dessa tolkas och når, i modifierad form genom associationer med tidigare minnen, hans medvetande i egenskap av upplevelser. En liten del av dessa lagras i ytterligare modifierad form (betingat beroende på sinnesstämning, omständigheter med mera) i hans minne för framtida artificiell återupplevelse – vad han kallar: erfarenhet. Hur kan då någon sinnesfrisk person hävda, något så pinsamt skrattretande som, att denna hans så kallade erfarenhet skulle ha något som helst med den verklighet, vars skugga den en gång erfor, att göra?

Han är måhända sinnesfrisk. Felet ligger inte i hans förmåga. Kapaciteten finns i honom som i alla andra människor. Felet är att han är bortkommen och vilsen. Han handlar pragmatiskt och går så i cirklar, utan att finna vägen. Det mest fruktansvärda med hela hans vilsna tillvaro är dock att han inte vet att vägen ens finns! Han går i okunskap om hela sin gudaborna, strålande potential! Den kraft som forsar i hans inre, med styrka att förflytta berg, har trängts och stängslats, av en kultur som vägrar förvalta den, till den grad att han förlorat vetskapen om vad han faktiskt besuttit och fortfarande besitter. Gåvan han bär är honom främmande och skrämmer honom. Han känner sig konstig och annorlunda när den smyger sig på då kulturen, i meningen hans medmänniskor, att döma av deras beteende, verkar sakna gåvan. Den mänskliga odödliga kärleken till mänskligheten och viljan att göra gott blir, på grund av vår kulturs sataniska perversion av begreppet, i uteffekt ett impotent, patetiskt och passivt medlidande. Strävan efter och kärleken till den sanna, eviga skönheten och lyckan blir till en förtvivlad flykt från verkligheten och destruktiv jakt på köttslig tillfredsställelse. Traktan efter sanningen, kunskapen och vetenskapens bemästrande av universum och dess universella fysiska principer blir till hobbesiskt krig om makten och de, falskeligen påstått, begränsade resurserna.

Där är vi idag. Sålunda förstörs skapelsens ädlaste, vackraste varelse. Sålunda formas människans handlande efter vanställda värderingar. Ett odjur modelleras efter girig, kallt beräknande egoism, missunnsam själviskhet och brutal råhet. Hennes sanna natur hålls till varje pris henne främmande. Hennes samvetes hjärtskärande, öronbedövande skrik på hjälp dövas med indoktrinering av pseudo-politiska ideologier, exempelvis det brittiska systemet för nationalekonomi, marxism inkluderat, och annan massiv verklighetsförnekande hjärntvätt. Här drivs fria män och kvinnor till slavar under sin egen desperata jakt på tidsfördriv och konsumtion av njutning. Det här är modellen på nedgång och fall, vare sig vi talar om 400-talet före Kristus’ Aten, 500-talets Romarrike, eller 2004 års nästan tvåhundrafemtioåriga anglo-amerikanska imperium.

Människans värderingar styr hennes handlande. Vill vi förändra samhällets riktning får vi således förändra dessa.

Vi har ofantligt mycket att förändra för att få bukt med problemet. Fördelen är att då problemen är så direkt sammankopplade löser de sig själva om man löser källproblemet. Hur kan vi då ta reda på var vi skall börja då erfarenheten inte kan hjälpa oss? Vi måste först ha klart för oss vad det är vi vill uppnå. Vad vårt mål är. Siktar man inte på evig och universell förändring är ens försök inte seriösa och därför garanterat förgäves. Vi måste veta att vi kan vinna och vilja vinna men framför allt veta vad vi menar med ”vinst”.

Kulturen som idag dominerar planeten kan vi spåra till Egyptens högtstående civilisation och dess vetenskap centrerad kring astronomi. Arvet efter detta hamnade i Grekland vars utveckling nådde sin storhet som samhälle i Solons Aten runt 600 före Kristus. Dess viktigaste arv till världen var dock vad det fallande Atens sublime geni, Sokrates (politiskt dömd till döden och avrättad 399 f Kr) lämnade efter sig genom sin elev Platons nedtecknade dialoger i universalvetenskap och densammes sedermera grundande av världens första akademi. Det var Atens storheters idéer och metoder i statskonst, politik, vetenskap och kultur som, direkt eller i effekt, byggde Europa, och även andra delar av världen, i två påföljande dryga två millennier. I det senare under kombinerat inflytande av efterträdarna till den politiske aktivisten Jesus från Nasarets martyrdöd. Ingalunda ett undantag var 1400-talets italienska renässans bärande kristendomens sanna budskap, vilken möjliggjordes av Francesco Petrarca med fleras återupptäckt av det grekiska språket och kulturen. De kommande århundradenas explosiva utveckling inom alla områden rörde sig i riktningen av Platons begrepp ”Perfekt republik” och 1776 skedde det unika som tidsåldrarnas folk, bortglömda eller ej, givit sina liv i arbetet för: En nation utropades grundad på Sokrates, kristendomen med fleras idé att alla människor är skapade fria och jämlika: Amerikas tretton förenta stater! Dessa människor vann med sitt blod sin frihet och självständighet från världens största och mäktigaste imperium och 1789 kunde det djupt filosofiska statskonstdokumentet, känt som förarbetet till Amerikas federala konstitution, sättas i verket. Principerna i detta dokument beskriver såväl den filosofiska som den konkret politiska grunden till välfärdsstaten. Vad en regering har till uppgift att upprätthålla. Regeringars blotta existensberättigande. Ni känner dem förhoppningsvis väl:

1. Perfekt suveränitet.
2. Allmän välfärd för den nuvarande samt framtida befolkningen

På dessa principer har det moderna industriella samhället byggts, med brottet mot dem har det sargats och sannerligen kan det endast genom deras återupprättande återuppbyggas!

Principerna är universella och med det menas allmängiltiga. De är som gravitationen lika giltiga idag som under amerikanska revolutionen som i mänsklighetens barndom. De tar sig dock ständigt olika uttryck i begreppsvärlden då principer, fysiska såväl som moraliska, till sin natur ej existerar i det fysiska universum utan finner sin tillvaro i form av de lagar som styr universum. De fyller funktionen som den fullständiga orsaken till att varandet är som det råkar vara och blir således den enda världen vi egentligen kan kalla ”egentlig” och vars sammantagna existens vi relevant och utan barnslig religiös spekulation kan benämna ”Gud”.

”Perfekt suveränitet” är något som världens nationer för närvarande, sannerligen inte har. De står under överstatliga myndigheters villkor, vilka dömt u-ländernas befolkningar till plågsam död och nu tar sig an i-länderna. Enda sättet att återfå den nationella suveräniteten är att ta tillbaka den ekonomiska makten från centralbanker och internationella organ till folkvalda regeringar och företrädesvis exekutivt under demokratiska statsöverhuvuden. Med detta kan princip 2. åtminstone möjliggöras för regeringar överhuvud och med det, enligt dokumentet, legitimeras som makthavare i nationalstater. Utan direkt kontroll över kreditflöden, räntor, skattepolitik och pengatillverkning är en regering hopplöst oförmögen att tillse någon allmän välfärd.

Nationalisera banker är ingen barnlek. Det kräver, förutom djup insikt i nationalekonomi, en internationell trovärdighet och bundsförvantskap samt stort mod. Det mod USA:s president Franklin D Roosevelt visade under 1930-talet. Det kommer dock att bli tuffare denna gång än under mellankrigstiden. Det handlar inte bara om privata banker. Vi talar om att sätta, de stora och mäktiga internationella bankerna och finansorganen, under konkursförvaltning och skriva av det vanvettiga skuldberget som bankerna kontrollerar världen med. Något sådant kräver initiativ från världens inflytelserika statsöverhuvuden och framför allt från USA:s president. Detta ämbete, och även nationen som sådan, underskattas och förkastas, ej sällan i fullt förståelig avsky, världen över då posten sedan mordet på president John F Kennedy 1963, besuttits av viljesvaga och som regel rätt ointelligenta personer, vilka lätta blivit marionetter under finansiella intressen och pro-krigsfraktioner. Idag är såväl det republikanska som det demokratiska partiet, mer eller mindre öppet, genomkorrumperade, kandidat John Kerry inkluderad. President George W Bush, jr lyder sedan 11 september 2001, modlöst, hänsynslöst och psykotiskt under en grupp nykonservativa krigsdårar. Om inte president Bush, med stöd av oss (och större delen av världen), byter ut Richard ”Dick” Cheney, snarast möjligt, är frågan om det överhuvudtaget blir någon demokratisk process i november. Justitieminister John Ashcroft skulle, att döma av hans filosofi, sannerligen inte tveka att juridiskt etablera Bush och Cheney som diktatorer. Sitter Cheney som det inofficielle statsöverhuvudet, är kärnvapenkrig enkom en tidsfråga.

Vad som måste till i USA:s demokratiska parti och i regerande och oppositionspartier världen över är, till att börja med, frimodigheten att ta steget till en diskussion om det finanssammanbrott vår värld oundvikligen, mycket snart kommer att erfara med full kraft. Utan en konstruktiv debatt kring detta samt kring Bush-administrationen från ståndpunkten som den, för närvarande utom all tävlan, största internationella säkerhetsrisken och hotet mot mänskligheten, är vi säkerligen dömda att gå under. En sådan debatt måste inkludera demokratiske presidentkandidaten Lyndon H LaRouche, jr, den ende i amerikansk politik med kompetens i ärendet, konstruktiva lösningar och, i denna mediaillusionens tidsålder, den ende som ens alls berör världsläget.

Mot bakgrund av detta finner vi frankt att, endast med Lyndon LaRouche installerad i Vita Huset i januari 2005, en nationalisering och konkursförfarande av världens finanssystem och en omorganisering av det med riktpunkten att inom omedelbar framtid, i global skala och på högsta teknologiska nivå, börja återindustrialisera världen – en värld av suveräna nationalstater – kommer vi att ha någon värld värd att kalla ”civiliserad” kvar.