* 9/11
* Bilderbergare
* Nya Världsordningen
* Israel och Palestina
* Kriget i Irak
* USA
* Balibombningen
* Estonia
* Mordet på Anna Lindh
* Medicin och hälsa
* MindControl
* Chemtrail
*HAARP & Echelon
* EU

29.1.2005

Källa: BBC News, 13 januari 2005

Skriven av David Sington

Vi ser allt mindre av solen, det säger forskare som har mätt solljuset under de senaste femtio åren.

De har kommit fram till den slutsatsen att den solenergi som når jordens yta har ständigt minskat.

Paradoxalt tyder en nedgång av antalet solskentillfällen på en global uppvärmning som är ett betydligt större problem för samhället än man tidigare har trott.

Effekten upptäcktes först av Gerry Stanhill, en engelsk vetenskapsman som arbetade i Israel.

Molnförändringar
När man jämför Israels uppmätta soltimmar från 1950-talet med dagens, blev Stanhill överraskad av att upptäcka att det skett en betydande minskning av solstrålningen.

"Här fanns en oregelbunden minskning av solljuset med 22 % och det förvånade mig verkligen". Förbryllad började han samla in material från hela världen och fann samma fenomen varhelst han tittade.

Förekomsten av solsken hade sjunkit med 10 % över USA, nästan 30 % inom det frona Sovjet och med 16 % över delar av de brittiska öarna.

Även om effekten varierade stort från plats till plats, hade den genomgående minskningen skett med mellan en och två procent globalt för varje årtionde mellan 1950- och 1990-talen.

Dr Stanhill kallade det för "global dis" men hans undersökningar som publicerades år 2001 möttes med skepsis av andra vetenskapsmän.

Det var inte förrän nu, när hans sammanfattning erkändes av australiensiska vetenskapsmän som använde sig av en helt annan metod för att mäta solbestrålningen, som klimatforskare till sist vaknade upp och insåg riktigheten i ett globalt dis.

Diset har förorsakas av luftföroreningar. Brinnande kol, olja och trä, liksom avgaser från bilar, kraftstationer eller brinnande härdar producerar inte bara synlig koldioxid - den främsta växthuseffekten för uppkomsten av global uppvärmning, utan den kommer också från luftburna sotpartiklar, aska, sulfat- och andra föroreningar.

Den synliga luftföroreningen reflekterar solljuset tillbaka till rymden, och förhindrar att ljuset når jordytan. Men föroreningarna förändrar även molnens utseenden.

Eftersom partiklarna intar formen av vattendroppar, innehåller förorenade moln ett större antal droppar än ett rent moln. På sistone har man märkt att dessa reflekterar ljuset bakåt och ut i rymden.

Forskare än nu oroliga över att disigheten skyddar världshaven från kraftfull solbestrålning och därigenom förorsakar rubbningar i regnmönstren i världen.

Man tror att disigheten var en av orsakerna till torkan i södra Sahara, vilken förorsakade hundratusentals människors död under 1970- och 80-talen.

Det finns oroande tecken på att samma saker kan hända idag i Asien som befolkas av hälften av världens människor.

"Min största farhåga inför en global disighet är att det kan få förödande verkningar på den asiatiska monsunen", säger professonr Veerhabhadran Ramanathan, klimatprofessor och atmosfärisk vetenskapsman vid universitetet i San Diego i Californien. "Vi talar om miljardtals människor".

Alarmerande energi
Den mest alarmerande aspekten för global disighet är att det kan leda vetenskapsmännen till att underskatta den verkliga växthuseffekten.

De mäter hur mycket extra energi som pumpas ut i jordens atmosfär i form av extra koldioxid.

Det som har varit mest uppseendeväckande är att den extra energin har så här långt resulterat i en temperaturförhöjning av omkring 0,6 grader Celsius.

Det här kan leda till att flera forskare drar slutsatsen att dagens klimat är mindre känsligt för effekterna av koldioxidutsläppen än de i verkligheten är. En liknande ökning av koldioxid inträffade, låt oss läga, under istiden då temperaturen steg sex grader Celsius.

Men nu framkommer det att en uppvärmning av växthusgaser har satts ur spel på grund av den kraftigt nedkylande effekten som disigheten ger.

Det kan betyda att klimatet i själva verket är mer känsligt för växthuseffekterna än vi från början trodde.

Om det förhåller sig så, är det dåliga nyheter, säger Dr Peter Cox, en av väldens ledanden klimatforskare.

"Vi kommer att gå mot en framtid, ifall vi inte ser upp, där den avkylande effekten faller nedåt och den uppvärmande effekten stiger uppåt.

"Det betyder att vi får mindre avkylande men stigande värme på samma gång och det kan bli till problem för oss", säger Dr Cox.

Även om den mest pessimistiska förutsägelsen för global uppvärmning, kan nu drastiskt vändas uppåt.

Det betyder att en 10 graders Celsius temperaturförhöjning kan år 2100 ge Storbritannien ett klimat likt det i Nordafrika, men samtidigt göra stora delar av världen obeboeliga.

Detta kan ske ifall vi inte vidtar tillräcklig försiktighet utan ökar effekten av växthusgaser.