* Tsunami
* 9/11
* Bilderbergare
* Nya Världsordningen
* Israel och Palestina
* Kriget i Irak
* USA
* Balibombningen
* Estonia
* Mordet på Anna Lindh
* Medicin och hälsa
* MindControl
* Chemtrail
*HAARP & Echelon
* EU

23.2.2005

Skrivet av Christopher Bollyn, AFP, 17.2.2005

Sänktes Estonia som hade omkring 1000 passagera, för att den förde med sig topphemlig sovjetisk rymdteknologi för Pentagons räkning? En ny bok skriven av en erfaren tysk forskare drar den slutsatsen.

En nyligen publicerad bok påstår att USA och Ryssland försökte transportera sovjetisk rymdteknologi till väst, och att de som ligger bakom sänkningen av Estonia, passagerarfärjan som sjönk på sin väg över Östersjän till Stockholm den
28 september 1994.

Boken, Die Estonia, skriven av Jutta Rabe innehåller först en omfattande rekonstruktion om vilken smörja det blir när ögonvittnesskildringar, videobevis och officiella dokument blandas ihop.

Rabe som är en känd tysk TV-journalist har hållit på och indersökt Estonia-katastrofen allt sedan den dagen den sjönk och hon själv flög till Finland för att intervjua överlevande.

Bevisen som Rabe presenterar härrör sig från hennes sista färd. På Estonia fanns ett välkänt kompanjonskap som opererade mellan Sverige och Estland, där de för med sig en extremt känslig last totalt olik de vanliga smuggelgods, som förekommer, såsom olagliga droger och smuggling av människor. Djupt nere i fartygets lastrum, lastad på truckar med destination väst, fanns frukten av tio års sovjetisk vetenskaplig forskning och utveckling inom rymdteknologin.

Även om Rabe inte spekulerar i vad det var som man transporterade, hänvisar hon till en lista på varor nämnda i New York Times och artikeln var skriven av Willian J. Broad från den 4 november 1991.

Broad beskrev teknologin som om tjänstemännen från Pentagon var intresserade av att köpa sovjetiskt rymndprogram. Russell Seitz från Olin Center for Strategic Studies vid Harvards Universitet benämnde det som "gårdsauktion från historiens slut".

En händelse från tidigt 1991 avslöjade hur mycket den amerikanska militären försökte skaffa sig sovjetiskt rymdmaterial för att bygga om dem. När en modell av reaktor Topaz 2, en sovjetisk kärnkraftsbestyckad satellit förevisades vid ett symposium i Washington stoppade NRC (Nuclear Regulatory Commission) det från att returneras med förklaringen att "det kunde innebära illegal export av kärnkraftsteknologi från USA".

Richard Verga, från SDIO (Strategic Defense Initiative Organization program) från Pentagon, inrikesministeriet och handelsdepartementet måste utöva påtryckningar på NRC för att låta utställningsföremålet återvända hem.

ISP (International Scientific Products, Inc. från San Jose i Californinen meddelade om sina planer att köpa en av Sovjets reaktorer för att hjälpa USA att utveckla ett likadant system. Vid den tiden var ISP engagerad i ett samarbetsavtal med ett ryskt företag INERTEK (International Energy Technologies) som hade sitt huvudkontor vid Kurchatov Research Center i Moskva. Samarbetet hade upphört mellan ISP och SDIO.

Pentagon hade avslöjat att de hade för avsikt att använda sig av $12 miljoner år 1991, för att köpa en avancerad sovjetisk kärnreaktor för att generera kraft i rymden. Leonard Caveny, chef för innovativ forskning och teknologi vid SDIO, reste till Sovjets rymdlaboratorim nära Moskva, där ett team experter testade en liten rymdmaskin som använde sig av magnetiska fält istället för det bränsle som måste medfölja rymdfarkosten.

Denna förvånandsvärda uppfinning för ett rymdbaserat antimissilsprogram, såsom "Brilliant Pebbles", rymdes i en handflata och var möjligt att köpa för mindre än $1 miljon.

"Det är ett mycket förmånligt pris", berättade Caveny för en reporter inför sitt besök i Ryssland. Verga sade att priset inkluderade all behövlig flyghårdvara.

"Denna sorts maskin har skickats runt i landet under de senaste 30 åren, men aldrig använts i symden", sade Verga. "Ryssarna flyger idag med sådana".

Sovjet hade plutonium-238 och värmebestendig legering som är totalt okänd i väst, inklusive en som är gjord av palladium och osmium och tål en temperatur på 3 600 grader Celsius.

Det berättades att luftstridskrafterna var intresserade av RD-170, som ansågs vara den främsta vätskedrivna raketmaskinen i världen.

"Inköpsrundan började inom det militära" och ett antal inhemska företag som besökte Sovjetunionen i början av 90-talet "uppskattade att de fick agera som värdar för denna högteknologi", skrev Broad.

Däremot fanns det en avsevärd motvilja mot dessa "shoppingrundor" gjorda bland USAs rymdteknologisa företag och de motsatte sig detta då de inte kunde sälja sina produkter vid dessa sovjetiska "gårdsförsäljningar", påstår NASAs amiral Richard Truly.

Det förekom också olika åsikter på olika nivåer inför detta arrangemang: "Det är schizofrent", kallade en industriexpert detta. "Mellanhänderna kan tala med ryssarna, som blir alldeles upphetsade. Men när man ska ta nästa steg, är de högre cheferna inte intresserade och lämnar Sovjet åt sitt öde. Det är också ett problem för den sovjetiska sidan. Mellanhänderna försöker avbryta en överenskommelse".

Rabe säger att "mellanhänderna" sysslade med kompanjonskap liksom ISP som förflyttar teknologi och spelare.

År 1993 arbetade en arméöverste vid namn Aleksander Einseln i NATOs högkvarter i Bryssel. Han lämnade sitt hem nära San Jose för att ta över befälet för en fd sovjetisk militärstyrka i sitt hemland Estland, som blev självständigt år 1991.

Einseln fortsatte att rapportera till NATOs överbefärhavare från sin position i en före detta sovjetrepublik ända fram till början av 1995.

Medan Einseln troligtvis kände till vilken teknologi som skeppades ombord på Estonia och troligtvis tillät trupper att eskortera det till hamnen, berättade Rabe för AFP att hon inte tror att de var hjärnan bakom denna olycksaliga transportering.

En högre rankad militärattaché från det tyska Bundesmarine berättade för Rabe att när han träffade Einseln på hans kontor i den estniska huvudstaden Tallinn, samma dag som olyckan hade skett, och frågade då om en sänkning.

"Det är frågan om en attack mot oss", svarade Einseln.

Einseln förnekade dock senare att han hade varit i Tallinn den 28 september och berättade för reportrarna, inklusive den tyska Spiegel TV, att han hade befunnit sig i USA den dagen.

Timmar efter olyckan sade chefen för Estline, företaget som körde Estonia, att färjan hade blivit attackerad.

Estline's chef Johannes Johansson påstod "att Estonia hade sänkts genom ett anfall".

Rabe beskriver hur dykare hyrda av den svenska regeringen tillbringade timmar med att bryta sig in i hytterna där de sökte efter en svart attachéväska som ägdes av den ryska försäljaren av rymdteknologi, Aleksandr Voronin.

Voronin ägde ett företag i Tallinn. Det hette "Kosmos Association" medan hans bror, Valeri, hade ett liknande företag i Moskva och handlade med vapen och rymdteknologi.

Chefen för dykarna arbetade för Rockwater, som är ett dotterbolag till Brown & Root Energy Services (BRES), och hade ett livstidskontrakt som förpliktade dem att hålla tyst med vad de gjorde på vraket.

BRES är ett dotterbolag till Halliburton, tidigare ägd av vicepresident Dick Cheney sedan 1995.

Rabe gerättade för AFP att Rockwater inte var lägstbjudande, men fick jobbet av Johan Franson, chefen för den Sjöfartsverket.

Säkerhet, sade Rabe, var av största nödvändighet.

Enligt Rabe, var videoupptagningarna från den officiella dykningen gjord omkring de fyra första dagarna i december 1994, och visar på hur dykarna frenetiskt sökte i hytterna och söndrade dörrar för att hitta en svart läderväska.

Putin stoppar överlåtelsen.

Slutligen hittas väskan i hytt nummer 6130, en kabin som vanligtvis användes av en av de saknade kaptenerna, Avo Piht. Dykaren läste från väskan: "Den tillhör Aleksands Voronin. Ringer det inte nån klocka här nånstans?"

Rabe påpekar att gruppen för ryska nationalister från sovjetiska underrättelse-tjänster var de som sänkte Estonia. Enligt Rabes källor, ingick i den sk Felix Gruppen Vladimir Putin och Ivan Ivanov, den nuvarande ryska presidenten respektive utrikesministern, vilka var starkt emot utförsäljningen av sovjetiskt material.

Fönstret till ett enkelt inträde till Sovjets hemligheter stängdes i juli 1998 då Putin blev utsedd till chef för Rysslands inrikessäkerhetsstyrkor. Voronins företag blev likviderat och de amerikanska företag som handlade med dem drog sig ur.

Enligt Rabe, finns sänkningen av Estonia nämnd i en av böckerna och innehåller en mening: "Det var den perfekta kuppen, som kunde lyckas endast därför att den bestod av säkerhetstjänsterna, eller grupper som innefattades av tidigare medlemmar ur underrättelsetjänsten, liksom av ett nätverk av terrorister, oberoende av sin härkomst eller motivation".