EU vill lagra Google-sökningar
- och promenader
 




* * 9/11
* Bilderbergare
* Nya Världsordningen
* Israel och Palestina
* Kriget i Irak
* USA
* Balibombningen
* Estonia
* Mordet på Anna Lindh
* Medicin och hälsa

* MindControl

*
Chemtrail
*HAARP & Echelon

* EU







3.5.2004

Skrivet av Pär Ström

Igår antog EU:s stats- och regeringschefer ett åtgärdsprogram mot terrorismen. En av punkterna man vill genomföra är obligatorisk lagring av "trafikdata" från telefon- och datatrafik. Om detta förverkligas är det ett mycket långtgående steg, eftersom det rör sig om mycket känslig information som i så fall lagras om hela EU-befolkningen.

Enligt Sveriges Television är initiativet till lagring av trafikdata svensk-brittiskt. Att justitieminister Thomas Bodström önskar sådan lagring deklagrerade han redan i söndags i nyhetsprogrammet Aktuellt. Tanken är att de "elektroniska fotspår" som uppstår då vi använder telefon och dator ska kunna ge indicier om förestående terrorattentat.

Vad är då "trafikdata"? Jo, det rör sig om all information KRING elektronisk kommunikation, men inte själva innehållet i kommunikationen. Man tänker alltså inte lagra själva huvudtexten i epost-meddelanden, för att ta ett exempel. Den sparade informationen är ändå mycket omfattande. Till trafikdata hör bland annat:

- Vilka internetsajter vi besöker, och när
- Vilka sökord vi matar in i Google och liknande sökmotorer, och när
- Vilka vi skickar epost till eller tar emot epost från, och när, samt rubriken
- Vilka vi ringer (eller faxar) till eller tar emot samtal från, och när (gäller både fasta nätet och mobiltelefoner)
- Var vi rör oss geografiskt, och när, med mobiltelefonen igång (alltså promenader och resor)
- Vilka vi skickar SMS till, eller tar emot SMS från, och när

Denna information kan sammantaget ge en mycket detaljerad bild av en människa, och avslöja hennes innersta hemligheter i termer av vänner och relationer, åsikter, intressen, hälsa och planer. Det finns till exempel redan programvaror som utgående från en datamängd av det aktuella slaget utför så kallad "social mapping", vilket innebär att en karta ritas upp som grafiskt visar människors umgängeskrets och vänskapsband.

Det är ännu inte klart under hur lång tid myndigheterna tänker kräva att trafikdata ska sparas av teleoperatörer och internetleverantörer. I Italien antogs redan kring nyår en lag om obligatorisk lagring av trafikdata, och där valde man fem års lagringstid. Det innebär att upp till fem år senare kan myndigheterna gå tillbaka och titta exempelvis var en viss person befann sig med sin mobiltelefon ett visst klockslag en viss dag.

Det är nog riktigt att trafikdata i vissa situationer kan vara till hjälp i bekämpandet av terrorism (liksom annan brottslighet). Frågan är dock om nyttan är tillräckligt stor för att motivera en så drastisk åtgärd. Det är EN sak att sätta en MISSTÄNKT person under digital övervakning, men det är en helt annan sak att i förebyggand syfte övervaka hela Europas befolkning.

Vilka är då riskerna med lagring av trafikdata? Förutom obehagskänslan, som inte ska avfärdas, finns konkreta risker. Först tänker man kanske på risken att bli oskyldigt misstänkt bara för att man råkat haft elektronisk kontakt med någon suspekt individ - man kan ju exempelvis ha haft en serie telefonsamtal med en främmande person i samband med en bilförsäljning.

Digital information har också en vidunderlig förmåga att sprida sig och komma i orätta händer. Verkligheten har gång på gång visat att:

- korrupt personal missbrukar ibland de register de är satta att sköta, av nyfikenhet eller för att tjäna pengar
- externa hackers tar sig in i databaser och kommer över information, trots alla skyddsåtgärder
- buggar i programvarorna blottar information som egentligen ska vara inlåst

I vissa fall, måhända mindre ofta i Sverige, har det också förekommit att makthavare använt konfidentiell information för att bekämpa den politiska oppositionen.

Man måste också väga in risken för så kallad ändamålsglidning. När information väl är insamlad är det mycket svårt att stå emot frestelsen att börja använda informationen på nya sätt (jämför användningen av PKU-registret med blodprover i Anna Lindh-mordet). Med tiden skulle insamlade trafikdata mycket väl kunna komma att användas i jakten på betydligt lindrigare brottslingar än terrorister, såsom skattebrottslingar och bidragsfuskare. Utan tvivel skulle det vara ett effektivt sätt att bekämpa brott och fusk - men är det ett sådant samhälle vi vill bo i?

Terrorism är ett avskyvärt brott, och samhället måste ta till krafttag mot den nya sortens massmördare. Risken är dock att vi kastar ut barnet med badvattnet om vi börjar tulla på den rättssäkerhet och personliga frihet som utgör den västerländska demokratins adelsmärke. Jag skulle vilja avsluta denna extrautgåva av Big Brother Bulletin med att citera slutformuleringen i den kommuniké som cheferna för mer än 50 länders dataskyddsmyndigheter (motsvarigheten till Datainspektionen) antog i den engelska staden Cardiff redan i september 2002:

"Ombudsmännen enades om att medan det är nödvändigt att skydda samhället mot sådana attentat [såsom 11 september] kan reaktionen i många länder ha gått bortom ett rimligt svar på sådana terroristhot med allvarliga konsekvenser för den personliga integriteten [...] Om inte regeringarna intar en hållning som på ett korrekt sätt väger in dataskydds- och integritetsaspekter finns det en verklig risk att de börjar underminera just de fundamentala friheter som de försöker skydda."

Pär Ström
Strategikonsult och föreläsare
Atomer och bitar AB
www.atomerochbitar.se
par@atomerochbitar.se
Tel 0709-699 411