* * 9/11
* Bilderbergare
* Nya Världsordningen
* Israel och Palestina
* Kriget i Irak
* USA
* Balibombningen
* Estonia
* Mordet på Anna Lindh
* Medicin och hälsa
* MindControl
* Chemtrail
*HAARP & Echelon
* EU

Första gången publicerades samtalet i The New York Times International, söndagen den 23 september 1990 men återkom i The New York Times den 19 december 2003

President Saddam Hussein träffade USAs Bagdad-ambassadör April Glaspie på sitt kontor i den sista kontakten på hög nivå innan Iraks invation av Kuwait skedde den 2 augusti. Här ett utdrag ur dokumentet som innehåller en intervju med Iraks utrikesminister Tariq Aziz och presidenten. The New York Times fick denna kopia av ABC News, som översatte den från arabiska. Inrikesministeriet har inte kommenterat artikeln.

HUSSEIN: Jag har inbjudit er hit idag för att diskutera politik. Det här är ett meddelande till president Bush. Ni vet, att vi inte har haft goda relationer med USA sedan 1984 och ni känner till orsakerna och förhållandena som förorsakade dem. Beslutet att upprätta en relation med US togs 1980, två månader innan det första kriget med Iran.

När kriget startade, och för att undvika missförstånd, beslöt vi att senarelägga upprättandet av relationen och hoppades att kriget snart var över.

Men eftersom kriget pågick länge var det nödvändigt att återuppta relationen med USA och vi valde att göra det 1984.

Det är naturligt att säga att USA inte är som Storbritannien, till exempel, som har en tidigare historisk relation med länderna i Mellanöstern, inklusive Irak. Dessutom förekom ingen relation mellan Irak och USA mellan åren 1967 och 1984. Man kan dra slutsatsen att det skulle vara svårt för USA att ha full förståelse i många avsikter med Irak. När relationen återupptogs hoppades vi på en bättre förståelse och ett bättre samarbete, eftersom vi inte förstår bakgrunden till många av USAs beslut. Vi hade handelsrelationer på olika nivårer under kriget. Den viktigaste var den som förekom på utrikesministernivå.

Sprickan mellan Irak och USA
Vi hade hoppats på en bättre gemensam förståelse och ett bättre samarbete mellan våra båda folk och resten av de arabiska länderna.

Men dessa bättre relationer led av ett antal sprickor. Den värsta förekom 1986, endast två år efter att vi hade upprättat våra relationer, i samband med det som kallar Irangate. Den inträffade under det året då Iran ockuperade Fao halvön.

Det vore naturligt att påstå att gamla relationer och intressen kunde motstå många misstag. Men när intressena är förenade och relationen inte så gammal, då finns det ingen djupare förståelse och misstag kan ha en negativ effekt. Ibland kan effekten av ett misstag bli större än misstaget i sig självt är.

Oberoende av detta, accepterar och beklagar vi, genom hans envoyé, den amerikanska presidenten med anledning av Iran-affären, och vi sopade igen spåren.

Det stod klrart att vissa partier i USA -- jag påstår inte att det gällde presidenten själv -- men ett antal partier som hade länkar till underrättelsetjänsten och med inrikesministeriet -- men jag påstår inte att det gällde statssekreteraren själv -- jag påstår att dessa partier ogillade det faktum att vi befriade vårt land. Några partier började ställa frågor som: "Vem kommer att lyckas, Saddam Hussein? De började kontakta gulfstaterna för att skrämma dem med Irak, för att tvinga dem till att inte bistå Irak ekonomiskt. Och vi har bevis för sådana aktiviteter.

Irakisk oljepolitik
Irak kom ur kriget med 40 miljarder dollars i skulder, om man inte tar med hjälpen som de arabiska länderna gav. Och utan Irak hade framtiden för regionen sett helt annorlunda ut.

Vi började anta den politiken att vi blandade in oss i oljeprissättningen. Då såg vi att USA, som alltid talar om demokrati, men som inte har tid att se på saken ur en annan synvinkel. Sedan började mediakampanjen mot Saddam Hussein officiellt i USA. USA ansåg att situationen i Irak var likadan som den i Polen, Rumänien eller Tjeckoslovakien. Vi stördes av den kampanjen, men vi stördes inte så mycket eftersom vi hade hoppats, att inom loppet av några månader, att beslutsfattarna i USA skulle få en chans att hitta orsakerna och se ifall mediakampanjen hade någon effekt på livet för irakierna. Vi hade hoppats att de amerikanska beslutsfattarna snart gjorde det rätta beslutet med anledning av relationen till Irak. De som har goda relationer kan ibland känna missnöje.

Men när de planerat att avsiktligt använda sig av politisk makt för att sänka oljepriset utan att det förekom goda ekonomiska skäl för detta, då betyder det ett krig mot Irak. Eftersom ett militärt krig betyder dödade människor, och ekonomiskt krig dödar det humanitära genom att förhindra dem från att ha en god levnadsstandard. Som ni förstår, gjöts floder av blod i kriget som pågick i åtta år, men vi förlorade inte vår medmänsklighet. Irakierna har rätt att leva ett värdigt liv. Vi accepterar inte att någon annan skadar Irak eller irakiernas höga levnadsstandard.

Kuweit och Förenade Arabemiratet stod i förgrunden för denna politik som var ämnad att försämra Iraks position och förhindra att folket fick en högre ekonomisk standard. Och ni känner till att vår relation med Emiraterna och Kuwait har varit god. Men som på toppen av allt det här, medan vi var upptagna med kriget, började staten Kuweit expandera in på vårt territorium.

Ni kan påstå, att detta är propaganda, men jag kan hänvisa till ett dokument, att den militära patrullinjen, som är en gränslinje undertecknad av arabländerna år 1961, att militär patrullering inte ska gå över gränsen mellan Irak och Kuweit.

Men gå själv och se efter. Ni kommer att se att Kuweits gränspatruller, kuweitiska farmer, kuweitiska oljeinstallationer -- allt är byggt så nära gränsen som möjligt för att påvisa att det är kuweitiskt territorium.

Intressekonflikter
Sedan dess har den kuweitiska regeringen varit stabil medan den irakiska regeringen har genomgått många förändringar. Även efter 1969 och även tio år senare, var vi för upptagna med våra egna problem. Först i norr, sedan kriget som började 1973, och sedan andra problem. Sedan kom kriget med Iran som startade för tio år sedan.

Vi tror, att USA måste förstå att folket som lever i lyx och ekonomisk säkerhet, kan varje förståelse med USA vara ett sätt att legitimera förenade intressen. Men de svältande och ekonomiskt beprövade kan inte uppnå samma förståelse.

Vi accepterar inte en sådan behandling från någon, eftersom vi inte behandlar någon på det sättet. Men vi säger klart och tydligt, att vi hoppas att USA inte kommer att inhysa allför stort hopp och kommer att söka nya vänner snarare än att utöka antalet fiender.

Jag har läst om det amerikanska förhållningssättet till sina vänner i det här området. Naturligtvis har var och en rätt att välja sina egna vänner. Vi har inga motsättningar mot det. Men som ni vet, är ni inte den som skyddar sina vänner under irankriget. Jag försäkrar er, att iranierna anföll regionen, och de amerikanska trupperna hade inte kunnat stoppa dem, förutom om de hade använt sig av atomvapen.

Jag förringar inte er. Men jag ger den här intervjun genom att se på geografin och det amerikanska sättet att se på samhället. Ni har ett samhälle där man inte kan acceptera 10 000 döda i strid.

Ni känner till, att Iran samtyckte till detta eldupphör, inte för att USA hade bombat en av oljeplattformarna efter att de fritagit Fao. Är detta Iraks belöning för att man säkrade stabiliteten för den här regionen och för att man skyddade det från okända läckor?

Skyddandet av oljeflödet
Vad betyder det nu när USA säger att de kommer att skydda sina vänner? Det kan endast betyda förutfattade meningar mot Irak. Denna ståndpunkt plus manövrar och förhållningssätt har uppmuntrat Förenade Arabemiraten och Kuwait att ogilla Iraks rättigheter.

Jag påstår klart och tydligt att vi kommer att kräva Iraks rättigheter, vilka framgår i ett memorandum, och vi gör det på varje punkt. Det här kommer inte att ske nu eller efter en månad eller efter något år, men vi kommer att följa dem alla. Det finns ingen historisk rättighet, eller legimitet, eller behov, för Förenade Arabemiraten och Kuwait att beröva oss våra rättigheter.

USA måste ha en bättre förståelse för situationen och klart deklarera med vem de vill upprätta goda relationer med och vem som är deras fiende. Men man blir inte fiender bara för att man har ett annat synsätt på händelserna på den arabisk-israeliska konflikten.

Vi förstår tydligt USAs ståndpunkt att de vill ha ett lätt oljeflöde. Vi förstår USA när de säger att de söker vänskap med andra länder i den här regionen, och vi uppmuntrar gemensamma intressen. Men vi kan inte förstå varför några partier försöker försämra Iraks intressen.

USA vill säkra oljeflödet. Det är förstått och känt. Men de behöver inte använda sig av metoder som USA säger att de ogillar -- genom att visa musklerna och makt.

Ifall man använder sig av våld, kommer man att mötas med våld och makt. Vi vet, att ni kan skada oss även om vi inte behandlar er på det sättet. Men vi kan också skada er. Var en kan skada varann beroende på makt och storlek. Vi kan inte komma hela vägen till er, men enskilda araber kan nå er.

Krig och vänskap
Ni kan komma till Irak med stridskrafter och missiler, men tvinga oss inte till att behöva försvara oss. När vi känner att ni vill skada vår stolthet och ta ifrån oss irakiernas chans till en hög levnadsstandard, då kommer vi att försvara oss med händer och tänder. Men vi bryr oss inte om ifall ni avfyrar 100 missiler på oss, för varje missil som vi skjuter. Utan ett värdigt liv, har livet inget värde.

Det finns ingen orsak att låta vårt folk förblöda i åtta år, utan nu talar vi om för dem att "nu accepterar vi ingen aggression från Kuweit, från Förenade Arabemiraten, eller från USA eller från Israel".

Vi placerar inte alla dessa länder i samma båt. Först blir vi stötta och upprörda över att ett sådant missnöje sker mellan oss och Kuwait och Förenade Arabemiraten. Lösningen måste finnas inom en arabisk grund och genom direkta bilaterala relationer. Vi placerar inte USA bland våra fiender. Vi placerar dem där våra vänner finns och vi vill förbli vänner. Men återkommande amerkanska ställningstaganden under de senaste åren har gjort det, att USA inte längre finns bland våra vänner. OK, amerikanarna är fria.

När vi söker vänskap vill vi ha stolthet, frihet och vår rättighet att välja.

Vi vill dela med oss av vår status och vi delar de andra ländernas status.

Vi ser över våra egna intressen på samma sätt som de ser över sina egna. Och vi förväntar oss att andra delar våra intressen, medan de delar med sig av sina. Vad betyder det att den sionistiska krigsministern har kallats till ett möte i USA nu? Vad menar de med denna glödande israeliska inställning nu under de senaste dagarna och pratet om ett krig ligger närmare nu, än någonsin tidigare?

Jag tror inte att någon kommer att förlora på att vara vän med Irak. Enligt mitt förmenande, anser jag att den amerikanska presidenten inte har gjort en felaktig bedömning angående araberna, även om hans beslut om att frysa dialogen med PLO är felaktig. Men det ser ut som detta beslut togs för att lugna den sionistiska lobbyn eller som ett försök att kyla ner den sionistiska ilskan, innan de försöker igen. Jag hoppas att det senare påståendet är det rätta. Men vi påstår fortfarande att det var fel beslut.

APRIL GLASPIE: Tack, herr president, och det är en stor ära för en diplomat att få träffa och tala med er direkt som president. Jag förstår ert budskap fullständigt. Vi läste historia i skolan och det lärde oss säga, frihet eller död. Jag antar, att ni känner till att vårt folk har sina erfarenheter av kolonisatörer.

Herr President, ni nämnde många saker under det när mötet, vilka jag inte kan kommentera på min regerings vägnar. Men med er tillåtelse ska jag kommentera två saker. Ni talar om vänskap och jag tror att det framkom tydligt i vår presidents senaste brev till er med anledning av händelserna i samband med er nationaldag --

HUSSEIN: Han var vänlig och hans budskap möttes med respekt.

Relationsdirektiv
GLASPIE: Som ni känner till framförde han USA-administrationens synpunkter på ett införande av handelssanktioner.

HUSSEIN: Det finns ingenting kvar för oss att köpa från USA. Endast vete. För varje gång vi önskar köpa oss någonting, säger de att det är förbjudet. Jag är rädd för att ni en dag kommer att säga "ni håller på och tillverkar krut av vårt vete".

GLASPIE: Jag har en direkt instruktion av presidenten att söka bättre relationer med Irak.

HUSSEIN: Men hur? Vi har även dessa avsikter. Men förhållandena utvecklar sig i rakt motsatt riktning.

GLASPIE: De kommer att få en mindre chans ifall vi fortsätter att förhandla. Till exempel nämnde ni i en tidningsartikel som publicerades av den amerikanska nyhetsbyrån, att det förhöll sig på det sättet. Och man beklagade detta.

HUSSEIN: Er ståndpunkt är generös. Vi är araber. Det är tillräckligt för oss om någon säger "Förlåt" eller "Vi har gjort ett misstag". Då kan vi gå vidare. Men mediakampanjen fortsätter. Och den är full av händelser. Om händelserna vore riktiga, skulle ingen bli upprörd. Men eftersom de fortgår förstår vi, att det inte är er avsikt.

GLASPIE: Jag såg Diane Sawyer program på ABC. Det som hände i det programmet var billigt och orätt. Men det ger en riktig bild av vad som händer i de amerikanska medierna -- även det som gäller de amerikanska politikerna.

Det är de här metoderna som de västerländska medierna använder sig av. Jag är tacksam för att ni ställer upp för de diplomater som ställer sig upp mot medierna. Eftersom ni förekommer i medierna, även om det så gäller för endast fem minuter, så kunde det hjälpa oss få amerikanarna att förstå Irak. Detta kunde öka en förståelse i vidare bemärkelse. Om den amerikanska presidenten hade kontoll över medierna, kunde hans arbete vara mycket lättare.

Herr president, jag vill inte bara säga att president Bush önskar sig bättre och djupare relationer med Irak, utan vill också ha ett irakiskt inlägg för fred och respekt inom Mellanöstern. President Bush är en intelligent man. Han går inte ut med att proklamera ett ekonomiskt krig mot Irak.

Ni har rätt. Det är sant det ni säger, om att vi inte önskar oss högre priser på olja. Men jag ber er undersöka möjligheten av att inte höja priset på olja för mycket.

HUSSEIN: Vi önskar oss inte för höga oljepriser. Och jag påminner om artikeln från 1974, där jag gav Tariq Aziz uppslaget till en artikel han skrev, där han kritiserade att man höll oljepriserna höga. Det var den första arabiska artikeln som kom med det synsättet.

Varierande oljepriser
TARIQ AZIZ: Vårt ställningstagande mot OPEC motsätter sig de plötsliga hoppen i oljepriserna.

HUSSEIN: Tjugofem dollars för ett fat är inte dyrt.

GLASPIE: Vi har många invånare som skulle önska sig att priset gick över 25 dollars, för de finns i oljeproducerande stater.

HUSSEIN: Priset för att gått ner i ett enda steg till 12 dollars för ett fat, utgör en minskning i den irakiska budgeten från 6 miljarder dollars till 7 miljarder och det är förödande.

GLASPIE: Jag tror att jag förstår det här. Jag har bott här i åratal. Jag beundrar er ovanliga styrka att återuppbygga detta land. Jag förstår att ni behöver fonder. Vår åsikt är den, att vi önskar ni återuppbygger ert land. Men vi har inga åsikter angående de arabiskt-arabiska konflikterna, då dessa rör sig om ert missnöje med gränsen mot Kuwait.

Jag tjänstgjorde vid amerikanska ambassaden i Kuwait under slutet av 60-talet. De instruktioner vi fick då under den här tiden var, att vi inte skulle uttrycka någon som helst åsikt i den här frågan och att frågan inte är relaterad till USA. James Baker har gett våra officiella talesmän de här direktiven. Vi hoppas att ni kan lösa dessa problem genom att använda er av varje möjlig metod via Klibi eller via president Mubarak. Allt vi önskar oss, är den här frågan kommer att lösa sig snabbast möjligt. Med anledning av allt det här, kan jag be er om er åsikt i frågan.

Min ståndpunkt efter 25 års tjänstgöring i det här området är att er objektivitet måste ha en stark uppbackning från era arabiska bröder. Jag talar nu om olja, men ni herr president, har kämpat igenom ett våldsamt och smärtsamt krig. Vi kan också se att ni har grupperat er på bred front i söder. Normalt angår det oss inte. Men när det händer i motsats till vad ni sade under er nationaldag, och efter att vi har läst detaljerna i två brev till utrikesministern, och när vi ser ur irakisk synpunkt på dimensionen av Förenade Arabemiraten och Kuweit, att den ur en slutlig analys, utgör en parallell till en militär aggression mot Irak, då får det mig att bli orolig. Av den orsaken vill jag fråga er, i all vänskap -- inte för att ingjuta en aggression -- vad ni har för avsikter.

Jag beskriver situationen endast ur min regerings synsett. Men jag menar inte att situationen är enkel. Men vi uttrycker vår oro.

HUSSEIN: Jag ber inte att människorna ska oroa sig när freden står på spel. Det är en äkta mänsklig känsla som vi alla känner. Denär naturlig för er i egenskap av att vara en supermakt att vara oroad. Men vi ber inte att ni uttrycker er oro på ett sätt som kan få en fiende att tro att de får medhåll för sin aggression.

Vi önskar finna en lösning som ger oss våra rättigheter, men som inte berövar andra sina rättigheter. Men samtidigt vill vi få andra att förstå, att vårt tålamod rinner ut med anledning av deras sätt att vara, vilket skadar äver våra mjölkdrickande barn, änkepensionerna för dem som förlorade sina män i kriget och pensionerna för våra föräldralösa barn som förlorade sina föräldrar.

Som land har vi rättighet att lyckas. Vi förlorade så många möjligheter och de andra bör värdesätta irakiernas roll när de försvarar sig. Även om irakierna känner sig bittra, liksom alla irakier, är vi inte aggressiva och vi accepterar inte heller några aggressioner. Vi skickade till dem envoyer och handskrivna brev. Vi gjorde allt. Vi bad om ett möte med kung Faud - ett fyrmanna möte - men han föredrog ett möte med oljeministrarna. Vi accepterade. Som ni känner till, ägde det mötet rum i Jedda. Det de kom överens om, var inte vad vi ville, men vi accepterade det.

Och två dagar efter mötet, gjorde Kuweits oljeminister ett beslut som gick stick i stäv med överenskommelsen. Vi diskuterade också detta vid vårt möte i Bagdad. Jag talade om för de arabiska kungarna och presidenterna, att någon av våra bröder strider i ett ekonomiskt krig mot oss. Alla krig använder sig inte av vapen, men vi ser den här sortens krig som en militär aktion mot oss. Eftersom vår armékapacitet är lägre nu, och ifall Irak vill ett nytt krig, kan det uppnå sådana mål som det inte har uppnått tidigare. Och om vi sänker standarden för vårt försvar, då kan det ingjuta mod hos Israel att attackera oss. Jag har sagt detta tidigare till de arabiska kungarna och presidenterna. Men jag nämnde inte Kuweit och Förenade Arabemiraten vid namn, eftersom de var våra gäster.

Samtal med Mubarak
GLASPIE: Jag tillbringade fyra underbara år i Egypten.

HUSSEIN: Det egyptiska folket är vänliga, glada och gammalmodiga. Oljeländerna brukar hjälpa egyptierna, men de befinner sig bortom all tilltro. Det är smärtsamt att erkänna detta, men många araber gillar inte dem på grund av deras girighet.

GLASPIE: Herr president, det skulle vara till hjälp för mig om ni ville ge oss en uppskattning av den ansträngning som era arabiska bröder har gjort, och ifall de har åstadkommit någonting.

HUSSEIN: I frågan om detta, samtyckte vi tillsammans med president Mubarak att Kuweits premiärminister som skulle träffa en ordföranden för det här revolutionära befälsmötet i Saudi Arabien, eftersom saudierna tog kontakt med oss, med hjälp av president Mubaraks ansträngning. Han ringde mig strax innan för att säga att kuweitierna har godkänt detta förslag.

GLASPIE: Man får gratulera.

HUSSEIN: Man kommer att hålla ett protokollfört möte i Saudi Arabien. Sedan flyttas mötet till Bagdad för djupare diskussioner direkt mellan Kuweit och Irak. Jag hoppas vi kan uppnå några resultat. Jag hoppas på en långtgående synpunkt och ett verkligt intresse överträffar kuweiternas girighet.

GLASPIE: Kan jag fråga er när ni har för avsikt att träffa shejk Saad i Bagdad?

HUSSEIN: Jag hoppas att det kommer att bli på lördag eller måndag. Jag talade om för broder Mubarak att en överenskommelse skulle träffas i Bagdad på lördag eller på söndag. Ni förstår, broder Mubaraks besök har alltid betytt ett gott omen.

GLASPIE: Det var goda nyheter. Man får graulera.

HUSSEIN: Broder, president Mubarak berättade för mig att han var rädd. De sade att det fanns trupper endast 20 km norr om den arabiska gränsen. Jag sade till honom, att oberoende av vad som finns där, ifall de är poliser, gränsvakter eller en armé, och oberoende av hur många de är till antalet, och vad de håller på med, försäkra för kuweitierna och ge dem vårt ord på att vi kommer att göra allt innan vi möter dem. När vi möter dem, och när vi ser att det inte finns ett hopp, så kommer ingenting att hända. Men om det är omöjligt för oss att hitta en lösning, då är det naturligt att Irak inte kommer att acceptera döden, även om visdom befinner sig ovan om allt annat. Det var goda nyheter.

AZIZ: Detta är en journalistisk ensamrätt.

GLASPIE: Jag har planer på att åka till USA i nästa måndag. Jag hoppas att jag kan träffa president Bush i Washinton nästa vecka. Jag tänkte tidigarelägga min resa på grund av de svårigheter som har uppstått. Men nu reser jag på måndag.