* * 9/11
* Bilderbergare
* Nya Världsordningen
* Israel och Palestina
* Kriget i Irak
* USA
* Balibombningen
* Estonia
* Mordet på Anna Lindh
* Medicin och hälsa
* MindControl
* Chemtrail
*HAARP & Echelon
* EU

Anhöriga till åtta estniska besättningsmän hävdar fortfarande att dessa har överlevt katastrofen den 28 sept. 1994 men därefter försvunnit under mystiska omständigheter. Det handlar framförallt om andrekaptenen, Avo Piht.

Flera överlevande vittnar om att de sett Avo Piht organisera och även själv deltaga i utdelandet av livvästar på översta däck. Han hade alltså lyckats ta sig upp på däck och befann sig nära räddningsutrustningen, vilken han var van vid att hantera.

Den överlevande Erwin Roden, som var säkerhetsansvarig officer ombord på Estonia, har muntligen uppgivit att han själv bevittnade hur Avo Piht hoppade in i en livflotte tillsammans med mekanikern Lembit Leiger samt tvillingsystrarna Hanka-Hannika och Hannely veide som var dansöser i underhållnings-gruppen ombord. Erwin Roden förnekar dock officiellt dessa uppgifter av rädsla för påföljder.

Flera tidningar, däribland DN, uppgav den 29 sept. 1994 att Piht hade överlevt. Dagarna därefter meddelade de att uppgiften om att han skulle ha räddats bara var ett rykte som gått. Detta rykte skulle ha uppstått pga av den oordning som rådde vid upptecknandet av de första listorna på överlevande och där Piht fanns med. Olof Forssberg, ordf. i den svenska delen av haverikommissionen uppgav sedermera för medierna att uppgiften om att Piht skulle ha blivit räddad inte stämde eftersom hans namn inte återfanns på den senaste offentliga listan på överlevande.

På förmiddagen den 28 sept. 1994 sände estniska radio Kuku en intervju med en svensk helikopterbesättningsman från finska Utö. Denne berättade att han just räddat andrekaptenen Avo Piht. När tyska Spiegel TV, genom Jutta Rabe och Kaj Holmberg, försökte få tillgång till den bandade intervjun hos Radio Kuku meddelade stationens chef att den estniska säkerhetspolisen beslagtagit bandinspelningen några veckor tidigare, dvs under hösten 1994. Intervjun fanns således inte längre.

Passagerarlistan med Avo Piht som överlevande

Den slutgiltiga listan med överlevande från finska polisen

Även Avo Pihts hustru Sirje Piht ifrågasätter hur den svenske besättningsmannen så kort tid efter haveriet kunnat få reda på att det fanns två kaptener ombord och drar slutsatsen att han måste ha fått uppgiften från Avo Piht själv.

Talrika ester har på TV-bilder sett en skärrad men räddad Avo Piht insvept i en filt. Min klient Heikki Tann, som förlorade sin sambo Ingrid Idla i katastrofen, uppger sig själv ha sett Avo Piht på TV och har tillsammans med Estlines kapten Erich Moik vittnat om detta inför svenska Rapports reporter Elisabet Höglund. Moik är också övertygad om att Avo Piht överlevt, eftersom hans besättning sett Piht på tysk TV när Moik låg i Rostock på olycksmorgonen. Moik förnekar därmed offentligt sin arbetsgivares påstående att Avo Piht inte överlevt. Detta trots att Moik därmed riskerar sitt arbete. Tyvärr har man fram till i dag inte lyckats få fram några TV-bilder där Piht kan identifie-ras. Statstelevisionens nyhetssändning Rapport valde att inte sända Elisabet Höglunds intervjuer.

Den estniska polisen var så övertygad om att Piht överlevt att man utfärdade en efterlysning via Interpool.

När tyska Spiegel TV besökte ZDFs TV-arkiv (en statlig TV-kanal i Tyskland) för att leta rätt på de första filminspelningarna från räddningsaktionen, uttryckte arkivarien sin förvåning över att dessa bilder flera månader efter olyckan plötsligt rönte ett så livligt intresse. När reportrarna från Spiegel undrade om de inte var de första som genomsökte arkivet, meddelade arkivarien att tyska säkerhetspolisen, BND, för en kort tid sedan varit i arkivet och mycket noga granskat bilderna i jakten på bilder av Avo Piht.

Hösten 1996 erhöll jag ett mystiskt telefonsamtal från en tysk man. Han ville vara anonym och bad miig framföra ett med-delande till Sirje Piht. Meddelandet löd att hon inte skulle oroa sig och att hon skulle tänka mer globalt. Mer vågade han inte säga. Han tillade att han själv utsatte sig för stor fara genom att ringa mig men att han ville hjälpa Sirje Piht. Jag bad honom förklara vad han menade och att han skulle ge mig någon form av garanti för sin trovärdighet, vilket han vägrade.

Jag förstod inte då att detta kunde vara ett livstecken från Avo Piht. Därför förebrådde jag mannen för att han vägrade förtydli-ga sig. Jag informerade inte heller Sirje Piht, av rädsla för att väcka falska förhoppningar hos henne. Någon sade till mig i efterhand att det antagligen var en snäll tjänsteman från BND som verkligen ville vara hjälpsam.

Den numera avhoppade ordf. i den internationella haverikom-missionen Andi Meister skriver i sin bok att den svenska helikoptern Y-64 räddade en person som lämnades vid finska Utö, men som inte blev registrerad där. Meister misstänker att denne person kan ha varit Piht.

På en överlevandelista upptecknad av Estlines kontor i Tallinn den 28 sept. 1994 kl 13.03 nämndes Piht under nr 37, Universitetssjukhuset i Åbo. Samma dag säger projektledaren vid Åbovarvet Erik Mörd till kaptenen Erich Moik att Piht har körts med bil från sjukhuset till Helsingfors. Denna information kommer från läkare vid sjukhuset i Åbo.

Den 1 okt 1994 protesterar den estniska ambassaden i Stock-holm hos utrikesdepartementet mot att det blivit omöjligt att få information om estniska överlevande. Den svenska polisen hindrade den estniske konsuln från att besöka överlevande ester på Södersjukhuset, uppger Meister.

Han hade fått uppgift om att Piht hölls i ett litet hus nära Uppsala och enligt en källa inom det svenska försvarsdeparte-mentet skall Piht och de övriga sju försvunna numera befinna sig i USA.

Även en mycket ängslig källa från Estline, som önskar förbli anonym, har meddelat en av mina tipsare att Piht och de andra sju överlevde.

Svenska rikskriminalen har gjort en utredning angående Pihts och övriga besättningsmäns försvinnande, dock först efter att alla anhöriga skrivit ett vädjande brev till statsminister Göran Persson i okt. 1996 och inte direkt efter att de försvunna avförts från listorna.

Rikskriminalens undersökning resulterar i att Piht inte överlevt och huvudargumentet är en filminspelning där en man utpekad som Piht sitter i en ambulans på väg från Mariella. Rikskrimi-nalen visar att denne inte är Piht. I den delen har Rikskriminalen rätt. Dessa bilder visar inte Piht. Alla indikationer pekar på att han togs in på sjukhuset i Åbo. Svenska rikskriminalens utredning av fallet är ytlig och begränsas till att avse endast att mannen i ambulansen ej var Piht.

Jutta Rabe från tyska Spiegel TV lyckades komma över de första listorna på överlevande, vilka märkligt nog var hemligstämp-lade. Där fanns Piht upptagen, först bara med namnet, sedan med titel och senare även med födelsedatum.

För att antecknas i listorna på överlevande var varje enskild person tvungen att uppge sitt namn och på något sätt legiti-mera sig. Dessutom fick alla genomgå polisförhör. Mycket noggranna kontroller genomfördes innan folk skrevs in på listorna. Pihts namn försvann sedermera från den officiella listan som handhades av den finska polisen.

Förstemekanikern Lembit Leiger, som lär ha delat livflotte med Piht, skall ha förts till Huddinge sjukhus. En av hans släktingar som bor i Sverige har uppgivit för mig och Moik att hon blivit uppringd av en kommissarie Strindlund från svenska polisen, som meddelade att hon skulle kontakta Leigers anhöriga i Estland eftersom denne skulle skickas hem med ett visst flyg till Tallinn och kunde hämtas där.

När de anhöriga åkte för att hämta Lieger fanns han inte med på planet. Kommissarie Strindlund förnekar all inblandning i den frågan inför tyska Spiegel TV. Trots detta hittade journa-listerna ett brev från Strindlund till Leigers anhöriga i Estland, vilket skickats via ambassaden i Tallinn. Strindlund skyller då på förvirring pga det stora antalet överlevande. De anhöriga tror honom inte.

När jag studerade polis- och åklagarakten efter att åklagare Tomas Lindstrand offentliggjort sitt negativa beslut, fann jag i G-akten (akterna var sorterade i löpande bokstavsordning) en sida med benämningen E81. Denna sida måste ha hamnat i G-akten av misstag. E81 är ett fax från kriminalkommissarie Bo Wide, Polismyöndigheten i Stockholms län, ställt till Lars Hamrén på den finska polisen i Helsingfors. Faxet består av följande korta meddelande: "Vi har gjort förfrågan vid Estlands ambassad. Du kan kanske ändå fråga i Finland om Leiger finns bland de räddade. (undertecknat) Bo Wide".

För att få reda på i vilket sammanhang detta fax skrevs och framförallt hur svaret från Lars Hamrén löd, gick jag tillbaka till E-akten för att titta närmare på dokumenten E80 resp. E82. Till min stora förvåning visade det sig att E-akten blivit sållad. Dokument nr E28 t om E93 hade plockats ut ur akten. Följaktligen fick jag inte reda på någonting om Bo Wides fax.

Eftersom jag själv inte vågade efterhöra hos polisen hur det förhöll sig med de dokument som fattades och däribland svaret på Bo Wides fax, valde jag istället att informera DN om saken. DN gjorde dock mig veterligen intenting av det hela.

Föräldrarna till tvillingsystrarna Veide och deras estniska anhöriga uppger att de erhållit telefonsamtal från Eva Lorenz på Huddinge sjukhus med meddelande om att deras döttrar befann sig där. De vägrades dock att själva samtala med dem. Dessa uppgifter förnekas av Huddinge sjukhus. Mina privata spaningar har inte heller gett något resultat rörande detta, men Eva Lorenz förklaring att det rådde förvirring är föga trovärdig efter-som hon tog emot bara ett tiotal överlevande.

Systrarna var upptecknade i de första hemliga listorna på överlevande, vilka Jutta Rabe kommit över. På de allra första listorna var en av systrarna antecknad med sitt smeknamn, vilket ingen utomstående kände till, inte ens deras kolleger eftersom systrarna var nya ombord.

På de senare listorna byttes namnet ut mot det officiella förnamnet. Systrarnas mor påstår att hon mottagit ett telefon-samtal från en av systrarna ungefär ett år efter förlisningen och att detta samtal plötsligt bröts. Hon är säker på att det var hennes dotters röst hon hörde innan samtalet bröts. Detta bekräftas av den estniske radiojounalisten Jüri Liim, som var närvarande då fru Veide tog emot telefonsamtalet.

Även fyra andra relativt höga besättningsmän lär enligt deras anhöriga ha försvunnit. Tyska Spegel har företagit flera intensiva undersökningar av den här frågan.

En mycket seriös svensk källa har uppgivit för tyska Spiegel TV att Piht och de övriga kidnappats av USAs säkerhetstjänst pga att de visste för mycket. Enligt denna uppgift levde de nu på "säker ort" i USA och har fått en hög ekonomisk ersättning för sitt lidande. Var det detta den anonyme tysken som ringde till mig menade med att Sirje Piht skulle tänka mer globalt?

Den 16 okt. 1994 skrev Aftonbladet att den ende av befälen som överlevt var skeppsläkaren Viktor Bogdanov, 42 år. Vid denna tidpunkt, dvs mer än två veckor efter förlisningen, rådde ingen förvirring angående listorna längre. Viktor Bogdanov tillhör också de saknade. Besättningsmannen och vännen Anders Vikner ringde till skeppsläkarens hutru och sade att hon kunde andas ut. "Viktor är räddad och finns hos mig", sade han. Viktor Bogdanov kom dock aldrig hem.
Vikner ursäktar sig nu med att han varit förvirrad och sagt fel. Skeppsläkarens hustru minns dessutom att hennes make varit mycket förtegen om sitt arbete de sista månaderna och att hon haft en känsla av att han bar på en hemlighet inför henne vilken tyngde honom. En finsk polisman sade till Bogdanovs hustru, att även polisen skulle ha rätt att ha sina hemligheter.

Sjöofficeraren Kaimar Kikas, som också fanns upptagen på de första listorna men senare "försvann", uppges ha blivit igenkänd av en fd kollega i Kapstaden i Sydafrika i början av 1998. Han skall då ha vänt på klacken och sprungit iväg för att undvika kontakt.

Ett ytterligare indicium för att de åtta besättningsmännen överlevde är att den först publicerade listan på överlevande innehöll 140 personer, däribland de åtta saknade, sedan 139 under några dagar och därefter 137, som idag.

Samtidigt överlevde två svenska, och antagligen ytterligare några, utan att de antecknades på listan i början. Detta skedde först några dagar senare. De ringde hem och deras anhöriga blev överlyckliga och överraskade pga den bristfälliga listan. Följaktligen borde antalet överlevande på listan ha stigit under de första dagarna, men istället sjönk det. Om man antar att fem överlevande först inte fanns med så är ändringen från 140 till 137 lätt att förklara. Antalet ökade till 145, men de åtta försvunna personernas namn ströks senare.

De argument som framförs officiellt om varför listornas siffror sjönk är att det rådde förvirring och att vissa estniska namn var så krångliga att de infördes flera gånger, den ena gången med förnamnet först, den andra gången med efternamnet. Sådana namnförväxlingar finns dock inte i de första hemligstämplade listorna. Dessutom skulle någon av de överlevande senare ha avlidit. Ett sådant argument kan naturligtvis inte uteslutas men det skall hållas i minnet att det var den finska polisen som bearbetade listan och trots allt påminner det finska språket mycket om det estniska. Dessutom förklarar inte ett felaktigt inskrivet namn med hur åtta namn på personer som bevisligen fanns ombord korrekt antecknats på listan.

Det tyska varvets tekniske expert, kapten Hummel, samt varvets advokat Peter Holteppels, båda från Hamburg, är helt övertygade om att Avo Pht antingen på egen begäran eller mot sin vilja, blivit kidnappad och har även meddelat detta i tyska medier. Moik och några till, påstår att Pihts förvinnande gått via Tyskland.

Endast svenska medier har mer eller mindre vägrat befatta sig med frågan, med undantag av SvD och aktuellt, Kristina Ghauthier på SvD har räknat ut att KAMEDO-rapporten nr 68 från Socialstyrelsen, vilken redogör för räddningsarbetet, rapporterar att 139 personer har räddats. I framförallt Estland och Tyskland har Pihts och de andras försvinnande rönt stor uppmärksamhet i media.

Egen värdering:
De anhöriga till de försvunna har utsatts för ett oerhört lidande. Efter att ha tagit del av en mängd detaljer i utforskandet av frågan om Avo Pihts eventuella försvinnande tillhör även jag numera den skara som är helt övertygad om att Piht och de andra besättningsmännen överlevt katastrofen. Ett starkt argument härför är att den här tvistiga frågan uppstått enbart om besättningsmän och inte passagerare, och i synnerhet besättningsmän som kan ha haft kännedom om något känsligt angående Estonias last.
Icke så högt uppsatta besättningsmän råkade dela livflotte med dessa högre uppsatta, varför de kan vittna om att dessa "viktigare besättningsmän" överlevt och sedan försvunnit. Skulle frågan om vilka som överlevt eller inte ha berott på att villervalla och kaos rådde, vilket är förståeligt i en sådan situation, hade frågetecknen funnits även kring vanliga passa-gerare och människor från andra nationer.

De fakto var de flesta omkomna svenska medborgare och passagerare och inte estniska medborgare resp. bestättnings-män. I sådant fall hade fågetecknen skönsmässigt berört olika nationer och olika grupper. Det faktum att tvist råder enbart om den här lilla nyckelgruppen är ett starkt argument för att Piht och de andra verkligen överlevt katastrofen. Man bör hai minnet att överlevande fick själv stava sitt namn och uppge sitt födelsedatum. Piht och de övriga försvunna besättningsmän fanns med på de första listorna med överlevande. Alla dessa första listor, där de försvunna finns med, är numera hemligstämplade