7.3.2005
DSM 1-2/2005
Skrivet av Jan Gillberg, http://www.dsm.nu
Sanningens
minut närmar sig. Kanske har sanningen kommit ifatt DSM, när
detta nummer hunnit tryckas och distribueras.
Sedan är det en annan sak om sanningen släpps fram så
att den når den breda svenska allmänheten. Men väl den
i omvärlden - den omvärld som inte är underkastad den svenska
mediacensuren (vare sig det nu handlar om självcensur eller något
annat eller - mest rimligt att anta - en kombination av det ena och det
andra).
Estoniagate mot sin upplösning
Att Estonia sprängdes är något som DSM hävdat alltsedan
tidskriften på våren 2001 började intressera sig för
frågan.
Det som ledde DSM fram till den övertygelsen var den mörkliga
och med tiden allt märkligare mörkläggningen av allt som
kunde kasta ljus över vad som orsakat förlisningen. Varför
mörklägga om det inte fanns något att dölja? Och
eftersom det handlade om något så stort som en fartygsförlisning
med i varje fall 844 omkomna, måste det som skulle döljas vara
något "mycket, mycket stort". Och vad är då
naturligare att tänka sig än att det måste ha handlat
om ett sabotage? Och vilken annan möjlighet finns (praktiskt eller
teoretiskt) att genom sabotage sänka ett så stort fartyg som
Estonia än genom sprängning?
En eller (av vittnesuppgifter att döma) två detonationer skapade
stora hål i skrovet - dessutom (genom laddningarnas placering) under
vattenlinjen. Detta senare förklarar det hastiga sänkningsförloppet
(omkring 50 minuter) och att fartyget inte svängde runt 180 grader
för att sedan ligga flytande på sina luftmassor i kanske ett
eller två dygn.
Efter att i DSM 3/2001 ha presenterat basfakta - När hände vad?
Vem är Vem och Varför? - och i anslutning till en recension
av Knut Carlqvists bok "Tysta leken" ha kommenterat
"tystnadskonspirationen", har Estonia varit ett återkommande
ämne för DSM. I DSM 4/2002 presenterar tidskriften ett förslag
på utformningen av en Estonia floating memorial. Det sker med motiveringen:
"Sänkningen av Estonia var en krigshandling. Ingen har kunnat
bevisa något annat. De omkomna skall hedras som krigsoffer".
Pravda slår fast: Estonia sprängdes,
men av vem?
Den 8 februari 2005 - bara en vecka innan detta nummer av DSM går
i tryck - publicerade den stora ryska dagstidningen Kosmolskaja Pravda
(vardagar med en upplaga på 800 000 ex och helger 2,9 miljoner ex)
en stor artikel, där frågeställningen inte är, huruvida
Estonia sprängdes eller inte. Det utgör tidningen från
som ett ostridigt faktum.
En planskiss i anslutning till artikeln anger också var detonationen/detonationerna
(vänster bogsida) rev upp de hål, genom vilka vattenmassorna
vällde in. Platsskissen markerar också fordonet med den hyperkänsliga
militära utrustning, som det gäller (även till priset av
alla de tusen människor som fanns ombord på Estonia) att förhindra
att den nådde sin bestämmelseort.
Nej, frågeställningen
är istället; Vem sprängde Estonia?
Mörkläggning för att skydda
de ansvariga
Vad som inte längre behöver diskuteras är, att Estonia
användes av västliga säkerhetstjänster för att
i samarbete med svenska myndigheter för därtill autoriserade
på "högsta ort" (läs: av dåvarande statsminister
Carl Bildt) - transportera synnerligen känslig militär
utrustning. Det är också något som Pravda slår
fast - bland annat genom att hänvisa till ett utttalande, som dåvarande
chefen för den svenska militära säkerhetstjänsten
Erik Rossander gjort för tidningen. Detta är utomordentligt
allvarligt.
Vad som skett är - precis som i tidningen Världen idag
uttryckt det- att civila människor på en passagerarfärja
använts som en sköld, bakom vilken man transporterat extremt
känslig militär utrustning. På detta sätt hade man
räknat med att transporterna var skyddade.
Nu vet vi
att den "kalkylen" höll inte - den hade hållit tidigare
ett okänt antal gånger men inte den 28 september 1994. Till
detta kommer att det inte är tillåtet att transportera militär
utrustning på en civil passagerarfärja. Dett skall ske per
lastfartyg. Här har vi också förklaringen till mörkläggningen:
Vad det handlat
om - och möjligen ännu en tid handlar om är att skydda
de som är ansvariga för att ett tusental människor utsattes
för en risk, som sedan kostade de allra flesta livet.
Detta är också förklaringen till att Bildt-Carlsson
gjorde helt om i frågan om Estonias bärgning. Om detta löfte,
som både den avgående och den tillträdande statsministern
oförbeållslöst avgav, hade fullföljts, hade det varit
omöjligt att dölja vad som hade förorsakat förlisningen.
För att få stöd för detta helt om tillsattes Etiska
rådet med genomgående "pålitliga" - bl
a dåvarande domprosten Caroline Krook. I det av regeringen
Carlsson tillsatta rådet fanns inte en enda representant
för de anögriga till de omkomna.
Etiska rådet kom i expressfart fram till rekommendationen att
INTE bärga Estonia och detta av ett antal besynnerliga etiska skäl.
Ett av dessa var att de som skulle utföra bärgningsarbetet kunde
förväntas uppleva arbetet som "traumatiskt".
Så här långt torde det inte vara svårt att uppnå
god överenssämmelse mellan Pravdas och DSMs kunskaper/bedömingar.
men sedan går det isär. Och det är nu det blir känsligt
- riktigt känsligt.
Borgnäs
censurerade egna programmet
Artikeln i Pravda refererar till det program i SVTs Uppdrag
Granskning, där Lars Borgnäs avslöjar att Estonia
användes för transport av militär utrusning från
gamla Sovjetunionens västerut och att tullen i Frihamnen var instruerad
att inte göra normal visitering.
I programmet återges ett bandat samtal med tullförvaltaren
Stig Sandelin. I bandningen lägger Borgnäs in ett pipljud
för at täcka över känslig information. Den känsliga
informationen gäller namnet på en person som Borgnäs visste
hade ytterligare högintressant information att tillföra, nämligen
chefen för tullen på Arlanda, numera pensionerade Ingrid
Sandqvist. Det var ju från Frihamnen till Arlanda som den smugglade
utrusningen skulle vidaretransporteras för att sedan skickas vidare
per ett väntande transportplan - en Boeing 727 med beteckningen VRCLM.
Ingrid Sandqvist var direkt underställd Tullverkets generaldirektör
Ulf Larsson. För Världen idag uppger Sandqvist att
hon väl kommer ihåg den här mycket speciella med hysch-hysch
omgivna förtyllningen. Framförallt kommer hon ihåg vad
som var godsets destination, nämligen Egypten. Det var detta spår
som Borgnäs 1) avstod från att följa upp men också
2) genom att lägga in pipljudet och mörka.
Denna nya
kunskap leder osökt tanken vidare till att slutdestinationen var
Israel med stort intresse för avancerad sovjetisk militär teknologi.
Så här långt är det också möjligt att
följa resonemanget i artikeli Pravda: "En stor spionorganisation
smugglade ryska (under Sovjettiden utvecklade) militärhemligheter
till väst".
Pravda-Witte: "Väst sprängde
Estonia"
Men varför skulle - som det sedan görs gällande i artikeln
i Pravda - västagenter spränga Estonia? Varför skulle
Väst sabotera sin egen hemliga transportlinje för åtråvärd
sovjetisk militär teknologi? Varför skulle Väst sänka
Estonia och på det sättet förhindra att den känsliga
last som fanns ombort på Estonia denna hennes sista färd nådde
fram till Frihamnen i Stockholm och sedan via Arlanda "västerut"
eller som det nu enligt Ingrid Sandqvist var tänkt - söderut?
Det är heller inte vad Pravda påstår. Man låter
istället - och detta är sensationellt - den obskyre advokaten
Henning Witte förklara, att det inte var ryssarna som sprängde
Estoia. Man kan ha olika teorier om vem eller vilken gruppering, som ligger
bakom sprängningen av Estonia Jutta Rabe pekar i sin bok "Die
Estoia. Tragedie eines Schiffunterganges" - ut den ryska FELIX-gruppen.
men hur kan någon veta vem som INTE sprängde Estonia? Hur bär
man sig åt för att tillhandahålla friande alibi för
att det inte var någon konstellation "österut" med
intresse av att klippa av den kanal genom vilka militär teknologi
skeppades västerut? Det är uppenbart att Witte genom sitt uttalande
för Pravda går ryska intressens ärenden.
Detta är
sensationellt mot bakgrund av den roll Wite spelat under många år
- först som ombud för en stor grupp Estoniaanhöriga som
till Witte inbetalt 1,8 miljoner kronor för vilka han ännu inte
lämnat redovning, sedan genom ett nära samarbete med Jutta Rabe.
Genom Rabe har det nu framkommit att Witte 1) gjort
ett antal resor till Prag, något som nu blir synnerligen intressant.
Från en amerikansk encyklopedi om spionage och terrorism har DSM
inhämtat;
"Soviet Analyst
has noted that Prague is "the headquarters of Soviet Military Intelligence
(GRU) in central Europe; and that Czech interior Ministery and the intelligence
services continue secretly to report to their "superiors" in
Moscow. Morever, the Czechs have continued to manufacture the deadly terrorist
explosive, Semtex, which has been sold in large quantities to the IRA;
and failed to demonstrate that their Soviet-built chemical and biological
weapons labs och stories have been destroyed".
Noteras skall också
att Witte i artikeln i Pravda frankt påstår, att "de
detonerade bomberna var från väst". Hur kan han veta det?
vad har han för belägg för den saken? Och varför framträder
han i Pravda med detta påstående? Är det möjligen
inte istället så att Estonia sprängdes med Semtex?!
Hög
tid att tillsätta SANNINGSKOMMISSION!
Vid sitt grundande den 12 juni 2002 på Gyllene Uttern i Gränna
antog Estonia Litigation Association (ELA) ett uttalande ställt till
statsminister Göran Persson och den svenska regeringe, där
ELA kräver tillsättande av en sanningskommission. Denna begäran
tycks överhuvudtaget inte registrerats hos statsrådsberedningen,
till vilken ELA-uttalandet adresserads. Ännu mindre har framställningen
besvarats.
Detta har föranlet DSM;utgivare Jan Gillberg att den 7 decembner
2004 tillskriva Konstitutionsutskottet. Utskottet informerades om skrivelsen
vid sitt sammanträde den 27 januari 2005. Skrivelsen blev sedan besvarad
den 31 januari 2005.
Förvisso
är det - som utskottet påpekar i sitt svar - inte möjligt
för en enskild person som inte är ledamot av riksdagen att väcka
ett ärende i riksdagen. i sitt svar påpekar utskottet samtidigt:
"Innehållet i skrivelsen kan emellertid ge en ledamot anledning
att aktualisera den fråga skrivelsen behandlar".
Att ge sådan anledning var DSM-skrivelsens huvudsyfte. Det är
nu upp till enskilda ledamöter att agera - att i en riksdagsmotion
med största och bredaste möjliga förankring kräva
tillsättandet av en SANNINGSKOMMISSION för att bryta igenom
mörkläggningen av vad som förorsakade Estonias förlisning,
det bakomliggande skumraskspelet kring denna möjkläggning samt
- först som sist - för att få fram sanningen om vad som
orsakade förlisningen.
Förr
eller senare kommer ändå sanningen fram om inte helt så
dock vad gäller sina väsentligheter.
Vad det
nu gäller är att Riksdagen agerar och på det sättet
tär sitt för att visa att Sverige inte är vare sig någon
Maffia-stat eller Bananrepublik.
1) Henning
Witte är mycket mån om att framhålla att han är
juris doktor. Men hur förhåller det sig? Är han dubbel
juris doktor - dels tysk, dels svensk juris doktor? Enligt vad han själv
uppgivit ska han a doktorerat vid Uppsala universitet. Där känner
man dock inte till någon juris doktor Henning Witte. Det enda man
känner till är en Witte som var inskriven vid universitetet
och då studerade ryska.
|