* 9/11
* Bilderbergare
* Nya Världsordningen
* Israel och Palestina
* Kriget i Irak
* USA
* Balibombningen
* Estonia
* Mordet på Anna Lindh
* Medicin och hälsa
* MindControl
* Chemtrail
*HAARP & Echelon
* EU

15.1.2005

En besättningsman ombord på USS Abraham Lincoln berättar den 3.1.2005 om förödelsen när de kom för att hjälpa de nödställda.
( E-mailet skickade han till sin fru och hon i sin tur skickade det till den e-mail grupp jag tillhör. Red.anm):

Till alla: Igår och idag har vi haft mycket att göra. Vi upptäcker mängder av lik överallt och vi lägger dem tillsammans på däck för att sedan föra dem i land.

Det finns spillror överallt upp till 2 miles (3 km) från stranden. Vi passerar flytande TVn, soffor, sängar, mat och kläder. Det verkar som om hela staden har tömts ut i havet.

Vi har stött på en hel del problem när vi försökte nå land i byarna, med människor som hungrar och är rädda, för att ge dem mat. Piloten har ofta ingen chans att vidta försiktighet vid landning så vi släpper ner mat, vatten och lådor med medicinförnödenheter.

Vårt sjukhusteam gick i land, alla utom en doktor som hjälper de sjuka och skadade ombord på fartyget. Alla ombord har lagt ut sina sista slantar för att kunna komplettera fartygets förråd av mat, kläder, vatten och batterier. Vi har också gett av våra förpackningar som vi fått hemifrån, allt för att hjälpa dessa människor.

Våra ungdomar har under dessa två dagar visat på ett djupt engagemang och uppoffran. De ger allt de har till dessa människor. De har inte hunnit sova och det finns en enorm vilja som jag aldrig har sett tidigare. Barnens familjer skulle vara stolta över vad jag har sett. Att se denna förödelse och mängden döda människor kunde knäcka den starkaste man, men de fortsätter oförtrutet och visar det finaste som USA kan ha.

Alla befinner sig i säkerhet så länge farsoter inte uppträder. Vi är utsatta för dem varje dag. De av oss som går fram och tillbaka på stranden tar malaria-mediciner. Vi behöver ta dem också en tid efter det att vi har återvänt härifrån.

Vi börjar alltid tidigt på morgonen eftersom logistiken (reparationer och underhåll av helikoptrarna sker i aktern på Lincoln) kräver att vi måste återvända före solnedgången. Vi gör så mycket vi kan, men det behövdes mer. Fler fartyg ur vår flotta är på väg in hit.

Kom ihåg, att vi lade ut från Hong Kong utan tillstånd, redan den första dagen efter Tsunamin och stävade direkt mot Indonesien på eget beslut. Därför var vi de första på plats, och hade redan varit ensamma igång, tills den indonesiska flottan också kom hit. Vi har 11 helikoptrar i luften just nu och genast när fler ur vår flotta kommer hit, kommer det att bli fler. Omkring 1600 av vår totala besättning på 6000 medlemmar har hjälpt till på stranden.

Just nu säger kaptenen att endast 20 % av befolkningen, där vi nu är, har överlevt. Jag har hört att de sagt på nyheterna att 150 000 eller fler har omkommit, men de är många, många fler. Sjukdomar har brutit ut och människor som redan var sjuka har dött. De skadade blir sjukare. Våra läkare och vårt sjukhusteam har gjort sitt bästa för att stoppa detta och de har inte sparat på något. Vi hoppas bara att alla ska klara sig, men det kommer att bli tufft.

Våra präster har arbetat med oss som återvänt från stranden för att minska våra post traumatiska symptom. Alla vill vi stanna i land och det är oerhört svårt att se dessa människor på stranden när vi kastar loss. Det är jobbigt för oss, då vi ser hur glada de blir när de ser oss igen.

Nu måste jag vila ett tag innan jag blir inkallad på nytt. Jag ska e-maila er igen när det kommer upp något nytt. Allt görs som måste göras. Våra män och kvinnor gör allt de kan. Vila ger oss mer kraft att orka med mera.

Sköt om er alla!

Brian
(Brian A. Cissell, däcksmanskap, 1 divisionen ombord på USS Abraham Lincoln)