ENGELSKANS MYSTERIER  •  Frågor 7 - 9    
       
       7.  Strikta regler vs. sunt förnuft: exemplet split infinitive

Förmodligen med alla språk finns det regler som är onödiga eller t.o.m. problematiska. Ett exempel i engelskan är förbudet mot s.k. split infinitive, d.v.s. att sätta ord mellan den inledande prepositionen to och huvudverbet, till exempel “to finally succeed”. I stället skall det lyda “finally to succeed” enligt den gamla regel som förr i tiden strängt upprätthölls av mer pedantiskt lagda redaktörer och lärare. Om man gick i skolan i England eller USA före 1970-talet kunde det bli en anmärkning om man begick ett delat infinitiv.
       Nuförtiden finns det inte många språkkunniga som håller fast vid den gamla regeln, bland annat för att den kan ge upphov till oklarheter och förvirring. Men det finns fortfarande skribenter som vill hålla sina infinitiv tätt ihop, som i följande exempel ur en ledande brittisk tidning juli 2008: “The grand bargain of the non-proliferation treaty was that the non-nuclear weapon states agreed never to produce or acquire nuclear weapons, and the nuclear weapon states agreed eventually to get rid of theirs.”
       I denna mening illustrerar frasen eventually to get rid of problemet med delat infinitiv-regeln. Av sammanhanget framgår det att kärnvapenstaterna gick med på att så småningom bli av med sina vapen. Men på grund av adverbets regeltrogna placering är det inte alldeles klart om eventually hör ihop med agreed eller med get rid of. En annan tolkning vore således att kärnvapenstaterna så småningom gick med på att bli av med sina vapen. Den senare tolkningen hänvisar till en avslutad förhandlingsprocess, den förra till ett avtalsvillkor som någon gång framgent skall uppfyllas.
       Denna förvirring kan lätt åtgärdas genom att strunta i infinitivregeln och skriva som man klokt nog gör på svenska, alltså agreed to eventually get rid of. Ändå väcks ibland även i Sverige frågan om delat infinitiv; en del svenskar tycks nämligen via olika kanaler ha drabbats av den gamla regeln, och detta kan leda till diskussioner om vad som är rätt eller fel. Men som med alla regler bör denna tillämpas med en stor portion sunt förnuft.
       Som W.H. Fowler noterade i sin klassiker om engelsk grammatik, Dictionary of Modern English Usage: “Those who neither know nor care [what a split infinitive is] are the vast majority, and are a happy folk to be envied.”
     
Tillbaka till frågelistan
    
     
       8. “Ni har översatt älg som elk, men det heter moose på engelska.”

Moose är den nordamerikanska benämningen. I Storbritannien heter den elk, som även är brukligt i övriga världen. Elk i Nordamerika avser kronhjorten, som i Storbritannien heter red deer.
       Antagligen som en följd av USA:s tills vidare dominanta ställning, påträffas ordet moose allt oftare i brittiska texter. Men i Nordamerika ersätts moose aldrig med elk, om nu inte skribenten utbildats i Storbritannien eller saknar grundkunskaper om kontinentens två största hjortdjur.
     
Tillbaka till frågelistan
     
     
       9.  Problematiken med jämförelser: exemplet to vs. than

Inom den engelskspråkiga världen råder det en viss förvirring över hur man uttrycker jämförelser, fast egentligen är saken ganska enkel. I en mening som t.ex. “Han var större än de andra” motsvaras svenskans “än” med engelskans than. Men påfallande ofta råkar man på formuleringar som följande rubrik i en ledande brittisk tidning: “Obama no different to McCain, says Chavez”.
       Det är inte svårt att gissa vad som rubriksättaren vill säga med detta: Chavez anser att Obama och McCain är lika som bär. Men rent språkligt innebär ordet to att McCain anser att Obama inte har ändrats eller kanske inte skiljer sig från någon icke nämnd person.
       Den här sortens grumliga ordval tycks förekomma oftare bland brittiska än bland amerikanska skribenter; men i vilket fall som helst kan det skapa förvirring, särskilt för läsare med begränsade kunskaper i engelska.
      

Förra sidan   •   Tillbaka till frågelistan