Nemesis - Solens motpart Vi lever i ett dubbelstjärnesystem. Solen har en mörk men okänd följeslagare som regelbundet återkommer. Den åtföljs av planeter, asteroider, grus och stoftmoln.

Desinformation

Att vårt solsystem har en extra medlem som rör sig i en utdragen ellips runt solen, det är förhållandevis välkänt idag;
objektet kallas oftast för ”Planet X”. Men därmed har desinformationen kring detta ämne etablerats, för termen är grovt
missvisande. Planet X borde rätteligen kallas ”Nemesiskomplexet”, för vi har att göra med, inte en planet, utan ett följe av
planeter, asteroider, grus och stoft; allt kretsande kring en oerhört tät men liten stjärna som vi kan kalla Nemesis eller AN.
Den sumeriska termen AN står i regel för ”himmel” men även för ”stjärna”; den stjärna kring vilken Planet X kretsar.

Forskaren Zecharia Sitchin, född i Azerbaijan, har tillhandahållit merparten av allt som är känt om Planet X (Nibiru).
Dessvärre måste man även dra slutsatsen att han också undanhållit läsarna fundamentala fakta. Han har visserligen berättat
om att Nibiru är en planet som dessutom är bebodd, men att denna planet hör till en mörk stjärna får vi inte veta. Inte heller
vill han precisera tiden för den senaste passagen av Nemesis och dess följe, även om han nyligen lär ha utpekat den kom-
mande passagen till år 2085, en tidpunkt som jag själv inte ger mycket för. Vi lär få uppleva skådespelet tidigare än så!

Vad är det egentligen vi skall hålla utkik efter? Definitivt inte en ensam planet, mera givande är att spana efter ett följe av
kometer. Alla inkommande objekt i solsystemet, med utdragna elliptiska banor, måste med nödvändighet ges kometegen-
skaper. Detta beror på att det sker elektriska urladdningar gentemot den positivt laddade solvinden. Desinformationskällor
uppger också att Planet X är mörkt röd vid sin ankomst, det är också missvisande. Solen Nemesis förmodas snarare se ut
som ett gyllene eldklot där svarta fläckar visar sig på ytan (i Afrika fick leopardskinnet enbart bäras av kungar).

Från den gamla tiden, då Nemesis drabbade samman med, och släckte den då lysande Jupiter, har Nemesis med sig ett
följe av sju planeter (symboliken ses i den sjuarmade ljusstaken). En av de sju är Nibiru, de övriga sex planeterna är de
forna följeslagarna till Jupiter. Barbaru, den lysande; så kallades Jupiter innan Nemesis övervann henne och drog med sig
sex av hennes totalt elva satelliter. En planet (Maldek) blev förstörd men dess kärnparti blev kvar som planeten Merkurius.
Nu förstår vi vad vi skall titta efter; en mörklagd gyllene sol, sju virvlande planeter, allt ridande på en bädd av stoft.

Det undermedvetnas budskap

Många är, med all rätt, skeptiska till att det över huvud taget existerar någon Nibiru, Planet X eller Nemesis. I synnerhet i
vårt västerländska samhälle är människor vana att kräva påtagliga bevis innan de tror på något. Men i det här fallet kommer
bevisen inte att presenteras. Skälet är att myndigheter världen över anser sig ha mycket goda skäl att dölja sanningen. Hur
gör man då om man ändå vill ha visshet i ämnet; har vår sol en följeslagare, finns det planeter runt följeslagaren och är någon
av dem bebodd? Det finns emellertid ett annat sätt att få visshet och jag tänker nu ställa er ett förslag.

Gör ett experiment i den här veckan som kommer. Säg så här till er själva just när ni gör er redo att sova: ”Vänligen ge mig
information om det som brukar kallas Nibiru, Planet X eller Nemesis.” Betrakta sedan de drömmar ni har, helst under perio-
den av tre nätter i rad. Men lägg även märke till saker som ni möter i vaket tillstånd; konst, reklam, föremål på gatan och i
skyltfönster, saker som era närmaste säger till er. Ta därefter alla dessa intryck och väg ihop dem. Viktigt: Ni får inte berätta
om det som ni får veta till någon. Varför? Intuitionen är medveten, den låter sig inte missbrukas.

Då kanske någon invänder: ”Du har ju själv skrivit ner dina drömmar om Nibiru och solens mörka tvilling.” Sant, men skill-
naden är att jag inte bad om de drömmarna, de kom ändå. Så de villkor jag har satt upp är på gott och ont de som gäller,
om ni får ta del av intuitiv information som kommer till er så var tacksamma för den, men bevara den hos er själva, den är till
för just er. Sedan kommer vi till frågan hur den mottagna informationen ska värderas, det är ju ”bara drömmar och fantasier”.
Men jag skulle vilja säga så här: Den vakna tillvaron är inte sannare än drömmen, bara annorlunda.

Vi är på väg in i en tid där det blir svårare och svårare att skilja det vakna tillståndet från det drömda. De som kämpar emot
den processen kommer att få allt besvärligare att reda ut begreppen. Drömvärlden blir påtaglig, verkligheten blir drömlik.
Förnuftet duger inte längre som ensamt redskap i tillvaron, lika viktigt är intuitionen; förmågan att låta hjärtat styra besluten.
Varför sker allt detta just nu, varför tycks tiden skena iväg och varför är cykliska förlopp märkbart kortare? Min förklaring
är att två solar har börjat överlappa varandras verksamhetsfält; Solen är dagen, Nemesis är natten.

Jordens syskonplanet

Vad vet vi egentligen om Nibiru, den bebodda planeten som kretsar runt vår egen sols tvillingstjärna? Sitchins böcker ger
inte mycket information i ämnet, istället blir det att vända sig till mer subtila och okända källor: I förhållande till vår sol är
tvillingstjärnan Nemesis mindre och mörkare, dess sju omgivande planeter är av blygsammare storlek jämfört med solsyste-
mets planeter. Nibiru är den största av Nemesis planeter, till ytan något mindre än Jordklotet. Planeten har vattenmassor
och två stora kontinenter som delvis hänger samman. Till stora delar består de fortfarande av orörda skogsområden.

Nemesis övriga planeter är till större delen obefolkade men har ett rikligt växtliv och djurbestånd. Planeterna går att nå
från Nibiru med mindre rymdfärjor, de används för närvarande mest som utflyktsmål. På huvudplaneten Nibiru råder viss
stagnation, två klaner har under lång tid legat i fejd vilken förhindrat all utveckling. Styret utgår från en handelsstation som
förmedlar merparten av planetens råvaror. Som en motpart till detta finns ett större självförsörjande jordbruksområde. De
båda styrena kan inte på något sätt fördraga varandras existens vilket skapat den låsta, ohållbara situationen.

De båda planeterna Jorden och Nibiru har samma livsbetingelser men de framträder ändå olika på grund av att deras
positioner skiljer sig åt så markant. Nibiru har dock samma slags oceaner, kontinenter, sjöar, berg och floder. Nibiru är
kontrasternas värld, det är ömsom varmt och ljust, ömsom kallt och mörkt. Det är en oerhört vacker värld men den kan
i nästa ögonblick visa upp en karg och farlig sida.

Från Nibiru avgår större rymdfarkoster till i huvudsak två destinationer; den första är Jorden, den andra Mars. Ingen bas
existerar längre på jordens yta men väl på Månen, där förhållandena på jorden övervakas noga. Ett tredje center på Nibiru
är herresätet för den åldrade konungen Anu, beläget i en vacker naturskön dal. Varje gång planeten Nibiru rundar solen hålls
där en ”midsommarfest” med sång och dans som utförs efter vissa bestämda ritualer. Åtminstone förr i tiden hölls även en
”midvinterfest” just när Nibiru var som längst från solen. Planeten är mörk då men stjärnhimlen obeskrivbar.

Nästa sida ►

Joakim R S Nilsson

E-post Joakim