Inom din och min mentala horisont
Om
det nu är så att vi mentalt kan acceptera att det som hände i
Nazityskland innan och under andra världskriget verkligen hände;
koncentrationslägren, massavrättningarna, de medicinska experimenten --
under ledning av en liten klick galningar som drevs av en tro på sin
rasmässiga överhöghet och historiska predestination.
Om det nu är så att vi mentalt kan acceptera att Sverige på det stora hela stödde detta under minst ett decennium, i tidningar, i politik, i vetenskap.
Om det nu är så att vi mentalt kan acceptera att det i Sovjetunionen, Kina, Kambodja och Nordkorea existerat regimer som varit ofattbart grymma mot sin egen befolkning och ändå dyrkats och vördats av densamma.
Om det är så att vi mentalt kan acceptera att USA och Storbritannien, som den nyss avlidne Kurt Vonnegut försökte berätta för oss, terrorbombade den helt civila och underbart vackra kulturstaden Dresden och över en natt förvandlade den till ett månlandskap och dödade över 100.000 av dess invånare.
Om det nu är så att vi mentalt kan acceptera att slutet på andra världskriget påskyndades genom att USA släppte atombomber över Hiroshima och Nagasaki.
Om det nu är så att vi mentalt kan acceptera att CIA hjälpte Augusto Pinochet att ta makten i den blodiga militärkuppen i Chile, den 11 september 1973.
Vad säger det om vilka saker vi mentalt kan acceptera? Men tydligen bara i efterskott. Att mentalt acceptera att det skulle kunna pågå, just nu, här och runt omkring oss, det är naturligtvis bara vansinniga konspirationsteorier.
Vad var det vår älskade Tage Danielsson försökte säga till oss om sannolikheten? Om det har hänt, så har ju sannolikheten plötsligt rusat upp till 100 procent och blivit nästan sann. Men bara nästan. Och, då är ju dessutom chansen att det ska hända igen så otroligt liten att den nästan är försumbar...
Andra bloggar om: konspirationer, konspirationsteorier,
Om det nu är så att vi mentalt kan acceptera att Sverige på det stora hela stödde detta under minst ett decennium, i tidningar, i politik, i vetenskap.
Om det nu är så att vi mentalt kan acceptera att det i Sovjetunionen, Kina, Kambodja och Nordkorea existerat regimer som varit ofattbart grymma mot sin egen befolkning och ändå dyrkats och vördats av densamma.
Om det är så att vi mentalt kan acceptera att USA och Storbritannien, som den nyss avlidne Kurt Vonnegut försökte berätta för oss, terrorbombade den helt civila och underbart vackra kulturstaden Dresden och över en natt förvandlade den till ett månlandskap och dödade över 100.000 av dess invånare.
Om det nu är så att vi mentalt kan acceptera att slutet på andra världskriget påskyndades genom att USA släppte atombomber över Hiroshima och Nagasaki.
Om det nu är så att vi mentalt kan acceptera att CIA hjälpte Augusto Pinochet att ta makten i den blodiga militärkuppen i Chile, den 11 september 1973.
Vad säger det om vilka saker vi mentalt kan acceptera? Men tydligen bara i efterskott. Att mentalt acceptera att det skulle kunna pågå, just nu, här och runt omkring oss, det är naturligtvis bara vansinniga konspirationsteorier.
Vad var det vår älskade Tage Danielsson försökte säga till oss om sannolikheten? Om det har hänt, så har ju sannolikheten plötsligt rusat upp till 100 procent och blivit nästan sann. Men bara nästan. Och, då är ju dessutom chansen att det ska hända igen så otroligt liten att den nästan är försumbar...
Andra bloggar om: konspirationer, konspirationsteorier,
Kommentarer