* Tsunami
* 9/11
* Bilderbergare
* Nya Världsordningen
* Israel och Palestina
* Kriget i Irak
* USA
* Balibombningen
* Estonia
* Mordet på Anna Lindh
* Medicin och hälsa
* MindControl
* Chemtrail
*HAARP & Echelon
* EU

8.1.2006

Publicerad i Världen Idag, 2005-12-28 av Nuri Kino

Advokater i Sverige och runt om i världen reagerar starkt på Världen idags artiklar om polisens samarbete med kriminella kretsar. Den i Singapore baserade organisationen IATTA, International aid for taxation and other trial affairs, har bestämt sig för att bekosta Ratko Zindovics nya process, när han begär resning i Högsta domstolen.

Världen idags artiklar har väckt starka reaktioner i Sverige. Vi skulle kunna fylla en hel tidning. Vi har dock bestämt oss för att begränsa det till vad berörda, myndighetsutövare, politiker och andra, tycker. Nedan ett brev från
Lars Ahrrenius, känd advokat i Stockholm:

”En grundläggande förutsättning för att ett rättssystem överhuvudtaget skall fungera är att rättssystemets aktörer, åklagare, poliser, advokater och domare, håller sig till gällande regler när de utför sitt uppdrag. Det handlar som jag ser det om ”fair play”. Om några aktörer börjar använda sig av otillåtna metoder eller bryter mot regler, så faller systemet.

Polisen har under flera år haft ett samarbete med kriminella informatörer och provokatörer. En verksamhet som helt saknat regler, insyn och kontroll. I och med detta system har omfattande information om de faktiska omständigheterna kring ett brott undanhållits såväl försvarare, domare och även i vissa fall åklagare. Vilka resultat har detta lett till? Är domar, som meddelas i mål där ett stort material undanhållits, rättvisa? Hur kan man i efterhand veta vilket ansvar eller uppsåt människor har när insyn saknas och kanske inte ens åklagaren har klart för sig vad som egentligen hänt. Den allvarligaste konsekvensen ur rättssäkerhetssynpunkt blir naturligtvis att människor i vissa fall provocerats till att begå brott som de annars inte skulle ha begått, så kallad brottsprovokation. Brottsprovokation är inte tillåten. Vilket Europadomstolen också konstaterat i flera avgöranden. Det kan under inga omständigheter vara acceptabelt att använda sig av privatpersoner för att provocera människor till att begå brott.

Ett exempel på vilka konsekvenser användandet av brottsprovokation haft är ”Konstkuppen mot nationalmuseet”. Hovrätten har i det målet konstaterat att brottsprovokation använts. Trots detta konstaterande döms personer som inte haft med brottet att göra före brottsprovokationen till långa fängelsestraff. I samma mål anmälde försvararna polisen och åklagaren för brott till riksåklagaren. Riksåklagaren konstaterade att brott begåtts, men på grund av att riksåklagaren legat så länge på utredningen så hann brottet preskriberas.

Det är polisen som skall ägna sig åt brottsbekämpning. Det är en skandal att kriminella personer anlitas och agerar aktivt åt polisen i olika avseenden helt utanför lagen.”

En annan som har synpunkter är process-rättsprofessorn Christian Diesen. Han har under hösten varit handledare för uppsatsen Oskyldigt dömd där studenten Sanella Cupurdija bland annat granskat fallet ”Sejdi M”.

Ur uppsatsen:

”Fallet har sitt ursprung i en verksamhet som under senare år blivit allt vanligare som metod för polisen i deras arbete att avslöja i första hand grov brottslighet. Med utnyttjande av kontakter i kriminella kretsar arrangerar man exempelvis narkotikaaffärer för att sedan ingripa vid själva uppgörelsen och i bästa fall ta fast en eller flera personer tillsammans med ett parti narkotika. Uppläggen varierar en aning och gränsdragningen mellan bevisprovokation och brottsprovokation är många gånger flytande. Detta är i högsta grad olyckligt eftersom det sistnämnda tillvägagångssättet är otillåtet medan det förstnämnda däremot anses tillåtet.”

I fallet de granskat kallas infiltratören för Sejdi M. Personen i fråga har använts för att locka kriminella att köpa narkotika. En lyckad operation?

”Sejdi M har sedan lång tid tillbaka hävdat, dock inte under förundersökningen och förhandlingen i tingsrätt och hovrätt, att han deltagit i en brottsprovokation initierad av polisen S.B. och att han själv aldrig hade ett brottsligt uppsåt såvitt avser det kilo heroin som det var fråga om. Att han inte nämnde detta under förundersökningen och under rättegångarna i tingsrätten och hovrätten hade sin grund i att han inte vågade avslöja de riktiga förhållandena inför de medtilltalade. När han blev friad av tingsrätten trodde han att problemet var löst och hovrättens häktningsbeslut kom därför som en chock för Sejdi M. Han var dock övertygad om att även hovrätten skulle fria honom och insåg först efter hovrättens dom vunnit laga kraft att han måste berätta hur provokationen gick till.”

Alltså användes infiltratören till att locka till sig kriminella för att köpa ett kilo heroin, men han säger inget om detta i rättegångarna. Han vill ju inte att det ska komma fram att han är polisens infiltratör. Och polismannen, hans kontakt vid polisen, håller tyst även han. Sejdi M, som hjälpt polisen att gripa personer som ville köpa narkotika, döms också själv.

Diesen säger att han är mycket glad över att Världen idag tagit upp polisens informatörsverksamhet. Fallet Sejdi M är en bekräftelse på att polisen har använt sig av informatörer felaktigt och ibland till och med fått personer dömda fast de är oskyldiga. Allt för att dölja polisens informatörsverksamhet. Diesen är inte förvånad över uppgifterna i Världen idags artikelserie, tvärtom.