* Tsunami
*
9/11
*
Bilderbergare
* Nya Världsordningen
* Israel och Palestina
* Kriget i Irak
* USA
* Balibombningen
* Estonia
* Mordet på Anna Lindh
* Medicin och hälsa
* MindControl
* Chemtrail
*HAARP & Echelon
* EU
11.08.2005
Skrivet av Andreas Gustavsson, 050804 http://www.etc.se
Iran har snart dussintals kärnvapen som de lär skicka mot Israel.
Irans mullor gömmer Usama bin Ladin och var med om att planera terrordåden
den 11 september. Detta hävdas i en ny bok. Sensationella uppgifter.
Om de hade varit korrekta, det vill säga.
Svenska förlag brukar ofta skicka ut ödmjuk, lite torr information
inför stundande boksläpp. Det gör inte deras kollegor i
USA som istället skriker så högt de bara mäktar med.
Så här står det i pressmeddelandet som handlar om Kenneth
R Timmermans bok Countdown to Crisis: The Coming Nuclear Showdown
with Iran:
”VAKNA, AMERIKA! IRAN ÄR VÅRT NYA SOVJETUNIONEN. NY BOK
AVSLÖJAR SKAKANDE BEVIS FÖR ATT IRAN KAN HA 25 KÄRNVAPEN
OCH HAR TRÄFFAT BIN LADIN SENAST I MARS 2005. BOKEN BEKRÄFTAR
ATT IRANS REGERING VAR INBLANDAD I 11/9 OCH ANDRA TERRORATTACKER HELT
NYLIGEN.”
Timmerman har uppenbarligen tänkt sig att skriva om historien. Medan
den amerikanska underrättelsetjänsten bedyrar att det kommer
att dröja minst ett decennium innan den iranska regimen kan framställa
sitt första kärnvapen, hävdar Timmerman att det redan finns
kapacitet för dussintals. Han presenterar dessutom andra uppgifter
som borde ge de styrande i Washington kollektivt hjärtslag: Iran
låg bakom det som hände den 11 september, och CIA vet att förhåller
sig så; Iran har gömt bin Ladin och diskuterar nu med honom
hur nästa angrepp mot USA ska utformas.
Som sagt, det borde orsaka hjärtslag. Om uppgifterna stämmer,
det vill säga. Vad har Timmerman egentligen för källor?
Enligt pressmeddelandet är boken ”den definitiva och grundligt
dokumenterade berättelsen om faran som Iran utgör”. Att
ingen annan har fört fram dessa spektakulära uppgifter förklaras
med att bara Timmerman har helhetsbilden, ”som ingen annan reporter
eller analytiker kan pussla samman”.
Ödmjukt?
Knappast. Men den recension av boken som förra veckan publicerades
i Washington Post håller inte heller varsam ton. Det är Ray
Takeyh, en veteran från det partipolitiskt obundna Council on Foreign
Relations som läst, och han sågar Timmerman längs med
fotknölarna. Boken är ”alarmistisk” och hör hemma
i den ”hyperventilerande genre” som ser terrorister och domedagstecken
under varje sten.
Timmerman skriver bland annat att Iran troligen kommer att använda
kärnvapnen så fort de är klara: ”Det räcker
att en iransk, kärnvapenbestyckad missil tar sig igenom det israeliska
försvaret. Landets koncentrerade befolkning skulle drabbas hårt,
ekonomin skulle förstöras och staten krossas. Israel är
ett en-bombs-land, och det vet iranierna.”
Takeyh finnar inga spår av väldokumenterad journalistik. Timmerman
– som tidigare skrivit kritiska böcker om Frankrike och färgade
medborgarrättskämpen Jesse Jackson – avfärdar tillförlitliga
källor, som FN, för att ge plats åt anonyma exiliraniers
vittnesmål. ”Läsaren får intrycket att Timmerman
helst struntar i fakta just eftersom de underminerar hans konspirationsteori”,
skriver Takeyh.
Han tycker att boken är ”absurd”, men samtidigt ”oansvarig”
och direkt farlig. På vilket sätt är den farlig? Borde
inte de flesta kunna genomskåda en författare som sätter
likhetstecken mellan egna antaganden och odiskutabel sanning?
Kanske, men
det finns en risk att någon som Timmerman – som konsekvent
väljer att tro på vad exiliranier berättar om, till exempel,
hemliga möten med al-Qaida – kan störa en känslig
situation, tror Takeyh.
Han konstaterar att USA ”redan har invaderat ett land i Mellanöstern
eftersom det uppgavs utgöra en fara”. Presidentens doktrin är
att slå först och då slå så hårt att
den slagne inte kan slå tillbaka; det heter i Vita huset-termer
preventiv invasion.
Exilirakier utlovade massförstörelsevapen som inte fanns. Nu
bedyrar exiliranier i Timmermans bok att mullorna inte bara anrikar uran,
de umgås dessutom med Usama bin Ladin och finansierar en terrorkampanj
som hellre än någonting annat skulle reprisera 11 september.
Därför är boken farlig.
Iran kan
bli nästa Irak. Det är en berättigad farhåga. USA
har, enligt The New Yorker, utfört en hemlig operation på plats
i Iran för att besvara frågorna kring regimens planerade atomklyvning.
Det kan självfallet betraktas som spionage. Men teokratin skulle
lika gärna kunna se det som en krigshandling. Och på andra
sidan Atlanten vägrar George W Bush att utesluta en militär
intervention:
– Jag tänker inte begränsa mina valmöjligheter, sade
han i våras.
Hur ställer sig Timmerman till detta? Är han medveten om att
boken möjligen kan bidra till att påverka administrationen
att skrinlägga diplomatin? Ja, han är nog det. Så här
står det i pressmeddelandet:
”För amerikaner som är intresserade av sanningen om Iran,
kan Countdown to Crisis ge grund för ett krav på handling –
eller till och med ett krig.”