Zionisterna självmordsbombar Beiruts centrum - igen!

  





* Tsunami
* 9/11
* Bilderbergare
* Nya Världsordningen
* Israel och Palestina
* Kriget i Irak
* USA
* Balibombningen
* Estonia
* Mordet på Anna Lindh
* Medicin och hälsa
* MindControl
* Chemtrail
*HAARP & Echelon
* EU


20.2.2005

Källa: Joe Viall, 16 februari, 2005

I ett desperat försök i att stilla sina tillkortakommanden i Palestina, dödar judiska specialstyrkor den tidigare premiärministern Rafik Hariri, och skjuter sedan felaktigt skulden på Syrien.

Den tillgivne äkta hälften Rafik Hariri tillsammans med sin fru Nazek, härstammar från lyckligare tider. Här frankerad till vänster och höger av fotografier från gatan i Beirut, filmad före och efter att en sprängdeg med inställd bomb detornerat.

Även om det inte har så stor inverkan på fårskockarna i västvärlden när de ser på CNN - ja, så uttryckte sig en reporter vid islamistiska republiken Irans Television när han från sitt Damaskuskontor den 15 januari 2005, - lät meddela: "En chef inom Syriens informationsministerium har låtit meddela att det förekommit en nedskjutning av den tidigare libanesiske premiarministern Rafiq Hariri nu på måndagen", och tillade, "allt folket i hela Syrien är rasande och arga över dessa kriminella handlingar".

Talesmannen för ministeriet fortsatte, "Syrien fortsätter med sitt stöd till Libanon, speciellt i en sådan utsatt situation där fienden bestämmer sig för att destabilisera Libanons lugn och säkerhet, men om Gud vill, kommer dessa aldrig att vinna"... "genom att döda de libanesiska politiska ledarna. Libanons och Syriens fiender försöker återinföra råhet i Libanon igen".

Den syriske talesmannen fortsatte: "Libanons fiender är missnöjda med det libanesiska folkets seger över sina zionistiska ockupationsstyrkor och försöker opponera sig emot lugnet i Libanon, vilken spelar en viktig roll för regionen. Så jag motsätter mig sådana terroristiska och kriminella handlingar som de försöker med för att väcka upp Libanon igen. Deras ultimata mål för dessa kriminella är att fullfölja Israels önskan och uppbackning mot deras krigshetsande politiker".

Man ska ha i minne att detta dåd förorsakades av högtutbildade män från Dimona med kunskaper i tillverkning av sprängdeg. Dimona ligger ute i Negev öknen i Israel, informerade den syriske talesmannen helt riktigt. Tidiga rättsmedicinska undersökningar indikerar på att detta kärnvapen var av samma klass och utförande som man använde sig av på Bali i oktober 2002, med ett mördande och påtagligt försök till att tvinga australiensarna till att tro att "Al Quaida" eller "Jemaah Islamiyah" var de förmodade terroristgrupperna.

Även om vapnen som användes på Bali dödade mer än 100 australier i dess omedelbara närhet till Sari Club på Kuta Beach, misslyckades de yttermera i sitt första uppdrag att tvångsmata oss med förmodade "terroristgrupper". Idag är de enda människorna i Australien som fortfarande tror på att "Al Quaida" och "Jemaan Islamiyah" existerar, sådana som har hjärntvättats av media och de korrumperade politiska krigskriminella i Canberra.

I ett likaledes grovt försök att "resa falsk flagg" mot syrierna för att få dem att framstå som brottslingar till den senaste dödshändelsen, och de västerländska medierna började ifrågasätta Vita Huset, som idag framstår mer som ett propagandakontor för den zionistiska kaballen i New York: "Vita Huset beskrev att de har en brutal mördare och sade att Libanon skulle tillåtas följa sin politiska framtid "fri från våldsamheter ... och fri från syrisk ockupation".

För att fullt förstå varför Rafik Hariri och fjorton av hans anställda och kolleger helt plötsligt skulle utsättas för kärnvapen, placerad under Beiruts glänsande bergsväg . Men först måste vi undersöka varför detta lilla land är så viktigt för zionistiska judar, och varför Libanon har blivit så underminerat och attackerat av zionistiska terrorister på sista tiden. Speciellt börjar vi utreda varför Rafik Hariri, plus den religiösa sekulariserade ledningen för Hezbollah, dömde alla till döden genom judiska krigsförbrytelser för mer än tjugo år sedan.

Helt olikt sina demoraliserade kusiner på Västbanken och i Gaza, är alla libanesiska Hezbollah-medlemmar utrustade till tänderna indirekt av Iran och SaudiArabien. Varje barn har ett laddat 9 mm maskingevär, och varje vuxen har en 122-mm Katyusha missil. När räkenskapens dag slutligen kommer, kommer alla judiska mördare - både stora som små - att drivas ut ur Palestina för alltid , eller bli avrättade där de befinner sig ifall de försökte vägra.

Zionistiska judar har aldrig försökt dölja sina planer på ett "stor-Israel" som sträcker sig från Medelhavet i väster till persiska Abadan i öster. Hur man skulle uppnå denna fasta egendom var inget problem för dessa galningar, vilka levde och fortfarande lever i någon form av tidsuppehåll, medan antikens Ghenis Khan uppenbarligen fortfarande uppför sig socialt väl.

Genom att använda sig av den verkliga djävulen i den babyloniska Talmud "Bibeln" som en riktlinje för krigshandlingar, försöker judarna tvinga på oss ett odjur i Palestina (1948), för att sedan i allt högre grad våldta och plundra allt på sin väg norrut, söderut och österut genom Libanon, Syrien, Jordan, norra SaudiArabien och Irak, i ett eventuellt försök att forma en ostlig gräns bakom Kuwait och de persiska oljefälten i Abadan. Trots sina skrämmande mänskliga lidanden längs vägen, kunde detta ge zionisterna en fullständig kontroll över Mellanösterns olja, och slutligen kontrollen över hela världen. Ja, det här var spelreglerna, innan det började gå helt åt skogen i september 2001.

Förutom det faktum att Libanon inte har någon stor oljereserv, hade detta vackra land en väldigt speciell roll att spela inom det "Nya Israel", med ett viktigt spår i att uppnå det rykte som Beirut hade på sextiotalet och kallades då för "Mellanösterns Paris". På den tiden var den en fantastiskt vacker sekulariserad stad med rena vita sandstränder och en nattklubb i varje hörn. I ett enda slag drogs Beirut ner i zionistiska planer, såsom "högkvarter" för judisk kriminell elit och dessa hade absolut ingen intentioner på att få sina manikyrerade händer smutsiga i österns oljefält i öknen.

Liksom Romarrikets härskare, beslöt sig den kriminella eliten för att slå sig ner på stranden för att äta sin klasar med mogna frukter, och sedan när skymningen faller, ödmjukt läsa i sin Talmud för att exakt se hur många små libanesiska gossar och flickor de tillåtits defilera under en lång varm kväll. Så som du möjligtvis förmodar, påtvingar Talmud ingen att ta något i beslag.

Alla icke-judar (Goyim), var och är, fortfarande tillgängliga för en oinskränkt sexuell njutning av de judiska erövrarna, en religiös "lag" som, enligt edgångna vittnen väckte åtal mot krigsförbrytaren Ariel Sharon, men senare fick utstå mer än 24 tillfällen i det libanesiska Shatilas och Sabras fångläger, där Sharon ivrigt öppnade sitt blixtlås och brutalt flög på ett hjälplöst skrikande barn och slår ner det med hjälp av sina medkriminella.

Zionisterna drog slutsaten att man kunde tillfångata och tvinga Libanon till kriminella handlingar och det var lika enkelt som en promenad genom en park, genom att använda sig av enkelt utförda provokationer som att sparka igång ett religiöst krig mellan Libanons muslimer och strandsatta kristna. Allt Tel Aviv kunde, var att sitta tätt och försäkra sig om att en allt större ström av vapen fann sina vägar till dessa kristna, vilka var lika slaviskt underordnade som judarna var tidigare, eller som baptisterna i Texas södern är i Amerika idag.

I början av 1970-talet, som en direkt konsekvens på denna noga övervägda judiska provokation, växte muslimska och kristna motsättningar fram i Libanon allt mer pga närvaron av palestinska flyktingar vilka till största delen kom efter det arabiskt-israeliska kriget år 1967 och orkestrerade fientliga inställningar mot Svarta September (en Mossad grupp) år 1970. Ett fullskaligt inbördeskrig bröt ut i Libanon omkring april 1975. Slutligen när zionisterna hade kalkylerat med att det organiserade kaoset hade nått sin höjdpunkt, då invaderade de Libanon år 1982 i avsikt att upprätta sina nya högkvarter här.

Den 18 april 1983, bombade zionisterna amerikanska Ambassaden i Beirut och dödade 63 människor. Den 23 oktober samma år, detonerade judiska specialstyrkor och krigskriminella två Dimona mikro-kärnvapen utanför den amerikansk- franska marinens barracker i Beirut och dödade 241 och 58 soldater ur respektive förband. På samma sätt som vid mordet på Rafik Hariri år 2005, försökte de västerländska medierna skjuta skulden på Hezbollah och Syrien.

Oturligt för de judiska invandrarna, beslöt deras nära granne Syrien hjälpa Libanon att göra motstånd mot dessa krigskriminella, vilket var ett extremt ödesdigert handlande. Då zionisterna hade varit säkra på att Libanon avundsjukt skulle vakta sina egna territorier och därigenom be Syrien stå redo, gjorde Libanon helt tvärtom och välkomnade de välbeväpnade syriska undsättande trupperna med öppna armar.

Av misstag trodde man att de bett om deras hjälp, och USA använde USS Missouri för att lobba för syrierna, men tillrättavisades av zionisterna för sina spontana erbjudanen. Tyvärr lyssnade inte amerikanska och franska styrkorna tillräckligt noggrannt och fortsatte med att överträda tydliga judiska instruktioner för att stöta sig ut ur denna speciella eldgivning.

Slutligen blev de judiska terroristerna så frustrerade av dessa att de kände sig tvungna att anfalla de amerikanska och franska barackerna i Beirut, vilket slutligen fick sin försenade uppmärksamhet. USA och Frankrike lämnade Libanon.

Det var då (när Iran ställer sig till förfogande och delvis ger pengar via Damaskus) som Hezbollah bildades specifikt för att driva ut judiska invandrare ut ur Libanon. Så, notera varsamt detta, att Hezbollah bildades som en högttränad motståndssrörelse för att driva ut illegala judiska upprorsmän ut ur sitt eget libanesiska territorium, på samma sätt som republikanska specialstyrkor driver ut illegala amerikanska, brittiska och australiska inkräktare ut ur Irak.

Hezbolla, det republikanska gardet, och en mindre grupp anhängare av Hamas och islamistiska Jihad, är genuina motståndsrörelser vars styrkor försöker driva ut ur sina egna länder illegala inkräktare och ska under inga som helst omständigheter kallas "terrorister" eller "inkräktare". De verkliga terroristerna och inkräktarna i Mellanöstern idag är zionistiska judar, amerikaner, britter och australier.

Tillbaka till åttiotalets massiva styrkor inom de libanesiska muslimernas och syriens armé i Beirut, fick de utstå för mycket av de judiska inkräktarna, och kände sig manade att gripa till vapen omkring 1985, och de fick utstså oerhörda krigsförbrytelser mot libanesiska civila när de drog sig tillbaka mot det ockuperade Palestina.

Naturligtvis, var Beirut som en gång varit "Österns Paris" nu endast en rykande ruin med endast tegelstenar som ännu stod uppresta. Återstoden av den vackraste staden i hela Mellanöstern bestod nu bara av ruiner. Det fanns också en möjlighet att dessa samma idioter kunde en dag bestämma sig för att återvända, så Mellanösterns alla arabiska nationer på förslag av Iran, lade sina kloka huvuden ihop i avsikt att finna en lösning på hur man kunde försäkra Libanon dess säkerhet.

I början av 90-talet började det strömma in pengar till Libanon från två olika håll. Det kom först in pengar från Iran via Damaskus och dessa användes främst till att betala och förse Hezbollah med material, och för att betala den syriska militären som var stationerad i Libanon för att underbygga Hezbollah. Det andra hållet varifrån det kom en mindre summa pengar ifrån var SaudiArabien, för att speciellt bekosta den libanesiska militärens infrastruktur samt fullfölja återuppbyggandet av Beirut. Mannen som gavs i uppdrag att sköta saudiernas affärer, var Rafik Hariri. Samme man som dödades av judarna senaste måndag.



Det här är marken i Beirut efter att ett micro-kärnvapen hade detonerat på måndagen. Kraterns diameter är 32 fot och är 12 till 14 fot djup.

Logiken bakom denna falskflaggande operation är påtagligt enkel. Slutet för den judiska staten i Palestina närmar sig sitt slut, med både Syrien och Libanon som de främsta administrationskandidaterna. Därför vill den judiska staten (med USAs hjälp) få Libanon och Syrien delade. "Dela och härska" har alltid varit ett populart spel bland zionisterna, men det kommer inte att fungera den här gången. Trots det fortsätter Washington med sitt spel.

USA kallade attacken för en "obehaglig påminnelse" om att Libanon fortfarande måste skaka sig loss från den syriska ockupationen. Grannen som håller 15 000 trupper i Libanon och påverkar i så gott som alla politiska beslut. En amerikansk befälhavare talade om villkoren för anonymitet, och sade att det fortfarande är för tidigt i undersökningen för att veta vem som var ansvarig, men nämnde som tänkbara misstänkta att "det kunde röra sig om syrier och deras ställföreträdare i Libanon".

Låt oss nu se vad som verkligen hände. Den kraftfullt förstärkta bilkortegen med den fd libanesiske premiärministern Rafik al-Hariri var ingen match för en mikro-kärnkraftsspets avfyrad från en spricka underifrån Beiruts strålande bergvägg. Sprängningen var så kraftig att den blåste ut alla fönster på mer en kilometers avstånd härifrån, och bängde isär Mercedesen som en leksak. Unga män krålade på söndersprängda delar för att kunna hjälpa dem, och försökte nå fram till kropparna underifrån.

"Allt omkring oss har kollapsat", berättade en syrisk arbetare. "Det var som om en jordbävning hade drabbat området". Fasader var sönderrivna på förnäma byggnader och bilsäten stod i brand på gatorna och dessa var täckta med krossade stenar och glasskärvor. Officiellt talade man om 15 döda (i bilkortegen) och åtminstone 100 personer som var skadade. Så avancerad var bomben, och säkertskällorna talade om kullkastade störningssändare som var av så hög teknologi att när Hariris bilkortege passerade kunde man varke använda mobiltelefoner eller se på TV.



För m indre än en månad sedan, den 30 januari 2005, hade Rysslands president Putin försatt judarna i panik genom att ganska stillsamt och slentrianmässigt omedelbart exportera det tjugonde århundradets flygmaskin, missiler och andra vapen direkt till Syrien. Oförutsett kanske, men denna nya stridskraft kunde man kanske använda till att driva ut alla judar ur Palestina och tillbaka till Medelhavet varifrån de ursprungligen kommit.

Amerika försökte sig på en annan form av desinformation för att få den allmänna opinionen att vackla genom att säga: "Länge betraktade man Hariri som den store politiske överlevaren. Hariri styrde över fem regeringar innan han slutligen trappade ner i oktober i fjol, då han stod mitt i ett meningsutbyte med den pro-syriske presidenten Emile Lahud. Hairis anhängare hyllade honom som den store frälsaren av Libanons efterkrigstida ekonomi. För sina gelikar var han en slösare, vars korrupta administration redan drogs med en svag ekonomi i kris och använde sig av skyhöga räntor för att stabilisera pundet.

Detta nät av desinformationsförsök var avsedd för västerländsk uppfattning, eftersom var och en med endast grundkunskaper i libanesisk konstitution förstår att det här var inte frågan om något annat än skrattretande skräpprat. Du förstår, för att man ska kunna försäkra sig om stabilitet i en nation med tre olika religioner, behöver konstitutionen ha en president som är kristen, en premiärminister som är sunnimuslim och en ordförande för rättsmaskineriet som är shiamuslim.

Knappast hade den fd sunnimuslimske premiärministern Rafik Hariri "ständiga meningsskiljaktigheter" med den kristne presidenten Emile Lahud, inte därför att Emile Lahud på något sätt var "pro-syrisk". Snarare var han tvärtom i sin åsikt. Lahud använde det mesta av sin vakna tid till lobbing för "fredsprocessen" och ville ge Israel "en andra chans", medan han samtidigt var strängt upptagen med att förvalta ett stort antal penningsäckar på olika Sweiziska bankkonton.

De judiska turisterna i Palestina kände mycket väl till att de kunde luta sig mot Lahud för att få hjälp med att underminera Hezbollah och därigenom försvaga ligornas och Syriens militära makt, men samtidigt visste de att Hariri var en stor fara "bakom ledarna" och han kunde inte lugna sig innan staten Israel hade försvunnit från jordens karta. Så därför beslöt de sig för att göra sig av med honom.

Karakteristiska vita svampmoln reser sig över Beirut för att markera att kärnvapen mördade den tidigare libanesiske premiärministern Rafik Hariri och tretton av hans medarbetare.

USA slutade kort härefter med att peka finger mot Syrien, men meddelade Damaskus om sin "djupa oro likaväl som vår ständiga kränkning över denna avskyvärda terroristakt", sade talesmannen för inrikesministeriet, Richard Boucher.

Amerikanska ämbetsmän har sagt att de har konsulterat med medlemmar ur FNs Säkerhetsråd för att få respons för bombning och ytterligare sanktioner mot Syrien ifall de inte bestämmer sig för att lösa USAs klagomål på den här punkten.

Boucher berättade att statsminister Condoleezza Rice "har beslutat att återkalla USAs ambassadör i Syrien, Magaret Scobey, för allvarliga konsultationer som en direkt följd på det brutala mordet på den forne libanesiske premiärministern Rafik Hariri".

Som vanligt har zionister och amerikanska tjänstemän utvecklat en historisk amnesti, och åter igen ger de efter för sina hallucinationer om en överväldigande amerikansk krigsmakt. Då Sharon och hans massmördare ryckte in söderut från Beirut mot Palestina år 1985, skedde det inte för att de kände sig som hemma i Tel Aviv på en kaffepaus. De zionistiska judarna drevs ut ur Libanon av en stor militär styrka vid namn Hezbollah, och inga överdrivna krigshistorier kommer att ändra det faktum att de zionistiska judarna överlistades, manövrerades ut och blev ordentligt nedslagna på alla fronter.

Under de tjugo år som har passerat sedan dess har zionistiska styrkor inom Palestina minskat i antal medan Hezbollah har mer än fördubblat sin operativa styrka. Syrien har blivit försedd med ryska vapensystem, och numera har de till stor del tagits över av den libanesiska armén och Hezbollah.



Det här är en del av Hezbollas 122-mm Katyusha arsenal som kommer att användas i avsikt att sist och slutligen driva ut ockupationsmakter ur Palestina. Judiskt motstånd mot Hezbollah i Palestina kommer att bli lika verkningslöst som Amerikas motstånd mot inrikesmakten i Irak.