* Tsunami
* 9/11
* Bilderbergare
* Nya Världsordningen
* Israel och Palestina
* Kriget i Irak
* USA
* Balibombningen
* Estonia
* Mordet på Anna Lindh
* Medicin och hälsa
* MindControl
* Chemtrail
*HAARP & Echelon
* EU

10.4.2006

Publicerad 2006-04-10, Världen Idag
av Carin Stenström

Maktföreträdare har i alla tider tagit sig friheter, ansett sig ha rättigheter att tänja de regler som andra måste lyda under. I en demokrati finns det dock gränser för hur stora friheter man kan ta sig; en makthavare som uppträder uppenbart olämpligt och olagligt kommer inte att kunna begära, eller få, nytt förtroende av väljarna.

Veckan som gick förekom ett antal fall, där politiker av olika skäl ansetts ha brutit mot gällande regler. Tre fall gällde det socialdemokratiska partiet, ett en viceordförande för moderaterna. Allmänt kan sägas att den som hade minst att förebrå sig, moderaten Gunilla Carlsson, visade störst ånger medan den som hade störst anledning att ligga lågt, socialdemokratiska kommunalrådet Ilmar Reepalu, höll en häpnadsväckande hög profil.

SSU-ordföranden Anna Sjödin tog ingen time-out, trots åtal på flera punkter efter ett krogbråk. Statsminister Göran Persson kommenterade inte en pågående utredning om huruvida han och hustrun brutit mot arbetsskyddsbestämmelser.

Åtalshotet mot statsministerparet är ingen politisk ”affär”. Göran Persson har gett en bygguppdrag till sin bror, snickare med mindre byggfirma, som inte känt till, eller inte brytt sig om, de bestämmelser som gäller. Även om ansvaret formellt ligger på beställaren av uppdraget svärtas inte statsministern av denna affär, inte heller hans parti.

Sjödins uppträdande är däremot besvärande, inte i första hand därför att det lett till åtal, utan därför att det visar ett mycket dåligt omdöme. En ungdomsförbundsordförande som dricker sig berusad och hamnar i krogbråk har visat sig olämplig för sitt uppdrag. Att Göran Persson försvarar henne är förvånande. Men kanske känner han att det inte finns någon annan väg: uppmanas en att gå efter oegentligheter kommer listan snart att vara lång på andra som han också måste uppmana att göra detsamma.

Riktigt allvarligt är naturligtvis att en av socialdemokraternas mest framträdande politiker Ilmar Reepalu, Malmö, åtalats för mutbrott. Reepalus överraskade oskuldsfullhet imponerar inte. Mygel och mutor var tidigt en del av s-kulturen i denna Sveriges mest socialdemokratiska kommun; det har skildrats med all önskvärd tydlighet av Olle Svenning i ett porträtt av fadern, föregångare till Reepalu, som snärjd av korruption till sist tog livet av sig. Självklart måste Reepalu själv ha insett det olämpliga i att låta sig bjudas på en dyr resa av ett företag. Något annat är inte möjligt. Att företagaren beskrivs som en nära vän är inte någon ursäkt.

Gunilla Carlsson till sist: att hon inte gjort något brottsligt måste slås fast. Carlsson yrkade i sin deklaration avdrag för faktiska kostnader som hon menade sig ha haft i tjänsten. Skatteverket medgav dock inte avdrag för merparten av kostnaderna. Det var kanske dumt av Carlsson att göra ett avdragsförsök för till exempel kläder. Men hon var inte brottsligt att försöka. Att hon anklagas för skattefusk är därför upprörande. Att hennes parti inte påtalar detta utan stämmer in i skallet ger närmast intryck att man tagit chansen att skada henne.

Politiker ska känna att regler ska följas, också av dem.
Men det måste finnas balans också i kraven på politiker.