* Tsunami
* 9/11
* Bilderbergare
* Nya Världsordningen
* Israel och Palestina
* Kriget i Irak
* USA
* Balibombningen
* Estonia
* Mordet på Anna Lindh
* Medicin och hälsa
* MindControl
* Chemtrail
*HAARP & Echelon
* EU

4.4.2006

Publicerad 2006-03-31 08:13, Världen idag
av Ruben Agnarsson

Ingen har lyssnat till småflickornas berättelse
• De har levt i 30 år med sin mörka hemlighet
• Nu talar de ut i Världen idag

Karin och Irene var endast 14 år när de erbjöds som prostituerade till svenska toppolitiker,
bland annat till Sveriges statsminister Olof Palme.
Under 30 år har ingen velat lyssna till deras upplevelser.
För första gången någonsin får de nu berätta hela sin historia i Världen idag.

– Jag är så trött på det här, det tystades ned som vanligt.

Karin, som bor i en mellansvensk stad i Sverige, utbrister i spontan frustration när Världen idag kontaktar henne för att samtala om hennes egen roll i Bordellhärvan.

Hennes instinktiva utrop syftar på de uteblivna reaktionerna efter boken Makten, Männen, Mörkläggningen av Deanne Rauscher, en bok om 70-talets bordellhärva som kom ut för några år sedan.

Som minderårig, endast nyss fyllda 14 år, erbjöds Karin - av bordellmamman Doris Hopp - som prostituerad till kända svenska politiker.

Den mest namnkunnige som hon pekar ut är Sveriges förre statsminister Olof Palme. Kan detta verkligen vara sant?

– Ja, men det är väl klart att det är, säger hon upprivet, trött på att hela tiden inte bli trodd.

– Jag kan gärna kliva fram och berätta, säger hon efter att ha lugnat ned sig lite.

Hon har berättat sin historia många gånger för svenska journalister, men ingen har riktigt vågat publicera hennes berättelse.

– Men jag vill inte vara med på bild eller framstå med namn, jag har en dotter som går i åttonde klass, fortsätter hon.

– När TV-programmet Efterlyst var här, retade de min dotter för vad jag varit med om, så det tog nästan ett år innan turbulensen hade lagt sig.

Karin kom till Ulvsunda ungdomshem när hon var 13 år. Hon träffade bordellmamman Doris Hopp hemma hos Expressen-journalisten Sigvard Hammar. Hon var nyss fyllda 14 år när hon som minderårig blev involverad i prostitution i mitten av 1970-talet

– Doris ringde oss och berättade vart vi skulle åka, vilka vi skulle träffa. Det fanns en lägenhet i centrala Stockholm dit hon skickade sina kunder.

Doris Hopp såg till att Karin skjutsades med taxi. Som 14-åring träffade hon Olof Palme för första gången.

– Jag visste inte vem det var förrän jag fick se honom på TV en tid därefter. Jag hade då flyttat till Eknäs skolhem, och tvingades att se på nyheterna. När jag såg honom på TV höll jag på att riva ned hela avdelningen.

När personalen frågade varför hon reagerade så starkt och Karin berättade att hon hade varit tillsammans med statsministern, var det ingen som trodde henne. Istället låste de in henne och gav henne lugnande.

– Jag litade inte på någon vuxen därefter. Eftersom personalen inte trodde på vad jag sade, pratade jag inte om det.

Du tvingades alltså gömma de här upplevelserna för dig själv, hur kändes det?

– Det var jättetungt. Det var nog därför jag så småningom prövade på droger. När jag nämnde det, trodde de ju att jag var helt tokig. När de inte ville lyssna på mig, gömde jag det inom mig.

– En tid senare kom det poliser för att intervjua mig, i samband med att Sigvard Hammar förhördes av polisen. Då orkade jag inte berätta och sade därför inte så mycket. Jag mindes reaktionerna från förra gången och var rädd att inte bli trodd.

Doris Hopp gav Karin och de andra flickorna kläder och begränsat med pengar, kunderna betalade istället stora belopp direkt till Hopp, som på så sätt kunde tjäna mycket pengar på sin verksamhet.

Var ni i en beroendeställning till Doris Hopp?

– Nej, inte direkt, men när vi ville sluta hotade hon oss med att de skulle berätta för våra föräldrar vad vi höll på med. Då kände vi oss tvingade att fortsätta.

Kort efter att Karin varit tillsammans med Olof Palme berättade hon ändå om denna händelse till sin far, som då var tunnelbanepolis i Stockholm.

– Hon beskrev detta i detalj, det stämmer till hundra procent, säger Karins pappa när Världen idag talar med honom i dag.

Olof Frånstedt, som på 1970-talet var byråchef på Säpo, menar att ”omständigheterna gör att man måste tro de här flickorna”.

Ove Sjöstrand var den polis som förhörde Karin och Irene (Karins kusin) i samband med polisutredningen om Bordellhärvan.

– Sanningen sitter tjejerna inne med. Jag hade själv en dotter i samma ålder vid den här tidpunkten och tyckte att det var fruktansvärt att man utnyttjade småflickor i sådan här verksamhet, säger Ove Sjöstrand.

– Jag tyckte det var konstigt om en flicka i den åldern skulle hitta på sådana uppgifter. Karin var en skärpt flicka. Jag kan inte förstå vad hon skulle tjäna på det här om det inte fanns ett uns av sanning i det. Det var inte min uppgift som polisman att utvärdera det hon sade.

– Jag bedömde henne som en intelligent tjej som hade ett stort behov av förståelse. När jag tänker tillbaka på henne ser jag framför mig ett stort rop på hjälp om att någon skulle bry sig om henne. Jag tror att Karin hade varit med om en fruktansvärd upplevelse. Om makthavare varit delaktiga till detta är det fruktansvärt, säger Sjöstrand.

Så småningom reagerade även personalen på Ulvsunda ungdomshem. När Doris Hopp ringde till ungdomshemmet tog föreståndaren telefonluren och försökte avstyra samtalen.

Karin har varit drogfri de senaste 16 åren. Hon är sjukpensionerad i dag och går tidvis på antidepressiv medicin eftersom hon ibland mår dåligt.

– Det här har satt sina spår, det har varit tungt att bära.

Karin är besviken över att boken om Bordellhärvan av Deanne Rauscher tystades ned. Boken skulle egentligen ha blivit en dokumentärfilm och tillsammans med Deanne träffade hon en kriminalreporter på TV 3:s Efterlyst för ett antal år sedan.

– Han berättade så småningom att de blev nedtystade av sina chefer, berättar Karin.

Kriminalreportern Erik Korsås på Efterlyst har bekräftat att flera av de vuxna kvinnorna i förhörsprotokollet som han intervjuat, bekräftat namn som Olof Palme, Olof Johansson, Fälldin och flera andra.

Men enligt Karin fick han inte använda flickornas vittnesmål, eftersom det var för känsligt enligt hans chefer.

– Hade man gått till botten med dessa händelser under åren 1976-1978, då hade man kunnat få fram sanningen. Nu har mörkläggningen gått så långt, säger Erik Korsås till Världen idag.

När jag talade med Karin var hennes första reaktion att hon var så trött på det här, eftersom Deanne Rauscher bok tystades ned som vanligt. Nu deltar du själv i den här mörkläggningen?

– … Klick (här lägger Erik Korsås på telefonluren).

Karins kusin Irene var också 14 år när hon blev involverad i Doris Hopps prostitutionsverksamhet. De bodde båda på Ulvsunda ungdomshem vid den aktuella tidpunkten. Irene bor i dag i en annan mellansvensk stad och har arbetat inom sjukvården under många år.

– Det var spännande till att börja med, sedan blev det alltmer obehagligt och hotfullt. Doris Hopp hotade oss, och mer eller mindre tvingade iväg oss.

Irene pekar ut Torbjörn Fälldin, Lennart Geijer och Olof Johansson som sina kunder. Även Olof Johansson?

– Ja, ja, ja, det råder inget tvivel.

Hur har du hanterat de här upplevelserna genom åren?

– Jag blev mer självdestruktiv, reagerade inte utåt på samma sätt som Karin. Jag började röka hasch en tid och tryckte undan det och har lagt locket på, säger Irene.

– Jag är urdålig på relationer, lever ensam, men är drogfri sedan 20 år tillbaka. Jag har bara pratat med ett fåtal personer om detta, det här är sista gången jag talar om det här, det ger ändå ingenting.

Hur skulle du kunna få upprättelse?

– Att de här personerna fick stå för vad de har gjort. Det handlar inte om hämnd, utan att de erkänner vad de gjort.

Skulle det innebära upprättelse för dig?

– Ja, det skulle det göra.

Nu går du omkring med det här som en stor svart hemlighet?

– Ja.

Tina Ahlman var flickornas kontaktperson på Ulvsunda ungdomshem.

– Jag visste inte om några politiker i det här skedet. Doris Hopp pratade jag med och när hon sade att hon skulle ha småflickorna som barnvakt, blev jag misstänksam och dubbelkollade. Hopp försäkrade att det handlade om banvaktsuppdrag, och vi var naiva, säger hon till Världen idag.

– När de så småningom hade kläder som varken vi eller föräldrarna betalat, samt fick pengar, förstod vi att allt inte stod rätt till. Då försökte vi följa efter dem till bussarna för att tvinga hem dem, men de smet iväg.

– De var jätteunga, det var först senare som det gick upp för mig att det var höga politiker involverade. Hade jag fått reda på namnen hade jag aldrig varit tyst.

– Det är för mig fortfarande oförklarligt hur flickorna behandlades i samband med rättegången, enbart den ena av dem kallades. Jag vet att de var hos Doris Hopp och jag litar på det tjejerna har sagt, säger Tina Ahlman.

Fotnot: Karin och Irene heter i själva verket något annat.