* Tsunami
* 9/11
* Bilderbergare
* Nya Världsordningen
* Israel och Palestina
* Kriget i Irak
* USA
* Balibombningen
* Estonia
* Mordet på Anna Lindh
* Medicin och hälsa
* MindControl
* Chemtrail
*HAARP & Echelon
* EU

6.1.2006
Publicerad 2005-12-28

Länspolismästaren Carin Götblad redogjorde i december 2004 för projektet NOVA, ett projekt mot det organiserade brottsligheten i Stockholms län. På bilden syns även Leif Brunell, kommissarie och chef för Länskriminalens spanings- och narkotikatotel och B

Flera polisinformatörer sägs ha blivit mördade sedan de avslöjats av de kriminella grupper de varit verksamma i. Det uppger både källor inom kriminella grupperingar och polischefer som Världen idag har talat med.
Även justitieutskottets ordförande Johan Pehrson (fp) känner till att mord begåtts i spåren av polisens informatörsverksamhet.
– Jag är oroad över hur det här landets rättsväsende har körts i botten, både domstolar och polisen, säger han till Världen idag.

Personer som ingår i kriminella grupperingar som F****d for life, Original Gangsters, Hells Angels och Bandidos säger att de utvecklat metoder för att avslöja informatörer.

Det börjar med att den misstänkte informatören – läckan – desinfomeras. Man lurar honom (de flesta är män) att tro att ett brott ska begås. Han lämnar informationen till sin kontakt på Kriminalens underrättelsetjänst. Polisen slår till, men hittar inget.

Det gör däremot de som misstänkt en läcka. Informatören blir avslöjad. Och i vissa fall mördad.

Ett känt fall av desinformation påstås ligga bakom det omdiskuterade Nova-projektets stora spaningsåtgärd från den 15 december 2003. Många poliser stationerades ut, i bland annat Södertälje, för att stoppa bilar i övertygelse om att man på det sättet skulle gripa misstänkta ledare för den organiserade kriminaliteten i Stockholms län.

Så här skrev Dagens Nyheter dagen efter:
”Självkritiken inom polisen är stor efter helgens misslyckade Nova-tillslag.

– Både tid och plats var fel, säger ett polisbefäl.

– Vi borde ha förspanat mer, medger länspolismästare Carin Götblad.”

Världen idags källor låter oss träffa en av de informatörer som polisen använde som källa inför tillslaget, vars uppgifter alltså var en bluff. Han påstår sig ha ”blåst” polisen för att bevisa att han inte var en informatör, ”en förrädare”.

Polisen trodde att de hade lyckats värva honom till att bli deras informatör, och såg därför mellan fingrarna på hans kriminalitet. Men han lurade polisen. Han gick direkt till sina vänner i den kriminella liga han tillhör och berättade om polisens rekrytering.

Tillsammans bestämde de sedan att göra polisens Nova-projekt till åtlöje.

Gunnar Appelgren i Eskilstuna ses som en av de mest kompetenta polischeferna vad gäller underrättelseverksamhet. Han är den polisman som avslöjade konstigheterna kring kollegan Olle Liljegren och dennes informatörer. Så här säger Appelgren om de uppgifter som kriminella berättar för Världen idag:

– Det är känt hos polisen att grupperingar, och även individer, släpper ut information för att kontrollera om det finns källor i sin närhet. Alltså, de släpper felaktig information och ser sedan hur den används. På det sättet kan de avslöja källan, läckaget.

Kriminella säger till Världen idag att flera blivit mördade efter att de har avslöjats som polisens informatörer eller infiltratörer.

En polischef berättar för oss att han är mycket trött på allt negativt som polismyndighetens misslyckade informatörsverksamhet lett till. Han vill vara anonym eftersom ”det blir ett himla liv varje gång vi kritiserar något på myndigheten”.

Polischefen berättar om flera ouppklarade mord. Ett av dem, på en Hells Angels-medlem, är han säker på berodde just på att den mördade hade avslöjats som informatör. Hells Angels-medlemmen hittades nedgrävd i en skog i Västmanland sommaren 2003 och än i dag är mordet ouppklarat.

Ett annat mord som kan ha koppling till polisens informatörsverksamhet är det på Joe Niyomwat, känd kriminell i Falun. En informatör med koppling till kriminalkommissarie Olle Liljegren erbjöd Niyomwat att köpa vapen några dagar innan mordet. En person med insyn i händelserna säger till Världen idag att fel person mördades. Egentligen avsåg de som senare också dömdes för mordet att döda informatören. Men denne lyckades läcka information om att Niyomwat var informatören.

Liljegrens informatör, som i media kallats Bandidosmannen, lurade sedan också staten att tro att han själv var död, att han dött i tsunami-katastrofen för ett år sedan. Nu sitter han häktad för grovt vapenbrott. Via hans advokat Johan Eriksson hälsar han att han inte kan prata nu, men kommer att göra det senare.

Vi frågar Gunnar Appelgren om han känner till att informatörer dödats:

– Information som kommer från källor är sekretessbelagd av förklariga skäl, annars kan man via sådan information häva källan. Det blir risk för att källan röjs och därmed risk för att källan skadas. Men nej, jag känner inte till att en informatör blivit mördad.

Är det helt säkert?

– Om jag kände till att någon skulle ha mördats kan jag inte berätta det. Att berätta skulle skada vår verksamhet oerhört. Vi är beroende av informatörer för att komma åt brottslighet, både den som är begången och den som kommer att ske.

En tredje som kan ha mist livet på grund av polisens informatörer är värdetransportrånaren Fredrik Göransson. Han sköts till döds av polis vid ett värdetransportrån i Bräkne-Hoby i Blekinge den 2 juni 2003. Göransson var beväpnad med en Kalasjnikov, ett automatvapen han enligt polisen ska ha köpt i Borlänge några dagar innan rånet. Uppgiften bekräftas av en nära anhörig till honom. Släktingen säger att Göransson köpt vapnet av en polisinformatör och att informatören sedan ska ha berättat för polisen var Göransson befann sig.

I måndags förra veckan berättade vi om att Erika sagt till polisen att just sådana vapen såldes av hennes pojkvän Tomas till polisens informatörer i Borlänge. Vapen som sedan Ratko Zindovic dömdes för att ha köpt. Många vapen som en gång varit beslagtagna av polisen har bidragit till ond bråd död.

Justitieutskottets ordförande Johan Pehrson (fp) är kritisk till hur informatörsverksamheten har skötts och är dessutom inte lika förtegen som andra om morden. Han säger:

– Svenska polismän får ta risken att vara infiltratörer själva. När de får jobba undercover är det som att jobba som militär i Afghanistan. Nu är det statliga myndigheter som medvetet eller omedvetet driver informatörerna ganska långt, det har visat sig i till exempel fallet Olle Liljegren. Men vi har också fått kommenterat på annat håll vad gäller mördade informatörer.

Den 7 juni 2005 skrev Carin Götblad på DN Debatt om hur framgångsrik informatörsverksamheten varit.

En polischef säger att hennes artikel var löjeväckande. Inte ett ord om verksamhetens negativa effekter.

– Hon, precis som Jennekvist, vet att det gått åt fanders. Ett spel för gallerierna. Skulle man granska den svenska polisens informatörs- och infiltratörsverksamhet skulle vi bli utskrattade. Det har sköts mycket, mycket dåligt. Men det är inte alla som skrattar, många har drabbats av att ingen vet vad som gäller. Götblad och hennes allierade gör allt för att dölja det, eftersom de själva är inblandade.