* Tsunami
* 9/11
* Bilderbergare
* Nya Världsordningen
* Israel och Palestina
* Kriget i Irak
* USA
* Balibombningen
* Estonia
* Mordet på Anna Lindh
* Medicin och hälsa
* MindControl
* Chemtrail
*HAARP & Echelon
* EU

25.12.2005

Skrivet av: Erik T Johansson, Karlstad
4 http://skattesankarna.se/pdfer/artikel004.pdf

225 miljarder = ca 17,5% av Sveriges samlade skatteintäkter år 2004.

Misslyckandet med att integrera utlänningar i det svenska samhället
beror på att allt för många, allt för fort och från allt för avlägsna
platser och kulturer kommit till Sverige. Integrationsprocessen
försvåras också av att våra politiker och medier vanligtvis inte är
förtjusta i att tala om det svenska samhällets enorma kostnader, både
ekonomiska och sociala, för den förda asyl-, invandrings- och
integrationspolitiken. Utan vetskap och insikt om kostnaden finns inget
underlag för demokratisk diskussion för val av hållbara lösningar.
Styrande kretsar i Sverige: rikspolitiker, tidningar, mediala debattörer
m.fl. debatterar gärna kostnader i olika offentliga system och ställer
dem emot varandra, vilket ju är politikens uppgift för att hushålla med
landets resurser. Ytterst sällan sker detta beträffande de svenska
skattebetalarnas kostnader för den förda asyl-, invandrings-, och
integrationspolitiken. I min analys försöker jag med enkla och rimliga
beräkningar visa på de verkliga kostnaderna och några konsekvenser.

Varför så många så fort?
Orsaken är en serie svenska politiska misstag, varav de värsta gjordes
i början av 90-talet. Då lyckades Folkpartiet med Bengt Westerberg och
Birgit Friggebo i spetsen olyckligtvis få makt att driva sin naiva
asylpolitik, dessutom tvärt emot svenska folkets och de egna
sympatisörernas vilja. Opinionsundersökningar visade nämligen att 67%
svenskarna i allmänhet och 65 % av folkpartisterna i synnerhet var emot
den då aktuella politiken. Socialdemokraterna har låtit galenskaperna
fortsätta genom att inte nämnvärt våga ändra politiken och
lagstiftningen av rädsla för kritik från vänstern och miljöpartiet.
Detta har t.ex. lett till att Sverige numera har en utlänningslag,
praxis och diverse andra lagar, som gör det mycket attraktivt för folk i
fattiga delar av världen att ta sig till Sverige och söka asyl.

Många blir rikligt försörjda av de svenska skattebetalarna under flera
år och vissa resten av livet. Allt detta utan krav på motprestation, som
t.ex. arbete och integration i det svenska samhället. Ingen annanstans i
världen är detta möjligt. Det gamla tyska uttrycket "Die dummen
Schweden" gäller i högsta grad här.

Är det verkliga flyktingar som kommer hit?
En enkel undersökning på Migrationsverkets hemsida visar att av alla
som sökte asyl hos oss 2004 är det bara 15% som är verkliga flyktingar
enligt FN:s definition. 85 % använder alltså asyl som verktyg för att
försöka komma in i Sverige och leva på en högre materiell nivå. De
flesta är alltså i praktiken ekonomiska migranter som söker bättre
materiella livsvillkor, alltså inte flyktingar. Det är ju naturligt att
folk i fattiga delar av världen satsar hårt för att förbättra sin
materiella situation. Ett av de enklare och mest lönsamma sätten är att
mygla sig in i Sverige genom asyldörren.

Runt gränserna mot södra och östra Europa bor ca 500 miljoner
människor i stater med mes-tadels odemokratiska regimer och ofta därför
i stor fattigdom. Trots att västvärlden vräkt in 100-tals miljarder
dollar per år i form av betalning för olja, har praktisk taget ingen
materiell utveckling skett i de breda folklagren i arabländerna och
Afrika. Regimerna använder oljepengarna till sina intressen och
medeltida kulturer och religionen bidrar knappast till någon materiell
utveckling. Nu vill många av dessa 500 miljoner naturligtvis söka sig
till Europa och Amerika på olika sätt. Sverige med sina 7,2 miljoner
svenskar och 1,8 miljoner med utländsk bakgrund har, hur mycket
humanism, liberalism och allmän snällhet svenska politiker än uppbådar
på den svenska urbefolkningens bekostnad,ingen som helst chans att
hjälpa alla som vill komma till Sverige förbättre materiella livsvillkor.
Världen utanför Europa må lösa sina egna problem nu, när vi själva
är på väg mot massarbetslöshet och ökande sociala problem.

Vad gör politiker, media och näringslivet?
De flesta politiker på riksnivå verkar inte vara medvetna om eller bry
sig om kostnaderna för den förda politiken, därför finns det helt enkelt
inget ekonomiskt tryck för att förändra politiken. Svenska folket törs
ju inte ha någon öppen mening i frågan inför risken att omedelbart bli
anklagat för rasism, främlingsfientlighet mm. Rikspolitiker och media
samverkar effektivt när det gäller att hålla locket på mot kritik av de
politiska misstagen och de enorma kostnaderna. Ett citat av Sven
Delblanc passar bra här: "Och som varje överklass i historien byggde de
sig en vacker ideologi och hyrde professorer att försvara den och poeter
att besjunga den."

Många svenska företagare och offentliga förvaltningar är rädda för att
anställa utlänningar, eftersom arbetsmarknadsregler gör det riskabelt,
dyrt och krångligt. De har också en mängd fördomar, vilket blir till ett
hinder i integrationsarbetet. Det finns alltså en mängd orsaker till att
det inte är någon fart på integrationsarbetet.

Varför så tyst om kostnaderna - och hur stora är de?
Den enkla sanningen är att de är obehagligt stora.
En enkel, rättvisande och lättbegriplig beräkning kan göras med
utgångspunkt från det helt rimliga i att alla familjer bosatta i Sverige
solidariskt delar på alla offentliga utgifter. För år 2004 var de samlade
offentliga utgifterna 1.403 miljarder kronor.
Totala skatteinkomsterna var bara 1.290 miljarder, varför Sveriges
offentliga ekonomi tvingades låna 113 miljarder under år 2004.
I dessa 1.403 miljarder kronor ingår naturligtvis samtliga kostnader för
asyl-, flykting- och invandringspolitiken.

Antalet utlänningar och personer med utlänningsbakgrund i Sverige är
ca 1,8 miljoner. Alltså ca 20% av befolkningen. Varav de flesta bjudits
in under 80-, 90- och 2000-talet då Sverige drabbades exempellöst av
arbetslöshet och ekonomisk nedgång i modern tid. 20% på 1.403 miljarder
är 280,6 miljarder. Till det kan läggas minst 20 miljarder per år i
extra kostnader för diverse stöd och hjälp till stora grupper
utlänningar, som nu kommer och kommit under de senaste 20 åren. Summan
för 2004 blir alltså 300 miljarder eller mer. I sanningens namn måste
sägas att de ca 500.000 utlänningar, som har arbete, bidrar med skatter
och avgifter. Dessas bidrag kan beräknas till ca 75 miljarder för 2004.
Bristen för år 2004 är alltså minst 300 - 75 = 225 miljarder. Den
misslyckade asyl-, invandrings- och integrationspolitiken kostar alltså
oss skattebetalare ca 225 miljarder per år och om några år kanske uppåt
250 miljarder om inget görs. I debatten finns otroligt nog de som kallar
detta att berika Sverige. Med normal logik är det tvärt om. Invandringen
slutade faktiskt att vara ekonomiskt lönsam för Sverige redan 1976.
Alltså, migrationen är sedan 1976 en gigantisk förlustaffär för Sverige.

Inte särskilt konstigt att den svenska offentliga verksamhetenständigt måste
göra nedskärningar år efter år i skola, sjukvård, tandvård, omsorg, polis, vägar,
rättsväsende mm. Dessutom pressas den arbetande befolkningen till max
och sjukskrivningar, förtidspensioneringar och statsskulden ökar. Fängelser,
rättsapparaten och apparaten "vård+skola+omsorg" mm. överbelastas.
Detta håller inte längre. Nu måste det till krafttag. Svenska folket orkar
helt enkelt inte med denna belastning. Politikerna som driver denna galna
politik känner naturligtvis inte av belastningen. De bor i sina
välordnade "getton" och har höga löner på skattebetalarnas bekostnad.

Hur mycket är då 225 miljarder?
Det motsvarar skatteintäkterna från ca 1.350.000 löntagare i det
svenska näringslivet. Varför näringslivet? Jo, enkelt, därifrån kommer
pengarna till offentlig konsumtion. Se där, alla svenskar och
utlänningar i Sverige i arbetsför ålder måste helt enkelt arbeta och
bidra till ekonomin. Är det nödvändigt att bristen på 225 miljarder
kompenseras? Ja, åtminstone till stor del. Sverige kan inte fortsätta
att skära i offentlig service för att försörja och ge samhällsservice
åt en ökande skara bidragsberoende ekonomiska migranter.

Var finns de 1 350 000 jobben?
Normala svenska jobb i denna mängd är bara att glömma. Det finns helt
enkelt inte 1,35 miljoner 100 % arbetsföra personer i Sverige som kan
producera vad som krävs för egen försörjning och dessutom betala
världens högsta skatter. Hur skall då kostnaden minskas? Det rimliga är
en mix av sänkta bidrag och fler i resursskapande arbeten, d.v.s.
arbeten i näringslivet. Det svenska näringslivet rationaliserar för
fullt och minskar antalet arbetstillfällen, främst på grund av höga
arbetskraftskostnader och ökad internationell konkurrens. Situationen
verkar omöjlig.

Ett rent teoretiskt resonemang skulle kunna vara att öka antalet
arbetstillfällen i Sverige genom att kraftigt sänka kostnaden för
arbetskraft. Genom att minska den till 25 %, ungefär vad som gäller i
Östeuropa, kanske näringslivet kan vända trenden och öka antalet
anställda. 225 miljarder i skatter och avgifter skulle då kräva mer än
5.400.000 nya jobb. I praktiken fullständigt orimligt att skapa dessa
jobb i Sverige, men siffrorna visar vilka resurser den förda politiken
motsvarar. 225 miljarder kronor är mer än hela bruttonationalprodukten
för Estland, Lettland och Litauen tillsammans, vilken är ca 185
miljarder kr. Svenska skattebetalare skulle alltså teoretiskt kunna ge
hela Baltikum evig semester + 20 % standardhöjning.

Var finns åtminstone några 100.000-tal av normala svenska jobb?
Kan de skapas? Har det politiska etablissemanget några idéer? Svaret måste
tyvärr bli nej! Varför är svaret nej. Jo, det regerande svenska
politiska etablissemanget är trött och navelskådande och har fullt upp
med att ordna med sina egna angelägenheter. Det orkar därför bara
beordra försäkringskassan, kommuner m.fl. att betala ut allehanda bidrag
och strunta i kontrollen, och vi, den dumma urbefolkningen, bara
betalar våra skyhöga skatter.

5.400.000 miljoner jobb i praktiken.
För att skapa 5.400.000 jobb, alltså inte samhällsfinansierad
sysselsättning, i Sverige på några år skulle kostnadsnivån, löner
inklusive skatter, behöva sänkas till nivåer i närheten av dem som
gäller i Kina, Indien och andra låglöneländer i Världen. Vad skulle
hända då? Vi skulle naturligtvis få stora grupper som lever i ofattbar
misär mätt med svenska mått. Marknadsmekanismer skulle göra att även
den svenska urbefolkningen skulle tvingas ta jobb till dessa låga löner.
Vill vi ha det så i Sverige? Självklart inte. Vad göra? Skall vi
svenskar fortsätta att försörja 100.000-tals utlänningar, som inte har
skyddsbehov, och se alla former av välfärd och social stabilitet
raseras? Hur många gökungar, som lägger beslag på bostäder och andra
ekonomiska resurser, tål vi i boet? Hur mycket humanitet och snällhet haR
vi råd med? Vi måste helt enkelt ställa ordentliga krav på anpassning
till svenska förhållanden, d.v.s. krav på kunskaper i svenska språket,
yrkeskunskaper, arbetsvilja och omvändelse till nordeuropeisk kristen
etik- och rättsuppfattning samt svensk kultur. Då först kan
integrationen i Sverige lyckas. Det måste helt enkelt skapas ett
ordentligt omvandlingstryck.

Vad göra med dem som inte vill eller kan uppfylla kraven?
Enkelt, de som inte vill anpassa sig till kraven må lämna Sverige med
det snaraste. De som vill men inte kan, bör vi hjälpa att återvända till
sina respektive hemländer och ge visst ekonomiskt stöd under några år.
De apatiska asylantbarnen, som nu är aktuella, bör naturligtvis, efter
individuell prövning av migrationsverket och läkare, få stanna tills de
tillfrisknat.

Vad betyder 225 miljarder för skatterna?
225 miljarder = ca 17,5 % av Sveriges samlade skatteintäkter
år 2004.

Utan denna kostnad skulle det samlade skattetrycket kunna sänkas till
34 %, vilket är den normala nivån västvärldens länder. Ett för svensk
del bättre alternativ är att åtminstone delvis rusta upp den offentliga
servicen och de offentliga investeringarna.

Eftersom BNP ökar då t.ex. någon krossar ett fönster och någon annan
får betalt för att reparera, så bidrar invandringens kostnader till
omsättning i den svenska ekonomin så att BMP-talet ökar med ca. 10 % och
Sverige måste betala ca 2,5 miljarder mer i EU-avgift. Även
ulandsbiståndet blir några miljarder mer eftersom det baseras på
Sveriges BNP-tal.

Vad medför den nuvarande politiken?
Den medför ett gigantiskt ekonomiskt och socialt bedrägeri mot det
svenska folket. Ett verktyg i bedrägeriarbetet är den svenska
utlänningslagen, som medger permanent uppehållstillstånd och därmed en
försörjningsbörda för all framtid för 100.000-tals utan skyddsbehov
enligt FN:s definition. Politiken innebär också ett allvarligt
bedrägeri mot människor med utbildning och yrkeskunskaper, som på
ryktets vägnar om en ljus framtid i Sverige tar sig hit under svåra
strapatser och stora kostnader, för att sedan finna att de blir en
bidragsberoende underklass i Sverige. Frågan är om Sverige redan hunnit
för långt i utförsbacken. Men våra politiker har under alla förhållanden
den moraliska plikten att stoppa det enorma missbruket och vrida
flyktingpolitien rätt. Annars kommer landets skattebetalare att totalt
tappa tålamodet med den förda politikens ekonomi och moral.