* Tsunami
* 9/11
* Bilderbergare
* Nya Världsordningen
* Israel och Palestina
* Kriget i Irak
* USA
* Balibombningen
* Estonia
* Mordet på Anna Lindh
* Medicin och hälsa
* MindControl
* Chemtrail
*HAARP & Echelon
* EU

2.4.2005

Skrivet av: Vi på Total Justice, Jussi Ora, Lennart Matikainen och Tommy P.A. Larsson

Ansvaret för att sköta verksamheten i landet ligger hos regeringen och dess ministrar. Det innebär att de har ansvaret för vilka förutsättningar samhällssystemet ger till varje människa och hur rättvist det är, oavsett färg, ålder, kön, utbildning, yrke, politisk tillhörighet, nationellt ursprung. Enligt oss ställer det höga krav på de människor som kandiderar till dessa poster. Frågan är, lever dagens regering upp till kraven och har de visat sig kapabla?

Många ledande socialdemokrater har börjat sin karriär i deras ungdomsorganisation SSU. De senaste dagarna har media rapporterat om SSU:s systematiska och storskaliga fusk med antalet medlemmar. Hur illa är det i vuxen (s) om de redan i ungdoms (s) lär sig bidragsfusk och fusk som medel för personliga maktambitioner?

I dagens debatt framförs krav på skärpta kontroller vid användandet av olika bidrag och att fusk skall leda till hårdare straff.

Hur kan (s) annars ha någon trovärdighet för ”ett rättvist samhälle”?
Skulle inte en vanlig människa drabbas av återbetalningskrav och brottsanmälan om det rörde sig om hundratusentals kronor?

En annan aspekt är, hur en sådan norm kan vara så etablerad och tillåten i regeringens plantskola? Är det i dessa normer som nuvarande regeringsmedlemmar har drillats i?

Skyll på andra och ta inget eget ansvar visades tydligt under Tsunami katastrofen. Att ljuga i riksdag och TV går också utmärkt, vilket olika granskningar visat. Är det samma normer som figurerar i SSU enligt ovan, som ligger bakom, personlig makt framför allt, oavsett vad? Är det samma normer och människosyn som ligger bakom uttalanden som:

– Göran Persson om Nuder-

- Göran Persson om den tidigare finansministern Erik Åsbrink.

Är det så att SSU:s syn om att statliga pengar är (s) pengar är densamma som regeringens då socialdemokraterna vill använda ”sekreterarpengar” för partiets egna syften?

När skola och vård får dras med stora besparingar röstade riksdagen igenom ett förslag om att antalet sekreterare skulle utökas ifrån en per två riksdagsledamöter till en per riksdagsledamot, samtidigt höjdes ersättningsstödet för sekreterare till 46.000 kr/ mån per sekreterare. Anledningen sades vara att riksdagsledamöterna behöver avlastning och stöd i sitt arbete i och för riksdagen. Socialdemokraterna avser använda dessa pengar för att placera ut ett antal av dessa politiska sekreterare i valdistrikten och där syssla med partipolitiska uppdrag. Enligt (s) är det svårt att göra en uppdelning mellan parti och riksdag, då det är i partiet de har sin bas och sina väljare. Ursäkta, var fördubblingen av stöd för riksdagsarbete ett dolt partibidrag? Är inte behovet av stödet större än att det används till fel syften så kan man undra varför förslaget röstades igenom?

Varför skall det vara så svårt att skilja på allas våra skattepengar och (s) pengar för socialdemokrater? Kan det ha att göra med att många av dem aldrig har levt på annat än våra skattepengar? Är det en rättighet att använda våra skattepengar till egna syften efter eget behag?

Samtidigt utför skatteverket en allt hårdare granskning med allt hårdare bedömning av företagare för att klämma åt ”skattefuskare”. I den propaganda som skatteverket och (s) ägnar sig åt framställs en ”skattefuskare” som någon som undviker helt eller delvis skatt på inkomster. Det otäcka i detta myndighetsutövande är bl a att: a) skatteplanering är och har alltid varit tillåtet och b) när lagarna inte räcker till hittar man på egna tolkningar, aktivt och systematiskt. När det gäller skatteplanering kan man tycka vad man vill om det men faktum kvarstår att det är lagligt, och det är endast det som det handlar om.
-

Grundproblemet

Likt en dålig relation, så fungerar det negativa i relationen enbart så länge den "misshandlade" parten står kvar. Vi har en relation med våra politiker och genom vårt tysta "medgivande" sänder vi de signaler som tillåter de agerande vi får stå ut med - och betala för via våra skatter. De styrande är anställda av oss via våra skattemedel och om vi frågar oss "Hur skulle du som VD agera om dina anställda stjäl dina pengar genom att köpa saker till ditt företag som du varken vill ha, eller som förstör produktionen?". Ge dom sparken förstås!

Hur kommer det sig att svenska folket är så "tåliga" att våra politiker kan ljuga oss rätt upp i ansiktet, förvalta våra pengar så uselt och att de fortfarande får vara "anställda i vårt företag?". Vi kan inte vänta på att de ska bättra sig, utan vi måste visa tydligt vad vi tar och inte. Vi kan alla skriva våra åsikter direkt till de styrande, göra oss hörda och äntligen ta oss ur kollektivt ur den handfallenhet och passivitet som tycks prägla det svenska folket.

Vem äger ditt liv? Du! Agera i det och vänta inte på andra, utan lita istället på att om du gör det så kommer andra att göra det också!
Vi behöver söka efter de politiker som finns inför valet och verkar för empati och egen erfarenhet av livet, inte åter igen stödja de proffs-politiker som aldrig har satt sin fot i en förort!

Genom alla år har folket valt utefter de löften som getts, men det har varit sämre med lärdomen att ”politiker mycket sällan ens intresserar sig för att uppfylla sina löften”. Varje människa måste se med sitt sunda förnuft och förstå att verkligt ledarskap bygger på erfarenhet, empati och villighet. Ingen av dessa ingredienser finns inbakade i den politik som styr nu. I denna demokrati finns inte det som en demokrati ska innehålla och helt klart har Socialdemokratin tappat alla sina värderingar som fick folkets röst tidigare. Med öppna ögon kan vi se att maktfullkomlighet, bedrägeri, utnyttjande, egoism, m.m. styr. Detta fungerar så länge som folket accepterar och på så vis inte sänder signaler om att medberoendet är brutet. Förändring sker genom att var och en gör sin del i arbetet och inte lägger det ansvaret i händer som är inte är kapabla att följa vår vilja.

”Tack vare” den blinda politiken har det blivit segregation, vanvård, våld, barn som far illa, orättvisa, rasism, utanförskap, bristande föräldraskap etc.

Lösningen är inte att förbjuda, tillsätta mer poliser och övervakning, medicinera hårdare och i stort döva symptomen. En stor politiker är den som kan se helheten, erkänna sina misstag, söka nya vägar men framför allt bygga nya grunder. Varifrån bestäms hur blomman ska växa? Från grunden, d v s hur jorden är, rätt näring, rätt miljö etc. Översatt måste föräldrar läras sitt ansvar, barnen få möjlighet att få trygga plattformar, införa empati, relationer och livslära som en grund i skolan eller redan på dagis. Det är något sjukt när 10 – 11 åringar får springa runt och råna andra ungdomar och när de blir gripna, inte ens visar någon reaktion. Var är föräldrarna? DÄR ligger ansvaret och barnen visar på vad föräldrarna missat eller givit fel. I det samhälle vi har, läggs alltid ansvaret på fel plats. Politiken t.o.m. visar att föräldrar inte bär ansvar för barnens uppfostran. Detta ansvar läggs istället på skola, samhälle, sociala myndigheter etc.

Erfarenhet och empati är grunden. Människan måste återupprättas i samhället. Vägar och produktion ska alltid komma i andra hand och människan i första. Om politikerna öppnar ögonen och förstår att pangar ska satsas i grunden och i förebyggande verksamhet på rätt, mänskligt sätt, så spar vi pengar. Fel politik kostar pengar och lösningen är aldrig att höja skatter.

Lösningen är att förändra systemet helt. Vänta inte på att de politiker som styr nu ska göra det åt dig, utan agera i ditt liv.