* Tsunami
* 9/11
* Bilderbergare
* Nya Världsordningen
* Israel och Palestina
* Kriget i Irak
* USA
* Balibombningen
* Estonia
* Mordet på Anna Lindh
* Medicin och hälsa
* MindControl
* Chemtrail
*HAARP & Echelon
* EU

11.2.2006

Publicerad 2006-02-06 Världen Idag
av Ruben Agnarsson 

Tidigt på morgonen den 28 september 1994 ringer telefonen hemma hos dykaren Håkan Bergmark, reservofficer i flottan. Det är marinens räddningstjänst på Muskö som ber honom ha beredskap att på kort varsel rycka in som dykare med anledning av Estonia-katastrofen.
Han hör inte något på ett antal dagar, men när han samtalar med andra dykarkollegor, får han klart för sig att de också har fått samma order om att ligga i beredskap. Bergmarks militära karriär inleddes i slutet av 1970-talet med en 18 månader lång dykarutbildning i flottans regi. Han kom så småningom att knytas till KSI, Kontoret för Särskild Inhämtning, en organisation som lyder under MUST, Sveriges militära underrättelsetjänst. KSI hette tidigare SSI, Sektionen för Särskild Inhämtning, som i sin tur var en efterföljare till IB, en länge okänd underrättelseverksamhet i Sverige som hade en nära anknytning till det socialdemokratiska partiet.

Två dagar efter telefonsamtalet, den 30 september 1994, får Håkan Bergmark order om att inställa sig på ett ställe nära Muskö.

Flera dykare från andra länder finns också på plats. På lördagsmorgonen den 1 oktober

– när vädret lugnat ned sig lite – inleds dykningarna, med vätgas, lätta vikter och filmkameror.

Sex dykare i taget går ned i dykarklockan, tillsammans med en räddningsdykare.

Ganska snart upptäcker Håkan Bergmark och de andra dykarna ett hål i skrovet på styrbords sida, inte långt ifrån bogvisiret. Slutsatsen de drar är att det handlar om ett explosionshål och att fartygets sjunkförlopp kan förklaras av detta. Hålet filmas under flera minuter. Håkan Bergmark dyker ner två gånger till Estonia, båda gångerna vid bogen. Svartvit film används, eftersom färg försämrar kvaliteten.

Håkan Bergmark ser två döda människor under sina dykningar, de andra dykarna ser betydligt fler. I havsvattnen i norra Europa kan det ibland förekomma minor från andra världskriget, men det här hålet hade inte tillkommit av en explosion utifrån, hålet hade istället exploderat inifrån och ut. Bergmarks personliga upplevelse av hålet i skrovet är att en bomb exploderat på bildäcket och att denna explosion sänkt fartyget. Hans fasta övertygelse är att det handlar om sabotage.

Han har svårt att säga hur stort hålet är, eftersom det är svårt att få en överblick på grund av den dåliga sikten, men det är fullt möjligt för honom att ta sig igenom hålet med dykarutrustningen på.

Uppskattningsvis är det ett avlångt hål, 4-5 meter långt. Håkan Bergmark och de andra dykarna hör också samtal på däck där det antyds att de ansvariga aldrig kommer att berätta sanningen.

De hör fraser som: ”Ta hit banden!” och ”Vad finns det banden?”, men hör bara den ena sidan av telefondialogen.

Bergmark tolkar händelserna som att ledningen för dykningarna och deras överordnade vill hitta någonting som kan peka på att en mekanisk skada kan förklara hålet i skrovet.

Banden från filmningarna lämnas över till tjänstgörande befäl, men senare upptäcker Bergmark och de andra dykarna att filmsekvenserna som visar hålet i skrovet är försvunna. Den officiella version som senare presenteras – att en kraftig våg slitit loss visiret – stämmer heller inte överens med det här hålet som verkar ha orsakats av en explosion inifrån. Håkan Bergmark följer nyhetsrapporteringen noggrant och tycker att många underliga saker händer. Först vill statsminister Ingvar Carlsson bärga hela fartyget, men några veckor senare skall helt plötsligt fartyget täckas över med tonvis av sand, samtidigt som gravfrid utlyses över hela katastrofplatsen.

I slutet av december år 1999 intervjuas Håkan Bergmark av den tyska journalisten Jutta Rabe. Uppgifterna här ovan är delvis hämtade från denna intervju, som nyligen översattes och publicerades på svenska av journalisten Sven Anér.

Jutta Rabes intervju med Håkan Bergmark publiceras aldrig av den tyska tidningen
”Der Spiegel”. Som skäl hänvisar tidningsledningen till Bergmarks förflutna. Av olika anledningar hamnar Håkan Bergmark i konflikt med svenska myndigheter under den andra delen av 1990-talet.

Som konsult blir han tillförordnad vd på företaget Svensk Europainformation AB på Torsgatan i Stockholm, men får sluta i juni 1996 och hamnar samtidigt i en ekonomisk tvist med bolaget.

Bergmark förlorar därmed sina intäkter och hamnar i ekonomiskt trångmål. Efter ett krogbråk året därpå döms han för misshandel, trots att han förnekar brott. Bergmark menar att vittnen tystas och att bevis fabriceras mot honom. Han pekar också ut och lämnar biltelefonnummer till ett av de vittnen som han menar kan vittna till hans fördel, men som tystas ned. Det aktuella telefonnumret går i dag till ett byggföretag på Muskö.

Som ett led i utredningen konsulterade polisen majoren Anders Tjärnlund för att utröna betydelsen av de beteckningar som fanns på den uniform som påhittades hemma hos Bergmark. Tjärnlund konstaterade att gradbeteckningarna på jackan stod för en värnpliktig sergeant i flottan, men förnekade att Bergmark var reservofficer. Bergmark själv uppger sig vara med i en hemlig del av det militära svenska försvaret.

Talar dykaren Håkan Bergmark sanning? Så här skrev journalisten Fredrik Engström i Expressen i augusti 2000: ”Håkan Bergmark, 41, från Stockholm var en av de första som dök ner till ’Estonia’. Han säger att han såg och filmade ett stort hål på fartygets sida. Han fäste inte så stor uppmärksamhet vid det då.

– Det var inte min uppgift att hitta olycksorsaken. Men när kommissionens slutrapport kom flera år senare och när inget nämndes om hålet blev jag ytterst förvånad', säger Bergmark som i dag helst vill glömma allt som har med ’Estonia’ att göra.”

Så långt Expressen. I Sveriges Televisions program Uppdrag granskning, som sändes den 30 november 2004, presenterades uppgifter om att det svenska försvaret transporterat materiel

ombord på M/S Estonia den 14 och den 20 september 1994.

Samma kväll som Uppdrag granskning sänder sitt avslöjande gör Håkan Bergmark flera debattinlägg på Svenska Dagbladets (SvD) webbsida. Han beskriver sig som sakkunnig i frågan i och med att han är en av de få dykare som har besiktigat vraket och därmed kan bekräfta  regeringens mörkläggning.

Han uppmuntrar vidare vittnesmål och hoppas att detta så småningom renderar i en rättslig prövning av dåvarande regeringar. Håkan Bergmark beskriver i sina inlägg hur svenska myndigheter har punktmarkerat platsen för förlisningen, med stora kostnader som följd, för att förhindra den pinsamma sanningen.

Bergmark hänvisar flera gånger till att han har dykt på vraket och med egna ögon kunnat konstatera tydliga tecken på sabotage. Han beskriver hur Sovjetunionens fall medförde att allt ifrån gamla ryska militärradioapparater till känsliga nukleära utrustningar smugglades ut ur landet. Alla visste att ryssarna tog detta på allvar och de facto utfärdat hot om att spränga Estonia före avseglingen, menar han. Officiellt har de svenska dykningarna som Håkan Bergmark deltog i dagarna efter Estonias förlisning aldrig ägt rum.

Regeringens officiella dykningar genomfördes först i december 1994, två månader senare. Bergmark berättar på SvD:s hemsida att varje gång han har talat med media så har ”underliga” händelser inneburit att hans civila affärer har stoppats. Hans berättelse handlar om att ett dussintal dykare var inne på bildäck där de fotograferade spränghål och obriserade sprängladdningar.

När dykarna sedan ville se dessa inspelningar var de borta.

– En internationell granskning måste till, frågan är vem som skall driva frågan. Makthavarna i Sverige, Finland och Estland har mycket att förlora, menar dykaren Håkan Bergmark.

Fotnot: Världen idag har talat med Håkan Bergmark och även haft mailkontakt med honom, men han vill inte kommentera sina tidigare uttalanden i media. Bergmark tillbringar i dag delar av sin tid i ett land i Mellaneuropa.