58 % av svenskarna tror att globaliseringen hotar jobben  





* Tsunami
* 9/11
* Bilderbergare
* Nya Världsordningen
* Israel och Palestina
* Kriget i Irak
* USA
* Balibombningen
* Estonia
* Mordet på Anna Lindh
* Medicin och hälsa
* MindControl
* Chemtrail
*HAARP & Echelon
* EU


6.1.2006

Skrivet av Sture Nord, TOCs ordförande
4 november 2005

Ny stor TCO-undersökning om européernas syn på tillväxt och välfärd: Tullar löser inte problemen. Det finns en stor oro i Europa över vad globaliseringen kan innebära för jobben, företagen och ekonomin, visar en ny undersökning som TCO genomfört. Störst är oron i Tyskland där 61 procent tror att globaliseringen hotar jobben. I Sverige är siffran 58 procent och i Storbritannien 53 procent. Få tror att högre tullar kan skydda företagen, skriver TCO:s ordförande Sture Nordh.

Det finns en utbredd europeisk oro att globaliseringen hotar jobben. Samtidigt ser människor att utvecklingen kan innebära personliga fördelar. Det visar en unik intervjuundersökning i fyra europeiska länder som TCO i dag presenterar på DN Debatt.

Satsning på forskning, enklare regler för företag och skattesänkningar finns med bland intervjupersonernas recept på hur globaliseringen ska mötas. Däremot är det få som tror att högre tullar eller sänkta löner är lösningen.

Reklamskyltarna i Peking med svenska och andra företagsnamn, Ericsson, Nokia och Volkswagen, har blivit globaliseringens skyltfönster. Stålskeletten som skall bli kontor och bostäder är ett tecken på den snabba ekonomiska utvecklingen. Samtidigt växer utsattheten och klyftorna bland människorna som flyttat från landsbygden till staden för att skapa sig en bättre framtid, daglönare som bjuder under varandra i konkurrensen om arbete.

Jag får ofta frågan från medlemmar om vi kan konkurrera i en global ekonomi. Om vi kan behålla våra 40 timmars arbetsvecka när man i Kina och Indien arbetar 70-80 timmar med lägre löner. Om inte den internationella konkurrensen förutsätter ökade löneskillnader. Och om vi inte måste skära i välfärden för att få bättre tillväxt.

Europas stats- och regeringschefer samlades nyligen i England för att diskutera globaliseringen och hur EU skall kunna konkurrera mot världsmakten USA och de två gryende ekonomiska stormakterna Indien och Kina.

Sverige och andra medlemsländer i EU har fått nya konkurrenter med hög tillväxt och relativt låga arbetskraftskostnader. Svensk ekonomi är i dag mer utsatt för omvärldens konkurrenstryck än tidigare eftersom ekonomin på senare år blivit ännu mer beroende av utrikeshandeln. Det ökade beroendet av både export och import är ett resultat av den fortsatta globaliseringen.

TCO har i en unik intervjuundersökning i fyra länder, Sverige, Italien, Tyskland och Storbritannien, undersökt attityderna till globaliseringen. Hur vill allmänheten i dessa fyra länder möta globaliseringen? Kan välfärd förenas med hög ekonomisk tillväxt?

Undersökningen omfattade 1 000 personer i varje land och genomfördes under första hälften av oktober 2005 av undersökningsföretaget Field Work Scandinavia.

* I alla undersökta länder finns en utbredd oro att globaliseringen hotar jobben. Störst är oron i Tyskland, 61 procent, och lägst i Italien, 48 procent. Sverige, 58 procent, hamnar tätt efter Tyskland och Storbritannien intar en mellanställning med 53 procent.

* Samtidigt anser en relativt stor grupp att globaliseringen kan gynna dem personligen; I Sverige och Tyskland två av fem tillfrågade, 40 respektive 39 procent; i Storbritannien drygt en av tre, 36 procent; att jämföra med endast en av fem i Italien, 21 procent.

Det finns alltså en klar oro över vad den ökande globaliseringen av ekonomierna innebär för jobben, företagen och ekonomin. Framför allt är det männen och de lågutbildade som upplever att deras jobb är hotade. Samtidigt är det så att männen i de undersökta länderna i högre grad än kvinnorna tror att globaliseringen kan ge personliga fördelar, exempelvis i form av lägre priser på konsumtionsvaror.

Hur skall globaliseringen mötas?
Intervjupersonerna fick ta ställning till olika alternativ till hur EU och medlemsländerna skall möta globaliseringen. Drygt en av tre tillfrågade i varje land svarade att utbildning, forskning och utveckling är det bästa sättet att stärka konkurrenskraften. Mycket få ansåg att högre tullar eller lönesänkningar är vägen framåt.

* Forskning. Nästan hälften av italienarna, cirka 45 procent, ansåg att man borde satsa på forskning och utveckling för att möta globaliseringen att jämföra med Tyskland, 41 procent, Sverige 36 procent och Storbritannien, 32 procent.

* Företagen. Svenskarna förespråkar enklare regler för företagen i högre grad än tillfrågade i övriga länder, 37 procent. Tyskarna har en snarlik inställning, 33 procent. Intresset var betydligt svalare i Storbritannien, 19 procent, och i Italien, 14 procent.

* Skattesänkningar. Synen på behovet av skattesänkningar är ungefär lika stor i alla fyra länderna, men något större bland svenskarna och engelsmännen, bägge 37 procent, tätt följda av Italien, 35 procent, och lägst bland tyskarna, 30 procent.

* Lönesänkningar. Över lag är det få tillfrågade som ser lönesänkningar som en utväg. Högst var andelen i Tyskland, 12 procent. Motsvarande siffror för Storbritannien är fem procent och för Sverige och Italien tre procent

* Tullar. Kan man möta globaliseringen genom att skydda företagen till exempel genom högre tullar? En majoritet av intervjupersonerna ser uppenbarligen fördelarna med frihandel. Italien, har den högsta andelen tullförespråkare, 17 procent, att jämföra med Tyskland, 15 procent; Storbritannien, 13 procent; och Sverige endast 10 procent.

* Välfärdssystem. Allmänheten i Sverige, Tyskland, Italien och Storbritannien är eniga om att länder med generösa välfärdssystem också kan skapa hög ekonomisk tillväxt. Högst var andelen i Sverige, 69 procent. Italienarna delade i hög grad denna uppfattning, 66 procent, medan tyskarna denna gång intog mellanställningen, 52 procent. Lägst var andelen i Storbritannien, 40 procent.Europas stats- och regeringschefer har under de kommande åren ett stort ansvar för att i handling och inte bara i ord bidra till att stärka Europas konkurrenskraft. Problemen är stora; 22 miljoner arbetslösa, en kommande demografisk kris, osäkerhet om välfärdssystemens framtid och otillräckliga investeringar i utbildning, forskning och utveckling kan inte ignoreras.

För EU handlar det om att kunna hantera globalisering och fri handel och samtidigt hävda välfärdens betydelse. Jag och många av mina europeiska fackliga kollegor oroas naturligtvis av globaliseringens effekter. När multinationella företag stänger fabriker som funnits på orten i flera decennier och flyttar till de nya medlemsländerna i EU eller utanför EU kan det vara lätt att misströsta. Ilskan kan tyvärr lätt riktas mot de länder som tar emot investeringar och jobb. Det finns en risk att nya trösklar mellan EU-15 och de nya medlemsländerna eller mellan EU och resten av världen ses som ett skydd mot en stor utmaning.

Jag anser dock att ett sådant synsätt är felaktigt. De företag som har möjligheterna att flytta produktion för att sänka sina kostnader kommer ändå att flytta - men senare, och då kanske till priset av större omställning och fler arbetslösa. Det är dessutom i grunden positivt att fler länder får en bättre ekonomisk och social utveckling.

Att döma av TCO:s undersökning är allmänheten i de undersökta länderna överens om att den ökande globala konkurrensen måste bemötas genom en satsning på ett öppet Europa.

Konkurrenskraften bör baseras på utbildning, forskning och väl utbyggda välfärdssystem som ger förändring under trygghet. För vem vill förändras om det inte finns möjlighet att söka nya vägar under trygga och säkra villkor? Hur många välkomnar konkurrens om den bara innebär otrygghet och utanförskap?

Välfärdsfrågorna är viktiga inte minst för att möta de demografiska utmaningarna i Europa. I länder där kvinnornas arbetskraftsdeltagande är högt tillvaratar man bättre hela befolkningens arbetsvilja, innovations- och förnyelsekraft. Synen på jämställdhet och individens möjligheter att förena utbildning, yrkesliv och familj är avgörande för att inte barnafödandet ska minska när den kvinnliga förvärvsfrekvensen ökar. Kvinnor och män måste ha lika möjligheter, rätt till arbete och karriär och till villkor som gör det möjligt att förena jobb och föräldraskap. Offentligt finansierade tjänster som förskola, äldreomsorg och hälso- och sjukvård bidrar till en hög nivå av arbetskraftsutbud, effektivitet och tillväxt.

Om EU blir en inre marknad utan social dimension finns en stor risk att kraven på skydd för nationella arbetsmarknader ökar.

Efter toppmötet behövs ett fortsatt konkret arbete med välfärdsfrågorna på EU-nivå. Exempelvis bör man analysera de demografiska utmaningarna och vilka välfärdsåtaganden som blir nödvändiga för att arbetsutbudet ska öka. Analysen måste ha tyngdpunkten på en ökning av kvinnors förvärvsfrekvens liksom vad som krävs för att jobb och familjeansvar ska gå att förena.

Nu behövs en bred diskussion om välfärdens roll för att möta globaliseringen. En viktig del av en sådan diskussion är att utforma en strategi för ökad satsning på forskning och utveckling i unionen. Det är en satsning som avgör möjligheterna för den Europeiska unionens konkurrenskraft på den internationella arenan.

Det är ingen tvekan om att Europas medborgare oroas över följderna för jobben och ekonomin, men det finns ändå en positiv grundsyn på möjligheterna.

EU kan inte smita undan sina åtaganden att utveckla en framtida europeisk social modell, där välfärdssystemen bidrar till ökad produktivitet och främjar högt arbetskraftsdeltagande och trygghet för arbetstagarna. Ökad konkurrenskraft som skapas genom att bara förbättra näringslivets situation på bekostnad av sämre sociala villkor eller miljö leder till kortsiktig tillväxt. Undermineras den sociala dimensionen riskerar också unionen att undermineras. Då blir globaliseringen en återvändsgränd, och inte - som jag önskar - en väg till en bättre framtid för fler människor på vår jord.