* Tsunami
* 9/11
* Bilderbergare
* Nya Världsordningen
* Israel och Palestina
* Kriget i Irak
* USA
* Balibombningen
* Estonia
* Mordet på Anna Lindh
* Medicin och hälsa
* MindControl
* Chemtrail
*HAARP & Echelon
* EU

4.4.2006


Publicerad 2006-04-03 13:21, Världen idag
av Ruben Agnarsson

Sveriges media-etablissemang och svensk underrättelsetjänst samarbetade för att mörklägga omfattningen av Bordellhärvan.
Att Sverige toppolitiker umgicks med prostituerade, där en del var minderåriga och andra var i klorna på Warsawa-paktens underrättelsetjänst, kunde ha blivit en av Sveriges största rättsskandaler genom tiderna

I augusti 1976 gav rikspolischef Carl Persson en promemoria till statsminister Olof Palme som, om den hade blivit offentlig, skulle ha vänt upp och ned på Sveriges politiska etablissemang.

Uppgifterna i Persson skrivelse handlade om att ledande svenska statsråd och politiker, samt höga militärer, umgicks med prostituerade som förmedlades av Doris Hopp, som hade gripits misstänkt för koppleri några månader tidigare.

Flera av dessa prostituerade hade dessutom anknytning till främmande makts underrättelsetjänst. Att flera av de prostituerade flickorna var minderåriga, gjorde ärendet till en jätteskandal. Det handlade om småflickor i 13-14-årsåldern som var omhändertagna för samhällsvård och bodde på Ulvsunda ungsdomshem.

Den svenska säkerhetstjänsten kunde konstatera att bordellverksamhetens högra hand var en polsk prostituerad som anlitades av den polska underrättelsetjänsten. Säpo bedömde att ytterligare minst en av de polska kvinnorna i Doris Hopps stall var i klorna på Polens hemliga underrättelsetjänst.

Den 18 november 1977 toppade Dagens Nyheter förstasidan med Peter Bratts nyhetsartikel om att rikspolischef Carl Persson redan 1969 hade varnat Olof Palme för att Lennart Geijer var en säkerhetsrisk på grund av sina kontakter med en ung prostituerad kvinna med koppling till den undre världen. Peter Bratt skrev i samma tidning att Geijers namn även förekom i Bordellhärvan.

I själva verket var fem socialdemokratiska statsråd, två centerpartistiska toppolitiker och en folkpartist som var riksdagens vice talman, involverade. Men bordellhärvan förvandlades via DN-artikeln till Geijer-affären, men samtliga uppgifter avfärdades av Geijer.

Både Aftonbladet och Expressen avfärdade DN:s uppgifter som lögn, skvaller och förtal. I Expressen lovade polisen Morgan Svensson med sitt hedersord att Geijers namn inte förekom i utredningen.

Ebbe Carlsson, som hunnit blivit chefredaktör på Västgötademokraten, visste redan kvällen innan DN-artikeln att Peter Bratt skulle skriva om Geijer-affären och reste redan på natten upp till Stockholm för att tillsammans med Olof Palme och Hans Dahlgren lägga upp riktlinjerna för en dementi. Ebbe Carlsson och dementigruppen arbetade som en centralredaktion. Även Hans Holmér var involverad.

Ebbe Carlssons kraftfulla dementi undertecknades av Palme och publicerades i DN den 20 november.

På Aftonbladet arbetade ett antal journalister under ledning av Gunnar Fredriksson för att bemöta DN:s påståenden. Och Jan Guillous enda intresse för frågan var att få fram vilken källa Bratt hade, för att på så sätt försöka misskreditera DN-artikeln. I efterskott beskriver han sitt agerande som ”mitt största och mest pinsamma fiasko som journalist” (Berättelser, 1982).

DN orkade inte stå emot trycket utan nådde istället en förlikning med Lennart Geijer, där tidningen avsatte 50 000 kronor till ett årligt stipendium ”till undersökande journalister förkovran”. I DN:s stipendienämnd satt bland annat - Ebbe Carlsson.

Under den efterföljande riksdagsdebatten avfärdade både Olof Palme och Torbjörn Fälldin mediauppgifterna om Lennart Geijer som skvaller. I själva verket var de båda statsministrarna i högsta grad delaktiga - både som kunder hos de prostituerade och som mörkläggare.

Polisens utredning hemligstämplades i 20 år. Sekretessen har därefter förlängts.